1Saul uppmanade nu sin son Jonatan och sina adjutanter att försöka döda David. Men Jonatan berättade för honom om sammansvärjningen eftersom de var mycket nära vänner.2"I morgon bitti", varnade han honom, "ska du gömma dig någonstans ute på fälten.3Jag ska be att min far går dit tillsammans med mig, och jag ska tala med honom om dig. Sedan ska jag berätta allt som jag kan få reda på för dig."4När Jonatan och hans far möttes nästa dag, talade Jonatan väl om David och tiggde och bad att han inte skulle behandlas illa."Han har inte gjort något för att skada dig", sa Jonatan. "Han har alltid försökt hjälpa dig på alla sätt.5Du har väl inte glömt när han riskerade sitt liv för att döda Goljat och hur Herren sedan vann en stor seger åt Israel? Du var verkligen glad och tacksam den gången. Varför ska du nu mörda en oskyldig man? Det finns absolut ingen anledning till det!"6Slutligen gav Saul efter och lovade: "Så sant Herren lever, David ska inte dödas."7Sedan kallade Jonatan på David och berättade för honom vad som hade hänt. Han följde med David till Saul, och allt blev som det hade varit förut.8Strax därefter bröt kriget ut igen. David ledde trupperna mot filisteerna och fick hela deras armé på flykten.9-10Men en dag, när Saul satt hemma och lyssnade på Davids spel på harpan, kom plötsligt den onde anden över honom igen. Han hade sitt spjut i handen och kastade det mot David för att försöka döda honom, men David kastade sig åt sidan och spjutet fastnade i väggen. Den natten flydde David för gott.11Saul sände ut soldater för att bevaka Davids hus, för att sedan på morgonen döda honom. Men Mikal, Davids hustru, varnade honom och sa: "Om du inte ger dig av i kväll så kommer du att bli dödad i morgon."12Därefter hjälpte hon honom ner till marken genom ett fönster, och på så sätt lyckades han komma undan.13Sedan lade hon en avgud i hans säng, täckte över den med ett lakan och lade lite gethår vid huvudändan.14När soldaterna kom för att arrestera David och ta honom till Saul, berättade hon för dem att han var sjuk.15Saul sa då att man skulle bära ut honom med säng och allt så att han kunde döda honom.16Men när de kom för att bära ut honom, upptäckte de att det bara låg en avgud i sängen.17"Varför har du lurat mig och låtit min fiende fly?"röt Saul åt Mikal. "Jag var tvungen till det", svarade Mikal. "Han hotade att döda mig om jag inte hjälpte honom."18På så sätt kom David undan och gick till Rama för att träffa Samuel. Han berättade om allt som Saul hade gjort. Samuel tog då med sig David till Najot.19När Saul fick besked att David var i Najot vid Rama,20skickade han dit soldater för att hämta honom. Men när de kom fram och fick se hur Samuel och de andra profeterna profeterade, kom Guds Ande över soldaterna så att de också började profetera.21När Saul fick höra vad som hänt, skickade han iväg andra soldater, men de började också profetera. Samma sak hände en tredje gång!22Då gick Saul själv till Rama, och när han kom till den stora brunnen i Seku frågade han:"Var är Samuel och David?"Man talade då om för honom att de var i Najot.23Saul begav sig dit, men under vägen kom Guds Ande över Saul, och han profeterade hela tiden ända fram till Najot.24Han slet av sig kläderna och låg naken hela dagen och hela natten och profeterade i Samuels närvaro. Därför säger man:"Är Saul också en profet?"
1 Samuelsboken 19
English Standard Version
Saul Tries to Kill David
1And Saul spoke to Jonathan his son and to all his servants, that they should kill David. But Jonathan, Saul’s son, delighted much in David. (1 Sam 18:1)2And Jonathan told David, “Saul my father seeks to kill you. Therefore be on your guard in the morning. Stay in a secret place and hide yourself.3And I will go out and stand beside my father in the field where you are, and I will speak to my father about you. And if I learn anything I will tell you.”4And Jonathan spoke well of David to Saul his father and said to him, “Let not the king sin against his servant David, because he has not sinned against you, and because his deeds have brought good to you. (1 Mos 42:22)5For he took his life in his hand and he struck down the Philistine, and the Lord worked a great salvation for all Israel. You saw it, and rejoiced. Why then will you sin against innocent blood by killing David without cause?” (Dom 9:17; Dom 12:3; 1 Sam 11:13; 1 Sam 17:49; 1 Sam 28:21; 1 Krön 11:14; Matt 27:4)6And Saul listened to the voice of Jonathan. Saul swore, “As the Lord lives, he shall not be put to death.” (Rut 3:13)7And Jonathan called David, and Jonathan reported to him all these things. And Jonathan brought David to Saul, and he was in his presence as before. (1 Sam 16:21; 1 Sam 18:2; 1 Sam 18:13)8And there was war again. And David went out and fought with the Philistines and struck them with a great blow, so that they fled before him.9Then a harmful spirit from the Lord came upon Saul, as he sat in his house with his spear in his hand. And David was playing the lyre. (1 Sam 16:14; 1 Sam 16:16)10And Saul sought to pin David to the wall with the spear, but he eluded Saul, so that he struck the spear into the wall. And David fled and escaped that night. (1 Sam 18:11; 1 Sam 20:33)11Saul sent messengers to David’s house to watch him, that he might kill him in the morning. But Michal, David’s wife, told him, “If you do not escape with your life tonight, tomorrow you will be killed.”12So Michal let David down through the window, and he fled away and escaped. (Jos 2:15; Apg 9:24; 2 Kor 11:33)13Michal took an image[1] and laid it on the bed and put a pillow of goats’ hair at its head and covered it with the clothes. (1 Mos 31:19)14And when Saul sent messengers to take David, she said, “He is sick.”15Then Saul sent the messengers to see David, saying, “Bring him up to me in the bed, that I may kill him.”16And when the messengers came in, behold, the image was in the bed, with the pillow of goats’ hair at its head. (1 Sam 19:13)17Saul said to Michal, “Why have you deceived me thus and let my enemy go, so that he has escaped?” And Michal answered Saul, “He said to me, ‘Let me go. Why should I kill you?’” (2 Sam 2:22)18Now David fled and escaped, and he came to Samuel at Ramah and told him all that Saul had done to him. And he and Samuel went and lived at Naioth. (1 Sam 1:19)19And it was told Saul, “Behold, David is at Naioth in Ramah.”20Then Saul sent messengers to take David, and when they saw the company of the prophets prophesying, and Samuel standing as head over them, the Spirit of God came upon the messengers of Saul, and they also prophesied. (4 Mos 11:25; 1 Sam 10:5; 1 Sam 10:10; Joel 2:28)21When it was told Saul, he sent other messengers, and they also prophesied. And Saul sent messengers again the third time, and they also prophesied. (1 Sam 19:20)22Then he himself went to Ramah and came to the great well that is in Secu. And he asked, “Where are Samuel and David?” And one said, “Behold, they are at Naioth in Ramah.” (1 Sam 19:18)23And he went there to Naioth in Ramah. And the Spirit of God came upon him also, and as he went he prophesied until he came to Naioth in Ramah. (1 Sam 18:10)24And he too stripped off his clothes, and he too prophesied before Samuel and lay naked all that day and all that night. Thus it is said, “Is Saul also among the prophets?” (1 Sam 10:11; 2 Sam 6:20; Jes 20:2; Mik 1:8)