1 Mosebok 30 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

1 När Rakel förstod att hon inte kunde få några barn, blev hon avundsjuk på sin syster. "Ge mig barn, annars dör jag", vädjade hon till Jakob. 2 Då blev Jakob arg och sa: "Jag är väl inte Gud heller? Det är han som bär ansvaret för att du inte får några barn." 3 Då sa Rakel till honom:"Ligg med min tjänsteflicka Bilha, så att jag får barn genom henne!" 4 Hon gav honom Bilha till hustru. Han låg med henne, 5 och hon blev med barn och gav honom en son. 6 Rakel kallade honom Dan (rättvisa), för hon sa: "Gud har gett mig rättvisa och hört min bön och gett mig en son." 7 Rakels tjänsteflicka blev med barn igen och gav Jakob ytterligare en son. 8 Rakel kallade honom Naftali (brottning), för hon sa: "Jag har varit i ständig tävlan med min syster, och jag har vunnit!" 9 När Lea nu insåg att hon inte längre kunde bli med barn, gav hon sin tjänsteflicka Silpa till Jakob som hustru, 10 och snart gav också Silpa honom en son. 11 Lea kallade honom Gad (min lycka har vänt sig). 12 Sedan gav Silpa honom ytterligare en son, 13 och Lea kallade honom Aser (lycka), för hon sa: "Jag är så lycklig! De andra kvinnorna kommer att tycka att jag verkligen har blivit välsignad!" 14 En dag under veteskörden fann Ruben några alrunor på ett fält och han gav dem till sin mor Lea. Rakel bad då Lea att dela med sig till henne. (Man brukade tillaga en kärleksdryck av alrunor.) 15 Men Lea svarade vresigt: "Räcker det inte med att du har tagit min make ifrån mig? Nu vill du ha min sons alrunor också!"Rakel sa: "Du får ligga med honom ikväll i utbyte mot alrunorna." 16 När Jakob kom hem från åkrarna den kvällen, gick Lea ut för att möta honom. "Du måste ligga med mig i kväll!" sa hon. "Jag har nämligen tingat dig för några alrunor som min son har funnit!" Då gjorde han det. 17 Och Gud svarade på Leas böner, och hon blev med barn igen och födde sin femte son. 18 Hon kallade honom Isaskar (lön), för hon sa: "Gud har belönat mig för att jag har gett min slavflicka till min man." 19 Sedan blev hon med barn igen, för sjätte gången, och födde en son. 20 Hon kallade honom Sebulon (gåvor), för hon sa: "Gud har gett mig goda gåvor åt min make. Nu kommer han att hedra mig för att jag har gett honom sex söner." 21 Senare födde hon också en dotter som hon kallade Dina. 22 Då kom Gud ihåg Rakels böner. 23-24 Hon blev nämligen med barn och födde en son. "Gud har tagit bort skammen från mitt namn", sa hon. Hon kallade sonen Josef (må Herren ge mig ännu en), för hon sa: "Kanske Herren ger mig ytterligare en son."

Jakob blir en rik man

25 Ganska snart efter Josefs födelse sa Jakob till Laban: "Jag vill resa tillbaka hem. 26 Låt mig ta med mig mina hustrur och mina barn och resa min väg. Nog har jag väl arbetat tillräckligt för dig nu!" 27 "Lämna mig inte", svarade Laban, "för en spåkvinna som jag har besökt har sagt till mig att de många välsignelser som jag har fått beror på att du är här. 28 Hur mycket vill du ha för att stanna? Jag tänker betala vad du än begär." 29 Jakob svarade: "Du vet hur troget jag har tjänat dig under alla dessa år, och hur din boskap har ökat i antal. 30 Du hade inte mycket när jag kom, men din rikedom har blivit enorm. Herren har välsignat dig genom allt jag gör. Men hur ska det bli med mig? När ska jag få en chans att skaffa något åt min egen familj?" 31-32 "Vad är det du begär?" upprepade Laban. Jakob svarade: "Det finns en sak du kan göra för mig. Låt mig gå ut bland dina hjordar i dag och välja ut alla getter som är brokiga och spräckliga, och alla de svarta fåren. Ge dem till mig som lön, så ska jag fortsätta att arbeta för dig. 33 Om du sedan hittar några vita getter eller får i min hjord, så vet du att jag har stulit dem från dig." 34 "Överenskommet!" svarade Laban. "Vi gör som du säger!" 35-36 Redan samma dag gick Laban ut och samlade ihop alla bockar som var strimmiga och brokiga, alla getter som var brokiga eller spräckliga med vita fläckar och alla svarta lamm. Han överlämnade dem till Jakobs söner, som förde bort dem på tre dagsresors avstånd, medan Jakob stannade kvar och tog hand om Labans hjord. 37 Jakob tog friska skott från poppel, mandel och lönn och skalade vita strimlor i dem. 38 Han lade ut käpparna vid vattenhoarna, så att djuren skulle se dem när de kom för att dricka, för det var parningstid. 39-40 Hjordarna parade sig alltså framför de vitstrimlade käpparna, och deras avkomma blev brokig och strimmig, och Jakob förde över dem till sin hjord. Sedan skilde Jakob tackorna i Labans hjord från bockarna och lät dem i stället para sig med de svarta bockarna i sin egen hjord. På så sätt byggde han upp sin hjord med hjälp av Labans. 41 Dessutom valde han bara ut de starkaste djuren till parning och lade de skalade käpparna framför dem, 42 men han gjorde det inte med de svagare. 43 På så sätt blev de svagare lammen Labans och de starkare Jakobs. Jakobs hjordar växte till snabbt, och han blev mycket rik och hade många tjänare, kameler och åsnor.

