1En annan man, som hette Ananias, sålde en egendom tillsammans med sin fru Sapfeira.2Men han överlämnade bara en del av köpesumman till Jesus sändebud, eftersom han och hans fru hade kommit överens om att behålla resten av pengarna själva.3Då sa Petrus: ”Ananias, varför har du släppt in Satan i ditt hjärta? Hur kunde du komma hit och påstå att det var hela köpesumman, när du visste att du hade tagit undan en del? Du har ljugit för Guds heliga Ande!4Jordstycket var ditt, och du kunde sälja eller behålla det som du ville. Och när du sålt det var det din sak att bestämma hur mycket du skulle ge. Hur kunde du göra något sådant? Det var inte för oss du ljög, utan för Gud.”5Och när Ananias hörde dessa ord, föll han död ner på golvet, och alla som hörde om händelsen blev helt förskräckta.6Några yngre män kom sedan och svepte in honom och bar ut honom och begravde honom.7Ungefär tre timmar senare kom Ananias fru dit, utan att veta vad som hade hänt med hennes man.8Petrus frågade henne då: ”De här pengarna ni gav oss, var det hela den summa ni fick för jordstycket?””Ja”, svarade hon, ”det var det.”9Då sa Petrus: ”Hur kunde du och din man komma överens om att göra något sådant, att försöka lura Guds Ande? De steg du just hör utanför dörren, är stegen av de män som har begravt din man, och nu ska de bära ut dig också.”10I samma stund föll hon ner framför Petrus och dog. Och när de unga männen kom in och fick se att hon var död, bar de ut henne också och begravde henne bredvid hennes man.11Hela församlingen, och alla andra som hörde om detta, blev mycket förskräckta.
Många blir botade
12Jesus sändebud gjorde många märkliga under bland folket. Och de troende möttes regelbundet på den plats i templet som kallades Salomos pelarhall.13Ingen annan vågade förena sig med dem, men folket visade dem stor respekt,14och allt fler började tro på Herren Jesus, både män och kvinnor.15När man hörde vilka under sändebuden gjorde, bar man ut sjuka på gatorna och la dem på sovmattor och bårar, för att åtminstone Petrus skugga skulle falla på dem när han gick förbi.16Även från städerna och byarna runt omkring Jerusalem kom det många. Man tog med sig sjuka och sådana som var besatta av onda andar, och alla blev botade.
Jesus sändebud arresteras på nytt
17Översteprästen och hans anhängare, som var saddukeer[1], blev mycket avundsjuka när de såg allt som Jesus sändebud gjorde.18Därför lät de arrestera dem och sätta dem i fängelse.19Men på natten kom en ängel från Herren och öppnade fängelseportarna och släppte ut sändebuden, och han sa till dem:20”Gå och ställ er i templet och berätta för folket allt om detta nya liv.”21Sändebuden lydde uppmaningen, och tidigt på morgonen gick de till templet och började undervisa. Under tiden kallade översteprästen och hans närmaste män samman det judiska rådet, det vill säga alla de religiösa och politiska ledarna i Israel. Och de skickade bud till fängelset för att hämta sändebuden.22Men när tjänarna kom till fängelset, fanns sändebuden inte där. Männen återvände då till rådet och rapporterade:23”Fängelseportarna var låsta och vakterna stod utanför, men när vi öppnade fanns det ingen där.”24När officeren vid tempelvakten och översteprästerna hörde detta, blev de mycket förvånade och undrade vad som kunde ha hänt.25Men i samma stund kom någon och berättade att de män som de hade fängslat just nu stod i templet och undervisade folket.26Officeren gick då dit tillsammans med sina vakter och hämtade dem, men utan våld, för de var rädda att bli ihjälslagna av folket.27När sändebuden sedan ställts inför det judiska rådet, började översteprästen förhöra dem och sa:28”Vi förbjöd er strängt att tala eller undervisa om den där mannen, och ändå har ni fyllt hela Jerusalem med er undervisning och anklagar oss för att ha dödat honom!”29Men Petrus och de andra sändebuden svarade: ”Det är viktigare att lyda Gud än att lyda människor.30Våra förfäders Gud uppväckte Jesus från de döda, efter att ni hade hängt upp honom på ett kors och dödat honom.31Ja, Gud har upphöjt honom och satt honom på sin högra sida för att han ska regera.