1Medan Petrus och Johannes fortfarande talade till folket kom prästerna, officeren vid tempelvakten och några av saddukeerna[1] fram till dem.2De var mycket upprörda över att dessa sändebud påstod att Jesus hade blivit levande igen och undervisade om att människor kan uppstå från de döda.3Därför grep de Petrus och Johannes och satte dem sedan i fängelse över natten, eftersom det hunnit bli kväll.4Men många som hade lyssnat till Jesus sändebud började tro på deras budskap, och antalet troende hade nu stigit till omkring 5 000 män, förutom kvinnor och barn.5Följande dag samlades de högsta styresmännen och folkets ledare och laglärarna[2] i Jerusalem.6Översteprästen Hannas var där, liksom Kajafas, Jonatas, Alexandros och alla övriga från översteprästernas släkt.7De lät sedan hämta Petrus och Johannes och frågade dem:”Genom vilken kraft och på vems uppdrag har ni gjort det här?”8Då fylldes Petrus av Guds heliga Ande och svarade dem:”Ärade styresmän och ledare för vårt folk!9Ni vill idag fråga ut oss om en god gärning mot en handikappad man, och vill veta på vilket sätt han blev botad.10Därför vill jag genast förklara, för både er och alla andra i Israel, att det är genom kraften hos Jesus Kristus från Nasaret, som den här mannen står framför er fullständigt frisk. Ni spikade fast Jesus på ett kors, men Gud uppväckte honom från de döda,11och det är honom Skriften[3] talar om när det står: ’Den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna har blivit själva hörnstenen.’ 12Räddningen finns hos honom! Ja, det finns ingen annan i hela världen som kan rädda oss.”13När ledarna såg hur modiga Petrus och Johannes var, och att de tydligen var vanliga enkla människor utan högre utbildning, blev de mycket förvånade. Det enda ledarna visste om dem var att de hade varit tillsammans med Jesus.14Men eftersom mannen stod där bredvid dem fullt frisk, kunde de inget säga.15Därför skickade de ut dem ur rådssalen och började diskutera med varandra.16De sa: ”Vad ska vi göra med de här människorna? Vi kan ju inte neka till att de har gjort ett stort under, och alla i Jerusalem känner redan till det.17Men vi kanske kan hindra dem från att sprida sina idéer. Vi säger till dem att om de talar till folket om Jesus en gång till, så kommer de att råka illa ut.”18Sedan kallade de in Petrus och Johannes igen och befallde dem att aldrig mer tala eller undervisa om Jesus.19Men Petrus och Johannes svarade: ”Tänk efter själva, tror ni att Gud vill att vi ska lyda er istället för honom?20Nej, vi kan inte låta bli att berätta om allt det fantastiska som vi har sett och hört.”21Då hotade rådet dem än en gång, men till sist var de tvungna att släppa dem. De visste inte hur de skulle straffa dem utan att det blev oroligheter, för alla hyllade Gud för det under som hade skett.22Mannen som hade blivit botad hade varit förlamad i över 40 år!
De troende ber om frimodighet
23Så snart Petrus och Johannes var fria sökte de upp de andra troende och berättade för dem vad översteprästerna och folkets ledare hade sagt.24Och när de andra hörde dem började alla gemensamt ropa högt till Gud och sa:”Herre, du som har skapat himlen och jorden och haven och allt som finns i dem.[4]25Du lät din heliga Ande tala genom vår förfader kung David, din tjänare, och sa: ’Varför gör folken uppror? Varför smider de planer, som inte leder någonstans?26Jordens kungar gör sig beredda för strid; makthavarna gaddar sig samman mot Herren och den som han har gjort till kung[5].’27Ja, det är verkligen vad som har hänt i den här staden. Kung Herodes och landshövdingen Pontius Pilatus, romarna och hela Israels folk, alla har de förenat sig mot din heliga tjänare Jesus, som du har gjort till kung.28De har gjort exakt det som du i din makt planerade för länge sedan.29Herre, du hör hur de hotar oss. Så hjälp nu alla som tror på dig att utan rädsla fortsätta att berätta om dig.30Visa din makt och bota de sjuka, låt under och tecken ske genom kraften hos din heliga tjänare Jesus.”31Och när de hade slutat be skakade huset där de var samlade, och alla fylldes av Guds heliga Ande och fortsatte att sprida Guds budskap utan rädsla.
De troende delar allt med varandra
32Alla de troende älskade varandra och var eniga i allt, och ingen tyckte att det han ägde var hans eget, utan alla delade med sig av vad de hade.33Herren Jesus sändebud talade med stor kraft om att Jesus hade uppstått från de döda, och Gud var god mot de troende.34Ingen av dem saknade något. Alla som ägde mark eller hus sålde det,35och lämnade pengarna till sändebuden, som delade ut åt var och en allt efter deras behov.36En man som hette Josef, sålde också en åker som han ägde och gav pengarna till sändebuden. Han tillhörde Levi stam och kom från Cypern, och sändebuden kallade honom Barnabas, som betyder ”den som uppmuntrar”.
