1 Mosebok 31 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

Jakob återvänder hem

1 Men Jakob fick reda på att Labans söner klagade: "Han har tagit allt min far ägde, och sin rikedom har han fått på vår bekostnad." 2 Snart märkte Jakob att Laban blev kylig i sin attityd mot honom. 3 Herren talade nu till Jakob och sa till honom: "Återvänd till dina förfäders land och till dina släktingar där, och jag ska vara med dig." 4 Därför skickade Jakob en dag efter Rakel och Lea och bad dem komma ut på fälten, där han var med hjordarna, 5 för att få tala med dem."Er far har vänt sig mot mig", sa han till dem, "men mina förfäders Gud har varit med mig. 6 Ni vet hur hårt jag har arbetat för er far, 7 men han har varit fullständigt samvetslös och tio gånger har han ändrat min lön, men Gud har inte tillåtit honom att skada mig! 8 Om han sa att de spräckliga djuren skulle bli mina, så födde hela hjorden spräckliga djur, och när han ändrade sig och sa att jag kunde få de brokiga djuren, blev alla lammen brokiga! 9 På så sätt har Gud gjort mig rik på er fars bekostnad. 10 Vid tiden för djurens parning hade jag en dröm och såg att bockarna som parade sig med hjorden var strimmiga, spräckliga och brokiga. 11 I min dröm kallade sedan Guds ängel på mig 12 och sa till mig att jag skulle para de vita getterna med de brokiga, spräckliga och strimmiga getterna. 'Jag har nämligen sett allt som Laban har gjort mot dig', sa ängeln. 13 'Jag är den Gud du mötte i Betel', fortsatte han, 'på den plats där du hällde olja på stenen och gav ett löfte att tjäna mig. Lämna nu genast detta land och återvänd till det land där du föddes.' " 14 Rakel och Lea svarade: "Det passar oss utmärkt! Det finns ingenting för oss här - vi kommer i vilket fall som helst inte att få något av vår fars rikedom! 15 Han har bara gett oss den rätt som tillhör de främmande kvinnorna. Han har sålt oss, och vad han fick för oss har han förbrukat. 16 De rikedomar som Gud har gett dig från vår far tillhörde egentligen oss och våra barn från början! Gör därför precis som Gud har sagt till dig." 17-20 En dag medan Laban var ute och klippte fåren, lyfte Jakob upp sina fruar och söner på kameler och flydde utan att berätta för Laban vad han tänkte göra. Han drev hjordarna framför sig - de hjordar som han fått i Paddan-Aram - och tog med sig allt han ägde och begav sig av hemåt till sin far Isak i Kanaans land. 21 På så sätt flydde han med alla sina ägodelar, och gick över floden Eufrat och begav sig till Gileads land. Rakel stal sin fars husgudar och tog dem med sig, och Jakob bedrog också Laban genom att ge sig iväg utan förvarning. 22 Laban fick inte reda på att de hade flytt förrän tre dagar senare. 23 Då tog han sina män med sig och tog upp jakten och hann ifatt dem vid Gileads berg efter sju dagar. 24 Den natten visade sig Gud för Laban i en dröm. "Se upp med vad du säger till Jakob", sa Gud till honom. "Du ska varken välsigna eller förbanna honom!" 25 Laban kom ifatt Jakob där han hade slagit läger vid Gileads berg, och Laban och hans följe stannade också där. 26 "Vad menar du med att ge dig iväg på detta sätt?" sa Laban. "Är mina döttrar fångar, tillfångatagna i strid, eftersom du har flytt med dem på detta sätt? 27 Varför lät du mig inte få ordna en avskedsfest med sång och spel? 28 Varför fick jag inte kyssa mina barnbarn och säga adjö till mina döttrar? Du har burit dig dumt åt! 29 Jag skulle kunna krossa dig, men din fars Gud visade sig för mig i går kväll och sa till mig: 'Se till att du inte är alltför hård mot Jakob.' 30 Men svara på en sak! Även om du känner att du måste ge dig av och har sådan längtan efter ditt barndomshem, varför har du stulit mina husgudar?" 