2 Mosebok 16 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

Gud förser sitt folk med kött och bröd

1 De lämnade Elim och fortsatte sin vandring in i öknen Sin, mellan Elim och Sinai, och de kom dit den femtonde dagen i andra månaden efter att de lämnat Egypten. 2 Där började folket än en gång klaga på Mose och Aron. 3 "Tänk, om vi ändå hade varit kvar i Egypten", sa de. "Tänk om Herren hade låtit oss dö där, för där hade vi ju tillräckligt med mat! Nu har ni fört oss ut i öknen, där vi kommer att dö av svält." 4 Då sa Herren till Mose: "Jag ska låta mat regna ner från himlen till er. Var och en kan gå ut varje dag och samla in så mycket som han behöver. Och jag ska pröva dem för att se om de följer mina instruktioner eller inte. 5 Säg till dem att samla dubbelt så mycket på den sjätte dagen i varje vecka!" 6 Mose och Aron kallade samman allt folket och meddelade dem: "I kväll ska ni bli klara över att det var Herren som förde er ut ur Egypten. 7-9 I morgon ska ni få se ännu mer av hans härlighet, för vilka är vi att ni skulle klaga på oss? Herren ska ge er kött att äta i kväll, och i morgon ska ni få bröd. Kom nu fram inför Herren och lyssna till hans svar på er jämmer." 10 Aron talade sedan till folket, och när de vände sig mot öknen uppenbarade sig plötsligt Herren för dem i molnet, som ledde dem. 11-12 Och Herren sa till Mose: "Jag har hört deras klagan. Säg till dem: 'I kväll ska ni få kött och i morgon ska ni mättas med bröd, och så ska ni veta att jag är Herren, er Gud.' " 13 Den kvällen kom en stor mängd vaktlar över lägret, och på morgonen var öknen runt lägerplatsen våt av dagg. 14 Och när daggen lite senare försvann, lämnade den kvar något som liknade rimfrost på marken. 15 När Israels folk såg detta, frågade de: "Vad är det här?"Mose förklarade: "Det är den mat som Herren har gett er att äta. 16 Herren har sagt att var och en ska samla in så mycket han behöver för sitt hushåll, mellan tre och fyra liter per person." 17 Israels folk gick ut och lydde uppmaningen. 18 Och när de mätte upp vad de samlat i sina mått fann de att det räckte till alla. De som hade samlat mycket hade ingenting över, och de som hade samlat lite hade tillräckligt. 19 Och Mose sa till folket: "Lämna ingenting kvar över natten." 20 Men naturligtvis fanns det sådana som inte ville lyssna utan lämnade en del kvar till morgonen därpå. Men då var det fullt av mask och luktade fruktansvärt illa, och Mose blev arg på dem. 21 På detta sätt samlade de mat varje morgon, varje hushåll efter sitt behov, och när solen steg allt högre fram på dagen, smälte det som var lämnat kvar bort och försvann. 22 På sjätte dagen samlade de dubbelt så mycket som vanligt, åtta liter i stället för fyra. Ledarna bland folket gick då till Mose och rapporterade detta. 23 Då talade han om anledningen för dem: "Vi gör detta eftersom Herren har valt morgondagen som vilodag, en Herrens heliga sabbat, när vi ska avstå från att göra våra dagliga sysslor. Gör därför i ordning så mycket ni behöver i dag, och spara det som blir över till i morgon." 24 Till skillnad från förut var maten nästa morgon färsk. Den luktade gott och det fanns ingen mask i den. 25 Mose sa: "Detta är er mat för i dag, för detta är Herrens sabbat, och det kommer inte att finnas någon mat alls ute på marken. 26 Samla alltså mat under sex dagar. Den sjunde dagen är sabbat, och då kommer det inte att finnas någon mat ute på marken." 27 Några gick ändå ut på sabbaten för att samla mat men de fann ingen. 28-29 "Hur länge tänker detta folk vägra att lyda?" frågade Herren Mose. "Ser de inte att jag ger dem dubbelt så mycket den sjätte dagen, så att det ska vara tillräckligt för två dagar? För Herren har gett er den sjunde dagen som en vilodag. Stanna nu kvar i era tält och gå inte ut för att samla mat på marken den dagen." 30 Folket vilade alltså den sjunde dagen. 31 Och folket kallade maten "manna", som betyder: Vad är det? Mannat var vitt som korianderfrö och smakade som bröd med honung. 32 Mose berättade också för folket att Herren bett dem att bevara en portion manna så att kommande generationer skulle få se det. 33 Därför sa han till Aron att skaffa en kruka och hälla upp några liter manna i den och placera det på en helig plats. 34 Aron gjorde så, precis enligt Herrens order till Mose, och han ställde mannat bredvid arken i tabernaklet. 35 Under fyrtio år åt Israels barn manna, ända tills de kom in i Kanaans land, där det fanns säd att äta. 36 Krukan som användes för att mäta upp mannat rymde omkring tre och en halv liter.

