1En eftermiddag gick Petrus och Johannes till templet för att vara med vid den dagliga bönen klockan tre.2Då fick de se hur en man, som hade varit förlamad från födseln, bars dit. Han brukade varje dag placeras vid den tempelport som kallades Sköna porten, för att han skulle kunna tigga av dem som gick in i templet.3Och när Petrus och Johannes nu var på väg in, bad han dem om pengar.4Petrus och Johannes stannade genast och tittade på honom, och Petrus sa: ”Se på oss!”5Då tittade mannen upp på dem, eftersom han trodde att han skulle få något av dem.6Men Petrus sa: ”Vi har inga pengar, men jag har något annat att ge dig! Genom kraften hos Jesus Kristus från Nasaret, befaller jag dig att resa dig upp och gå!”7Sedan tog Petrus den förlamade mannen i höger hand och reste honom upp. Och när han gjorde det blev mannen frisk i sina fötter och vrister,8och han studsade upp och började gå fram och tillbaka! Sedan följde han med dem in i templet, och han gick och hoppade om vartannat och hyllade Gud.9Alla människorna i templet såg honom gå omkring och hylla Gud,10och när de upptäckte att det var den förlamade tiggaren som brukade sitta vid Sköna porten, blev de mycket förvånade.
Petrus talar till folket i templet
11Tiggaren höll sig hela tiden tätt intill Petrus och Johannes, och alla i templet skyndade sig nu till Salomos pelarhall, där man trängdes för att få se mannen.12Petrus insåg genast sin chans och började tala till folkskaran. Han sa: ”Israeliter[1], varför är ni så förvånade över det som har hänt? Varför stirrar ni på oss? Tror ni att vi genom vår egen kraft och godhet har fått den här mannen att börja gå?13Nej, det är Abrahams, Isaks och Jakobs[2] Gud, våra förfäders Gud, som har gjort detta för att upphöja och ära sin tjänare Jesus, honom som ni utlämnade till landshövdingen Pilatus och svek, trots att Pilatus ville ge honom fri.14Ni svek honom som var helig och utan skuld, och krävde istället att en mördare skulle friges.15Ni dödade honom som ger människorna liv, men Gud har uppväckt honom från de döda. Det har vi själva sett och kan intyga.16Och genom tron på kraften hos Jesus har den här mannen nu blivit botad, ni vet ju alla att han förut var helt förlamad. Tron på Jesus har gjort honom fullständigt frisk, som ni alla kan se.17Kära vänner! Jag vet mycket väl att både ni och era ledare utlämnade Jesus därför att ni inte förstod bättre.18Men genom detta har Gud låtit det som han förutsagt genom profeterna[3] bli verklighet: att Messias, den kung han lovade oss, måste lida.19Ångra er därför och vänd om till Gud, så att ni får förlåtelse för era synder.20Då ska en underbar tid av vila komma, och Gud ska sända Jesus, er kung[4], tillbaka till er.21Men han måste stanna kvar i himlen, tills allt det som Gud sedan tidens början har talat om genom sina egna profeter, har blivit verklighet.22Mose sa till exempel: ’Herren, er Gud, ska låta en profet lik mig uppstå åt er ur ert eget folk. Lyssna noga till honom.[5]23Var och en som inte lyssnar till den profeten ska utrotas ur folket.[6]’24Efter det har alla profeter, från Samuel och framåt, framfört Guds budskap om det som händer idag.25Ni är dessa profeters barn och Guds löften till våra förfäder gäller också er. Gud ingick ju ett förbund med er förfader Abraham och sa: ’Genom dina efterkommande ska alla världens folk få del av mitt goda.[7]’26Gud lät alltså sin Son komma till jorden, och han sände honom först till er israeliter, eftersom Gud ville ge er allt gott och få er att överge er ondska.”
