2 Mosebok 15

Nya Levande Bibeln

1 Sedan sjöng Mose och Israels folk denna sång till Herren: "Jag vill sjunga till Herrens ära, för han har vunnit stora segrar. Han har kastat både häst och ryttare i havet.2 Herren är min styrka, min sång och min frälsning. Han är min Gud, och jag vill prisa honom. Han är min fars Gud. Jag vill upphöja honom.3 Herren är en kämpe, ja, Herren är hans namn.4 Han har tillintetgjort Faraos vagnar och här och dränkt dem i havet. De ryktbara egyptiska krigsmännen dog i vågorna.5 Vattenmassorna dränkte dem, de sjönk som stenar i djupet.6 Din högra hand, Herre, har en väldig makt. Den krossar fienden.7 I ditt höga majestät besegrar du alla dem som vänder sig mot dig. Du visar din vrede och den förtär dem, som elden bränner upp gräset.8 Du blåste på vattnet och det delade sig! Vågorna reste sig som väldiga murar på var sida om vägen.9 Fienden sa: 'Jag ska förfölja dem och hinna upp dem, jag ska dela bytet jag tar, jag ska ta hämnd på dem. Jag ska dra mitt svärd, min hand ska döda dem.'10 Men Gud andades på dem, och havets vågor slog över dem. De sjönk som bly i de väldiga vågorna.11 Vem är som du, Herre, bland alla gudar? Vem är så härlig och helig? Vem är så väldig i sin prakt? Vem gör under som du?12 Du räckte ut din hand, och då svalde jorden dem.13 I kärleksfull godhet har du lett det folk du befriade. Med din makt har du fört det till ditt heliga land.14 Många folk hörde vad som hade hänt, och de uppfylldes av fruktan. Filisteernas invånare greps av ångest.15 Edoms furstar blev förskräckta. Moabs mäktiga män darrade. Kanaans invånare smälte ner av fruktan.16 Skräck och ångest har kommit över dem. Herre, tack vare din väldiga arm kommer de inte att anfalla oss. Ditt folk, som du har befriat, kan tryggt passera dem.17 Du ska leda oss in i landet och plantera oss på ditt eget berg, på den plats du gjort till din hemvist, Herre - i den helgedom, Herre, som dina händer byggt.18 Herren ska regera i all evighet.19 Faraos hästar och ryttare och vagnar försökte följa efter genom havet. Men Herren lät murarna av vatten falla över dem, medan Israels folk vandrade genom havet på torr mark."20 Profetissan Mirjam, Arons syster, ledde sedan de andra kvinnorna i en dans. De spelade på tamburiner21 och Mirjam sjöng för dem:"Sjung till Herrens ära. Hästar och ryttare har han störtat i havet, och han har segrat med ära."22 Mose ledde Israels folk vidare från Röda havet, och de kom ut i öknen Sur och var där tre dagar utan vatten.23 När de kom till Mara, kunde de inte dricka vattnet, för det var bittert. (Därför kallas platsen Mara, som betyder bittert.)24 Folket vände sig då mot Mose: "Ska vi nu behöva dö av törst?" frågade de.25 Mose bad då Herren om hjälp, och Herren visade honom på en bit trä. Mose slängde den i vattnet, och då gick det att dricka. Det var där Gud satte upp följande villkor för att pröva folket:26 "Om ni vill lyssna till Herrens, er Guds, röst och lyda den och göra det som är rätt, så ska ni inte drabbas av någon av de sjukdomar jag lade på egyptierna, för jag är Herren, er läkare."27 Sedan kom de till Elim, där det fanns tolv källor och sjuttio palmer, och där vid vattnet slog de läger.

