1Så kom de över till andra sidan sjön, till området kring Gerasa[1].2Och när Jesus steg ur båten rusade en man emot honom från gravplatsen. Han var besatt av en ond ande3och levde bland gravarna. Han var så vild att det inte ens gick att binda honom med kedjor.4Man hade flera gånger försökt binda både hans händer och fötter, men varje gång hade han slitit sönder kedjorna och fotbojorna. Ingen var stark nog att rå på honom.5Dag och natt höll han till bland gravarna eller irrade omkring uppe bland bergen och skrek och skar sönder sig själv med vassa stenar.6Mannen hade fått syn på Jesus redan då han var långt borta och kom nu rusande och föll ner för honom.7”Lämna mig ifred, Jesus, du den högsta Gudens Son! Svär inför Gud att inte plåga mig!” skrek han så högt han kunde,8för Jesus hade just befallt: ”Far ut ur mannen, du onda ande.”9Jesus frågade nu: ”Vad heter du?” Mannen svarade då: ”Jag heter legion[2], för vi är många.”10Och gång på gång bad de onda andarna att Jesus inte skulle köra bort dem ifrån området.11Men samtidigt som detta hände gick en stor svinhjord och betade på berget ovanför sjön.12De onda andarna tiggde därför och bad: ”Skicka iväg oss till svinen, så att vi kan fara in i dem”,13och Jesus lät dem få som de ville. Då lämnade de onda andarna mannen och for in i svinen, och hela hjorden på omkring 2000 svin, störtade utför bergssluttningen och drunknade i sjön.14Herdarna som vaktat svinen sprang till den närliggande staden och till byarna runt omkring och berättade alltihop, och folket gick då ut för att ta reda på vad som hade hänt.15-16När de kom fram till Jesus fick de se mannen som haft de onda andarna i sig sitta där, påklädd och fullständigt normal. Skräckslagna hörde de sedan ögonvittnena berätta hur den besatta mannen hade blivit befriad och vad som hade hänt med svinen.17Men då bad folket Jesus att lämna deras område.18När han steg i båten, bad mannen som varit besatt att han skulle få följa med Jesus.19Men Jesus ville inte ta med honom. ”Gå hem till din familj och dina vänner”, sa han, ”och berätta för dem vilket stort under Herren har gjort med dig, och hur han hade medlidande med dig och hjälpte dig.”20Då gick mannen iväg och berättade i hela Tiostadsområdet[3] om det stora under Jesus hade gjort med honom. Och folk blev alldeles häpna när de hörde hans berättelse.
Jesus botar en kvinna med blödningar och uppväcker en död flicka
21När Jesus hade åkt tillbaka till andra sidan sjön, samlades mycket folk omkring honom. Och medan han var där på stranden,22kom en synagogföreståndare[4] som hette Jairos dit. Så fort Jairos fick syn på Jesus, föll han förtvivlad ner framför honom23och sa: ”Min lilla flicka håller på att dö. Jag ber dig, kom och lägg händerna på henne så att hon blir frisk igen.”24Och Jesus gick genast med honom, följd av mycket folk som trängde på från alla håll.25I folkhopen fanns då också en kvinna, som i tolv års tid lidit av blödningar.26Hon hade plågats mycket och behandlats av många läkare, men trots att hon gjort slut på allt hon ägde för att bli frisk, hade hon inte blivit bättre, utan snarare sämre.27Nu hade hon hört om alla de märkliga under Jesus hade gjort. Därför trängde hon sig fram bakom honom i folksamlingen och rörde vid hans mantel,28för hon tänkte att om hon bara fick röra vid hans kläder så skulle hon bli frisk.29Och så snart hon rört vid honom, stannade blödningen och hon kände att hon var befriad från sitt lidande.30Jesus märkte genast att det hade gått ut kraft från honom, och han vände sig om och frågade: ”Vem rörde vid mina kläder?”31Hans efterföljare sa till honom: ”Folk tränger ju på från alla håll, självklart måste någon ha rört vid dig!”32Men Jesus såg sig omkring för att få reda på vem som hade gjort det.33Kvinnan blev förskräckt,[5] eftersom hon visste vad som hade hänt med henne, men hon kom darrande fram och föll ner för Jesus och berättade hur allt hade gått till.34Då sa Jesus till henne: ”Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid. Du är befriad från ditt lidande.”35Medan Jesus fortfarande talade med kvinnan, kom det en budbärare från Jairos hus och meddelade pappan: ”Din flicka är död. Det är ingen idé att du stör Mästaren längre.”36Men Jesus brydde sig inte om deras ord, utan sa till Jairos: ”Var inte rädd! Fortsätt bara att tro.”37Sedan lät han bara Petrus, Jakob och Johannes följa med.38När de kom fram till Jairos hem, såg Jesus att huset var fullt av människor som grät och klagade högljutt.39Och han gick in till dem och sa: ”Varför gråter ni och är så upprörda? Flickan är inte död, hon sover bara!”40Då hånskrattade de åt honom, men han körde ut dem allihop och tog med sig flickans pappa och mamma och sina tre efterföljare och gick in i rummet där flickan låg.41Så tog han flickan i handen och sa till henne: ”Talitakoum![6]” (det betyder: Lilla flicka, jag säger dig, ställ dig upp!)42Och flickan, som var tolv år gammal, reste sig genast upp och började gå omkring. Hennes föräldrar bara gapade av förvåning,43men Jesus förbjöd dem att berätta för någon vad som hade hänt. Sedan sa han åt dem att ge flickan något att äta.
