1-3Här följer en förteckning över de folk som Herren lämnade kvar i landet för att pröva den nya generationen i Israel, som inte varit med om krigen i Kanaan. Gud ville ge de unga i Israel tillfälle att lära sig både tro och lydnad genom att besegra sina fiender: Filisteerna med sina fem städer, kananeerna, sidonierna och hiveerna, som bodde i Libanons bergsbygd från Baal-Hermon till Hamat.4Dessa folk fanns kvar, för att Herren skulle kunna sätta den nya generationen i Israel på prov. Han ville se om den skulle lyda de befallningar som Herren hade gett deras förfäder genom Mose.
Otniel, den förste domaren
5Israels barn bodde därför bland kananeerna, hetiterna, amoreerna, perisseerna, hiveerna och jebuseerna.6De unga männen i Israel tog deras unga kvinnor till hustrur, och flickorna i Israel gifte sig med deras unga män. Snart började Israel också att tillbe deras avgudar.7Israels barn var alltså mycket olydiga i Guds ögon. De glömde Herren, sin Gud, och tillbad avgudar som Baalerna och Aserorna.8Herrens vrede riktades därför mot Israel, och han lät kung Kusan-Risataim från östra Syrien besegra dem. I åtta år fick de vara slavar under hans välde,9men när folket ropade till Herren, utsåg han Kalebs brorson Otniel, son till Kenas, Kalebs yngre bror, att rädda dem.10Herrens Ande kom över Otniel. Han blev Israels domare, och Herren hjälpte Israel att fullständigt besegra sin fiende, med Otniel som anförare mot kung Kusan-Risataims armé.11Sedan blev det fred i landet i fyrtio år, ända tills Otniel dog.12När Israel på nytt började med sin syndfulla avgudadyrkan, lät Gud kung Eglon i Moab ta makten över landet.13Denne allierade sig med ammoniterna och amalekiterna, och de besegrade Israel och intog Jeriko, Palmstaden.14Under arton år tvingades Israels folk att betala skatt till kung Eglon.
Ehud
15Men när israeliterna i sin nöd ropade till Herren, sände han dem en befriare, den vänsterhänte Ehud, en benjaminit som var son till Gera och som hade utsetts att resa till kung Eglon med Israels skatt.16Innan han gav sig iväg på sin resa tillverkade han en tveeggad dolk, som var en halv meter lång, och som han kunde binda fast vid högra låret under sina kläder.17-19När han hade överlämnat pengarna till kung Eglon, en mycket tjock man, vände han hem igen. Men utanför staden, vid stenbrotten vid Gilgal, lät han de övriga i sällskapet fortsätta medan han själv vände tillbaka till kungen."Jag har ett hemligt budskap till dig", sa han till kungen. Kungen skickade då genast ut de övriga ur det svala rummet i övre våningen i hans sommarpalats.20Ehud närmade sig försiktigt kungen och viskade till honom: "Jag har ett budskap från Gud!"Kung Eglon blev ivrig och reste sig upp för att lyssna.21Då grep Ehud med sin vänstra hand dolken som han hade vid sitt högra lår och körde den så djupt in i kungens buk22-23att klingan kom ut på andra sidan och skaftet försvann och doldes helt av fettet. Ehud lät dolken sitta kvar, skyndade sig ut, låste dörren efter sig och flydde sedan genom övre porten.24När kungens tjänare kom tillbaka och såg att dörrarna var låsta, vågade de inte annat än att vänta utanför och tänkte: "Han är nog på toaletten längre in i huset."25Men när han inte kommit ut efter en lång stund blev de oroliga och skaffade fram en nyckel. När de öppnade dörren och steg in i rummet fann de kungen död på golvet.26Under tiden hade Ehud hunnit undan. Han tog sig förbi avgudarna och flydde till Seira.27När han kom fram till Efraims bergsbygd blåste han till samling och mönstrade en armé, som han ställde sig i spetsen för.28"Följ mig!" ropade han till dem. "Herren ska låta oss segra över moabiterna, våra fiender."Soldaterna drog fram till floden Jordan och besatte alla vadställen, så att inga fiender kunde ta sig över.29Sedan anföll de moabiterna och dödade omkring 10.000 av deras bästa soldater och lät ingen av dem fly.30Den dagen blev Moab besegrat av Israel, som sedan hade fred under åttio år.
Samgar
31Domaren som efterträdde Ehud hette Samgar och var son till Anat. Det var Samgar som dödade 600 filisteer med en oxpik och den gången räddade Israel från undergång.