English Standard Version

Bread from Heaven

1 They set out from Elim, and all the congregation of the people of Israel came to the wilderness of Sin, which is between Elim and Sinai, on the fifteenth day of the second month after they had departed from the land of Egypt. (4 Mos 33:10) 2 And the whole congregation of the people of Israel grumbled against Moses and Aaron in the wilderness, (2 Mos 15:24; 2 Mos 17:3; 1 Kor 10:10) 3 and the people of Israel said to them, “Would that we had died by the hand of the Lord in the land of Egypt, when we sat by the meat pots and ate bread to the full, for you have brought us out into this wilderness to kill this whole assembly with hunger.” (4 Mos 11:4; 4 Mos 20:3) 4 Then the Lord said to Moses, “Behold, I am about to rain bread from heaven for you, and the people shall go out and gather a day’s portion every day, that I may test them, whether they will walk in my law or not. (2 Mos 15:25; Neh 9:15; Ps 78:24; Ps 105:40; Joh 6:31; 1 Kor 10:3)

2 Mos 15:25Neh 9:15Ps 78:24Ps 105:40Joh 6:311 Kor 10:3

5 On the sixth day, when they prepare what they bring in, it will be twice as much as they gather daily.” (2 Mos 16:22) 6 So Moses and Aaron said to all the people of Israel, “At evening you shall know that it was the Lord who brought you out of the land of Egypt, (2 Mos 6:7; 2 Mos 16:12; 4 Mos 16:28) 7 and in the morning you shall see the glory of the Lord, because he has heard your grumbling against the Lord. For what are we, that you grumble against us?” (2 Mos 13:21; 2 Mos 14:24; 2 Mos 40:34; 4 Mos 16:11; 4 Mos 16:19; 1 Kung 8:10)

2 Mos 13:212 Mos 14:242 Mos 40:344 Mos 16:114 Mos 16:191 Kung 8:10

8 And Moses said, “When the Lord gives you in the evening meat to eat and in the morning bread to the full, because the Lord has heard your grumbling that you grumble against him—what are we? Your grumbling is not against us but against the Lord.” (2 Mos 16:7; 4 Mos 14:27; 1 Sam 8:7; Luk 10:16; Rom 13:2)

2 Mos 16:74 Mos 14:271 Sam 8:7Luk 10:16Rom 13:2

9 Then Moses said to Aaron, “Say to the whole congregation of the people of Israel, ‘Come near before the Lord, for he has heard your grumbling.’” (2 Mos 4:14; 4 Mos 16:16) 10 And as soon as Aaron spoke to the whole congregation of the people of Israel, they looked toward the wilderness, and behold, the glory of the Lord appeared in the cloud. (2 Mos 16:7) 11 And the Lord said to Moses, 12 “I have heard the grumbling of the people of Israel. Say to them, ‘At twilight you shall eat meat, and in the morning you shall be filled with bread. Then you shall know that I am the Lord your God.’” (2 Mos 16:6; 2 Mos 16:7; 2 Mos 16:8) 13 In the evening quail came up and covered the camp, and in the morning dew lay around the camp. (4 Mos 11:9; 4 Mos 11:31; Ps 78:27; Ps 105:40)

