Psalm 22 | nuBibeln :: ERF Bibleserver

nuBibeln

En lidandepsalm som börjar i djupaste förtvivlan men övergår i glädje och jubel.

1 För körledaren, efter ”Morgonrodnadens hind”^[1]. En psalm av David.^[2] 2 Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig? Min räddning förblir långt borta, hur förtvivlat jag än ropar. 3 Min Gud, jag ropar på dagen, men du svarar inte, på natten, men jag får ingen ro, 4 och ändå är du den Helige, till vars tron Israels lovsång stiger. 5 Våra fäder satte sin tillit till dig, de förtröstade på dig, och du befriade dem. 6 De ropade till dig och blev räddade. De förtröstade på dig och blev aldrig besvikna. 7 Men jag är en mask och inte en människa, hånad av människor och föraktad av folket. 8 Alla som ser mig hånar mig, de hånskrattar åt mig och skakar på huvudet. 9 ”Han förlitar ju sig på HERREN, låt nu HERREN gripa in och befria honom, eftersom han älskar honom!” 10 HERRE, du hjälpte mig ut ur min mors liv, du lät mig vila tryggt vid min mors bröst. 11 Alltsedan min födelse är jag överlämnad åt dig, sedan jag föddes har du varit min Gud. 12 Var inte långt borta från mig när jag är i nöd och ingen finns som hjälper. 13 Tjurar i mängd omger mig, Bashans tjurar omringar mig. 14 De kommer mot mig med öppna gap som rovlystna, rytande lejon. 15 Jag hälls ut som vatten, och alla mina ben är ur led. Mitt hjärta är som vax, det smälter i mitt inre. 16 Min styrka har torkat ihop som en lerskärva. Min tunga klibbar fast i gommen, och du lägger mig i dödens stoft. 17 Hundar omger mig, en hop onda män omringar mig. De har genomborrat^[3] mina händer och fötter, 18 och jag kan räkna varje ben i min kropp. De ser och stirrar på mig. 19 De delar mina kläder mellan sig, och kastar lott om min klädnad. 20 HERRE, var inte så långt borta, du, min styrka, skynda dig och hjälp mig! 21 Rädda mig från svärdet, mitt dyrbara liv från hundarnas våld! 22 Rädda mig från lejonens gap och från vildoxarnas horn. Du svarar mig.^[4] 23 Jag ska göra ditt namn känt för mina bröder. Jag ska prisa dig mitt i församlingen. 24 Ni som fruktar HERREN, prisa honom, ära honom, ni ättlingar till Jakob! Bäva för honom, Israels ätt! 25 Han har inte föraktat eller försmått den lidandes elände, han har inte dolt sitt ansikte för honom, utan hört hans rop om hjälp. 26 Från dig kommer min lovsång i den stora församlingen, jag ska uppfylla mina löften inför dem som fruktar dig. 27 De ödmjuka ska äta och bli mätta. De som söker HERREN ska prisa honom. Må ni få livsmod för evigt! 28 Hela jorden ska minnas det och återvända till HERREN, alla folk och stammar ska tillbe honom. 29 HERREN tillhör riket och han regerar över folken. 30 Jordens alla rika ska tillbe honom, böja knä inför honom, alla de som sänks ner i stoftet, de som inte kan hålla sig själva vid liv.^[5] 31 De efterkommande ska också tjäna honom, och de ska få höra om Herren. 32 De ska komma och förkunna hans rättfärdighet för folk som ännu inte är födda, för detta har han gjort.

Nya Levande Bibeln

Nödrop och vånda

1-2 Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig? Varför vägrar du att hjälpa mig eller att ens lyssna till mina suckar? 3 Dag och natt har jag gråtit och bett om din hjälp, men jag får inget svar, 4-5 och ändå är du helig. Våra förfäders lovsång omgav din tron. De litade på dig, och du befriade dem. 6 Du hörde deras rop om hjälp och räddade dem. De blev aldrig besvikna när de sökte din hjälp. 7 Men jag är en mask och inte en människa, hånad och föraktad av mitt eget folk och av hela mänskligheten. 8 Alla som ser mig räcker ut tungan och skakar på huvudet. 9 "Är det han som litar på Gud?" säger de och skrattar hånfullt. "Är det han som påstår att Gud älskar honom? Varför befriar Herren honom då inte?" 10-12 Herre, du har hjälpt mig förr! Du har skyddat mig ända sedan jag föddes och vakat över mig medan jag växte upp. Sedan barndomen har jag litat på dig. Du har alltid varit min Gud. Lämna mig inte nu när svårigheterna är nära. Det finns ingen annan som kan hjälpa mig! 13 Jag är omgiven av fruktansvärda fiender, starka som Basans tjurar. 14 De kommer mot mig med öppna gap, ja, som rytande lejon som anfaller sitt byte. 15 Min styrka har runnit bort som vatten, och alla mina ben är ur led. Mitt hjärta smälter som vax, 16 min styrka har torkat ihop som lera i solen. Min tunga klibbar fast i munnen, och du har lämnat mig att dö på marken. 17 Onda människor omger mig som en flock vilda hundar. De har genomborrat mina händer och fötter, 18 och jag kan räkna varje ben i min kropp. Titta, hur dessa onda män stirrar på mig och njuter! 19 De kastar tärning om mina kläder. 20 Herre, håll dig inte undan! Gud, min styrka, skynda dig och hjälp mig! 21 Rädda mig från döden! Skona mitt dyrbara liv så att dessa onda människor inte tar det! 22 Rädda mig från lejonens gap och från de vilda tjurarnas horn. Ja, Gud, du kommer att svara mig och befria mig. 23 Jag ska göra ditt namn känt bland mitt folk. Jag ska stå upp inför församlingen och vittna om allt det underbara som du har gjort. 24 "Prisa Herren, alla ni som fruktar honom", kommer jag att säga. "Frukta och ära hans namn, ni ättlingar till vår stamfar Jakob! Låt hela Israel sjunga lovsånger till Herren, 25 för han har inte slagit dövörat till för mina nödrop. Han har inte vänt sig bort ifrån mig. När jag ropade till honom svarade han mig." 26 Ja, jag ska stå upp och ära dig inför allt folket. Jag ska offentligt uppfylla mina löften inför alla dem som ärar och fruktar ditt namn. 27 De fattiga ska äta och bli mätta. Och alla som söker Herren ska finna honom och prisa hans namn. Så länge de lever ska de ha framgång. 28 Hela jorden ska se det och återvända till Herren, ja, folken i varje land ska tillbe honom. 29 Herren är kung och regerar över alla folk. 30 Ja, alla dödliga både stolta och ödmjuka ska tillsammans tillbe honom. 31 Våra barn ska också tjäna honom, och de ska få höra om Herren och hans under. 32 Och kommande generationer ska också få höra vad han har gjort för oss.