English Standard Version

1 When Rachel saw that she bore Jacob no children, she envied her sister. She said to Jacob, “Give me children, or I shall die!” (1 Mos 29:31) 2 Jacob’s anger was kindled against Rachel, and he said, “Am I in the place of God, who has withheld from you the fruit of the womb?” (1 Mos 16:2; 1 Sam 1:5) 3 Then she said, “Here is my servant Bilhah; go in to her, so that she may give birth on my behalf,^[1] that even I may have children^[2] through her.” (1 Mos 29:29; 1 Mos 50:23) 4 So she gave him her servant Bilhah as a wife, and Jacob went in to her. 5 And Bilhah conceived and bore Jacob a son. 6 Then Rachel said, “God has judged me, and has also heard my voice and given me a son.” Therefore she called his name Dan.^[3] (1 Mos 49:16) 7 Rachel’s servant Bilhah conceived again and bore Jacob a second son. 8 Then Rachel said, “With mighty wrestlings^[4] I have wrestled with my sister and have prevailed.” So she called his name Naphtali.^[5] (Matt 4:13) 9 When Leah saw that she had ceased bearing children, she took her servant Zilpah and gave her to Jacob as a wife. (1 Mos 29:24; 1 Mos 30:4) 10 Then Leah’s servant Zilpah bore Jacob a son. 11 And Leah said, “Good fortune has come!” so she called his name Gad.^[6] (1 Mos 49:19) 12 Leah’s servant Zilpah bore Jacob a second son. 13 And Leah said, “Happy am I! For women have called me happy.” So she called his name Asher.^[7] (Luk 1:48) 14 In the days of wheat harvest Reuben went and found mandrakes in the field and brought them to his mother Leah. Then Rachel said to Leah, “Please give me some of your son’s mandrakes.” (Höga v 7:13) 15 But she said to her, “Is it a small matter that you have taken away my husband? Would you take away my son’s mandrakes also?” Rachel said, “Then he may lie with you tonight in exchange for your son’s mandrakes.” 16 When Jacob came from the field in the evening, Leah went out to meet him and said, “You must come in to me, for I have hired you with my son’s mandrakes.” So he lay with her that night. 17 And God listened to Leah, and she conceived and bore Jacob a fifth son. 18 Leah said, “God has given me my wages because I gave my servant to my husband.” So she called his name Issachar.^[8] 19 And Leah conceived again, and she bore Jacob a sixth son. 20 Then Leah said, “God has endowed me with a good endowment; now my husband will honor me, because I have borne him six sons.” So she called his name Zebulun.^[9] (Matt 4:13) 21 Afterward she bore a daughter and called her name Dinah. 22 Then God remembered Rachel, and God listened to her and opened her womb. (1 Mos 8:1; 1 Mos 29:31; Ps 127:3) 23 She conceived and bore a son and said, “God has taken away my reproach.” (1 Sam 1:6; Jes 4:1; Luk 1:25) 24 And she called his name Joseph,^[10] saying, “May the Lord add to me another son!” (1 Mos 35:17)

Jacob’s Prosperity

25 As soon as Rachel had borne Joseph, Jacob said to Laban, “Send me away, that I may go to my own home and country. 26 Give me my wives and my children for whom I have served you, that I may go, for you know the service that I have given you.” (1 Mos 29:20; 1 Mos 29:30) 27 But Laban said to him, “If I have found favor in your sight, I have learned by divination that^[11] the Lord has blessed me because of you. 28 Name your wages, and I will give it.” (1 Mos 29:15) 29 Jacob said to him, “You yourself know how I have served you, and how your livestock has fared with me. (1 Mos 31:6; 1 Mos 31:38) 30 For you had little before I came, and it has increased abundantly, and the Lord has blessed you wherever I turned. But now when shall I provide for my own household also?” (1 Mos 30:43; 1 Tim 5:8) 31 He said, “What shall I give you?” Jacob said, “You shall not give me anything. If you will do this for me, I will again pasture your flock and keep it: 32 let me pass through all your flock today, removing from it every speckled and spotted sheep and every black lamb, and the spotted and speckled among the goats, and they shall be my wages. (1 Mos 31:8) 33 So my honesty will answer for me later, when you come to look into my wages with you. Every one that is not speckled and spotted among the goats and black among the lambs, if found with me, shall be counted stolen.” 34 Laban said, “Good! Let it be as you have said.” 35 But that day Laban removed the male goats that were striped and spotted, and all the female goats that were speckled and spotted, every one that had white on it, and every lamb that was black, and put them in the charge of his sons. 36 And he set a distance of three days’ journey between himself and Jacob, and Jacob pastured the rest of Laban’s flock. 37 Then Jacob took fresh sticks of poplar and almond and plane trees, and peeled white streaks in them, exposing the white of the sticks. (1 Mos 31:8) 38 He set the sticks that he had peeled in front of the flocks in the troughs, that is, the watering places, where the flocks came to drink. And since they bred when they came to drink, (2 Mos 2:16) 39 the flocks bred in front of the sticks and so the flocks brought forth striped, speckled, and spotted. 40 And Jacob separated the lambs and set the faces of the flocks toward the striped and all the black in the flock of Laban. He put his own droves apart and did not put them with Laban’s flock. 41 Whenever the stronger of the flock were breeding, Jacob would lay the sticks in the troughs before the eyes of the flock, that they might breed among the sticks, 42 but for the feebler of the flock he would not lay them there. So the feebler would be Laban’s, and the stronger Jacob’s. 43 Thus the man increased greatly and had large flocks, female servants and male servants, and camels and donkeys. (1 Mos 24:35; 1 Mos 26:13; 1 Mos 30:30)