31 "Jag gav mig iväg därför att jag var rädd för dig", svarade Jakob. "Jag trodde att du skulle ta dina döttrar ifrån mig med våld. 32 Men när det gäller dina husgudar vilar en förbannelse över den som tog dem. Låt den personen dö! Om du finner en enda sak, som vi har stulit ifrån dig, så svär jag inför alla dessa män, att jag ska ge den tillbaka till dig utan frågor." Jakob visste nämligen inte att Rakel hade tagit husgudarna. 33 Laban gick först till Jakobs tält för att söka igenom det, sedan till Leas, och därefter sökte han i de två bihustrurnas tält. Slutligen gick han till Rakels tält. 34 Men Rakel hade gömt dem i kamelsadeln och satt nu på dem. Fastän Laban sökte mycket noggrant i tältet hittade han dem alltså inte. 35 "Ursäkta att jag inte reser mig, far", sa Rakel, "men jag har mens." 36-37 Nu blev Jakob rasande på Laban. "Har du hittat något?" frågade han. "Vad består mitt brott i? Du har kommit efter mig som om du jagade en brottsling och har sökt igenom allting. Ta nu fram allt vad jag har stulit och lägg det framför oss, framför dina och mina män, så att alla kan se det och avgöra vems det är! 38 I tjugo år har jag varit tillsammans med dig, och hela tiden har jag tagit hand om dina får och dina getter, så att de har fött frisk avkomma, och jag har aldrig rört en enda av dina baggar för att få mat. 39 Om något djur anfölls och dödades av vilda djur, visade jag då det för dig och bad dig att minska antalet i din hjord? Nej, jag tog på mig förlusten. Du fick mig att betala för varje djur som stals från hjorden, vare sig jag kunde hjälpa det eller inte. 40 Jag har arbetat för dig under dagens brännande hetta och under kalla, sömnlösa nätter. 41 Ja, i tjugo år har jag arbetat - fjorton av dem för att förtjäna dina två döttrar och sex för att få hjorden. Och du har ändrat min lön tio gånger! 42 Om inte Gud med sin nåd hade varit med mig - min farfar Abrahams Gud, och min far Isaks Gud - skulle du ha sänt iväg mig tomhänt. Men Gud har sett din grymhet och mitt hårda arbete, och det är därför som han tillrättavisade dig i går kväll." 43 Laban svarade: "Dessa kvinnor är mina döttrar, och dessa barn är mina och dessa hjordar och allt du äger. Allt är mitt. Hur skulle jag då kunna skada mina egna döttrar och barnbarn? 44 Låt oss i stället sluta förbund med varandra och leva i fred för all framtid." 45 Då tog Jakob en sten och reste den som ett minnesmärke, 46 och sa till sina män att samla stenar och göra ett stenröse, och Jakob och Laban åt tillsammans bredvid röset. 47-48 De kallade det för vittnesröset - "Jegar-sahaduta" på Labans språk och "Galed" på Jakobs språk."Detta stenröse ska hjälpa oss att minnas den här dagen", sa Laban. 49 Det kallades därför också för vakttornet (Mispa), för Laban sa: "Må Herren se till att vi håller detta löfte, även när vi är utom synhåll för varandra. 50 Om du är hård mot mina döttrar, eller om du tar dig andra fruar, så kommer inte jag att känna till det, men Gud kommer att se det." 51-52 "Detta röse", fortsatte Laban, "står mellan oss som en bekräftelse på våra löften att jag inte ska gå förbi denna plats för att anfalla dig och att du inte heller ska passera den för att anfalla mig. 53 Jag kallar på Abrahams och Nahors Gud och din fars Gud och ber att han ska döma mellan oss."Då svor Jakob en ed inför sin far Isaks mäktige Gud att han skulle respektera denna gränslinje. 54 Sedan offrade Jakob ett offer till Gud på bergets topp och inbjöd sina följeslagare till en måltid och tillbringade sedan natten tillsammans med dem på berget. 55 Tidigt nästa morgon steg Laban upp och kysste sina döttrar och barnbarn och välsignade dem och återvände hem.

