1Medan Petrus och Johannes fortfarande talade till folket, kom prästerna, officeren vid tempelvakten och saddukeerna[1] fram till dem.2De var mycket upprörda över att de undervisade folket och utifrån Jesus förkunnade uppståndelsen från de döda.3Därför grep de Petrus och Johannes och satte dem sedan i fängelse över natten eftersom det hunnit bli kväll.4Men många som hade lyssnat till budskapet började tro och antalet troende hade nu stigit till omkring 5 000 män.5Följande dag samlades de högsta styresmännen och folkets ledare och de skriftlärda i Jerusalem.[2]6Översteprästen Hannas var där, liksom Kajafas, Johannes, Alexandros och alla övriga från översteprästernas släkt.7De lät sedan hämta Petrus och Johannes och frågade dem: ”Genom vilken kraft och i vems namn har ni gjort det här?”8Då fylldes Petrus av den heliga Anden och svarade dem: ”Ni styresmän och ledare för folket!9Om vi idag frågas ut om en god gärning mot en handikappad man och på vilket sätt han blev frisk,10ska både ni och alla andra i Israel veta att det är i nasarén Jesus Kristus namn som den här mannen står framför er fullständigt frisk. Ni korsfäste Jesus, men Gud uppväckte honom från de döda.11Han är ’den sten som inte dög åt er byggnadsarbetare har blivit en hörnsten.[3]’12Räddningen finns inte hos någon annan och det finns inget annat namn bland människor under hela himlen som kan rädda oss.”13När de såg hur modiga Petrus och Johannes var och att de tydligen var vanliga enkla människor utan högre utbildning,[4] blev de mycket förvånade. De visste bara att dessa hade varit tillsammans med Jesus.14Men eftersom de kunde se mannen stå där bredvid dem fullt frisk, kunde de inget säga.15Därför skickade de ut dem ur rådssalen och började diskutera med varandra.16De sa: ”Vad ska vi göra med de här människorna? Vi kan ju inte neka till att de har gjort ett stort tecken och alla i Jerusalem känner redan till det.17Men vi kanske kan hindra att detta sprids ännu mer bland folket. Vi varnar dem för att i fortsättningen tala till någon mer i det namnet.”18Sedan kallade de in Petrus och Johannes igen och befallde dem att aldrig mer tala eller undervisa i namnet Jesus.19Men Petrus och Johannes svarade: ”Tänk efter själva, om det är rätt inför Gud att lyda er istället för honom?20Nej, vi kan inte låta bli att berätta om allt det som vi har sett och hört.”21Då hotade rådet dem än en gång men släppte dem sedan. De visste inte hur de skulle straffa dem för alla hyllade Gud för det som hade skett.22Mannen som hade blivit botad genom detta tecken var nämligen över fyrtio år gammal.
De troende ber om frimodighet
23Så snart Petrus och Johannes blev fria, sökte de upp de sina och berättade allt vad översteprästerna och folkets ledare hade sagt.24Och när de andra hörde dem, började alla gemensamt ropa högt till Gud och sa: ”Herre, du som har skapat himlen och jorden och haven och allt som finns i dem![5]25Du lät den heliga Anden tala genom vår förfader David, din tjänare: ’Varför gör folken uppror? Varför smider de meningslösa planer?26Jordens kungar reser sig; makthavarna samlas mot Herren och mot hans Smorde.’[6]27De slog sig verkligen samman i den här staden mot din heliga tjänare Jesus som du har smort. Herodes och Pontius Pilatus, de andra folken och Israels folk,28de har gjort vad du i din makt och med din vilja hade förutbestämt.29Herre, se nu hur de hotar oss! Så hjälp nu dina tjänare att frimodigt förkunna ditt budskap!30Visa din makt och bota de sjuka, låt tecken och under ske genom din heliga tjänare Jesus namn!”31När de hade slutat be, skakade platsen där de var samlade och alla fylldes av den heliga Anden och förkunnade Guds budskap frimodigt.
De troende delar allt med varandra
32Alla de troende var enade till hjärta och själ och ingen tyckte att det han ägde var hans eget utan alla delade med sig av vad de hade.33Apostlarna vittnade med stor kraft om att Herren Jesus hade uppstått från de döda och Gud var mycket nådig mot dem alla.34Ingen av dem saknade något. Alla som ägde mark eller hus sålde det och kom med vad de fått35och lämnade pengarna framför apostlarna. De delades sedan ut åt var och en allt efter deras behov.36Josef, en levit från Cypern som apostlarna kallade Barnabas, ”Tröstens son”,37sålde också en åker som han ägde och lämnade pengarna framför apostlarna.
