1Sedan sa kung Agrippa till Paulus: ”Vad har du att säga till ditt försvar? Varsågod, ordet är ditt.”Då lyfte Paulus handen till en hälsning och började sitt försvarstal. Han sa:2”Kung Agrippa, jag är mycket glad att jag får svara på judarnas anklagelser inför dig,3för jag vet att du är en expert på judarnas alla seder och stridsfrågor. Jag ber dig därför att lyssna på mig med tålamod!4Som alla judar mycket väl vet fick jag en grundlig judisk uppfostran ända från min tidigaste barndom, först i Tarsos, och sedan i Jerusalem.5De känner mig sedan lång tid tillbaka och vet mycket väl, om de nu vill erkänna det, att jag har levt som en äkta farisé[1] och följt den strängaste riktningen inom vår religion.6Jag står nu anklagad för att jag tror att Gud ska infria det löfte som han gav till våra förfäder,7samma löfte som Israels tolv stammar hoppas få se infriat genom att dag och natt tjäna honom! Det är alltså, kung Agrippa, helt inkonsekvent av judarna att påstå att det är ett brott att tro på det här löftet.8Varför ska det vara så svårt att tro att Gud kan uppväcka döda?9Tidigare trodde jag själv att det var min plikt att gå så hårt fram som möjligt mot dem som tror på Jesus från Nasaret.10Jag fängslade många av de troende i Jerusalem med hjälp av den fullmakt jag fått av översteprästerna. Och jag röstade för att de skulle dömas till döden.11Många gånger använde jag tortyr i synagogorna[2] för att försöka få dem att förbanna Jesus. Jag var en så bitter motståndare till dem att jag till och med förföljde dem i avlägsna städer i främmande länder.12Men en dag när jag var på väg till Damaskus i ett sådant ärende, utrustad med översteprästernas fullmakt och på deras uppdrag,13fick jag vid middagstiden se ett ljus från himlen. Det var starkare än solen, och omgav både mig och mina följeslagare.14Vi föll alla till marken, och jag hörde en röst som talade till mig på arameiska[3] och sa: ’Saul, Saul, varför förföljer du mig? Du skadar bara dig själv genom att stå emot min vilja.’15’Vem är du, herre?’ frågade jag då. Och Herren svarade: ’Jag är Jesus, den som du förföljer.16Res dig upp! Jag har visat mig för dig, för att du ska bli min tjänare och berätta för alla om vad du har sett idag och om andra tillfällen då jag ska visa mig för dig i framtiden.17Jag ska rädda dig undan både judarna och andra folk. Ja, jag ska sända dig till icke-judiska folk,18för att du ska öppna deras ögon, så att de vänder om från mörkret till ljuset, från Satans makt till Gud. Genom att tro på mig ska de få förlåtelse för sina synder och räknas med bland dem som tillhör Gud.’19Därför, kung Agrippa, var jag bara tvungen att lyda denna syn från himlen.20Jag talade först till dem som bodde i Damaskus och Jerusalem, sedan fortsatte jag i hela Judeen och gick vidare till andra folk. Överallt uppmanade jag människorna att lämna synden, vända om till Gud och visa sin förvandling genom goda gärningar.21Det var därför judarna arresterade mig i templet och försökte döda mig.22Men Gud skyddade mig, så att jag fortfarande lever och kan berätta om Jesus för både högt uppsatta personer och vanligt folk. Ändå är det inget nytt jag kommer med. Det jag talar om var förutsagt av Gud genom profeterna och Mose[4] redan långt tidigare.23Gud förutsa att Messias, den utlovade kungen, måste lida och bli den förste som uppstod från de döda, och att han skulle föra ljuset till både judar och andra folk.”24När Paulus hade kommit så långt i sitt försvarstal blev han plötsligt avbruten av landshövdingen Festus som ropade: ”Paulus, du är helt förvirrad! Allt ditt studerande har gjort dig galen!”25Men Paulus svarade: ”Nej, högt ärade Festus, jag är inte galen. Jag berättar sanningen, lugnt och sansat,26och kung Agrippa känner väl till alla dessa frågor. Jag talar öppet, för jag är säker på att de här händelserna är bekanta för honom. De utspelade sig ju inte i någon avkrok!27Kung Agrippa, tror du på det som Gud har förutsagt genom profeterna? Ja, jag vet att du gör det.”28Då sa Agrippa till honom. ”Håller du på en stund till så kommer du att göra mig kristen[5] också.”29Paulus svarade: ”Vare sig det går fort eller sakta, så önskar jag inför Gud att inte bara du utan alla som lyssnar till mig här idag skulle bli som jag, fast utan de här bojorna.”30Sedan reste sig kungen, landshövdingen, Berenike och alla de andra,31och när de gick ut därifrån sa de till varandra: ”Den här mannen har inte gjort något som förtjänar dödsstraff eller fängelse.”32Och kung Agrippa sa till Festus: ”Han hade kunnat friges, om han inte hade bett att få dömas vid den kejserliga domstolen.”