Apostlagärningarna 3
English Standard Version
The Lame Beggar Healed
1Now Peter and John were going up to the temple at the hour of prayer, the ninth hour.[1] (1 Kung 18:29; Ps 55:17; Matt 27:46; Luk 18:10; Apg 10:3; Apg 10:30)2And a man lame from birth was being carried, whom they laid daily at the gate of the temple that is called the Beautiful Gate to ask alms of those entering the temple. (Luk 16:20; Joh 9:8; Apg 14:8)3Seeing Peter and John about to go into the temple, he asked to receive alms.4And Peter directed his gaze at him, as did John, and said, “Look at us.”5And he fixed his attention on them, expecting to receive something from them.6But Peter said, “I have no silver and gold, but what I do have I give to you. In the name of Jesus Christ of Nazareth, rise up and walk!” (Apg 9:34; 2 Kor 6:10)7And he took him by the right hand and raised him up, and immediately his feet and ankles were made strong.8And leaping up, he stood and began to walk, and entered the temple with them, walking and leaping and praising God. (Jes 35:6; Apg 14:10)9And all the people saw him walking and praising God, (Apg 4:16; Apg 4:21)10and recognized him as the one who sat at the Beautiful Gate of the temple, asking for alms. And they were filled with wonder and amazement at what had happened to him.
Peter Speaks in Solomon’s Portico
11While he clung to Peter and John, all the people, utterly astounded, ran together to them in the portico called Solomon’s. (Joh 10:23; Apg 4:14; Apg 5:12)12And when Peter saw it he addressed the people: “Men of Israel, why do you wonder at this, or why do you stare at us, as though by our own power or piety we have made him walk?13The God of Abraham, the God of Isaac, and the God of Jacob, the God of our fathers, glorified his servant[2] Jesus, whom you delivered over and denied in the presence of Pilate, when he had decided to release him. (Jes 52:13; Jes 55:5; Matt 20:19; Matt 22:32; Luk 23:14; Luk 23:16; Joh 8:54; Joh 19:7; Joh 19:12; Joh 19:15; Apg 5:30; Apg 7:32; Apg 13:28; Apg 22:14)14But you denied the Holy and Righteous One, and asked for a murderer to be granted to you, (Mark 1:24; Luk 23:18; Luk 23:25; Apg 4:27; Apg 4:30; Apg 7:52; Apg 22:14; Jak 5:6; 1 Pet 3:18; 1 Joh 2:1; 1 Joh 3:7)15and you killed the Author of life, whom God raised from the dead. To this we are witnesses. (Apg 2:24; Apg 5:31)16And his name—by faith in his name—has made this man strong whom you see and know, and the faith that is through Jesus[3] has given the man this perfect health in the presence of you all. (Joh 1:12; Apg 3:6; 1 Pet 1:21)17“And now, brothers, I know that you acted in ignorance, as did also your rulers. (Luk 23:34; Joh 16:3; Apg 13:27; Apg 26:9; 1 Kor 2:8; 1 Tim 1:13)18But what God foretold by the mouth of all the prophets, that his Christ would suffer, he thus fulfilled. (Matt 17:12; Luk 9:20; Luk 22:15; Luk 24:26; Luk 24:46; Apg 2:23; Apg 17:3; Apg 26:22; Heb 2:10; Heb 13:12)19Repent therefore, and turn back, that your sins may be blotted out, (Ps 51:1; Ps 51:9; Jes 43:25; Jes 44:22; Luk 22:32; Apg 2:38; Kol 2:14)20that times of refreshing may come from the presence of the Lord, and that he may send the Christ appointed for you, Jesus, (Apg 22:14; Apg 26:16)21whom heaven must receive until the time for restoring all the things about which God spoke by the mouth of his holy prophets long ago. (Matt 17:11; Luk 1:70; Luk 24:26; Apg 1:11; Rom 8:21)22Moses said, ‘The Lord God will raise up for you a prophet like me from your brothers. You shall listen to him in whatever he tells you. (5 Mos 18:15; 5 Mos 18:18; Matt 17:5; Apg 7:37)23And it shall be that every soul who does not listen to that prophet shall be destroyed from the people.’ (3 Mos 23:29)24And all the prophets who have spoken, from Samuel and those who came after him, also proclaimed these days. (1 Sam 3:20; Apg 13:20; Heb 11:32)25You are the sons of the prophets and of the covenant that God made with your fathers, saying to Abraham, ‘And in your offspring shall all the families of the earth be blessed.’ (1 Mos 12:3; 1 Mos 22:18; Apg 2:39; Rom 9:4)26God, having raised up his servant, sent him to you first, to bless you by turning every one of you from your wickedness.” (Hes 3:19; Matt 1:21; Mark 7:27; Apg 3:22; Apg 3:25; Rom 1:16; Rom 2:9; Rom 11:26; Rom 15:8)