Apostelgeschichte 4
Nya Levande Bibeln
Petrus och Johannes arresteras
1Medan Petrus och Johannes fortfarande talade till folket kom prästerna, officeren vid tempelvakten och några av saddukeerna[1] fram till dem.2De var mycket upprörda över att dessa sändebud påstod att Jesus hade blivit levande igen och undervisade om att människor kan uppstå från de döda.3Därför grep de Petrus och Johannes och satte dem sedan i fängelse över natten, eftersom det hunnit bli kväll.4Men många som hade lyssnat till Jesus sändebud började tro på deras budskap, och antalet troende hade nu stigit till omkring 5 000 män, förutom kvinnor och barn.5Följande dag samlades de högsta styresmännen och folkets ledare och laglärarna[2] i Jerusalem.6Översteprästen Hannas var där, liksom Kajafas, Jonatas, Alexandros och alla övriga från översteprästernas släkt.7De lät sedan hämta Petrus och Johannes och frågade dem:”Genom vilken kraft och på vems uppdrag har ni gjort det här?”8Då fylldes Petrus av Guds heliga Ande och svarade dem:”Ärade styresmän och ledare för vårt folk!9Ni vill idag fråga ut oss om en god gärning mot en handikappad man, och vill veta på vilket sätt han blev botad.10Därför vill jag genast förklara, för både er och alla andra i Israel, att det är genom kraften hos Jesus Kristus från Nasaret, som den här mannen står framför er fullständigt frisk. Ni spikade fast Jesus på ett kors, men Gud uppväckte honom från de döda,11och det är honom Skriften[3] talar om när det står: ’Den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna har blivit själva hörnstenen.’ 12Räddningen finns hos honom! Ja, det finns ingen annan i hela världen som kan rädda oss.”13När ledarna såg hur modiga Petrus och Johannes var, och att de tydligen var vanliga enkla människor utan högre utbildning, blev de mycket förvånade. Det enda ledarna visste om dem var att de hade varit tillsammans med Jesus.14Men eftersom mannen stod där bredvid dem fullt frisk, kunde de inget säga.15Därför skickade de ut dem ur rådssalen och började diskutera med varandra.16De sa: ”Vad ska vi göra med de här människorna? Vi kan ju inte neka till att de har gjort ett stort under, och alla i Jerusalem känner redan till det.17Men vi kanske kan hindra dem från att sprida sina idéer. Vi säger till dem att om de talar till folket om Jesus en gång till, så kommer de att råka illa ut.”18Sedan kallade de in Petrus och Johannes igen och befallde dem att aldrig mer tala eller undervisa om Jesus.19Men Petrus och Johannes svarade: ”Tänk efter själva, tror ni att Gud vill att vi ska lyda er istället för honom?20Nej, vi kan inte låta bli att berätta om allt det fantastiska som vi har sett och hört.”21Då hotade rådet dem än en gång, men till sist var de tvungna att släppa dem. De visste inte hur de skulle straffa dem utan att det blev oroligheter, för alla hyllade Gud för det under som hade skett.22Mannen som hade blivit botad hade varit förlamad i över 40 år!
De troende ber om frimodighet
23Så snart Petrus och Johannes var fria sökte de upp de andra troende och berättade för dem vad översteprästerna och folkets ledare hade sagt.24Och när de andra hörde dem började alla gemensamt ropa högt till Gud och sa:”Herre, du som har skapat himlen och jorden och haven och allt som finns i dem.[4]25Du lät din heliga Ande tala genom vår förfader kung David, din tjänare, och sa: ’Varför gör folken uppror? Varför smider de planer, som inte leder någonstans?26Jordens kungar gör sig beredda för strid; makthavarna gaddar sig samman mot Herren och den som han har gjort till kung[5].’27Ja, det är verkligen vad som har hänt i den här staden. Kung Herodes och landshövdingen Pontius Pilatus, romarna och hela Israels folk, alla har de förenat sig mot din heliga tjänare Jesus, som du har gjort till kung.28De har gjort exakt det som du i din makt planerade för länge sedan.29Herre, du hör hur de hotar oss. Så hjälp nu alla som tror på dig att utan rädsla fortsätta att berätta om dig.30Visa din makt och bota de sjuka, låt under och tecken ske genom kraften hos din heliga tjänare Jesus.”31Och när de hade slutat be skakade huset där de var samlade, och alla fylldes av Guds heliga Ande och fortsatte att sprida Guds budskap utan rädsla.
De troende delar allt med varandra
32Alla de troende älskade varandra och var eniga i allt, och ingen tyckte att det han ägde var hans eget, utan alla delade med sig av vad de hade.33Herren Jesus sändebud talade med stor kraft om att Jesus hade uppstått från de döda, och Gud var god mot de troende.34Ingen av dem saknade något. Alla som ägde mark eller hus sålde det,35och lämnade pengarna till sändebuden, som delade ut åt var och en allt efter deras behov.36En man som hette Josef, sålde också en åker som han ägde och gav pengarna till sändebuden. Han tillhörde Levi stam och kom från Cypern, och sändebuden kallade honom Barnabas, som betyder ”den som uppmuntrar”.