1Lite senare kom Jesus efterföljare fram till honom och frågade vem som är mest betydelsefull bland dem som får vara Guds eget folk.[1]2Då ropade Jesus på ett litet barn och ställde det mitt ibland dem3och sa: ”Jag försäkrar er, att om ni inte ändrar er och blir som små barn, kommer ni överhuvudtaget inte att få tillhöra Guds eget folk.4Den som gör sig liten och ödmjuk som det här barnet, han är mest betydelsefull bland dem som får vara Guds eget folk.5Och den av er som tar emot ett sådant barn därför att det tillhör mig, han tar emot mig.
Jesus varnar för frestelse
6Men om någon vilseleder en av dessa små som tror på mig, och får honom att synda, så skulle det vara bättre för den personen att få en stor sten bunden runt halsen och bli kastad i havet.7Olycka ska drabba världen på grund av all dess ondska! Människor kommer alltid att frestas till synd, men olycka ska drabba den människa som frestar andra.8Om din hand eller fot får dig att synda, så hugg av den och kasta bort den. Det är bättre att få ett evigt liv tillsammans med Gud och sakna ena handen eller foten än att kastas i helvetets eld med både händer och fötter i behåll.9Och om ditt öga får dig att synda, så riv ut det och kasta bort det. Det är bättre att få ett evigt liv tillsammans med Gud och sakna ett öga än att kastas i helvetets eld med båda ögonen i behåll.[2]10-11Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små, för jag säger er att deras änglar alltid har tillträde till min Far i himlen.[3]
Bilden om det förlorade fåret
12Låt mig ta en bild: Om en man har 100 får och plötsligt upptäcker att ett har kommit bort, vad tror ni han gör då? Lämnar han inte de 99 andra kvar bland bergen och ger sig iväg för att leta efter det som har försvunnit?13Jo, och när han äntligen har hittat det, försäkrar jag er att han gläder sig mer över det än över de 99 andra som aldrig kom bort.14På samma sätt vill inte er Far i himlen att någon enda av dessa små ska gå förlorad.”
Om en troende har handlat fel
15Jesus fortsatte: ”Men om en troende har handlat fel mot dig, så gå till honom enskilt och diskutera det onda han har gjort. Lyssnar han då på dig och bekänner att han har handlat fel har du vunnit tillbaka din troende bror.16Men om han inte gör det, så hämta en eller två personer som tillsammans med dig kan bli vittnen till allt som sägs, för det krävs två eller tre vittnen för att en sak ska avgöras rättvist.[4]17Vägrar han fortfarande att lyssna på dig, ska du ta upp fallet i församlingen. Och om församlingen då ger dig rätt, men han inte vill acceptera det, så behandla honom som en tullindrivare[5] eller någon annan gudlös människa.18Jag säger er, att ni ska få i uppdrag att tala om för människor att Gud har förklarat dem skyldiga, men också att tala om när de har blivit fria från skuld.[6]19Jag säger er också att allt som två av er här på jorden kommer överens att be om, det ska de få av min Far i himlen.20För när två eller tre samlas därför att de tillhör mig, då är jag mitt ibland dem.”
Jesus undervisar om förlåtelse
21Då kom Petrus fram till honom och frågade: ”Herre, hur många gånger måste jag förlåta en människa som handlar fel mot mig? Räcker det med sju gånger?”22”Nej”, svarade Jesus. ”Du ska förlåta henne 70 gånger sju[7] gånger!” Och sedan tillade han:23”Där Gud regerar blir det som i den här berättelsen:[8] En kung ville ha redovisning av sina tjänare.24När han började granskningen visade det sig att en av dem var skyldig honom flera miljarder.[9]25Och eftersom tjänaren inte kunde betala tillbaka pengarna, befallde kungen att han skulle säljas tillsammans med sin fru och sina barn och allt han ägde, så att skulden kunde betalas på det sättet.26Men mannen kastade sig förtvivlad ner framför fötterna på kungen och bad: ’Ge mig bara lite tid, så ska jag betala alltihop.’27Då kände kungen medlidande med honom och släppte honom och avskrev hans skuld.28Men när tjänaren gick därifrån, träffade han på en annan tjänare som var skyldig honom tre månadslöner[10]. Och han tog struptag på honom och krävde pengarna tillbaka.29Hans arbetskamrat föll då ner inför honom och sa: ’Ge mig bara lite tid, så ska jag betala. ’30Men mannen ville inte vänta, utan gick därifrån och ordnade så den andre tjänaren blev satt i fängelse tills hela skulden var betald.31När de andra tjänarna fick reda på detta blev de mycket upprörda och gick till kungen och berättade vad som hade hänt.32Kungen kallade då till sig mannen som han hade förlåtit, och sa: ’Din hårdhjärtade usling! Här avskrev jag denna stora skuld bara för att du bad mig om det.33Borde inte du ha haft lika stort medlidande med din arbetskamrat som jag hade med dig?’34Sedan lät den uppretade kungen sina fångvaktare ta hand om mannen, tills han betalt allt han var skyldig.35På samma sätt ska min Far i himlen göra med er, om ni inte av hela hjärtat förlåter era medmänniskor.”
