1Efter en tid besegrade David filistéerna, underkuvade dem och tog Meteg Haamma från dem.2Han besegrade också moabiterna. De fick lägga sig ner på marken bredvid varandra i rader. Sedan mätte han med hjälp av ett rep ut vilka som skulle skonas. Två replängder dödades, medan den tredje fick leva. David tvingade folket att underordna sig och betala skatt.3Han besegrade också kung Hadadeser, Rechovs son från Sova, när Hadadeser hade försökt återfå kontrollen över floden Eufrat.4David tillfångatog 1 700 soldater i vagnar och 20 000 fotsoldater.[1] Han skar av hälsenorna på alla hästar utom på ett hundratal.5När araméerna kom från Damaskus till kung Hadadesers hjälp, slog David ner och dödade 22 000 av dem.6Han förlade garnisoner bland araméerna i Damaskus och tvingade dem att underordna sig och betala skatt. HERREN lät David vinna seger vart han än drog ut.7De guldsköldar, som tillhörde kung Hadadesers officerare, tog David med sig till Jerusalem.8Han tog också stora mängder koppar från Hadadesers städer Tevach och Berotaj.9När kung Tou från Hamat hörde att David hade besegrat Hadadesers armé,10skickade han sin son Joram att gratulera till segern över Hadadeser som fört krig mot Tou. Joram förde med sig gåvor av silver, guld och koppar.11Kung David helgade dem åt HERREN, precis som det silver och guld han tagit från de besegrade folken:12från araméerna, moabiterna, ammoniterna, filistéerna och amalekiterna. Detsamma gjorde han med det byte han tagit från kung Hadadeser, Rechovs son i Sova.13David blev också känd för att ha besegrat och dödat 18 000 edoméer i Saltdalen.14Han förlade trupper i hela Edom och edoméerna blev underordnade David. HERREN gav David seger var han än drog fram.15David regerade över hela Israel och sörjde för lag och rätt för hela sitt folk.16Joav, Serujas son, var överbefälhavare för hären. Joshafat, Achiluds son, var kansler.17Sadok, Achituvs son, och Achimelek, Evjatars son, var präster, och Seraja var kungens sekreterare.18Benaja, Jojadas son, var chef för keretéerna och peletéerna, och Davids söner var präster[2].