Matteus 17

Nya Levande Bibeln

1 Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes till toppen av ett högt berg, där de kunde vara för sig själva.2 Där förvandlades hans utseende medan de såg på: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev bländande vita.3 Sedan fick de se Mose och Elia stå och tala med Jesus.[1]4 Då sa Petrus till Jesus: ”Herre, det här är ett fantastiskt ställe att vara på. Om du vill kan jag bygga tre hyddor, en åt dig och en åt Mose och en åt Elia.”5 Men just som han sa det sveptes de in i ett ljust moln och en röst från molnet sa: ”Detta är min älskade Son, han är min glädje. Lyssna på honom!”6 När Jesus efterföljare hörde rösten blev de fruktansvärt rädda och kastade sig ner med ansiktet mot marken.7 Men Jesus kom fram till dem och rörde vid dem. ”Res er upp”, sa han, ”och var inte rädda!”8 Och när de såg upp igen, fanns ingen annan än Jesus där.9 På väg ner från berget befallde Jesus dem: ”Berätta inte för någon om det ni har sett, förrän jag, Människosonen[2], har uppstått från de döda.”10 Då frågade hans efterföljare honom: ”Varför påstår laglärarna[3] att Elia måste återvända innan Messias, den utlovade kungen, kommer?”11 Jesus svarade: ”Laglärarna har rätt. Elia måste komma först och ställa allt till rätta.12 Faktum är att han redan har kommit, men ingen kände igen honom, och de behandlade honom illa. På samma sätt ska de också låta mig, Människosonen, få lida.”13 Då förstod hans efterföljare att han talade om Johannes döparen.14 När de hade kommit ner från berget och mötte folket igen, kom det fram en man och föll på knä för Jesus och sa:15 ”Herre, ha medlidande med min son! Han får svåra kramper och lider mycket. Han faller ofta i elden eller i vattnet.16 Jag tog med honom till dina efterföljare, men de kunde inte bota honom.”17 ”Ni hopplösa människor som inte vill tro!” utbrast Jesus. ”Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? Ta hit pojken till mig.”18 Sedan talade Jesus strängt till den onda anden i pojken, och anden lämnade pojken, och från den stunden var han frisk.19 När Jesus och hans efterföljare var för sig själva igen, frågade de Jesus: ”Varför kunde inte vi driva ut den onda anden?”20-21 ”Därför att ni har så liten tro”, svarade Jesus. ”Jag försäkrar er, att om er tro bara var så stor som ett senapsfrö, kunde ni säga till det här berget: ’Flytta dig dit bort’, och det skulle göra det. Inget skulle vara omöjligt för er.”[4]22 När de samlades igen i Galileen, sa Jesus till dem: ”Jag, Människosonen[5], ska bli förrådd och överlämnad till människorna,23 och de kommer att döda mig. Men på den tredje[6] dagen ska jag uppstå från de döda igen.” Då blev hans efterföljare mycket sorgsna och bedrövade.24 När de återvänt till Kafarnaum, kom de män som tog upp tempelskatten fram till Petrus och frågade: ”Betalar inte er mästare någon tempelskatt?”25 Petrus svarade: ”Jo, visst gör han det.”Sedan gick han in i huset för att tala med Jesus om detta. Men innan han fick en chans att säga något, frågade Jesus honom: ”Vad tror du, Simon[7]? Kräver kungarna på jorden tull och skatt av sitt eget folk eller av de främmande folk som de har erövrat?”26 ”Av främmande folk naturligtvis”, svarade Petrus.”Då slipper alltså de egna medborgarna att betala skatt”, sa Jesus.[8]27 ”Men vi ska inte ge dem något att anklaga oss för, så gå ner till stranden och kasta ut en metkrok och öppna munnen på den första fisk du får. Då kommer du att hitta ett silvermynt, som räcker till skatt för oss båda två. Ta det och betala männen.”[9]

