1Efter denna händelse lämnade Jesus platsen, och han kom till sin hemstad Nasaret tillsammans med sina efterföljare.2När det blev vilodag[1] gick han till synagogan för att undervisa, och många blev förvånade över hans vishet och de under han gjorde när han la händerna på folk.”Varifrån har han fått detta?” sa de.3”Det är ju bara snickaren, Marias son, bror till Jakob, Joses, Judas och Simon, och hans systrar bor också här hos oss.” Och så retade de sig på honom.4Då sa Jesus till dem: ”En profet som framför Guds budskap blir erkänd överallt utom i sin egen hemstad, bland sina släktingar och i sin egen familj.”5Och eftersom folket i Nasaret inte trodde på honom, kunde han inte göra några under där. Han botade bara några få sjuka genom att lägga händerna på dem,6och han förvånade sig över att folket inte ville tro på honom. Sedan vandrade Jesus runt i byarna i trakten och undervisade.
Jesus sänder ut sina tolv närmaste efterföljare
7Han kallade till sig sina tolv närmaste efterföljare och sände ut dem två och två och gav dem makt att driva ut onda andar.8-9Han sa åt dem att inte ta med sig något annat på vägen än en vandringsstav. De fick inte ta med någon mat, ingen väska, inga pengar, och inte några extra skor eller kläder.10”När ni blivit erbjudna att övernatta hos någon, stanna då där tills ni fortsätter till nästa plats”, sa han.11”Men om människorna på en plats inte vill ta emot er eller lyssna till er, så gå bara därifrån och bekymra er inte mer om dem. Skaka platsens damm av era fötter som ett tecken på att de själva får ta ansvar för vad de gjort.”12Så gick Jesus efterföljare iväg, och överallt dit de kom uppmanade de folk att lämna synden och vända om till Gud.13Och de drev ut många onda andar och smorde många sjuka med olja[2] och botade dem.
Johannes döparens död
14Snart fick också kung Herodes höra talas om Jesus, eftersom ryktet om Jesus spreds överallt. Folk sa: ”Det är Johannes döparen som har uppstått från de döda. Det är därför han kan göra sådana under.”15Men en del sa: ”Jesus är Elia[3].” Andra sa: ”Han är verkligen en profet som framför Guds budskap, precis som profeterna förr i tiden.16”Nej”, sa Herodes, ”det är Johannes, han som jag lät halshugga. Han har uppstått från de döda.”17Herodes hade nämligen arresterat Johannes och låtit binda honom och kasta honom i fängelse på grund av sin fru, Herodias. Hon hade först varit gift med kungens bror Filippos, men Herodes hade ändå gift sig med henne.18Johannes hade sagt rent ut till Herodes: ”Det är inte tillåtet för dig att leva ihop med din brors fru.”19Därför hatade Herodias honom, och ville döda honom, men Herodes var emot det.20Han hade innerst inne respekt för Johannes och ville skydda honom, för han visste att Johannes var en god man som levde efter Guds vilja. Varje gång han hört Johannes kände han sig osäker och visste inte vad han skulle tro, men ändå lyssnade han gärna på honom.21Till slut kom i alla fall Herodias chans. Herodes firade sin födelsedag och ställde till med en fest för hovfolket, officerarna och de förnämsta männen i Galileen.22Och medan festen pågick kom Herodias dotter in och dansade. Kung Herodes och hans gäster blev mycket förtjusta, och kungen sa till flickan: ”Be mig om vad du vill, och jag ska ge det till dig.”23Sedan svor han inför gästerna och upprepade: ”Ja, vad du än ber mig om ska du få, om det så är hälften av mitt rike.”24Hon gick då ut och frågade sin mamma vad hon skulle be om. Och mamman svarade: ”Be om Johannes döparens huvud!”25Flickan skyndade genast tillbaka till kungen och sa till honom: ”Jag vill ha Johannes döparens huvud på ett fat, nu genast!”26Kungen blev mycket ledsen, men på grund av sitt löfte, och eftersom han inte ville ta tillbaka det han sagt inför gästerna, lät han henne få som hon ville.27Han gav därför order till en av sina livvakter att gå och hämta Johannes döparens huvud. Och mannen gick iväg till fängelset och halshögg Johannes28och kom tillbaka med hans huvud på ett fat. Han gav det sedan till flickan, som i sin tur bar det till sin mamma.29Men när Johannes efterföljare hörde vad som hänt, kom de och hämtade hans kropp och begravde den.
