Registrera dig gratis

1 Mosebok 32

Nya Levande Bibeln



1-2 Jakob och hans familj startade på nytt sin resa, och Guds änglar kom för att möta honom. När han såg det, utropade han: "Gud bor här", och han kallade platsen för Guds område. 3 Jakob skickade nu budbärare till sin bror Esau i Seir i landet Edom. 4 "Säg så här till min herre, Esau," sa Jakob. "Detta är en hälsning från din tjänare Jakob. Jag har bott tillsammans med vår morbror Laban tills nu, och 5 jag äger oxar, åsnor, får och har många tjänare, både män och kvinnor. Jag har skickat detta budskap till dig, min herre, för att du ska veta att jag är på väg till dig, och jag hoppas att du kommer att vara vänligt inställd mot oss." 6 Budbärarna återvände med nyheten att Esau var på väg för att möta Jakob tillsammans med en armé på 400 man! 7 Jakob blev alldeles utom sig av skräck. Han delade sin familj och hjordarna och kamelerna i två grupper. 8 "Om Esau anfaller den ena gruppen, kan den andra gruppen kanske fly", tänkte han. 9 Sedan bad Jakob: "Min farfar Abrahams och min far Isaks Gud, du Herre, som sa till mig att återvända till mina släktingars land och som sa att du skulle vara god mot mig. 10 Jag är ovärdig den kärleksfulla omsorg som du har visat mig gång på gång, precis som du lovade mig. När jag lämnade hemmet ägde jag ju ingenting utom en vandringsstav, och nu, nu har jag två hela arméer! 11 Herre, rädda mig från att behöva gå under för min bror Esaus hand, för jag är rädd, fruktansvärt rädd att han ska komma och döda mig och dessa mödrar med mina barn. 12 Du har ju lovat att göra gott mot mig och föröka mina ättlingar tills de blir som sanden på stranden, alltför många för att man ska kunna räkna dem." 13-15 Jakob stannade där han var under natten och förberedde en gåva åt sin bror Esau: 200 getter, 20 bockar, 200 tackor, 20 baggar, 30 kameler och deras föl, 40 kor, 10 tjurar, 20 åsnor och 10 åsneföl. 16 Han sa till sina tjänare att fösa djuren framför sig, varje grupp för sig, och att hålla avstånd mellan varje grupp. 17 Han instruerade också männen som drev den första gruppen: "När ni möter Esau och han frågar: 'Vart är ni på väg? Vems tjänare är ni? Vems djur är dessa?' 18 så ska ni svara: 'Dessa tillhör din tjänare Jakob, de är en gåva till hans herre Esau! Han kommer själv strax efter oss!' " 19 Jakob gav samma instruktion till varje tjänare. 20 Han tänkte nämligen blidka Esau med gåvorna, innan han mötte honom ansikte mot ansikte! "Kanske kommer han att vara vänlig mot oss", hoppades Jakob. 21 Gåvan sändes alltså i förväg medan Jakob tillbringade natten i lägret. 22-24 Men under natten steg han upp och väckte sina två hustrur och sina två bihustrur och elva barn och förde dem över floden Jordan vid Jabboks vadställe och återvände sedan till lägret. Han blev kvar där ensam, och en man brottades med honom till gryningen. 25 När denne märkte att han inte kunde vinna kampen, slog han till Jakob på höften så att den gick ur led. 26 Sedan sa han: "Släpp mig, för det håller på att bli ljust." Men Jakob svarade: "Jag tänker inte släppa dig förrän du välsignar mig." 27 "Vad heter du?" frågade mannen."Jakob", blev svaret. 28 "Det heter du inte längre!" sa mannen till honom. "Du heter Israel, för du har kämpat med Gud och med människor och varit segerrik." 29 "Vad heter du?" frågade Jakob."Varför frågar du om mitt namn", sa mannen till honom. Och han välsignade honom där. 30 Jakob kallade platsen Peniel (Guds ansikte), för han sa: "Jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och ändå är jag fortfarande vid liv." 31 I gryningen när solen gick upp haltade han därifrån på grund av höftskadan. 32 Det är därför som Israels folk än i dag inte äter höftmuskeln, där den är fästad vid höften. 

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®
Used by permission. All rights reserved worldwide.

