1Maskil. Av David, när han var i grottan. En bön.2Jag ropar med hög röst till HERREN, jag ropar med hög röst till HERREN och ber om nåd.3Jag utgjuter min klagan inför honom, jag berättar om min nöd för honom.4När jag är färdig att ge upp, vet du hur jag har det. På den väg jag går har de lagt ut snaror för mig.5Se, vid min sida finns ingen som bryr sig om mig. Jag har ingenstans att fly, och ingen frågar efter mig.6Jag ropar till dig, HERRE, jag säger: ”Du är min tillflykt, min del i de levandes land.”7Lyssna till mitt rop, för jag är förtvivlad. Rädda mig från mina förföljare, för de är starkare än jag.8För mig ut ur mitt fängelse, så att jag kan prisa ditt namn. Då kommer de rättfärdiga att samlas kring mig, för du har varit god mot mig.
Psalm 142
Nya Levande Bibeln
Ingen vill veta av mig
1-3Jag ber högt till Gud! Jag ber om hans barmhärtighet och lägger fram mina problem för honom!4Jag är färdig att ge upp, och bara han vet vart jag ska gå för att komma undan de fällor som mina fiender har lagt ut för mig.5Där är en! Alldeles till höger! Ingen ägnar mig en enda tanke, ingen vill hjälpa mig. Ingen bryr sig det minsta om vad som händer mig.6Därför bad jag till Herren. Herre, bad jag, bara du kan skydda mig och hålla mig vid liv.7Hör mina rop på hjälp, för jag är förtvivlad. Rädda mig från mina förföljare. Jag är hjälplös och utlämnad till dem.8För mig ut ur fängelset, så att jag kan prisa dig! Då kommer de rättfärdiga att glädja sig tillsammans med mig över all den hjälp du har gett mig.