English Standard Version

Jacob Flees from Laban

1 Now Jacob heard that the sons of Laban were saying, “Jacob has taken all that was our father’s, and from what was our father’s he has gained all this wealth.” 2 And Jacob saw that Laban did not regard him with favor as before. (1 Mos 4:5) 3 Then the Lord said to Jacob, “Return to the land of your fathers and to your kindred, and I will be with you.” (1 Mos 28:15; 1 Mos 31:13; 1 Mos 32:9) 4 So Jacob sent and called Rachel and Leah into the field where his flock was 5 and said to them, “I see that your father does not regard me with favor as he did before. But the God of my father has been with me. (1 Mos 31:2; 1 Mos 31:3) 6 You know that I have served your father with all my strength, (1 Mos 30:29; 1 Mos 31:38) 7 yet your father has cheated me and changed my wages ten times. But God did not permit him to harm me. (1 Mos 31:41; 4 Mos 14:22; Neh 4:12; Job 19:3; Sak 8:23)

1 Mos 31:414 Mos 14:22Neh 4:12Job 19:3Sak 8:23

8 If he said, ‘The spotted shall be your wages,’ then all the flock bore spotted; and if he said, ‘The striped shall be your wages,’ then all the flock bore striped. (1 Mos 30:32) 9 Thus God has taken away the livestock of your father and given them to me. (1 Mos 31:1) 10 In the breeding season of the flock I lifted up my eyes and saw in a dream that the goats that mated with the flock were striped, spotted, and mottled. 11 Then the angel of God said to me in the dream, ‘Jacob,’ and I said, ‘Here I am!’ 12 And he said, ‘Lift up your eyes and see, all the goats that mate with the flock are striped, spotted, and mottled, for I have seen all that Laban is doing to you. (2 Mos 3:7) 13 I am the God of Bethel, where you anointed a pillar and made a vow to me. Now arise, go out from this land and return to the land of your kindred.’” (1 Mos 28:18; 1 Mos 31:3; 1 Mos 32:9) 14 Then Rachel and Leah answered and said to him, “Is there any portion or inheritance left to us in our father’s house? (2 Sam 20:1; 1 Kung 12:16) 15 Are we not regarded by him as foreigners? For he has sold us, and he has indeed devoured our money. (1 Mos 29:15; 1 Mos 29:27; 1 Mos 30:26) 16 All the wealth that God has taken away from our father belongs to us and to our children. Now then, whatever God has said to you, do.” 17 So Jacob arose and set his sons and his wives on camels. 18 He drove away all his livestock, all his property that he had gained, the livestock in his possession that he had acquired in Paddan-aram, to go to the land of Canaan to his father Isaac. (1 Mos 25:20; 1 Mos 28:2; 1 Mos 28:6) 19 Laban had gone to shear his sheep, and Rachel stole her father’s household gods. (1 Mos 31:30; 1 Mos 31:34; Dom 17:5; 1 Sam 15:23; 1 Sam 19:13; Hes 21:21; Hos 3:4; Sak 10:2)

1 Mos 31:301 Mos 31:34Dom 17:51 Sam 15:231 Sam 19:13Hes 21:21Hos 3:4Sak 10:2

20 And Jacob tricked^[1] Laban the Aramean, by not telling him that he intended to flee. 21 He fled with all that he had and arose and crossed the Euphrates,^[2] and set his face toward the hill country of Gilead. (2 Mos 23:31; 2 Kung 12:17; Ps 72:8; Luk 9:51)

2 Mos 23:312 Kung 12:17Ps 72:8Luk 9:51

22 When it was told Laban on the third day that Jacob had fled, 23 he took his kinsmen with him and pursued him for seven days and followed close after him into the hill country of Gilead. 24 But God came to Laban the Aramean in a dream by night and said to him, “Be careful not to say anything to Jacob, either good or bad.” (1 Mos 20:3; 1 Mos 24:50; 4 Mos 24:13; 2 Sam 13:22)

1 Mos 20:31 Mos 24:504 Mos 24:132 Sam 13:22

25 And Laban overtook Jacob. Now Jacob had pitched his tent in the hill country, and Laban with his kinsmen pitched tents in the hill country of Gilead. 26 And Laban said to Jacob, “What have you done, that you have tricked me and driven away my daughters like captives of the sword? (1 Mos 31:20) 27 Why did you flee secretly and trick me, and did not tell me, so that I might have sent you away with mirth and songs, with tambourine and lyre? (1 Mos 31:26) 28 And why did you not permit me to kiss my sons and my daughters farewell? Now you have done foolishly. (1 Mos 31:55; Rut 1:9; Rut 1:14; 1 Kung 19:20; Apg 20:37)

1 Mos 31:55Rut 1:9Rut 1:141 Kung 19:20Apg 20:37

29 It is in my power to do you harm. But the God of your^[3] father spoke to me last night, saying, ‘Be careful not to say anything to Jacob, either good or bad.’ (1 Mos 28:13; 1 Mos 31:24; 1 Mos 31:42; 1 Mos 31:53; 5 Mos 28:32; Neh 5:5; Ords 3:27; Mik 2:1)