1 Mosebok 32

English Standard Version



1 Jacob went on his way, and the angels of God met him. 2 And when Jacob saw them he said, “This is God’s camp!” So he called the name of that place Mahanaim.[1] (Jos 5:14; Jos 21:38; 2 Sam 2:8; 2 Sam 17:24; 2 Sam 17:27; 1 Kung 2:8; Luk 2:13) 3 And Jacob sent[2] messengers before him to Esau his brother in the land of Seir, the country of Edom, (1 Mos 36:8; 5 Mos 2:5; Jos 24:4) 4 instructing them, “Thus you shall say to my lord Esau: Thus says your servant Jacob, ‘I have sojourned with Laban and stayed until now. 5 I have oxen, donkeys, flocks, male servants, and female servants. I have sent to tell my lord, in order that I may find favor in your sight.’” (1 Mos 33:8; 1 Mos 33:15) 6 And the messengers returned to Jacob, saying, “We came to your brother Esau, and he is coming to meet you, and there are four hundred men with him.” (1 Mos 33:1) 7 Then Jacob was greatly afraid and distressed. He divided the people who were with him, and the flocks and herds and camels, into two camps, (1 Mos 35:3) 8 thinking, “If Esau comes to the one camp and attacks it, then the camp that is left will escape.” 9 And Jacob said, “O God of my father Abraham and God of my father Isaac, O Lord who said to me, ‘Return to your country and to your kindred, that I may do you good,’ (1 Mos 28:13; 1 Mos 31:3; 1 Mos 31:13; 1 Mos 31:42; 1 Mos 31:53) 10 I am not worthy of the least of all the deeds of steadfast love and all the faithfulness that you have shown to your servant, for with only my staff I crossed this Jordan, and now I have become two camps. (2 Sam 7:18) 11 Please deliver me from the hand of my brother, from the hand of Esau, for I fear him, that he may come and attack me, the mothers with the children. (Ords 18:19) 12 But you said, ‘I will surely do you good, and make your offspring as the sand of the sea, which cannot be numbered for multitude.’” (1 Mos 28:13) 13 So he stayed there that night, and from what he had with him he took a present for his brother Esau, (1 Mos 43:11; Ords 17:8; Ords 18:16; Ords 19:6; Ords 21:14) 14 two hundred female goats and twenty male goats, two hundred ewes and twenty rams, 15 thirty milking camels and their calves, forty cows and ten bulls, twenty female donkeys and ten male donkeys. 16 These he handed over to his servants, every drove by itself, and said to his servants, “Pass on ahead of me and put a space between drove and drove.” 17 He instructed the first, “When Esau my brother meets you and asks you, ‘To whom do you belong? Where are you going? And whose are these ahead of you?’ 18 then you shall say, ‘They belong to your servant Jacob. They are a present sent to my lord Esau. And moreover, he is behind us.’” 19 He likewise instructed the second and the third and all who followed the droves, “You shall say the same thing to Esau when you find him, 20 and you shall say, ‘Moreover, your servant Jacob is behind us.’” For he thought, “I may appease him[3] with the present that goes ahead of me, and afterward I shall see his face. Perhaps he will accept me.”[4] 21 So the present passed on ahead of him, and he himself stayed that night in the camp. 



22 The same night he arose and took his two wives, his two female servants, and his eleven children,[5] and crossed the ford of the Jabbok. (5 Mos 2:37; 5 Mos 3:16; Jos 12:2) 23 He took them and sent them across the stream, and everything else that he had. 24 And Jacob was left alone. And a man wrestled with him until the breaking of the day. (Hos 12:3) 25 When the man saw that he did not prevail against Jacob, he touched his hip socket, and Jacob’s hip was put out of joint as he wrestled with him. 26 Then he said, “Let me go, for the day has broken.” But Jacob said, “I will not let you go unless you bless me.” (Matt 15:21; Luk 18:1) 27 And he said to him, “What is your name?” And he said, “Jacob.” 28 Then he said, “Your name shall no longer be called Jacob, but Israel,[6] for you have striven with God and with men, and have prevailed.” (1 Mos 33:4; 1 Mos 35:10; 2 Kung 17:34; Hos 12:3) 29 Then Jacob asked him, “Please tell me your name.” But he said, “Why is it that you ask my name?” And there he blessed him. (Dom 13:18) 30 So Jacob called the name of the place Peniel,[7] saying, “For I have seen God face to face, and yet my life has been delivered.” (1 Mos 16:13; 2 Mos 24:10; 2 Mos 33:20; 5 Mos 5:24; Dom 6:22; Dom 13:22; Jes 6:5) 31 The sun rose upon him as he passed Penuel, limping because of his hip. (Dom 8:8; Dom 8:17; 1 Kung 12:25) 32 Therefore to this day the people of Israel do not eat the sinew of the thigh that is on the hip socket, because he touched the socket of Jacob’s hip on the sinew of the thigh. 

The ESV® Bible (The Holy Bible, English Standard Version®) copyright ©2001 by Crossway Bibles, a publishing ministry of Good News Publishers. ESV® Text Edition: 2016. The ESV® text has been reproduced in cooperation with and by permission of Good News Publishers. Unauthorized reproduction of this publication is prohibited. All rights reserved.

The ESV® Bible (The Holy Bible, English Standard Version®) is adapted from the Revised Standard Version of the Bible, copyright Division of Christian Education of the National Council of the Churches of Christ in the U.S.A. All rights reserved.