Apostlagärningarna 4
English Standard Version
Peter and John Before the Council
1And as they were speaking to the people, the priests and the captain of the temple and the Sadducees came upon them, (1 Krön 9:11; Neh 11:11; Matt 22:23; Luk 22:4; Luk 22:52; Apg 5:24; Apg 5:26)2greatly annoyed because they were teaching the people and proclaiming in Jesus the resurrection from the dead. (Apg 3:15; Apg 17:18)3And they arrested them and put them in custody until the next day, for it was already evening. (Luk 21:12)4But many of those who had heard the word believed, and the number of the men came to about five thousand. (Apg 2:41)5On the next day their rulers and elders and scribes gathered together in Jerusalem,6with Annas the high priest and Caiaphas and John and Alexander, and all who were of the high-priestly family. (Matt 26:3; Luk 3:2; Joh 18:13; Joh 18:24)7And when they had set them in the midst, they inquired, “By what power or by what name did you do this?” (Matt 21:23; Apg 4:10)8Then Peter, filled with the Holy Spirit, said to them, “Rulers of the people and elders, (Matt 10:20)9if we are being examined today concerning a good deed done to a crippled man, by what means this man has been healed, (Apg 3:7)10let it be known to all of you and to all the people of Israel that by the name of Jesus Christ of Nazareth, whom you crucified, whom God raised from the dead—by him this man is standing before you well. (Apg 2:24; Apg 3:6)11This Jesus[1] is the stone that was rejected by you, the builders, which has become the cornerstone.[2] (Ps 118:22; Mark 9:12; Luk 23:11)12And there is salvation in no one else, for there is no other name under heaven given among men[3] by which we must be saved.” (Luk 24:47; Joh 4:22; Joh 20:31; Apg 10:43; Apg 13:26; Apg 28:28; Gal 1:7; 1 Tim 2:5; Heb 2:3; Jud 1:3)13Now when they saw the boldness of Peter and John, and perceived that they were uneducated, common men, they were astonished. And they recognized that they had been with Jesus. (Joh 7:15)14But seeing the man who was healed standing beside them, they had nothing to say in opposition. (Luk 21:15; Apg 3:11)15But when they had commanded them to leave the council, they conferred with one another,16saying, “What shall we do with these men? For that a notable sign has been performed through them is evident to all the inhabitants of Jerusalem, and we cannot deny it. (Joh 11:47; Joh 12:19; Apg 3:9; Apg 4:21)17But in order that it may spread no further among the people, let us warn them to speak no more to anyone in this name.” (Apg 5:28; Apg 5:40)18So they called them and charged them not to speak or teach at all in the name of Jesus.19But Peter and John answered them, “Whether it is right in the sight of God to listen to you rather than to God, you must judge, (Apg 5:29)20for we cannot but speak of what we have seen and heard.” (Am 3:8; Joh 15:27; Apg 22:15; 1 Kor 9:16; 1 Joh 1:1; 1 Joh 1:3)21And when they had further threatened them, they let them go, finding no way to punish them, because of the people, for all were praising God for what had happened. (Matt 21:26; Matt 21:46; Mark 11:32; Luk 20:6; Luk 20:19; Luk 22:2; Apg 3:7; Apg 5:13; Apg 5:26)22For the man on whom this sign of healing was performed was more than forty years old.
The Believers Pray for Boldness
23When they were released, they went to their friends and reported what the chief priests and the elders had said to them.24And when they heard it, they lifted their voices together to God and said, “Sovereign Lord, who made the heaven and the earth and the sea and everything in them, (2 Mos 20:11; 2 Krön 2:12; Neh 9:6; Ps 102:25; Ps 124:8; Ps 134:3; Ps 146:6; Apg 1:14)25who through the mouth of our father David, your servant,[4] said by the Holy Spirit, “‘Why did the Gentiles rage, and the peoples plot in vain? (Ps 2:1)26The kings of the earth set themselves, and the rulers were gathered together, against the Lord and against his Anointed’[5]— (Dan 9:24; Luk 4:18; Apg 4:5; Apg 10:38; Heb 1:9; Upp 11:15)27for truly in this city there were gathered together against your holy servant Jesus, whom you anointed, both Herod and Pontius Pilate, along with the Gentiles and the peoples of Israel, (Matt 20:19; Matt 26:3; Matt 27:2; Luk 23:7; Apg 4:26; Apg 4:30)28to do whatever your hand and your plan had predestined to take place. (Jes 46:10; Apg 2:23)29And now, Lord, look upon their threats and grant to your servants to continue to speak your word with all boldness, (2 Kung 19:16; Apg 4:13; Apg 4:31; Apg 9:27; Apg 9:29; Apg 13:46; Apg 14:3; Apg 18:26; Apg 19:8; Apg 28:31; Ef 6:19)30while you stretch out your hand to heal, and signs and wonders are performed through the name of your holy servant Jesus.” (Ps 138:7; Ords 31:20; Jes 1:25; Sef 1:4; Matt 7:22; Mark 9:39; Mark 16:17; Apg 3:6; Apg 4:27)31And when they had prayed, the place in which they were gathered together was shaken, and they were all filled with the Holy Spirit and continued to speak the word of God with boldness. (Ps 77:18; Apg 2:2; Apg 2:4; Apg 16:26; Fil 1:14)
They Had Everything in Common
32Now the full number of those who believed were of one heart and soul, and no one said that any of the things that belonged to him was his own, but they had everything in common. (2 Krön 30:12; Hes 11:19; Apg 2:44; Fil 1:27)33And with great power the apostles were giving their testimony to the resurrection of the Lord Jesus, and great grace was upon them all. (Apg 1:8; Apg 1:22; Apg 11:23)34There was not a needy person among them, for as many as were owners of lands or houses sold them and brought the proceeds of what was sold (Apg 2:45; 2 Kor 8:14)35and laid it at the apostles’ feet, and it was distributed to each as any had need. (Apg 4:37; Apg 5:2; Apg 6:1)36Thus Joseph, who was also called by the apostles Barnabas (which means son of encouragement), a Levite, a native of Cyprus, (Mark 3:17)37sold a field that belonged to him and brought the money and laid it at the apostles’ feet. (Apg 4:35)