Jesus ger mat åt mer än 5 000 personer
30De tolv efterföljare som Jesus hade sänt ut kom nu tillbaka från sin vandring, och de rapporterade allt de hade gjort och allt de hade undervisat människorna om.31Men eftersom det var så mycket folk runt omkring dem att de inte ens fick tid att äta, föreslog Jesus: ”Kom så drar vi oss undan till en öde plats där ni kan vila er lite.”32Och så åkte de iväg i en båt till en öde plats.33Men många människor såg att de åkte iväg och skyndade till fots runt sjön och mötte dem när de steg i land på andra sidan.34Och när Jesus steg ur båten och fick se allt folk som hade samlats, kände han medlidande med dem, för de var som får utan herde. Han tog sig därför tid och undervisade dem länge om det som de behövde veta.35-36Fram emot kvällen kom hans efterföljare till honom och sa: ”Det är redan sent, och det finns inget att äta här i ödemarken. Skicka iväg folket, så att de kan gå till byarna och gårdarna här i närheten och köpa mat.”37Men Jesus sa: ”Ni själva kan ge dem mat!””Hur då?” frågade hans efterföljare. ”Det skulle ju kosta en förmögenhet[4] att köpa mat till allihop.”38”Hur mycket mat har ni?” frågade han. ”Gå och ta reda på det.”När de kom tillbaka rapporterade de att det fanns fem bröd och två fiskar.39-40Jesus bad dem då att säga till människorna att sätta sig ner i grupper på 50 eller 100 personer, där det fanns grönt gräs.41Han tog sedan de fem bröden och de två fiskarna och såg upp mot himlen och tackade Gud för dem. Efter det bröt han bröden i bitar och gav varje efterföljare lite bröd och fisk, som de skulle ge vidare till folket.42Alla åt och blev mätta,43och efteråt samlade man upp tolv fulla korgar med bröd och fisk.44Det var 5 000 män som hade ätit, förutom kvinnor och barn.
Jesus går på vattnet
45Genast efter detta bad Jesus sina efterföljare att sätta sig i båten och åka i förväg till Betsaida på andra sidan sjön. Själv stannade han kvar för att se till att folket började vandra hemåt.46Och sedan han fått iväg folket, gick han upp på ett berg för att be.47När det blev kväll var Jesus efterföljare fortfarande långt ute på sjön i sin båt. Jesus, som var ensam kvar på land,48såg hur de slet vid årorna eftersom de hade motvind. Strax innan det började ljusna kom Jesus till sina efterföljare, gående mot dem på vattnet.49Men när de såg honom gå på vattnet skrek de till av rädsla, för de trodde det var ett spöke.50Alla såg de honom och blev dödsförskräckta. Men Jesus talade genast till dem och sa: ”Lugna er, det är jag. Var inte rädda.”51Sedan steg han i båten till dem, och i samma stund la sig vinden. Hans efterföljare var alldeles häpna.52De hade ännu inte fattat vem Jesus var och hade svårt för att tro, trots det stora undret kvällen innan då så många hade fått bröd att äta.
Jesus botar alla som rör vid honom
53När Jesus och hans efterföljare hade åkt över sjön, kom de till Gennesaret, där de gick i land.54Och så snart de steg ur båten kände människorna igen Jesus.55De sprang runt i hela området för att sprida nyheten om att han var där, och de började bära sjuka människor på deras sovmattor till de platser där de hörde att han befann sig.56Ja, överallt dit han kom, i städer och byar och gårdar, bar man ut de sjuka i det fria och bad att de sjuka åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel. Och alla som gjorde det blev friska!
