Domarboken 16 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

Simson avslöjar sin hemlighet

1 En dag gick Simson till filisteernas stad Gasa och tillbringade kvällen tillsammans med en prostituerad. 2 Snart spred det sig att han varit synlig i staden, och många av stadens män omringade platsen och låg på lur vid stadsporten för att ta honom till fånga om han försökte ge sig i väg."I morgon när det blir tillräckligt ljust, ska vi ta honom och döda honom", tänkte de. 3 Simson stannade kvar hos flickan till midnatt. För att komma ut ur staden lyfte han av stadsportarna med bom och allt, lade dem på sina axlar och gick iväg med dem upp till toppen av det berg som ligger mitt emot Hebron! 4 En tid senare blev han kär i en flicka som hette Delila och bodde vid bäcken Sorek. 5 Filisteernas ledare gick då personligen till henne och bad henne ta reda på vad det var som gjorde Simson så stark. De ville veta hur de skulle bära sig åt för att kunna övermanna honom och slå honom i kedjor."Vi fem ska ge dig 1.100 siklar silver var om du gör oss den tjänsten", lovade de. 6 Delila tiggde och bad Simson att berätta sin hemlighet: "Tala om för mig varför du är så stark! Hur gör man för att besegra och binda dig?" 7 "Om man binder mig med sju sensträngar som inte hunnit torka, blir jag lika svag som en vanlig människa", svarade Simson. 8 Delila berättade detta för de fem ledarna, som genast gav henne sju sensträngar. Medan Simson sov band hon honom. 9 Några filisteer hade gömt sig i ett angränsande rum, och så snart hon hade bundit honom, ropade hon:"Simson! Filisteerna är här!" Men han slet av senorna som om de varit bomullstrådar, och hans hemlighet hade inte blivit avslöjad. 10 Senare sa Delila till honom: "Du driver med mig och ljuger för mig. Nu måste du tala om för mig hur man kan ta dig till fånga." 11 "Jo", sa han. "Om man binder mig med rep som aldrig varit använda, blir jag lika svag som andra människor." 12 När han sov tog Delila nya rep och band honom med dem. Också denna gång hade några män gömt sig i ett angränsande rum, och Delila ropade:"Simson! Filisteerna har kommit för att ta dig till fånga!"Men han slet sönder repen som om de varit spindelnät! 13 "Du har lurat mig igen och på nytt ljugit för mig!" klagade Delila. "Tala nu om för mig hur man kan fånga dig på riktigt.""Väv in mina sju flätor i din väv," svarade Simson. 14 När han somnat, gjorde hon som han sagt och ropade: "Filisteerna har kommit, Simson!" Han vaknade och drog genast loss sitt hår ur vävstolen. 15 "Hur kan du säga att du älskar mig på samma gång som du bedrar mig?" invände hon. "Nu har du ljugit för mig tre gånger och inte talat om vad det är som gör att du är så stark!" 16-17 Hon tjatade på honom varje dag tills han inte härdade ut längre, och till slut avslöjade han hemligheten för henne:"Mitt hår har aldrig blivit klippt", sa han. "Jag har varit en Guds nasir ända sedan min födelse. Om man rakar av mig håret lämnar styrkan mig, och jag blir lika svag som vilken annan människa som helst." 18 Delila insåg att han äntligen hade sagt henne sanningen, och därför skickade hon efter filisteernas ledare."Kom en sista gång, för nu har han talat om hur det ligger till", sa hon. De kom och hade med sig pengarna till henne. 19 Delila såg till att Simson somnade i hennes knä och tillkallade genast en man som skar av honom hans sju flätor. Hon märkte då att hans styrka lämnade honom. 20 Då ropade hon: "Filisteerna är här för att ta dig till fånga, Simson." Simson vaknade och tänkte: "Jag gör väl som förut. Jag skakar mig fri."Men han visste inte att Herren hade lämnat honom. 21 Filisteerna tog honom till fånga. De stack ut ögonen på honom och förde honom till Gasa, där han blev bunden med kopparkedjor. Han tvingades att mala säd i fängelset, 22 men det dröjde inte länge förrän håret på hans rakade huvud hade vuxit ut igen.

Simsons sista seger

23-24 Filisteerna ställde till med en stor fest för att fira Simsons tillfångatagande. Folket bar fram offer till guden Dagon, och alla var upprymda av glädje över segern."Vår gud har utlämnat vår fiende Simson till oss!" ropade de när de såg honom bunden med kedjor. "Han som har ödelagt vårt land och dödat så många av oss, är nu helt i vårt våld!" 25-26 I sin segeryra bad de att Simson skulle föras ut till dem, så att de kunde ha roligt åt honom. Simson fördes då ut ur fängelset och placerades mitt i templet mellan de pelare som höll taket uppe. Simson sa till pojken som ledde honom: "Placera mina händer så att jag kan stödja mig mot pelarna. Jag vill vila mig mot dem." 27 Templet var då alldeles fullt av folk. Filisteernas ledare var också där, och på taket fanns tre tusen personer som alla hade roligt åt Simson. 28 Då bad Simson till Herren och sa: "Herre, tänk på mig och ge mig styrka än en gång, så jag kan hämnas filisteerna för att de har gjort mig blind." 29 Sedan tog han tag i de två mittpelarna med all sin kraft. 30 "Herre, låt mig dö med filisteerna", bad han. Och templet rasade samman över filisteernas ledare och allt folket, och de som dog vid Simsons död var fler till antalet än dem han tidigare hade dödat under hela sin livstid. 31 Senare kom hans bröder och släktingar dit för att hämta hans kropp. Simson, som varit domare i Israel i tjugo år, begravdes mellan Sorga och Estaol på samma plats där hans far Manoa var begravd.