2 Mosebok 15

English Standard Version

1 Then Moses and the people of Israel sang this song to the Lord, saying, “I will sing to the Lord, for he has triumphed gloriously; the horse and his rider[1] he has thrown into the sea. (2 Mos 15:21; Dom 5:1; 2 Sam 22:1; Ps 106:12)2 The Lord is my strength and my song, and he has become my salvation; this is my God, and I will praise him, my father’s God, and I will exalt him. (2 Mos 3:6; 2 Mos 3:15; 5 Mos 10:21; 2 Sam 22:47; Ps 18:1; Ps 18:46; Ps 34:3; Ps 59:17; Ps 99:5; Ps 99:9; Ps 109:1; Ps 118:14; Ps 118:28; Ps 140:7; Ps 145:1; Jes 12:2; Jes 25:1; Hab 3:18)3 The Lord is a man of war; the Lord is his name. (2 Mos 3:15; 2 Mos 6:3; Ps 24:8; Ps 83:18; Jes 42:8; Mal 3:6; Upp 19:11)4 “Pharaoh’s chariots and his host he cast into the sea, and his chosen officers were sunk in the Red Sea. (2 Mos 14:7; 2 Mos 14:28)5 The floods covered them; they went down into the depths like a stone. (2 Mos 14:28; 2 Mos 15:10; Neh 9:11)6 Your right hand, O Lord, glorious in power, your right hand, O Lord, shatters the enemy. (2 Mos 15:12; Ps 2:9; Ps 118:15; Jes 51:9; Upp 2:27)7 In the greatness of your majesty you overthrow your adversaries; you send out your fury; it consumes them like stubble. (5 Mos 33:26; Jes 5:24; Jes 47:14; Mal 4:1)8 At the blast of your nostrils the waters piled up; the floods stood up in a heap; the deeps congealed in the heart of the sea. (2 Mos 14:21; Jos 3:16; 2 Sam 22:16; Job 4:9; Ps 18:15; Ps 78:13; Hab 3:10; 2 Thess 2:8)9 The enemy said, ‘I will pursue, I will overtake, I will divide the spoil, my desire shall have its fill of them. I will draw my sword; my hand shall destroy them.’ (1 Mos 49:27; 2 Mos 14:9; Dom 5:30; Jes 53:12; Luk 11:22)10 You blew with your wind; the sea covered them; they sank like lead in the mighty waters. (2 Mos 14:21; 2 Mos 14:28; 2 Mos 15:5; Jes 11:15; Jes 40:24)11 “Who is like you, O Lord, among the gods? Who is like you, majestic in holiness, awesome in glorious deeds, doing wonders? (5 Mos 3:24; 1 Sam 2:2; 2 Sam 7:22; 1 Kung 8:23; 2 Krön 6:14; Ps 77:14; Jes 6:3; Jer 10:6; Upp 4:8)12 You stretched out your right hand; the earth swallowed them. (2 Mos 15:6)13 “You have led in your steadfast love the people whom you have redeemed; you have guided them by your strength to your holy abode. (Ps 77:15; Ps 77:20; Ps 78:54)14 The peoples have heard; they tremble; pangs have seized the inhabitants of Philistia. (4 Mos 14:14; 5 Mos 2:25; Jos 2:9; Jos 9:24)15 Now are the chiefs of Edom dismayed; trembling seizes the leaders of Moab; all the inhabitants of Canaan have melted away. (4 Mos 22:3; 5 Mos 2:4; Jos 2:9; Jos 2:11; Jos 2:24; Jos 5:1)16 Terror and dread fall upon them; because of the greatness of your arm, they are still as a stone, till your people, O Lord, pass by, till the people pass by whom you have purchased. (5 Mos 2:25; 5 Mos 11:25; 1 Sam 25:37; Ps 74:2; 1 Pet 2:9)17 You will bring them in and plant them on your own mountain, the place, O Lord, which you have made for your abode, the sanctuary, O Lord, which your hands have established. (Ps 44:2; Ps 78:54; Ps 80:8; Ps 132:13; Jer 32:41)18 The Lord will reign forever and ever.” (Ps 10:16; Ps 29:10; Ps 45:6; Ps 146:10; Upp 11:15)19 For when the horses of Pharaoh with his chariots and his horsemen went into the sea, the Lord brought back the waters of the sea upon them, but the people of Israel walked on dry ground in the midst of the sea. (2 Mos 14:23; 2 Mos 14:28)20 Then Miriam the prophetess, the sister of Aaron, took a tambourine in her hand, and all the women went out after her with tambourines and dancing. (2 Mos 2:4; 4 Mos 26:59; Dom 4:4; Dom 11:34; 1 Sam 18:6; 2 Kung 22:14; Neh 6:14; Ps 68:25; Ps 149:3; Ps 150:4; Mik 6:4; Luk 2:36)21 And Miriam sang to them: “Sing to the Lord, for he has triumphed gloriously; the horse and his rider he has thrown into the sea.” (2 Mos 15:1)22 Then Moses made Israel set out from the Red Sea, and they went into the wilderness of Shur. They went three days in the wilderness and found no water. (1 Mos 16:7; 1 Mos 25:18; 1 Sam 15:7)23 When they came to Marah, they could not drink the water of Marah because it was bitter; therefore it was named Marah.[2] (Rut 1:20)24 And the people grumbled against Moses, saying, “What shall we drink?” (2 Mos 16:2; 2 Mos 17:3)25 And he cried to the Lord, and the Lord showed him a log,[3] and he threw it into the water, and the water became sweet. There the Lord[4] made for them a statute and a rule, and there he tested them, (2 Mos 14:10; 2 Mos 16:4; 2 Mos 17:4; 5 Mos 8:2; 5 Mos 8:16; Dom 2:22; Dom 3:1; Dom 3:4; 2 Kung 2:21; 2 Kung 4:41; Ps 66:10)26 saying, “If you will diligently listen to the voice of the Lord your God, and do that which is right in his eyes, and give ear to his commandments and keep all his statutes, I will put none of the diseases on you that I put on the Egyptians, for I am the Lord, your healer.” (2 Mos 23:25; 3 Mos 26:3; 5 Mos 7:12; 5 Mos 28:27; 5 Mos 28:60; Ps 103:3; Ps 147:3; Hos 6:1)27 Then they came to Elim, where there were twelve springs of water and seventy palm trees, and they encamped there by the water. (4 Mos 33:9)