1En dag kom Herrens ängel upp från Gilgal till Bokim och talade till Israels folk: "Jag förde er ut ur Egypten och in i det land som jag lovat era förfäder, och jag sa att jag aldrig skulle bryta mitt förbund med er,2om ni å er sida inte ingick några fredsfördrag med folken som bodde i landet. Jag uppmanade er att riva ner deras avgudaaltaren, men varför har ni varit olydiga?3Jag ska inte längre hjälpa er att driva bort folken som bor här i landet. I stället ska de göra livet surt för er, och deras gudar ska bli en ständig frestelse för er."4När ängeln slutat tala började folket att gråta högt.5Därför fick platsen heta Bokim, som betyder 'Platsen där folket grät'. Där offrade de till Herren.
Josua dör
6När Josua upplöste trupperna i Israel, hade de olika stammarna begett sig till sina respektive områden för att ta dem i besittning.7-9Gudsmannen Josua dog vid 110 års ålder och begravdes på sitt eget landområde i Timnat-Heres i Efraims berglandskap, norr om berget Gaas. Folket hade varit troget mot Herren under hela Josuas livstid och förblev det så länge de gamla männen i den generationen levde. Det var dessa män som hade sett alla de märkliga ting Herren hade gjort för Israel.
Folket börjar tillbe avgudar
10Efter dem växte det upp en generation som varken kände Herren, eller visste vad han gjort för Israel.11De gjorde mycket som Herren uttryckligen hade förbjudit, bland annat att tillbe Baal, kananeernas gud.12-14De vände sig bort från Herren, den Gud som deras förfäder hade älskat och tillbett och som hade fört dem ut ur Egypten, och började i stället att tillbe grannfolkens avgudar. Därför flammade Herrens vrede upp mot hela Israel. Han överlämnade dem till deras fiender, därför att de hade övergett honom för Baal och Astarterna.15När Israel drog ut i strid mot sina fiender stängde Herren vägen för dem. Han hade tidigare varnat Israel och sagt att han inte skulle hjälpa dem om de övergav honom.16Men han utsåg domare bland folket, som skulle rädda dem från deras fiender.17Men folket brydde sig inte heller om att lyssna till domarna utan fortsatte att bryta mot Herrens bud och att tillbe avgudar. De avfärdade mycket snart sina fäders tro och vägrade att följa Herren.18Varje domare räddade under sin livstid Israels folk från dess fiender, för Herren tyckte synd om dem när de jämrade sig över det förtryck de fick utstå. Därför hjälpte han dem så länge domaren levde,19men så snart domaren var död slutade de upp att göra det som var rätt och handlade värre än deras förfäder hade gjort. De började på nytt tillbe hedningarnas gudar och tog efter de hedniska grannfolkens seder.20Då blossade Herrens vrede upp mot Israel igen, och han förklarade: "Eftersom detta folk har brutit det förbund jag upprättade med deras förfäder,21ska inte heller jag längre driva bort de fiender som fortfarande var obesegrade när Josua dog.22I stället ska jag använda dessa nationer för att pröva mitt folk och se om det vill lyda mig, som deras förfäder gjorde."23Herren lät alltså den tidigare befolkningen bo kvar i landet.
Domarboken 2
English Standard Version
Israel’s Disobedience
1Now the angel of the Lord went up from Gilgal to Bochim. And he said, “I brought you up from Egypt and brought you into the land that I swore to give to your fathers. I said, ‘I will never break my covenant with you, (1 Mos 17:7; 2 Mos 6:4; 5 Mos 31:16; Dom 2:5)2and you shall make no covenant with the inhabitants of this land; you shall break down their altars.’ But you have not obeyed my voice. What is this you have done? (5 Mos 7:2; 5 Mos 12:3)3So now I say, I will not drive them out before you, but they shall become thorns in your sides, and their gods shall be a snare to you.” (4 Mos 33:55; Jos 23:13; Dom 2:21)4As soon as the angel of the Lord spoke these words to all the people of Israel, the people lifted up their voices and wept.5And they called the name of that place Bochim.[1] And they sacrificed there to the Lord.
