Matteus 9

Nya Levande Bibeln

1 Jesus steg sedan i en båt och åkte över till Kafarnaum, den stad där han bodde.2 Där kom de till honom med en förlamad man som låg på en bår. Och när Jesus såg vilken stor tro de hade, sa han till den förlamade: ”Var inte ledsen, min son. Jag har förlåtit dina synder!”3 Några av laglärarna[1] sa då för sig själva: ”Han hädar ju och gör sig själv till Gud!”4 Men Jesus visste vad de tänkte och frågade dem: ”Varför tänker ni onda tankar?5 Är det inte lika omöjligt för en människa att säga till den förlamade: ’Res dig upp och gå’ som att säga: ’Jag förlåter dig dina synder’?”6 Sedan vände han sig till den förlamade och sa: ”För att bevisa att jag, Människosonen[2], har makt att förlåta synder här på jorden, säger jag till dig: ’Res dig upp, ta din bår och gå hem!’ ”7 Och mannen reste sig och gick hem.8 När folket såg vad som hände blev de alldeles förskräckta, och de hyllade Gud för att han gett sådan makt till människor.9 När Jesus gick vidare därifrån fick han se en tullindrivare[3] som hette Matteus sitta utanför tullhuset. ”Kom och bli min efterföljare”, sa Jesus till honom. Och Matteus reste sig och följde Jesus.10 När Jesus och hans efterföljare senare åt tillsammans i Matteus hus, fanns många av hans gamla kollegor vid tullen med bland gästerna och även en del annat ökänt folk.11 Fariseerna[4] var upprörda. ”Hur kan er mästare sänka sig så lågt att han äter tillsammans med tullindrivare och syndare?” frågade de Jesus efterföljare. Men Jesus hörde det och sa:12 ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka.13 Gå härifrån och försök förstå vad Gud menar när han säger: ’Jag vill hellre att ni visar varandra kärlek, än att ni offrar till mig.’[5] Min uppgift här på jorden är att föra syndare tillbaka till Gud, inte att ta hand om dem som redan följer hans vilja.”14 En dag kom Johannes döparens efterföljare till Jesus och frågade honom: ”Varför fastar inte dina efterföljare som vi och fariseerna[6] gör?”15 Jesus svarade: ”Bröllopsgästerna kan väl inte sörja och gå utan mat medan brudgummen är hos dem? Men en dag ska han tas ifrån dem, och då kommer de att fasta.16 Det finns en tid och en plats för allt. Ingen lagar till exempel ett gammalt klädesplagg med ett stycke nytt tyg som aldrig har tvättats, för då krymper det nya tyget och river sönder plagget, så att hålet blir ännu större.17 Ingen öser heller nytt vin i gamla vinsäckar, för när vinet jäser sprängs säckarna och blir förstörda, och vinet rinner ut. Nej, nytt vin lagrar man i nya säckar, för då har man både vin och säckar kvar.”18 Under tiden som Jesus sa detta kom en synagogföreståndare[7] och föll ner inför honom. ”Min dotter har just dött”, sa han. ”Kom och lägg händerna på henne, så får hon liv igen.”19 Då reste sig Jesus och följde med mannen, tillsammans med sina efterföljare. Men medan de var på väg till hans hus kom20 en kvinna, som under tolv års tid lidit av svåra blödningar. Hon närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid tofsen på hans mantel,21 för hon tänkte: ’Om jag bara får röra vid hans kläder så kommer jag att bli frisk.’22 Då vände Jesus sig om och fick se henne: ”Min dotter”, sa han, ”var inte orolig![8] Din tro har hjälpt dig.” Och från den stunden var kvinnan frisk.23 När Jesus sedan kom fram till synagogföreståndarens hus och hörde begravningsmusiken och fick se alla människor som klagade högljutt,24 sa han: ”Gå ut härifrån. Flickan är inte död. Hon sover bara.”Då hånskrattade de åt honom.25 Men när folket hade körts ut ur huset, gick Jesus in i rummet där flickan låg och tog henne i handen. Och genast reste hon sig upp och var helt frisk.26 Ryktet om det fantastiska som hänt spred sig sedan som en löpeld i hela området.27 När Jesus lämnade flickans hem följde två blinda män efter honom och ropade: ”Jesus, du som ska ärva kung Davids tron,[9] ha medlidande med oss!”28 De gick efter honom ända in i det hus där han bodde. Och Jesus frågade dem: ”Tror ni att jag kan bota er?””Ja, Herre”, svarade de. ”Det gör vi.”29 Då rörde han vid deras ögon och sa: ”Eftersom ni tror, ska det också bli så.”30 Och plötsligt kunde de se! Jesus varnade dem sedan strängt för att berätta detta för någon,31 mentrots det var ryktet om honom snart ute över hela trakten.32 När de båda männen var på väg ut kom man till Jesus med en besatt man som inte kunde tala.33 Jesus drev då ut den onda anden, och genast kunde mannen tala. Människorna blev alldeles häpna och sa: ”Aldrig förr har något sådant hänt i Israel!”34 Men när fariseerna[10] hörde det, sa de: ”Han driver ut de onda andarna med hjälp av Satan, de onda andarnas härskare!”35 Jesus vandrade omkring i alla städer och byar och undervisade i synagogorna[11]. Och vart han än kom berättade han det glada budskapet om att Gud vill rädda människor och göra dem till sitt eget folk, och han botade alla slags sjukdomar och plågor.36 När han såg människorna kände han medlidande med dem, eftersom de hade så stora problem och inte visste var de kunde få hjälp. De var som får utan herde.37 ”Skörden är stor, men arbetarna är få”, sa han till sina efterföljare.38 ”Be därför den som har ansvaret för skördearbetet att han skickar ut fler arbetare på fälten.”