[2] Han har gjort honom till en härskare, som räddade oss genom att ta straffet för vår synd, så att Israels folk kan vända om till Gud och få förlåtelse.32Vi har själva sett detta hända och kan intyga att det är sant, och det kan också Guds heliga Ande, som han ger till alla som lyder honom.”33När medlemmarna i rådet hörde detta blev de ursinniga och ville döda sändebuden.34Men då ingrep en av fariseerna[3] i rådet som hette Gamaliel, en laglärare som hela folket respekterade. Han reste sig upp och bad att sändebuden skulle föras ut ur rådssalen en stund.35Sedan vände han sig till sina kollegor och sa: ”Israeliter[4], tänk er noga för innan ni gör något med de här männen!36Upprorsmakare kommer och går. För ett tag sedan var det en viss Theudas, som gav sig ut för att vara något. Han hade kanske 400 personer som följde honom. Men när han dödades, spreds anhängarna till olika platser och rörelsen dog ut.37Vid tiden för skatteregistreringen, kom sedan Judas från Galileen. Han fick med sig en stor mängd människor, men också han blev dödad, och alla hans efterföljare skingrades.38Därför föreslår jag att ni lämnar de här männen ifred och låter dem gå. Om det som de håller på med bara är ett mänskligt påhitt, då kommer det snart att rinna ut i sanden.39Men om det är från Gud, då kan ni inte stoppa dem. Se upp så att ni inte strider mot Gud själv!”40Medlemmarna i rådet accepterade hans förslag, och de kallade in sändebuden och nöjde sig med att låta dem piskas. Sedan förbjöd man dem än en gång att undervisa om Jesus och lät dem gå.41Men sändebuden lämnade rådssalen, lyckliga över att Gud hade ansett dem värdiga att förnedras på grund av sin tro på Jesus.42Och varje dag fortsatte de att undervisa både i templet och i hemmen och sprida det glada budskapet om att Jesus är Messias, den utlovade kungen.
Apostlagärningarna 5
English Standard Version
Ananias and Sapphira
1But a man named Ananias, with his wife Sapphira, sold a piece of property,2and with his wife’s knowledge he kept back for himself some of the proceeds and brought only a part of it and laid it at the apostles’ feet. (Apg 4:35; Apg 4:37; Apg 5:3)3But Peter said, “Ananias, why has Satan filled your heart to lie to the Holy Spirit and to keep back for yourself part of the proceeds of the land? (Luk 22:3; Joh 13:2; Joh 13:27; Apg 5:2; Apg 5:4; Apg 5:9)4While it remained unsold, did it not remain your own? And after it was sold, was it not at your disposal? Why is it that you have contrived this deed in your heart? You have not lied to man but to God.” (Apg 5:3; Apg 5:9)5When Ananias heard these words, he fell down and breathed his last. And great fear came upon all who heard of it. (Hes 11:13; Apg 5:11)6The young men rose and wrapped him up and carried him out and buried him. (Hes 29:5; Joh 19:40; Apg 8:2)7After an interval of about three hours his wife came in, not knowing what had happened.8And Peter said to her, “Tell me whether you[1] sold the land for so much.” And she said, “Yes, for so much.”9But Peter said to her, “How is it that you have agreed together to test the Spirit of the Lord? Behold, the feet of those who have buried your husband are at the door, and they will carry you out.” (Apg 5:3; Apg 15:10; 1 Kor 10:9)10Immediately she fell down at his feet and breathed her last. When the young men came in they found her dead, and they carried her out and buried her beside her husband.11And great fear came upon the whole church and upon all who heard of these things. (Apg 5:5)
Many Signs and Wonders Done
12Now many signs and wonders were regularly done among the people by the hands of the apostles. And they were all together in Solomon’s Portico. (Mark 16:20; Joh 10:23; Apg 1:14; Apg 2:43; Apg 3:11; Apg 4:30; Apg 14:3; Apg 19:11; Rom 15:19; 2 Kor 12:12; Heb 2:4)13None of the rest dared join them, but the people held them in high esteem. (Apg 2:47; Apg 4:21; Apg 5:26)14And more than ever believers were added to the Lord, multitudes of both men and women, (Apg 6:1)15so that they even carried out the sick into the streets and laid them on cots and mats, that as Peter came by at least his shadow might fall on some of them. (2 Kung 4:29; Matt 14:36; Mark 6:55; Apg 19:12)16The people also gathered from the towns around Jerusalem, bringing the sick and those afflicted with unclean spirits, and they were all healed. (Mark 16:17)