The Death of Joshua
6When Joshua dismissed the people, the people of Israel went each to his inheritance to take possession of the land.7And the people served the Lord all the days of Joshua, and all the days of the elders who outlived Joshua, who had seen all the great work that the Lord had done for Israel. (Jos 24:29)8And Joshua the son of Nun, the servant of the Lord, died at the age of 110 years.9And they buried him within the boundaries of his inheritance in Timnath-heres, in the hill country of Ephraim, north of the mountain of Gaash. (Jos 19:50; Jos 24:33)10And all that generation also were gathered to their fathers. And there arose another generation after them who did not know the Lord or the work that he had done for Israel.
Israel’s Unfaithfulness
11And the people of Israel did what was evil in the sight of the Lord and served the Baals. (Dom 3:7; Dom 4:1; Dom 6:1; Dom 10:6; Dom 13:1)12And they abandoned the Lord, the God of their fathers, who had brought them out of the land of Egypt. They went after other gods, from among the gods of the peoples who were around them, and bowed down to them. And they provoked the Lord to anger. (2 Mos 20:5; 5 Mos 6:14; 5 Mos 31:16; 5 Mos 31:29; Dom 2:17; Dom 2:19)13They abandoned the Lord and served the Baals and the Ashtaroth. (Dom 3:7; Dom 10:6; 1 Sam 7:4; Ps 106:36)14So the anger of the Lord was kindled against Israel, and he gave them over to plunderers, who plundered them. And he sold them into the hand of their surrounding enemies, so that they could no longer withstand their enemies. (3 Mos 26:37; 5 Mos 32:30; Jos 7:12; Dom 2:20; Dom 3:8; Dom 4:2; 1 Sam 12:9; 2 Kung 17:20)15Whenever they marched out, the hand of the Lord was against them for harm, as the Lord had warned, and as the Lord had sworn to them. And they were in terrible distress. (3 Mos 26:14; 5 Mos 28:15)
The Lord Raises Up Judges
16Then the Lord raised up judges, who saved them out of the hand of those who plundered them. (Dom 3:9; Dom 3:15; Dom 3:31; Dom 10:1; Dom 10:12; Dom 12:2; Dom 13:5; 1 Sam 12:11; Neh 9:27; Apg 13:20)17Yet they did not listen to their judges, for they whored after other gods and bowed down to them. They soon turned aside from the way in which their fathers had walked, who had obeyed the commandments of the Lord, and they did not do so. (2 Mos 34:15; 5 Mos 9:12; Dom 8:33)18Whenever the Lord raised up judges for them, the Lord was with the judge, and he saved them from the hand of their enemies all the days of the judge. For the Lord was moved to pity by their groaning because of those who afflicted and oppressed them. (1 Mos 6:6; 2 Mos 2:24; 2 Mos 6:5; 4 Mos 23:19; 5 Mos 32:36; Jos 1:5; Ps 106:45; Jer 18:8; Jer 26:3)19But whenever the judge died, they turned back and were more corrupt than their fathers, going after other gods, serving them and bowing down to them. They did not drop any of their practices or their stubborn ways. (Dom 3:12; Dom 4:1; Dom 6:1; Dom 8:33)20So the anger of the Lord was kindled against Israel, and he said, “Because this people have transgressed my covenant that I commanded their fathers and have not obeyed my voice, (5 Mos 17:2; Jos 23:16; Dom 2:14)21I will no longer drive out before them any of the nations that Joshua left when he died, (Jos 23:13; Dom 2:3)22in order to test Israel by them, whether they will take care to walk in the way of the Lord as their fathers did, or not.” (2 Mos 15:25; 5 Mos 8:2; 5 Mos 8:16; 5 Mos 13:3; Dom 3:1; Dom 3:4)23So the Lord left those nations, not driving them out quickly, and he did not give them into the hand of Joshua.