Markus 6
English Standard Version
Jesus Rejected at Nazareth
1He went away from there and came to his hometown, and his disciples followed him. (Matt 2:23; Matt 13:54; Luk 4:16; Luk 4:23)2And on the Sabbath he began to teach in the synagogue, and many who heard him were astonished, saying, “Where did this man get these things? What is the wisdom given to him? How are such mighty works done by his hands? (Matt 4:23; Matt 7:28; Mark 1:21; Luk 4:31; Luk 6:6; Luk 13:10; Apg 13:14)3Is not this the carpenter, the son of Mary and brother of James and Joses and Judas and Simon? And are not his sisters here with us?” And they took offense at him. (Matt 11:6; Matt 13:55; Mark 3:31; Luk 4:22; Joh 6:42)4And Jesus said to them, “A prophet is not without honor, except in his hometown and among his relatives and in his own household.” (Jer 11:21; Jer 12:6; Luk 4:24; Joh 4:44; Joh 7:5)5And he could do no mighty work there, except that he laid his hands on a few sick people and healed them. (1 Mos 19:22; Mark 5:23; Mark 9:23)6And he marveled because of their unbelief. And he went about among the villages teaching. (Matt 8:10; Matt 9:35; Matt 11:1; Luk 8:1; Luk 13:22)
Jesus Sends Out the Twelve Apostles
7And he called the twelve and began to send them out two by two, and gave them authority over the unclean spirits. (Matt 10:1; Matt 10:5; Matt 10:9; Mark 3:13; Luk 9:1; Luk 9:3; Luk 10:4; Luk 22:35)8He charged them to take nothing for their journey except a staff—no bread, no bag, no money in their belts—9but to wear sandals and not put on two tunics.[1] (Apg 12:8)10And he said to them, “Whenever you enter a house, stay there until you depart from there.11And if any place will not receive you and they will not listen to you, when you leave, shake off the dust that is on your feet as a testimony against them.” (Neh 5:13; Mark 1:44; Apg 13:51; Apg 18:6)12So they went out and proclaimed that people should repent. (Matt 3:2; Matt 4:17; Matt 10:7; Luk 9:6)13And they cast out many demons and anointed with oil many who were sick and healed them. (Mark 6:12; Jak 5:14)
The Death of John the Baptist
14King Herod heard of it, for Jesus’[2] name had become known. Some[3] said, “John the Baptist[4] has been raised from the dead. That is why these miraculous powers are at work in him.” (Matt 14:1; Matt 16:14; Mark 8:28; Luk 9:7)15But others said, “He is Elijah.” And others said, “He is a prophet, like one of the prophets of old.” (Matt 21:11; Mark 6:14)16But when Herod heard of it, he said, “John, whom I beheaded, has been raised.”17For it was Herod who had sent and seized John and bound him in prison for the sake of Herodias, his brother Philip’s wife, because he had married her. (Matt 11:2; Luk 3:19; Joh 3:24)18For John had been saying to Herod, “It is not lawful for you to have your brother’s wife.” (3 Mos 18:16; 3 Mos 20:21; Mark 6:17)19And Herodias had a grudge against him and wanted to put him to death. But she could not,20for Herod feared John, knowing that he was a righteous and holy man, and he kept him safe. When he heard him, he was greatly perplexed, and yet he heard him gladly. (Matt 14:5; Matt 21:26; Mark 4:16; Mark 12:37)21But an opportunity came when Herod on his birthday gave a banquet for his nobles and military commanders and the leading men of Galilee. (1 Mos 40:20; 1 Kung 3:15; Est 1:3; Est 2:18)22For when Herodias’s daughter came in and danced, she pleased Herod and his guests. And the king said to the girl, “Ask me for whatever you wish, and I will give it to you.”23And he vowed to her, “Whatever you ask me, I will give you, up to half of my kingdom.” (Est 5:3; Est 7:2)24And she went out and said to her mother, “For what should I ask?” And she said, “The head of John the Baptist.”25And she came in immediately with haste to the king and asked, saying, “I want you to give me at once the head of John the Baptist on a platter.”26And the king was exceedingly sorry, but because of his oaths and his guests he did not want to break his word to her.27And immediately the king sent an executioner with orders to bring John’s[5] head. He went and beheaded him in the prison28and brought his head on a platter and gave it to the girl, and the girl gave it to her mother.29When his disciples heard of it, they came and took his body and laid it in a tomb. (Matt 9:14)
