1Prisa HERREN, för han är god, hans nåd består för evigt.2Så ska de säga som HERREN har friköpt, de som han har befriat ur fiendens våld,3samlat från länderna, från öster och väster, från norr och söder.4De irrade omkring i öknen, i ödemarken, utan att finna någon boplats.5De var hungriga, törstiga, och deras liv tynade bort.6De ropade till HERREN i sin nöd, och han befriade dem ur deras trångmål.7Han förde dem till den rätta vägen, till en plats där de kunde bo.8De ska prisa HERREN för hans nåd och för allt underbart han gjort för människobarnen.9Han gav vatten till den törstige och den hungriges själ mättade han med sitt goda.10Där fanns de som satt i djupaste mörker, fångna i lidandets järnbojor,11för de hade gjort uppror mot Guds ord och föraktat den Högstes råd.12Därför lät han dem slita ont. De föll, och ingen kunde hjälpa dem.13De ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.14Han ledde dem ut ur det djupaste mörkret och bröt sönder deras bojor.15De ska prisa HERREN för hans nåd och för allt underbart han gjort för människobarnen.16Han krossar portarna av koppar och bryter sönder järnbommarna.17Andra var dåraktiga och fick lida för sin upproriskhet och sina synder.18De avskydde all mat och närmade sig dödens portar.19De ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.20Han sa bara ett ord och de blev botade, han räddade dem från graven.21De ska prisa HERREN för hans nåd och för allt underbart han gjort för människobarnen.22De ska frambära tack som offer, sjunga om allt han gjort.23Andra seglade på haven med skepp och drev handel på de stora vattnen.24De såg HERRENS gärningar och hans under i djupen.25Han talade, och en stormvind blåste upp, så att vågorna gick höga.26De reste sig mot himlen och störtade sedan mot djupen. Modet svek dem i olyckan,27och de raglade och stapplade som berusade, och all deras vishet var borta.28De ropade till HERREN i sin nöd, och han befriade dem ur deras trångmål.29Han lugnade stormen och vågorna tystnade.30De gladde sig över att det hade blivit lugnt, och han förde dem till den hamn dit de ville.31De ska prisa HERREN för hans nåd och för allt underbart han gjort för människobarnen.32De ska prisa honom när folket samlas och lova honom i de äldstes krets.33Han förvandlar floder till öken, vattenkällor till torr mark34och det bördiga landet till saltöken, för dess invånares ondska.35Han gör ökenlandet till sjöar och det uttorkade landet till vattenkällor.36Han låter de hungriga bosätta sig där och bygga en stad att bo i.37De sår sina åkrar, planterar sina vingårdar och får sedan rika skördar.38Han välsignar dem, och de får många barn. Han låter inte heller deras boskapshjordar minska.39Om de blir färre, blir förödmjukade[1] och nedtryckta av bekymmer och sorg,40öser han olycka över härskarna och låter dem irra omkring i en väglös öken.41Men han lyfter de fattiga ur deras förtryck och låter deras familjer föröka sig som hjordar.42De rättsinniga ser det och gläder sig, medan all ondska måste tiga.43Den som är vis bör lägga detta på minnet och tänka på HERRENS nådegärningar.