Matteus 9

English Standard Version

1 And getting into a boat he crossed over and came to his own city. (Matt 4:13; Mark 2:1)2 And behold, some people brought to him a paralytic, lying on a bed. And when Jesus saw their faith, he said to the paralytic, “Take heart, my son; your sins are forgiven.” (Matt 8:10; Matt 8:13; Matt 9:22; Matt 9:29; Matt 15:28; Mark 2:3; Mark 10:52; Luk 5:18; Luk 7:9; Luk 7:48; Luk 7:50; Luk 17:19; Luk 18:42; Joh 5:14; Apg 3:16; Apg 14:9; Jak 5:15)3 And behold, some of the scribes said to themselves, “This man is blaspheming.” (Matt 26:65; Joh 10:36)4 But Jesus, knowing[1] their thoughts, said, “Why do you think evil in your hearts? (Matt 12:25; Joh 2:24)5 For which is easier, to say, ‘Your sins are forgiven,’ or to say, ‘Rise and walk’?6 But that you may know that the Son of Man has authority on earth to forgive sins”—he then said to the paralytic—“Rise, pick up your bed and go home.”7 And he rose and went home.8 When the crowds saw it, they were afraid, and they glorified God, who had given such authority to men. (Matt 28:18; Luk 7:16)9 As Jesus passed on from there, he saw a man called Matthew sitting at the tax booth, and he said to him, “Follow me.” And he rose and followed him. (Matt 10:3; Mark 2:14; Mark 3:18; Luk 5:27; Luk 6:15; Apg 1:13)10 And as Jesus[2] reclined at table in the house, behold, many tax collectors and sinners came and were reclining with Jesus and his disciples. (Matt 5:46; Matt 11:19)11 And when the Pharisees saw this, they said to his disciples, “Why does your teacher eat with tax collectors and sinners?” (Matt 9:10; Luk 15:2)12 But when he heard it, he said, “Those who are well have no need of a physician, but those who are sick.13 Go and learn what this means: ‘I desire mercy, and not sacrifice.’ For I came not to call the righteous, but sinners.” (Hos 6:6; Matt 12:7; Matt 23:23; Mark 12:33; Luk 15:7; Joh 9:39; 1 Tim 1:15)14 Then the disciples of John came to him, saying, “Why do we and the Pharisees fast,[3] but your disciples do not fast?” (Matt 11:2; Matt 14:12; Matt 15:2; Luk 11:1; Luk 18:12; Joh 1:35; Joh 3:25; Joh 4:1; Apg 18:25; Apg 19:3)15 And Jesus said to them, “Can the wedding guests mourn as long as the bridegroom is with them? The days will come when the bridegroom is taken away from them, and then they will fast. (Luk 17:22; Joh 3:29; Joh 16:20)16 No one puts a piece of unshrunk cloth on an old garment, for the patch tears away from the garment, and a worse tear is made.17 Neither is new wine put into old wineskins. If it is, the skins burst and the wine is spilled and the skins are destroyed. But new wine is put into fresh wineskins, and so both are preserved.” (Jos 9:4)18 While he was saying these things to