The Apostles Arrested and Freed
17But the high priest rose up, and all who were with him (that is, the party of the Sadducees), and filled with jealousy (Matt 22:23; Apg 7:9; Apg 13:45; Apg 17:5; Jak 3:14; Jak 3:16)18they arrested the apostles and put them in the public prison. (Luk 21:12)19But during the night an angel of the Lord opened the prison doors and brought them out, and said, (Apg 8:26; Apg 12:10; Apg 16:26)20“Go and stand in the temple and speak to the people all the words of this Life.” (Joh 6:63; Joh 6:68; Apg 3:15; Apg 11:18; Apg 13:46; Apg 22:4; Apg 28:28; Fil 2:16)21And when they heard this, they entered the temple at daybreak and began to teach. Now when the high priest came, and those who were with him, they called together the council, all the senate of the people of Israel, and sent to the prison to have them brought. (Joh 8:2; Apg 5:25; Apg 5:42)22But when the officers came, they did not find them in the prison, so they returned and reported,23“We found the prison securely locked and the guards standing at the doors, but when we opened them we found no one inside.”24Now when the captain of the temple and the chief priests heard these words, they were greatly perplexed about them, wondering what this would come to. (Apg 4:1; Apg 5:26)25And someone came and told them, “Look! The men whom you put in prison are standing in the temple and teaching the people.” (Apg 5:21)26Then the captain with the officers went and brought them, but not by force, for they were afraid of being stoned by the people. (Apg 4:21; Apg 5:13; Apg 5:24)27And when they had brought them, they set them before the council. And the high priest questioned them,28saying, “We strictly charged you not to teach in this name, yet here you have filled Jerusalem with your teaching, and you intend to bring this man’s blood upon us.” (Matt 27:25; Apg 2:23; Apg 2:36; Apg 3:15; Apg 4:10; Apg 4:18; Apg 7:52)29But Peter and the apostles answered, “We must obey God rather than men. (Apg 4:19)30The God of our fathers raised Jesus, whom you killed by hanging him on a tree. (Luk 24:20; Apg 2:24; Apg 3:13; Apg 10:39; Apg 13:29; Gal 3:13; 1 Pet 2:24)31God exalted him at his right hand as Leader and Savior, to give repentance to Israel and forgiveness of sins. (Luk 2:11; Luk 5:32; Luk 24:47; Apg 2:33; Apg 3:15; Apg 11:18; Rom 2:4; 2 Tim 2:25)32And we are witnesses to these things, and so is the Holy Spirit, whom God has given to those who obey him.” (Luk 24:48; Joh 15:26; Apg 2:4; Apg 15:28; Heb 2:4; 1 Joh 5:7)33When they heard this, they were enraged and wanted to kill them. (Apg 2:37; Apg 7:54)34But a Pharisee in the council named Gamaliel, a teacher of the law held in honor by all the people, stood up and gave orders to put the men outside for a little while. (Luk 5:17; Apg 22:3)35And he said to them, “Men of Israel, take care what you are about to do with these men.36For before these days Theudas rose up, claiming to be somebody, and a number of men, about four hundred, joined him. He was killed, and all who followed him were dispersed and came to nothing. (Apg 8:9; Apg 21:38; Gal 2:6; Gal 6:3)37After him Judas the Galilean rose up in the days of the census and drew away some of the people after him. He too perished, and all who followed him were scattered. (Luk 2:2)38So in the present case I tell you, keep away from these men and let them alone, for if this plan or this undertaking is of man, it will fail; (Klag 3:37)39but if it is of God, you will not be able to overthrow them. You might even be found opposing God!” So they took his advice, (2 Krön 13:12; Ords 21:30; Jes 8:9; Nah 1:9; Apg 11:17)40and when they had called in the apostles, they beat them and charged them not to speak in the name of Jesus, and let them go. (Mark 13:9; Luk 23:16; Apg 4:18; Apg 22:19)41Then they left the presence of the council, rejoicing that they were counted worthy to suffer dishonor for the name. (3 Mos 24:11; 3 Mos 24:16; Matt 5:12; Joh 15:21; Apg 9:16; Apg 21:13; Rom 1:5; Fil 2:9; 1 Pet 4:13; 1 Pet 4:16; 3 Joh 1:7)42And every day, in the temple and from house to house, they did not cease teaching and preaching that the Christ is Jesus. (Apg 2:46; Apg 8:35; Apg 11:20; Apg 17:18; Apg 18:5)