1Fariseerna och saddukeerna[1] kom fram till Jesus, och de krävde att han skulle ge dem ett tecken från Gud som bevis på vem han var.2-3Men han svarade: ”Ni har lätt för att avläsa de tecken ni ser på himlen: Om himlen är röd på kvällen, vet ni att det blir vackert på morgonen, och om himlen är röd och mulen på morgonen, vet ni att det snart blir oväder. Nu vill ni att himlens Gud ska visa er tecken, men det är för att ni inte förstår de händelser som utspelas mitt framför era egna ögon.4Detta onda och gudlösa släkte vill se ett tecken från Gud, men det enda tecken de ska få se är det som hände med Jona.[2]” Sedan lämnade Jesus dem och gick därifrån.
Jesus varnar för falsk undervisning
5När de var på väg över till andra sidan sjön upptäckte Jesus efterföljare att de hade glömt att ta med sig bröd.6”Jesus sa då till dem: ”Akta er noga för fariseernas och saddukeernas[3] jäst.”7”Vad menar han?” frågade hans efterföljare varandra. Men de antog att han sa detta därför att de hade glömt att ta med sig bröd.8När Jesus hörde dem diskutera sa han till dem: ”Vilken svag tro ni har! Varför är ni så oroliga för att ni inte har något bröd?9Förstår ni fortfarande ingenting? Kommer ni inte ihåg hur jag mättade mer än 5 000 personer med fem bröd, och hur många korgar ni fick över då?10Och minns ni inte hur jag mättade mer än 4 000 personer med sju bröd, och hur många korgar ni fick över då?11Hur kan ni tro att jag talade om bröd? Men jag säger till er igen: akta er för fariseernas och saddukeernas jäst.”12Då förstod de äntligen att han med ”jäst” menade fariseernas och saddukeernas falska undervisning, och att det var den han varnade dem för.
Petrus kallar Jesus för Messias, den utlovade kungen
13När Jesus kom till området kring Caesarea Filippi[4] frågade han sina efterföljare: ”Vem säger folk att jag, Människosonen, är?”14De svarade: ”Somliga säger Johannes döparen, några säger Elia och andra Jeremia eller någon annan av profeterna som förr i tiden framförde Guds budskap.[5]”15Då frågade han dem: ”Vem tror ni att jag är?”16Simon Petrus svarade: ”Du är Messias, den utlovade kungen, Son till den Gud som lever.”17”Du kan verkligen känna dig lycklig, Simon, Jonas son”, sa Jesus, ”för min Far i himlen har själv visat detta för dig. Ingen kommer till insikt om det här på egen hand.18Du är Petrus[6], en klippa, och på den klippan ska jag bygga min församling. Inte ens helvetets makter ska kunna besegra den.19Jag ska ge dig nycklarna in till Guds nya värld[7]. Du ska få i uppdrag att tala om för människor att Gud har förklarat dem skyldiga, men också att tala om när de har blivit fria från skuld.”20Sedan förbjöd han sina efterföljare att berätta för andra att han var Messias, den utlovade kungen.
Jesus förutsäger för första gången att han ska dö
21Efter det började Jesus tala öppet med sina efterföljare om att han måste gå till Jerusalem, och om allt som skulle hända där. Han förklarade att folkets ledare och översteprästerna och laglärarna[8] skulle se till att han fick lida mycket och blev dödad, men att han på den tredje dagen skulle uppstå från de döda igen.22Petrus tog honom då åt sidan och protesterade och sa: ”Gud kommer att ta hand om dig, Herre! Det här ska aldrig hända dig!”23Men Jesus vände sig om och sa till Petrus: ”Gå bort ifrån mig, Satan! Du försöker få mig att synda, för det du tänker är människotankar och kommer inte från Gud.”24Sedan sa Jesus till sina efterföljare: ”Om någon vill bli min efterföljare, så kan han inte längre tänka på sig själv, utan måste följa mitt exempel och vara beredd att dö.25Ja, den som klamrar sig fast vid livet kommer till sist att förlora det, men den som förlorar sitt liv för min skull kommer att finna det.26Vad vinner en människa om hela världen blir hennes, om hon samtidigt förlorar det eviga livet? Inga pengar i världen kan hjälpa henne att få det tillbaka.27Jag, Människosonen[9], ska ju komma i min Fars härlighet med mina änglar och döma varje människa för vad hon har gjort.28Men tro mig: några av er som står här just nu ska inte dö förrän de har sett mig, Människosonen, komma med kunglig makt.[10]”
Matteus 16
English Standard Version
The Pharisees and Sadducees Demand Signs
1And the Pharisees and Sadducees came, and to test him they asked him to show them a sign from heaven. (Matt 12:38; Mark 8:11; Luk 11:16; Luk 21:11; Joh 8:6; 1 Kor 1:22)2He answered them,[1] “When it is evening, you say, ‘It will be fair weather, for the sky is red.’ (Luk 12:54)3And in the morning, ‘It will be stormy today, for the sky is red and threatening.’ You know how to interpret the appearance of the sky, but you cannot interpret the signs of the times. (Matt 12:28; Luk 12:56; Luk 19:44)4An evil and adulterous generation seeks for a sign, but no sign will be given to it except the sign of Jonah.” So he left them and departed. (Matt 4:13; Matt 12:39; Matt 21:17)
The Leaven of the Pharisees and Sadducees
5When the disciples reached the other side, they had forgotten to bring any bread.6Jesus said to them, “Watch and beware of the leaven of the Pharisees and Sadducees.” (Luk 12:1; 1 Kor 5:6; Gal 5:9)7And they began discussing it among themselves, saying, “We brought no bread.”8But Jesus, aware of this, said, “O you of little faith, why are you discussing among yourselves the fact that you have no bread? (Matt 6:30; Matt 26:10)9Do you not yet perceive? Do you not remember the five loaves for the five thousand, and how many baskets you gathered? (Matt 14:17; Matt 15:16)10Or the seven loaves for the four thousand, and how many baskets you gathered? (Matt 15:34)11How is it that you fail to understand that I did not speak about bread? Beware of the leaven of the Pharisees and Sadducees.” (Matt 16:6)12Then they understood that he did not tell them to beware of the leaven of bread, but of the teaching of the Pharisees and Sadducees. (Matt 5:20; Matt 17:13; Matt 23:3)
21From that time Jesus began to show his disciples that he must go to Jerusalem and suffer many things from the elders and chief priests and scribes, and be killed, and on the third day be raised. (Matt 17:12; Matt 17:22; Matt 20:17; Matt 20:18; Matt 27:63; Mark 8:31; Luk 9:22; Luk 13:33; Luk 24:7; Joh 2:19)22And Peter took him aside and began to rebuke him, saying, “Far be it from you, Lord![5] This shall never happen to you.”23But he turned and said to Peter, “Get behind me, Satan! You are a hindrance[6] to me. For you are not setting your mind on the things of God, but on the things of man.” (Matt 4:10; Matt 13:41; Rom 8:5; Fil 2:5; Fil 3:19; Kol 3:2)