Markus 5
English Standard Version
Jesus Heals a Man with a Demon
1They came to the other side of the sea, to the country of the Gerasenes.[1] (Matt 8:28; Luk 8:26)2And when Jesus[2] had stepped out of the boat, immediately there met him out of the tombs a man with an unclean spirit.3He lived among the tombs. And no one could bind him anymore, not even with a chain, (Upp 18:2)4for he had often been bound with shackles and chains, but he wrenched the chains apart, and he broke the shackles in pieces. No one had the strength to subdue him.5Night and day among the tombs and on the mountains he was always crying out and cutting himself with stones.6And when he saw Jesus from afar, he ran and fell down before him. (Matt 8:2)7And crying out with a loud voice, he said, “What have you to do with me, Jesus, Son of the Most High God? I adjure you by God, do not torment me.” (1 Mos 14:18; 4 Mos 24:16; Ps 57:2; Dan 3:26; Matt 4:3; Matt 4:6; Matt 14:33; Matt 26:63; Mark 1:26; Luk 1:32; Luk 6:35; Apg 8:7; Apg 16:17; Apg 19:13; Jak 2:19)8For he was saying to him, “Come out of the man, you unclean spirit!”9And Jesus asked him, “What is your name?” He replied, “My name is Legion, for we are many.” (Matt 26:53)10And he begged him earnestly not to send them out of the country.11Now a great herd of pigs was feeding there on the hillside,12and they begged him, saying, “Send us to the pigs; let us enter them.”13So he gave them permission. And the unclean spirits came out and entered the pigs; and the herd, numbering about two thousand, rushed down the steep bank into the sea and drowned in the sea.14The herdsmen fled and told it in the city and in the country. And people came to see what it was that had happened.15And they came to Jesus and saw the demon-possessed[3] man, the one who had had the legion, sitting there, clothed and in his right mind, and they were afraid. (Mark 5:9; Luk 8:27)16And those who had seen it described to them what had happened to the demon-possessed man and to the pigs.17And they began to beg Jesus[4] to depart from their region. (Luk 5:8; Apg 16:39)18As he was getting into the boat, the man who had been possessed with demons begged him that he might be with him.19And he did not permit him but said to him, “Go home to your friends and tell them how much the Lord has done for you, and how he has had mercy on you.” (Ps 66:16; Mark 1:44)20And he went away and began to proclaim in the Decapolis how much Jesus had done for him, and everyone marveled. (Matt 4:25; Mark 7:31)
Jesus Heals a Woman and Jairus’s Daughter
21And when Jesus had crossed again in the boat to the other side, a great crowd gathered about him, and he was beside the sea.22Then came one of the rulers of the synagogue, Jairus by name, and seeing him, he fell at his feet (Matt 9:18; Luk 8:41; Luk 13:14; Apg 13:15; Apg 18:8; Apg 18:17)23and implored him earnestly, saying, “My little daughter is at the point of death. Come and lay your hands on her, so that she may be made well and live.” (Matt 9:18; Mark 6:5; Mark 7:32; Mark 8:23; Mark 8:25; Mark 16:18; Luk 4:40; Luk 13:13; Apg 9:12; Apg 9:17; Apg 28:8)24And he went with him. And a great crowd followed him and thronged about him. (Mark 3:9; Mark 5:31)25And there was a woman who had had a discharge of blood for twelve years, (3 Mos 15:25)26and who had suffered much under many physicians, and had spent all that she had, and was no better but rather grew worse.27She had heard the reports about Jesus and came up behind him in the crowd and touched his garment.28For she said, “If I touch even his garments, I will be made well.”29And immediately the flow of blood dried up, and she felt in her body that she was healed of her disease. (Matt 15:28; Matt 17:18; Mark 3:10)30And Jesus, perceiving in himself that power had gone out from him, immediately turned about in the crowd and said, “Who touched my garments?” (Luk 5:17; Luk 6:19; Luk 8:46; Apg 10:38)31And his disciples said to him, “You see the crowd pressing around you, and yet you say, ‘Who touched me?’”32And he looked around to see who had done it.33But the woman, knowing what had happened to her, came in fear and trembling and fell down before him and told him the whole truth.34And he said to her, “Daughter, your faith has made you well; go in peace, and be healed of your disease.” (Mark 5:29; Luk 7:50)35While he was still speaking, there came from the ruler’s house some who said, “Your daughter is dead. Why trouble the Teacher any further?” (Mark 5:22; Luk 7:6; Joh 11:28)36But overhearing[5] what they said, Jesus said to the ruler of the synagogue, “Do not fear, only believe.” (Mark 5:35)37And he allowed no one to follow him except Peter and James and John the brother of James. (Mark 3:17; Mark 9:2; Mark 14:33)38They came to the house of the ruler of the synagogue, and Jesus[6] saw a commotion, people weeping and wailing loudly.39And when he had entered, he said to them, “Why are you making a commotion and weeping? The child is not dead but sleeping.” (Joh 11:4; Joh 11:11; Apg 20:10)40And they laughed at him. But he put them all outside and took the child’s father and mother and those who were with him and went in where the child was. (Apg 9:40)41Taking her by the hand he said to her, “Talitha cumi,” which means, “Little girl, I say to you, arise.” (Matt 11:5; Mark 1:31; Luk 7:14; Luk 7:22; Joh 11:43)42And immediately the girl got up and began walking (for she was twelve years of age), and they were immediately overcome with amazement.43And he strictly charged them that no one should know this, and told them to give her something to eat. (Matt 8:4; Mark 9:9)