1Profetia om Moab: Över en natt ska Ar Moab ödeläggas och förstöras och Kir Moab förödas och läggas i ruiner.2Folket i Divon ska gå till sina tempel, till sina offerplatser, för att gråta. Över Nebo och Medeva hörs Moabs klagan. Varje huvud är rakat och varje skägg avklippt.3De går på gatorna klädda i säcktyg. På deras tak och torg klagar alla, och tårarna rinner.4Heshbon och Elale klagar så att det hörs ända bort till Jahas. Därför ropar Moabs soldater, de är fyllda av ångest.5Jag ropar i mitt inre för Moab. Dess flyktingar tar sig till Soar och Eglat Shelishia. Gråtande tar man sig uppför vägen till Luchit, och längs vägen till Horonajim hörs klagan över förödelsen.6Nimrims vatten torkar ut, gräset vissnar bort och växtligheten dör, inget grönt finns kvar.7Så släpar man sina ägodelar och förråd över Pilträdsbäcken.8Klagorop hörs längs hela Moabs gräns, ända bort till Eglajim hörs deras jämmer och klagan ända till Beer Elim.9Dimons vatten fylls av blod, men ännu mer ska jag låta komma över Dimon: ett lejon över dem som överlevt från Moab och över det som är kvar av landet[1].