4 Mos 11:94 Mos 11:31Ps 78:27Ps 105:40

14 And when the dew had gone up, there was on the face of the wilderness a fine, flake-like thing, fine as frost on the ground. 15 When the people of Israel saw it, they said to one another, “What is it?”^[1] For they did not know what it was. And Moses said to them, “It is the bread that the Lord has given you to eat. (2 Mos 16:4; 2 Mos 16:31; 5 Mos 8:3) 16 This is what the Lord has commanded: ‘Gather of it, each one of you, as much as he can eat. You shall each take an omer,^[2] according to the number of the persons that each of you has in his tent.’” (2 Mos 16:36) 17 And the people of Israel did so. They gathered, some more, some less. 18 But when they measured it with an omer, whoever gathered much had nothing left over, and whoever gathered little had no lack. Each of them gathered as much as he could eat. (2 Kor 8:15) 19 And Moses said to them, “Let no one leave any of it over till the morning.” 20 But they did not listen to Moses. Some left part of it till the morning, and it bred worms and stank. And Moses was angry with them. (2 Mos 16:24) 21 Morning by morning they gathered it, each as much as he could eat; but when the sun grew hot, it melted. 22 On the sixth day they gathered twice as much bread, two omers each. And when all the leaders of the congregation came and told Moses, (2 Mos 16:5) 23 he said to them, “This is what the Lord has commanded: ‘Tomorrow is a day of solemn rest, a holy Sabbath to the Lord; bake what you will bake and boil what you will boil, and all that is left over lay aside to be kept till the morning.’” (1 Mos 2:3; 2 Mos 20:8; 2 Mos 31:14; 2 Mos 35:2; 3 Mos 23:3)

1 Mos 2:32 Mos 20:82 Mos 31:142 Mos 35:23 Mos 23:3

24 So they laid it aside till the morning, as Moses commanded them, and it did not stink, and there were no worms in it. (2 Mos 16:20) 25 Moses said, “Eat it today, for today is a Sabbath to the Lord; today you will not find it in the field. (2 Mos 16:23) 26 Six days you shall gather it, but on the seventh day, which is a Sabbath, there will be none.” 27 On the seventh day some of the people went out to gather, but they found none. 28 And the Lord said to Moses, “How long will you refuse to keep my commandments and my laws? (Ps 78:10; Hes 20:13) 29 See! The Lord has given you the Sabbath; therefore on the sixth day he gives you bread for two days. Remain each of you in his place; let no one go out of his place on the seventh day.” 30 So the people rested on the seventh day. (Luk 23:56) 31 Now the house of Israel called its name manna. It was like coriander seed, white, and the taste of it was like wafers made with honey. (2 Mos 16:15; 4 Mos 11:7) 32 Moses said, “This is what the Lord has commanded: ‘Let an omer of it be kept throughout your generations, so that they may see the bread with which I fed you in the wilderness, when I brought you out of the land of Egypt.’” 33 And Moses said to Aaron, “Take a jar, and put an omer of manna in it, and place it before the Lord to be kept throughout your generations.” (Heb 9:4) 34 As the Lord commanded Moses, so Aaron placed it before the testimony to be kept. (2 Mos 25:16; 2 Mos 25:21; 2 Mos 26:33; 2 Mos 27:21; 2 Mos 30:6; 2 Mos 30:26; 2 Mos 30:36; 2 Mos 40:21)

2 Mos 25:162 Mos 25:212 Mos 26:332 Mos 27:212 Mos 30:62 Mos 30:262 Mos 30:362 Mos 40:21

35 The people of Israel ate the manna forty years, till they came to a habitable land. They ate the manna till they came to the border of the land of Canaan. (5 Mos 8:2; Jos 5:12; Neh 9:20) 36 (An omer is the tenth part of an ephah.)^[3] (3 Mos 5:11; 3 Mos 6:20)