Matteus 18
English Standard Version
Who Is the Greatest?
1At that time the disciples came to Jesus, saying, “Who is the greatest in the kingdom of heaven?” (Matt 17:24; Matt 20:20; Mark 9:33; Luk 9:46)2And calling to him a child, he put him in the midst of them3and said, “Truly, I say to you, unless you turn and become like children, you will never enter the kingdom of heaven. (Ps 131:2; Matt 5:19; Matt 19:14; Mark 10:15; Luk 18:17; Luk 22:32; 1 Kor 14:20; 1 Pet 2:2)4Whoever humbles himself like this child is the greatest in the kingdom of heaven. (Matt 18:3; Matt 20:27; Matt 23:11)5“Whoever receives one such child in my name receives me, (Matt 10:40; Matt 10:42)6but whoever causes one of these little ones who believe in me to sin,[1] it would be better for him to have a great millstone fastened around his neck and to be drowned in the depth of the sea. (Mark 9:42; Luk 17:2; 1 Kor 8:12)
Temptations to Sin
7“Woe to the world for temptations to sin![2] For it is necessary that temptations come, but woe to the one by whom the temptation comes! (Matt 13:41; Matt 26:24; Luk 17:1; 1 Kor 11:19)8And if your hand or your foot causes you to sin, cut it off and throw it away. It is better for you to enter life crippled or lame than with two hands or two feet to be thrown into the eternal fire. (Matt 5:29; Matt 25:41; Mark 9:43)9And if your eye causes you to sin, tear it out and throw it away. It is better for you to enter life with one eye than with two eyes to be thrown into the hell[3] of fire. (Matt 18:8)
The Parable of the Lost Sheep
10“See that you do not despise one of these little ones. For I tell you that in heaven their angels always see the face of my Father who is in heaven.[4] (Est 1:14; Ps 34:7; Ps 91:11; Matt 6:29; Matt 25:40; Matt 25:45; Luk 1:19; Luk 15:7; Luk 15:10; Apg 12:15; Heb 1:14; Upp 8:2)12What do you think? If a man has a hundred sheep, and one of them has gone astray, does he not leave the ninety-nine on the mountains and go in search of the one that went astray? (Matt 17:25; Matt 21:28; Luk 15:4)13And if he finds it, truly, I say to you, he rejoices over it more than over the ninety-nine that never went astray.14So it is not the will of my[5] Father who is in heaven that one of these little ones should perish. (Joh 6:39; Joh 10:28; Joh 17:12)
21Then Peter came up and said to him, “Lord, how often will my brother sin against me, and I forgive him? As many as seven times?” (Matt 18:15; Luk 17:3; Kol 3:13)22Jesus said to him, “I do not say to you seven times, but seventy-seven times.23“Therefore the kingdom of heaven may be compared to a king who wished to settle accounts with his servants.[7] (Matt 25:19)24When he began to settle, one was brought to him who owed him ten thousand talents.[8] (Est 3:9; Matt 25:15)25And since he could not pay, his master ordered him to be sold, with his wife and children and all that he had, and payment to be made. (2 Mos 21:2; 3 Mos 25:39; 2 Kung 4:1; Neh 5:5; Luk 7:42)26So the servant[9] fell on his knees, imploring him, ‘Have patience with me, and I will pay you everything.’ (Matt 8:2; Apg 10:25)27And out of pity for him, the master of that servant released him and forgave him the debt. (Matt 18:25)28But when that same servant went out, he found one of his fellow servants who owed him a hundred denarii,[10] and seizing him, he began to choke him, saying, ‘Pay what you owe.’ (Matt 20:2; Matt 22:19; Mark 6:37; Mark 14:5; Luk 7:41; Luk 10:35; Joh 6:7)29So his fellow servant fell down and pleaded with him, ‘Have patience with me, and I will pay you.’30He refused and went and put him in prison until he should pay the debt.31When his fellow servants saw what had taken place, they were greatly distressed, and they went and reported to their master all that had taken place.32Then his master summoned him and said to him, ‘You wicked servant! I forgave you all that debt because you pleaded with me.33And should not you have had mercy on your fellow servant, as I had mercy on you?’ (Matt 6:12; Ef 4:32; Kol 3:13; 1 Joh 4:11)34And in anger his master delivered him to the jailers,[11] until he should pay all his debt. (Matt 5:25; Matt 18:30; Jak 2:13)35So also my heavenly Father will do to every one of you, if you do not forgive your brother from your heart.” (Ords 21:13; Matt 6:15; Rom 6:17; 1 Pet 1:22)