them, behold, a ruler came in and knelt before him, saying, “My daughter has just died, but come and lay your hand on her, and she will live.” (Matt 8:2; Mark 5:22; Luk 8:41)19 And Jesus rose and followed him, with his disciples.20 And behold, a woman who had suffered from a discharge of blood for twelve years came up behind him and touched the fringe of his garment, (3 Mos 15:25; 4 Mos 15:38; 5 Mos 22:12; Matt 14:36; Matt 23:5)21 for she said to herself, “If I only touch his garment, I will be made well.”22 Jesus turned, and seeing her he said, “Take heart, daughter; your faith has made you well.” And instantly[4] the woman was made well. (Matt 8:13; Matt 9:2; Matt 15:28; Matt 17:18; Luk 7:50)23 And when Jesus came to the ruler’s house and saw the flute players and the crowd making a commotion, (Upp 18:22)24 he said, “Go away, for the girl is not dead but sleeping.” And they laughed at him. (Joh 11:4; Joh 11:11; Apg 20:10)25 But when the crowd had been put outside, he went in and took her by the hand, and the girl arose. (Mark 9:27; Apg 3:7; Apg 9:40; Apg 9:41)26 And the report of this went through all that district.27 And as Jesus passed on from there, two blind men followed him, crying aloud, “Have mercy on us, Son of David.” (Matt 1:1; Matt 12:23; Matt 15:22; Matt 20:30; Matt 22:42)28 When he entered the house, the blind men came to him, and Jesus said to them, “Do you believe that I am able to do this?” They said to him, “Yes, Lord.”29 Then he touched their eyes, saying, “According to your faith be it done to you.” (Matt 9:2; Mark 8:25; Joh 9:6)30 And their eyes were opened. And Jesus sternly warned them, “See that no one knows about it.” (Matt 8:4)31 But they went away and spread his fame through all that district. (Mark 1:45; Mark 7:36)32 As they were going away, behold, a demon-oppressed man who was mute was brought to him. (Matt 4:24; Matt 12:22; Luk 11:14)33 And when the demon had been cast out, the mute man spoke. And the crowds marveled, saying, “Never was anything like this seen in Israel.” (Mark 1:27)34 But the Pharisees said, “He casts out demons by the prince of demons.”35 And Jesus went throughout all the cities and villages, teaching in their synagogues and proclaiming the gospel of the kingdom and healing every disease and every affliction. (Matt 4:23)36 When he saw the crowds, he had compassion for them, because they were harassed and helpless, like sheep without a shepherd. (4 Mos 27:17; 1 Kung 22:17; Hes 34:5; Matt 14:14; Mark 6:34)37 Then he said to his disciples, “The harvest is plentiful, but the laborers are few; (Luk 10:2; Joh 4:35)38 therefore pray earnestly to the Lord of the harvest to send out laborers into his harvest.” (Matt 20:2; Mark 1:12; 2 Thess 3:1)