English Standard Version

Samson and Delilah

1 Samson went to Gaza, and there he saw a prostitute, and he went in to her. (Jos 15:47) 2 The Gazites were told, “Samson has come here.” And they surrounded the place and set an ambush for him all night at the gate of the city. They kept quiet all night, saying, “Let us wait till the light of the morning; then we will kill him.” (1 Sam 23:26; Ps 118:10; Apg 9:24) 3 But Samson lay till midnight, and at midnight he arose and took hold of the doors of the gate of the city and the two posts, and pulled them up, bar and all, and put them on his shoulders and carried them to the top of the hill that is in front of Hebron. 4 After this he loved a woman in the Valley of Sorek, whose name was Delilah. 5 And the lords of the Philistines came up to her and said to her, “Seduce him, and see where his great strength lies, and by what means we may overpower him, that we may bind him to humble him. And we will each give you 1,100 pieces of silver.” (Jos 13:3; Dom 14:15; Dom 16:19) 6 So Delilah said to Samson, “Please tell me where your great strength lies, and how you might be bound, that one could subdue you.” (Dom 16:5) 7 Samson said to her, “If they bind me with seven fresh bowstrings that have not been dried, then I shall become weak and be like any other man.” (Dom 16:11; Dom 16:17) 8 Then the lords of the Philistines brought up to her seven fresh bowstrings that had not been dried, and she bound him with them. 9 Now she had men lying in ambush in an inner chamber. And she said to him, “The Philistines are upon you, Samson!” But he snapped the bowstrings, as a thread of flax snaps when it touches the fire. So the secret of his strength was not known. 10 Then Delilah said to Samson, “Behold, you have mocked me and told me lies. Please tell me how you might be bound.” 11 And he said to her, “If they bind me with new ropes that have not been used, then I shall become weak and be like any other man.” (Dom 15:13) 12 So Delilah took new ropes and bound him with them and said to him, “The Philistines are upon you, Samson!” And the men lying in ambush were in an inner chamber. But he snapped the ropes off his arms like a thread. 13 Then Delilah said to Samson, “Until now you have mocked me and told me lies. Tell me how you might be bound.” And he said to her, “If you weave the seven locks of my head with the web and fasten it tight with the pin, then I shall become weak and be like any other man.” 14 So while he slept, Delilah took the seven locks of his head and wove them into the web.^[1] And she made them tight with the pin and said to him, “The Philistines are upon you, Samson!” But he awoke from his sleep and pulled away the pin, the loom, and the web. 15 And she said to him, “How can you say, ‘I love you,’ when your heart is not with me? You have mocked me these three times, and you have not told me where your great strength lies.” (Dom 14:16) 16 And when she pressed him hard with her words day after day, and urged him, his soul was vexed to death. (Dom 14:17) 17 And he told her all his heart, and said to her, “A razor has never come upon my head, for I have been a Nazirite to God from my mother’s womb. If my head is shaved, then my strength will leave me, and I shall become weak and be like any other man.” (Dom 13:5) 18 When Delilah saw that he had told her all his heart, she sent and called the lords of the Philistines, saying, “Come up again, for he has told me all his heart.” Then the lords of the Philistines came up to her and brought the money in their hands. (Dom 16:5) 19 She made him sleep on her knees. And she called a man and had him shave off the seven locks of his head. Then she began to torment him, and his strength left him. (Dom 16:5) 20 And she said, “The Philistines are upon you, Samson!” And he awoke from his sleep and said, “I will go out as at other times and shake myself free.” But he did not know that the Lord had left him. (1 Sam 28:15) 21 And the Philistines seized him and gouged out his eyes and brought him down to Gaza and bound him with bronze shackles. And he ground at the mill in the prison. (2 Mos 11:5; Matt 24:41) 22 But the hair of his head began to grow again after it had been shaved.

The Death of Samson

23 Now the lords of the Philistines gathered to offer a great sacrifice to Dagon their god and to rejoice, and they said, “Our god has given Samson our enemy into our hand.” (1 Sam 5:2; 1 Krön 10:10) 24 And when the people saw him, they praised their god. For they said, “Our god has given our enemy into our hand, the ravager of our country, who has killed many of us.”^[2] (Dan 5:4) 25 And when their hearts were merry, they said, “Call Samson, that he may entertain us.” So they called Samson out of the prison, and he entertained them. They made him stand between the pillars. (Dom 19:6; 2 Sam 13:28) 26 And Samson said to the young man who held him by the hand, “Let me feel the pillars on which the house rests, that I may lean against them.” 27 Now the house was full of men and women. All the lords of the Philistines were there, and on the roof there were about 3,000 men and women, who looked on while Samson entertained. (5 Mos 22:8; 2 Sam 11:2; Neh 8:16; Matt 24:17; Mark 13:15; Luk 17:31)

5 Mos 22:82 Sam 11:2Neh 8:16Matt 24:17Mark 13:15Luk 17:31

28 Then Samson called to the Lord and said, “O Lord God, please remember me and please strengthen me only this once, O God, that I may be avenged on the Philistines for my two eyes.” (Jer 15:15) 29 And Samson grasped the two middle pillars on which the house rested, and he leaned his weight against them, his right hand on the one and his left hand on the other. 30 And Samson said, “Let me die with the Philistines.” Then he bowed with all his strength, and the house fell upon the lords and upon all the people who were in it. So the dead whom he killed at his death were more than those whom he had killed during his life. 31 Then his brothers and all his family came down and took him and brought him up and buried him between Zorah and Eshtaol in the tomb of Manoah his father. He had judged Israel twenty years. (Dom 13:25)