1Det här är HERRENS ord till Jeremia om torkan:2”Juda sörjer. Dess stadsportar sjunker ihop, de böjer sig sörjande mot jorden. Ett klagorop stiger upp från Jerusalem.3De mäktiga skickar sina tjänare för att hämta vatten, men när de kommer till dammarna finner de inget vatten. De kommer tillbaka med tomma kärl, besvikna och nedstämda, och täcker sina huvuden.4Marken är sprucken av brist på regn i landet. Bönderna är besvikna och täcker sina huvuden.5Också hinden på fältet överger sin nyfödda kalv därför att det inte finns något gräs.6Vildåsnorna står på de kala höjderna och flämtar som schakaler. Deras ögon är matta, för det finns inget gräs.”7Våra missgärningar vittnar mot oss, men grip ändå in, HERRE, för ditt eget ryktes skull! Många gånger har vi fallit och syndat mot dig.8Du Israels hopp, dess räddare i tider av nöd, varför är du som en främling i landet, som en vandrare som bara stannar över natten?9Varför står du som en handfallen, som en krigare som inte kan rädda? HERRE, du finns ju mitt ibland oss, och vi bär ditt namn. Överge oss inte!10Så säger HERREN om detta folk: ”De älskar att vandra omkring, de håller inte sina fötter i styr. Därför accepterar HERREN dem inte mer. Han minns nu deras skuld och ska straffa dem för deras synder.”11HERREN sa till mig: ”Be inte om något gott för det här folket.12Även om de fastar, ska jag inte lyssna till deras rop. När de offrar brännoffer och matoffer kommer jag inte att ta emot dem. I stället ska jag göra slut på dem med svärd, hungersnöd och pest.”13Då sa jag: ”Min Herre, HERRE, profeterna säger till dem att inget svärd eller någon hungersnöd ska drabba dem, utan du kommer att ge dem bestående fred på denna plats.”14Då sa HERREN till mig: ”Profeterna profeterar lögner i mitt namn. Jag har inte sänt dem eller befallt dem att tala eller gett dem några budskap. De profeterar för er falska syner, meningslösa spådomar och sina egna påhitt.15Därför säger HERREN om dessa profeter, som profeterar i mitt namn fastän jag inte har sänt dem, de som säger att varken svärd eller hungersnöd ska drabba detta land: Genom svärd och hungersnöd kommer dessa profeter själva att gå under.16De som de profeterade för ska bli liggande på Jerusalems gator som offer för svält och svärd, och ingen ska begrava dem, varken dem själva, deras hustrur, söner eller döttrar. Jag ska låta deras egen ondska drabba dem.17Säg detta till dem: ’Natt och dag strömmar tårar från mina ögon, oupphörligt. Mitt folk, min arma dotter, har drabbats av ett förkrossande slag, av ett helt obotligt sår.18Om jag går ut på fälten ser jag dem som fallit för svärd. Kommer jag in i staden ser jag svältens härjningar. Även präster och profeter irrar rådlösa omkring i landet.[1]’ ”19Har du fullkomligt förkastat Juda? Avskyr du Sion? Varför har du slagit oss så att inget helande finns? Vi hoppas på fred, men inget gott kommer, på en tid av helande, men det råder förskräckelse.20HERRE, vi bekänner vår ondska och våra förfäders skuld. Vi har syndat mot dig.21För ditt eget namns skull, förkasta oss inte! Låt inte din härlighets tron bli vanärad. Kom ihåg ditt förbund med oss och bryt det inte!22Vilka av de andra folkens meningslösa gudar skulle kunna ge oss regn? Skulle himlen av sig själv kunna sända regn? Nej, det gör endast du, HERRE, vår Gud. Därför är du vårt hopp, för du har gjort allt detta.