Apostelgeschichte 3 | nuBibeln

nuBibeln

En förlamad man blir botad

1 En eftermiddag gick Petrus och Johannes till templet för den dagliga bönen klockan tre. 2 Då bar man dit en man som hade varit förlamad från födseln. Han brukade varje dag placeras vid den tempelport som kallades Sköna porten, för att han skulle kunna tigga av dem som gick in i templet. 3 När han såg Petrus och Johannes som var på väg in, bad han dem om pengar. 4 Petrus och Johannes såg på honom och Petrus sa: ”Se på oss!” 5 Då tittade mannen upp på dem, eftersom han trodde att han skulle få något av dem. 6 Men Petrus sa: ”Jag har varken silver eller guld men jag har något annat att ge dig. I nasarén Jesus Kristus namn, res dig upp och gå!” 7 Sedan tog Petrus den förlamade mannen i höger hand och reste honom upp. Och genast fick mannen styrka i sina fötter och vrister 8 och han hoppade upp och började gå. Sedan följde han med dem in i templet och han gick och hoppade om vartannat och prisade Gud. 9 Alla människorna i templet såg honom gå omkring och prisa Gud 10 och när de upptäckte att det var den förlamade tiggaren som brukade sitta vid Sköna porten, blev de mycket förvånade och förskräckta över vad som hade hänt med honom.

Petrus talar till folket i templet

11 Mannen höll sig hela tiden tätt intill Petrus och Johannes och alla skyndade sig nu till platsen som kallas Salomos pelarhall, fulla av förundran. 12 Petrus såg det och sa till folkskaran: ”Israeliter, varför är ni så förvånade över det som har hänt? Varför stirrar ni på oss som om vi genom vår egen kraft och fromhet hade fått den här mannen att börja gå? 13 Nej, det är Abrahams, Isaks och Jakobs^[1] Gud, våra förfäders Gud,^[2] som har förhärligat sin tjänare Jesus, honom som ni utlämnade och svek inför Pilatus, trots att Pilatus ville ge honom fri. 14 Ni svek honom som var helig och rättfärdig och krävde istället att en mördare skulle friges. 15 Ni dödade livets furste, men Gud har uppväckt honom från de döda. Det kan vi vittna om. 16 Och genom tron på namnet Jesus har den här mannen som ni ser och känner nu fått styrka. Den tro som kommer genom namnet Jesus har gjort honom fullständigt frisk, som ni alla kan se. 17 Mina syskon! Jag vet att både ni och era ledare agerade i okunnighet. 18 Men genom detta har Gud låtit det som han förutsagt genom profeterna gå i uppfyllelse: att Messias måste lida. 19 Ångra er därför och vänd om så att ni får era synder utplånade! 20 Då ska en tid av vila komma från Herren och han ska sända Messias som är utvald åt er, Jesus. 21 Men han måste stanna kvar i himlen tills den tid kommer då allt det blir upprättat som Gud för länge sedan har talat om genom sina heliga profeter. 22 Mose sa: ’En profet lik mig ska Herren, er Gud, låta uppstå ur era bröders led. Lyssna noga till honom.^[3] 23 Var och en som inte lyssnar till den profeten ska utrotas ur folket.^[4]’ 24 Efter det har alla profeter, från Samuel och framåt, talat om dessa dagar. 25 Ni är dessa profeters barn och Guds förbund med era förfäder gäller också er. Han sa ju till Abraham: ’Genom din avkomma ska alla släkten på jorden bli välsignade.^[5]’ 26 Gud lät alltså sin tjänare uppstå först och främst för er och har sänt honom till att välsigna er genom att få var och en av er att lämna era onda gärningar.”

Nya Levande Bibeln

En förlamad man blir botad

1 En eftermiddag gick Petrus och Johannes till templet för att vara med vid den dagliga bönen klockan tre. 2 Då fick de se hur en man, som hade varit förlamad från födseln, bars dit. Han brukade varje dag placeras vid den tempelport som kallades Sköna porten, för att han skulle kunna tigga av dem som gick in i templet. 3 Och när Petrus och Johannes nu var på väg in, bad han dem om pengar. 4 Petrus och Johannes stannade genast och tittade på honom, och Petrus sa: ”Se på oss!” 5 Då tittade mannen upp på dem, eftersom han trodde att han skulle få något av dem. 6 Men Petrus sa: ”Vi har inga pengar, men jag har något annat att ge dig! Genom kraften hos Jesus Kristus från Nasaret, befaller jag dig att resa dig upp och gå!” 7 Sedan tog Petrus den förlamade mannen i höger hand och reste honom upp. Och när han gjorde det blev mannen frisk i sina fötter och vrister, 8 och han studsade upp och började gå fram och tillbaka! Sedan följde han med dem in i templet, och han gick och hoppade om vartannat och hyllade Gud. 9 Alla människorna i templet såg honom gå omkring och hylla Gud, 10 och när de upptäckte att det var den förlamade tiggaren som brukade sitta vid Sköna porten, blev de mycket förvånade.

Petrus talar till folket i templet

11 Tiggaren höll sig hela tiden tätt intill Petrus och Johannes, och alla i templet skyndade sig nu till Salomos pelarhall, där man trängdes för att få se mannen. 12 Petrus insåg genast sin chans och började tala till folkskaran. Han sa: ”Israeliter^[1], varför är ni så förvånade över det som har hänt? Varför stirrar ni på oss? Tror ni att vi genom vår egen kraft och godhet har fått den här mannen att börja gå? 13 Nej, det är Abrahams, Isaks och Jakobs^[2] Gud, våra förfäders Gud, som har gjort detta för att upphöja och ära sin tjänare Jesus, honom som ni utlämnade till landshövdingen Pilatus och svek, trots att Pilatus ville ge honom fri. 14 Ni svek honom som var helig och utan skuld, och krävde istället att en mördare skulle friges. 15 Ni dödade honom som ger människorna liv, men Gud har uppväckt honom från de döda. Det har vi själva sett och kan intyga. 16 Och genom tron på kraften hos Jesus har den här mannen nu blivit botad, ni vet ju alla att han förut var helt förlamad. Tron på Jesus har gjort honom fullständigt frisk, som ni alla kan se. 17 Kära vänner! Jag vet mycket väl att både ni och era ledare utlämnade Jesus därför att ni inte förstod bättre. 18 Men genom detta har Gud låtit det som han förutsagt genom profeterna^[3] bli verklighet: att Messias, den kung han lovade oss, måste lida. 19 Ångra er därför och vänd om till Gud, så att ni får förlåtelse för era synder. 20 Då ska en underbar tid av vila komma, och Gud ska sända Jesus, er kung^[4], tillbaka till er. 21 Men han måste stanna kvar i himlen, tills allt det som Gud sedan tidens början har talat om genom sina egna profeter, har blivit verklighet. 22 Mose sa till exempel: ’Herren, er Gud, ska låta en profet lik mig uppstå åt er ur ert eget folk. Lyssna noga till honom.^[5] 23 Var och en som inte lyssnar till den profeten ska utrotas ur folket.^[6]’ 24 Efter det har alla profeter, från Samuel och framåt, framfört Guds budskap om det som händer idag. 25 Ni är dessa profeters barn och Guds löften till våra förfäder gäller också er. Gud ingick ju ett förbund med er förfader Abraham och sa: ’Genom dina efterkommande ska alla världens folk få del av mitt goda.^[7]’ 26 Gud lät alltså sin Son komma till jorden, och han sände honom först till er israeliter, eftersom Gud ville ge er allt gott och få er att överge er ondska.”