Apostlagärningarna 26
English Standard Version
Paul’s Defense Before Agrippa
1So Agrippa said to Paul, “You have permission to speak for yourself.” Then Paul stretched out his hand and made his defense: (Apg 9:15)2“I consider myself fortunate that it is before you, King Agrippa, I am going to make my defense today against all the accusations of the Jews, (Apg 25:7; Apg 25:19; Apg 26:7)3especially because you are familiar with all the customs and controversies of the Jews. Therefore I beg you to listen to me patiently. (Apg 6:14; Apg 18:15)4“My manner of life from my youth, spent from the beginning among my own nation and in Jerusalem, is known by all the Jews. (Apg 24:17; Apg 28:19; Gal 1:13)5They have known for a long time, if they are willing to testify, that according to the strictest party of our religion I have lived as a Pharisee. (Apg 22:3; Apg 23:6; Apg 24:5; Jak 1:26)6And now I stand here on trial because of my hope in the promise made by God to our fathers, (Apg 13:32)7to which our twelve tribes hope to attain, as they earnestly worship night and day. And for this hope I am accused by Jews, O king! (Esr 6:17; Matt 19:28; Luk 22:30; Apg 2:33; Apg 26:2; Fil 3:11; Heb 10:36; Heb 11:13; Heb 11:39; Jak 1:1; Upp 21:12)8Why is it thought incredible by any of you that God raises the dead? (Apg 17:3; 1 Kor 15:12)9“I myself was convinced that I ought to do many things in opposing the name of Jesus of Nazareth. (Joh 16:2; Apg 3:17; Apg 22:8; 1 Tim 1:13)10And I did so in Jerusalem. I not only locked up many of the saints in prison after receiving authority from the chief priests, but when they were put to death I cast my vote against them. (Apg 8:3; Apg 9:1; Apg 9:14; Apg 9:21; Apg 22:4; Apg 22:20; Apg 26:12)11And I punished them often in all the synagogues and tried to make them blaspheme, and in raging fury against them I persecuted them even to foreign cities. (Apg 9:1; Apg 13:45; Apg 22:5; Apg 22:19)
Paul Tells of His Conversion
12“In this connection I journeyed to Damascus with the authority and commission of the chief priests. (Apg 9:3; Apg 22:6)13At midday, O king, I saw on the way a light from heaven, brighter than the sun, that shone around me and those who journeyed with me.14And when we had all fallen to the ground, I heard a voice saying to me in the Hebrew language,[1] ‘Saul, Saul, why are you persecuting me? It is hard for you to kick against the goads.’ (Apg 21:40; Apg 22:2)15And I said, ‘Who are you, Lord?’ And the Lord said, ‘I am Jesus whom you are persecuting.16But rise and stand upon your feet, for I have appeared to you for this purpose, to appoint you as a servant and witness to the things in which you have seen me and to those in which I will appear to you, (Hes 2:1; Dan 10:11; Apg 22:14)17delivering you from your people and from the Gentiles—to whom I am sending you (1 Krön 16:35; Jer 1:8; Jer 1:19; Jer 15:20; Apg 9:15; Apg 12:11; Rom 11:13; 1 Tim 2:7)18to open their eyes, so that they may turn from darkness to light and from the power of Satan to God, that they may receive forgiveness of sins and a place among those who are sanctified by faith in me.’ (Jes 35:5; Jes 42:7; Luk 22:53; Apg 5:31; Apg 15:9; Apg 20:32; 1 Kor 5:5; 2 Thess 2:13)19“Therefore, O King Agrippa, I was not disobedient to the heavenly vision, (Apg 26:13)20but declared first to those in Damascus, then in Jerusalem and throughout all the region of Judea, and also to the Gentiles, that they should repent and turn to God, performing deeds in keeping with their repentance. (Matt 3:8; Luk 3:8; Apg 2:38; Apg 9:19; Apg 9:26; Apg 13:46; Apg 14:15; Apg 22:17)21For this reason the Jews seized me in the temple and tried to kill me. (Apg 21:27; Apg 21:30; Apg 24:18)22To this day I have had the help that comes from God, and so I stand here testifying both to small and great, saying nothing but what the prophets and Moses said would come to pass: (Apg 10:43; Apg 24:14; 2 Kor 1:10; Ef 6:13; Heb 13:5)23that the Christ must suffer and that, by being the first to rise from the dead, he would proclaim light both to our people and to the Gentiles.” (Luk 2:32; Luk 24:26; Joh 12:34; Apg 3:18; Apg 26:18; Rom 1:4; 1 Kor 15:20; 1 Kor 15:23; Ef 2:17; Kol 1:18; Heb 2:10; Upp 1:5)24And as he was saying these things in his defense, Festus said with a loud voice, “Paul, you are out of your mind; your great learning is driving you out of your mind.” (2 Kung 9:11; Jer 29:26; Mark 3:21; Joh 10:20; Apg 12:15; Apg 17:32; Apg 26:8; 1 Kor 1:23; 1 Kor 2:14; 1 Kor 4:10)25But Paul said, “I am not out of my mind, most excellent Festus, but I am speaking true and rational words. (Apg 24:2; 2 Kor 5:13; 2 Pet 1:16)26For the king knows about these things, and to him I speak boldly. For I am persuaded that none of these things has escaped his notice, for this has not been done in a corner. (Apg 26:3)27King Agrippa, do you believe the prophets? I know that you believe.”28And Agrippa said to Paul, “In a short time would you persuade me to be a Christian?”[2] (Apg 11:26; 1 Pet 4:16)29And Paul said, “Whether short or long, I would to God that not only you but also all who hear me this day might become such as I am—except for these chains.” (Apg 21:33; 1 Kor 7:7)30Then the king rose, and the governor and Bernice and those who were sitting with them. (Apg 23:24)31And when they had withdrawn, they said to one another, “This man is doing nothing to deserve death or imprisonment.” (Apg 23:29)32And Agrippa said to Festus, “This man could have been set free if he had not appealed to Caesar.” (Apg 9:15; Apg 25:11; Apg 28:18; Apg 28:19)