Matteus 17

English Standard Version

1 And after six days Jesus took with him Peter and James, and John his brother, and led them up a high mountain by themselves. (Matt 26:37; Mark 5:37; Mark 9:2; Luk 9:28)2 And he was transfigured before them, and his face shone like the sun, and his clothes became white as light. (Ps 104:2; Dan 7:9; Matt 28:3; 2 Kor 3:18; Upp 1:16; Upp 10:1)3 And behold, there appeared to them Moses and Elijah, talking with him.4 And Peter said to Jesus, “Lord, it is good that we are here. If you wish, I will make three tents here, one for you and one for Moses and one for Elijah.” (Mal 4:5)5 He was still speaking when, behold, a bright cloud overshadowed them, and a voice from the cloud said, “This is my beloved Son,[1] with whom I am well pleased; listen to him.” (2 Mos 24:15; Matt 3:17; Apg 3:22; 2 Pet 1:17)6 When the disciples heard this, they fell on their faces and were terrified. (1 Mos 17:3; Hes 1:28; 2 Pet 1:18; Upp 1:17)7 But Jesus came and touched them, saying, “Rise, and have no fear.” (Dan 8:18; Dan 10:10; Dan 10:18; Matt 14:27)8 And when they lifted up their eyes, they saw no one but Jesus only.9 And as they were coming down the mountain, Jesus commanded them, “Tell no one the vision, until the Son of Man is raised from the dead.” (Matt 8:4; Matt 12:16; Mark 9:9)10 And the disciples asked him, “Then why do the scribes say that first Elijah must come?” (Mal 4:5; Matt 11:14)11 He answered, “Elijah does come, and he will restore all things. (Luk 1:16; Apg 1:6; Apg 3:21)12 But I tell you that Elijah has already come, and they did not recognize him, but did to him whatever they pleased. So also the Son of Man will certainly suffer at their hands.” (Matt 14:3; Matt 14:10; Matt 16:21)13 Then the disciples understood that he was speaking to them of John the Baptist. (Matt 16:12)14 And when they came to the crowd, a man came up to him and, kneeling before him, (Mark 9:14; Luk 9:37)15 said, “Lord, have mercy on my son, for he has seizures and he suffers terribly. For often he falls into the fire, and often into the water. (Matt 4:24)16 And I brought him to your disciples, and they could not heal him.” (Matt 10:1; Mark 6:7; Luk 10:17)17 And Jesus answered, “O faithless and twisted generation, how long am I to be with you? How long am I to bear with you? Bring him here to me.” (Joh 14:9; Joh 20:27; Fil 2:15)18 And Jesus rebuked the demon,[2] and it[3] came out of him, and the boy was healed instantly.[4] (Sak 3:2; Matt 8:26; Matt 9:22; Mark 1:25; Luk 4:35; Luk 4:39; Jud 1:9)19 Then the disciples came to Jesus privately and said, “Why could we not cast it out?”20 He said to them, “Because of your little faith. For truly, I say to you, if you have faith like a grain of mustard seed, you will say to this mountain, ‘Move from here to there,’ and it will move, and nothing will be impossible for you.”[5] (Matt 6:30; Matt 13:31; Matt 17:9; Matt 21:21; Mark 9:23; Mark 11:23; Luk 17:6; Joh 11:40; 1 Kor 13:2)22 As they were gathering[6] in Galilee, Jesus said to them, “The Son of Man is about to be delivered into the hands of men, (Matt 16:21; Matt 20:17; Mark 9:30; Luk 9:43)23 and they will kill him, and he will be raised on the third day.” And they were greatly distressed. (Mark 8:31)24 When they came to Capernaum, the collectors of the two-drachma tax went up to Peter and said, “Does your teacher not pay the tax?” (2 Mos 30:13; 2 Mos 38:26; Mark 9:33)25 He said, “Yes.” And when he came into the house, Jesus spoke to him first, saying, “What do you think, Simon? From whom do kings of the earth take toll or tax? From their sons or from others?” (Matt 18:12; Matt 21:28; Matt 22:17; Matt 22:19; Mark 12:14; Rom 13:7)26 And when he said, “From others,” Jesus said to him, “Then the sons are free.27 However, not to give offense to them, go to the sea and cast a hook and take the first fish that comes up, and when you open its mouth you will find a shekel.[7] Take that and give it to them for me and for yourself.”