Domarboken 3
English Standard Version
1Now these are the nations that the Lord left, to test Israel by them, that is, all in Israel who had not experienced all the wars in Canaan. (Dom 2:21; Dom 3:4)2It was only in order that the generations of the people of Israel might know war, to teach war to those who had not known it before.3These are the nations: the five lords of the Philistines and all the Canaanites and the Sidonians and the Hivites who lived on Mount Lebanon, from Mount Baal-hermon as far as Lebo-hamath. (Jos 13:2)4They were for the testing of Israel, to know whether Israel would obey the commandments of the Lord, which he commanded their fathers by the hand of Moses. (Dom 3:1)5So the people of Israel lived among the Canaanites, the Hittites, the Amorites, the Perizzites, the Hivites, and the Jebusites. (2 Mos 3:8; Ps 106:35)6And their daughters they took to themselves for wives, and their own daughters they gave to their sons, and they served their gods. (2 Mos 34:16; 5 Mos 7:3; Esr 9:12)
Othniel
7And the people of Israel did what was evil in the sight of the Lord. They forgot the Lord their God and served the Baals and the Asheroth. (2 Mos 34:13; Dom 2:11; Dom 6:25)8Therefore the anger of the Lord was kindled against Israel, and he sold them into the hand of Cushan-rishathaim king of Mesopotamia. And the people of Israel served Cushan-rishathaim eight years. (Dom 2:14; Hab 3:7)9But when the people of Israel cried out to the Lord, the Lord raised up a deliverer for the people of Israel, who saved them, Othniel the son of Kenaz, Caleb’s younger brother. (Dom 1:13; Dom 2:16; Dom 3:15; Dom 4:3; Dom 6:7; Dom 10:10; Neh 9:27)10The Spirit of the Lord was upon him, and he judged Israel. He went out to war, and the Lord gave Cushan-rishathaim king of Mesopotamia into his hand. And his hand prevailed over Cushan-rishathaim. (Dom 6:34; Dom 11:29; Dom 13:25; Dom 14:6; Dom 14:19; Dom 15:14)11So the land had rest forty years. Then Othniel the son of Kenaz died. (Jos 11:23; Dom 3:30; Dom 5:31; Dom 8:28)
Ehud
12And the people of Israel again did what was evil in the sight of the Lord, and the Lord strengthened Eglon the king of Moab against Israel, because they had done what was evil in the sight of the Lord. (Dom 2:19; 1 Sam 12:9)13He gathered to himself the Ammonites and the Amalekites, and went and defeated Israel. And they took possession of the city of palms. (5 Mos 34:3; Dom 1:16; Dom 6:33; Ps 83:7)14And the people of Israel served Eglon the king of Moab eighteen years.15Then the people of Israel cried out to the Lord, and the Lord raised up for them a deliverer, Ehud, the son of Gera, the Benjaminite, a left-handed man. The people of Israel sent tribute by him to Eglon the king of Moab. (Dom 3:9; Dom 20:16; 1 Krön 12:2)16And Ehud made for himself a sword with two edges, a cubit[1] in length, and he bound it on his right thigh under his clothes.17And he presented the tribute to Eglon king of Moab. Now Eglon was a very fat man.18And when Ehud had finished presenting the tribute, he sent away the people who carried the tribute.19But he himself turned back at the idols near Gilgal and said, “I have a secret message for you, O king.” And he commanded, “Silence.” And all his attendants went out from his presence. (Jos 4:20; Dom 3:26)20And Ehud came to him as he was sitting alone in his cool roof chamber. And Ehud said, “I have a message from God for you.” And he arose from his seat. (2 Sam 20:9; Am 3:15)21And Ehud reached with his left hand, took the sword from his right thigh, and thrust it into his belly.22And the hilt also went in after the blade, and the fat closed over the blade, for he did not pull the sword out of his belly; and the dung came out.23Then Ehud went out into the porch[2] and closed the doors of the roof chamber behind him and locked them. (2 Sam 13:17)24When he had gone, the servants came, and when they saw that the doors of the roof chamber were locked, they thought, “Surely he is relieving himself in the closet of the cool chamber.” (1 Sam 24:3)25And they waited till they were embarrassed. But when he still did not open the doors of the roof chamber, they took the key and opened them, and there lay their lord dead on the floor.26Ehud escaped while they delayed, and he passed beyond the idols and escaped to Seirah. (Dom 3:19)27When he arrived, he sounded the trumpet in the hill country of Ephraim. Then the people of Israel went down with him from the hill country, and he was their leader. (Jos 24:33; Dom 6:34; 1 Sam 13:3)28And he said to them, “Follow after me, for the Lord has given your enemies the Moabites into your hand.” So they went down after him and seized the fords of the Jordan against the Moabites and did not allow anyone to pass over. (Jos 2:7; Dom 4:7; Dom 4:14; Dom 7:9; Dom 7:15; Dom 7:24; Dom 12:5; 1 Sam 17:47; 1 Kung 22:12; 1 Kung 22:15; 2 Krön 16:8)29And they killed at that time about 10,000 of the Moabites, all strong, able-bodied men; not a man escaped.30So Moab was subdued that day under the hand of Israel. And the land had rest for eighty years. (Dom 3:11)