Jesus Feeds the Five Thousand
30The apostles returned to Jesus and told him all that they had done and taught. (Matt 10:2; Luk 6:13; Luk 9:10; Luk 17:5; Luk 22:14; Luk 24:10)31And he said to them, “Come away by yourselves to a desolate place and rest a while.” For many were coming and going, and they had no leisure even to eat. (Mark 3:20)32And they went away in the boat to a desolate place by themselves. (Matt 14:13; Mark 3:9; Mark 8:2; Luk 9:10; Joh 6:1)33Now many saw them going and recognized them, and they ran there on foot from all the towns and got there ahead of them. (Mark 6:54)34When he went ashore he saw a great crowd, and he had compassion on them, because they were like sheep without a shepherd. And he began to teach them many things. (Matt 9:36)35And when it grew late, his disciples came to him and said, “This is a desolate place, and the hour is now late.36Send them away to go into the surrounding countryside and villages and buy themselves something to eat.” (Matt 15:23; Mark 6:45)37But he answered them, “You give them something to eat.” And they said to him, “Shall we go and buy two hundred denarii[6] worth of bread and give it to them to eat?” (4 Mos 11:13; 4 Mos 11:21; 2 Kung 4:42; Joh 6:7)38And he said to them, “How many loaves do you have? Go and see.” And when they had found out, they said, “Five, and two fish.” (Mark 8:19)39Then he commanded them all to sit down in groups on the green grass.40So they sat down in groups, by hundreds and by fifties.41And taking the five loaves and the two fish, he looked up to heaven and said a blessing and broke the loaves and gave them to the disciples to set before the people. And he divided the two fish among them all. (1 Sam 9:13; Matt 26:26; Mark 7:34; Mark 8:7; Mark 14:22; Luk 24:30; Joh 11:41; Joh 17:1; 1 Kor 14:16)42And they all ate and were satisfied.43And they took up twelve baskets full of broken pieces and of the fish.44And those who ate the loaves were five thousand men.
Jesus Walks on the Water
45Immediately he made his disciples get into the boat and go before him to the other side, to Bethsaida, while he dismissed the crowd. (Matt 8:18; Matt 14:22; Mark 6:32; Mark 8:22; Luk 9:10; Joh 6:15)46And after he had taken leave of them, he went up on the mountain to pray. (Mark 1:35; Luk 5:16; Luk 6:12; Luk 9:28)47And when evening came, the boat was out on the sea, and he was alone on the land. (Mark 13:35)48And he saw that they were making headway painfully, for the wind was against them. And about the fourth watch of the night[7] he came to them, walking on the sea. He meant to pass by them, (Mark 6:47; Luk 24:28)49but when they saw him walking on the sea they thought it was a ghost, and cried out,50for they all saw him and were terrified. But immediately he spoke to them and said, “Take heart; it is I. Do not be afraid.” (5 Mos 31:6; Jes 41:13; Jes 43:1; Matt 17:7; Luk 24:37; Joh 16:33)51And he got into the boat with them, and the wind ceased. And they were utterly astounded,52for they did not understand about the loaves, but their hearts were hardened. (Mark 3:5; Mark 8:17; Joh 12:40; Rom 11:7; 2 Kor 3:14)
Jesus Heals the Sick in Gennesaret
53When they had crossed over, they came to land at Gennesaret and moored to the shore. (Matt 14:34; Luk 5:1; Joh 6:24)54And when they got out of the boat, the people immediately recognized him (Mark 6:33)55and ran about the whole region and began to bring the sick people on their beds to wherever they heard he was. (Matt 4:24; Luk 5:18)56And wherever he came, in villages, cities, or countryside, they laid the sick in the marketplaces and implored him that they might touch even the fringe of his garment. And as many as touched it were made well. (Matt 9:20; Mark 3:10; Luk 6:19; Apg 5:15)