1 Mos 28:131 Mos 31:241 Mos 31:421 Mos 31:535 Mos 28:32Neh 5:5Ords 3:27Mik 2:1

30 And now you have gone away because you longed greatly for your father’s house, but why did you steal my gods?” (1 Mos 31:19; Dom 18:24) 31 Jacob answered and said to Laban, “Because I was afraid, for I thought that you would take your daughters from me by force. 32 Anyone with whom you find your gods shall not live. In the presence of our kinsmen point out what I have that is yours, and take it.” Now Jacob did not know that Rachel had stolen them. (1 Mos 44:9) 33 So Laban went into Jacob’s tent and into Leah’s tent and into the tent of the two female servants, but he did not find them. And he went out of Leah’s tent and entered Rachel’s. 34 Now Rachel had taken the household gods and put them in the camel’s saddle and sat on them. Laban felt all about the tent, but did not find them. 35 And she said to her father, “Let not my lord be angry that I cannot rise before you, for the way of women is upon me.” So he searched but did not find the household gods. (3 Mos 19:32) 36 Then Jacob became angry and berated Laban. Jacob said to Laban, “What is my offense? What is my sin, that you have hotly pursued me? 37 For you have felt through all my goods; what have you found of all your household goods? Set it here before my kinsmen and your kinsmen, that they may decide between us two. (1 Mos 31:54) 38 These twenty years I have been with you. Your ewes and your female goats have not miscarried, and I have not eaten the rams of your flocks. 39 What was torn by wild beasts I did not bring to you. I bore the loss of it myself. From my hand you required it, whether stolen by day or stolen by night. (2 Mos 22:12) 40 There I was: by day the heat consumed me, and the cold by night, and my sleep fled from my eyes. 41 These twenty years I have been in your house. I served you fourteen years for your two daughters, and six years for your flock, and you have changed my wages ten times. (1 Mos 29:27; 1 Mos 31:7) 42 If the God of my father, the God of Abraham and the Fear of Isaac, had not been on my side, surely now you would have sent me away empty-handed. God saw my affliction and the labor of my hands and rebuked you last night.” (1 Mos 29:32; 1 Mos 31:29; 1 Mos 31:53; Ps 124:1)

1 Mos 29:321 Mos 31:291 Mos 31:53Ps 124:1

43 Then Laban answered and said to Jacob, “The daughters are my daughters, the children are my children, the flocks are my flocks, and all that you see is mine. But what can I do this day for these my daughters or for their children whom they have borne? 44 Come now, let us make a covenant, you and I. And let it be a witness between you and me.” (1 Mos 26:28; Jos 24:27) 45 So Jacob took a stone and set it up as a pillar. (1 Mos 28:18) 46 And Jacob said to his kinsmen, “Gather stones.” And they took stones and made a heap, and they ate there by the heap. 47 Laban called it Jegar-sahadutha,^[4] but Jacob called it Galeed.^[5] 48 Laban said, “This heap is a witness between you and me today.” Therefore he named it Galeed, (1 Mos 31:44) 49 and Mizpah,^[6] for he said, “The Lord watch between you and me, when we are out of one another’s sight. (Dom 11:29; Dom 11:34) 50 If you oppress my daughters, or if you take wives besides my daughters, although no one is with us, see, God is witness between you and me.” (Dom 11:10; 1 Sam 12:5; Job 16:19; Jer 42:5; Mik 1:2)

Dom 11:101 Sam 12:5Job 16:19Jer 42:5Mik 1:2

51 Then Laban said to Jacob, “See this heap and the pillar, which I have set between you and me. 52 This heap is a witness, and the pillar is a witness, that I will not pass over this heap to you, and you will not pass over this heap and this pillar to me, to do harm. (1 Mos 31:43) 53 The God of Abraham and the God of Nahor, the God of their father, judge between us.” So Jacob swore by the Fear of his father Isaac, (1 Mos 31:42) 54 and Jacob offered a sacrifice in the hill country and called his kinsmen to eat bread. They ate bread and spent the night in the hill country. (1 Mos 31:37) 55 ^[7] Early in the morning Laban arose and kissed his grandchildren and his daughters and blessed them. Then Laban departed and returned home. (1 Mos 31:28; 1 Mos 31:43)