Apostelgeschichte 12

nuBibeln

1 Ungefär samtidigt började kung Herodes gripa och misshandla flera av församlingens medlemmar.2 Han lät halshugga Jakob, Johannes bror3 och när han såg att judarna gillade det, arresterade han också Petrus. Detta hände under det osyrade brödets högtid[1].4 Efter arresteringen satte han Petrus i fängelse och lät fyra vaktstyrkor med vardera fyra man bevaka honom. Herodes hade efter påsken tänkt ställa Petrus inför folket.5 Men medan Petrus satt där fängslad, bad församlingen ivrigt till Gud för honom.6 Natten innan Herodes tänkt ställa honom inför rätta, låg Petrus och sov fastkedjad mellan två soldater och utanför dörren fanns vakter som vaktade fängelset.7 Då fylldes cellen plötsligt av ljus och en ängel från Herren stod där. Ängeln stötte Petrus i sidan och väckte honom och sa: ”Res dig upp, snabbt!” Och i samma stund föll kedjorna från Petrus händer.8 Ängeln fortsatte: ”Ta på dig bältet och sandalerna”, och när Petrus gjort det, sa ängeln: ”Svep nu om dig manteln och följ mig!”9 Petrus följde med ängeln ut, men han förstod inte att det som ängeln gjorde var något som hände i verkligheten; han trodde att det var en syn.10 De passerade först en vaktpost och sedan en till och var till slut framme vid järnporten som ledde ut mot staden. Där öppnade sig porten för dem alldeles av sig själv, det var bara att gå ut. Och sedan de gått nerför gatan en bit, var ängeln plötsligt borta.11 När Petrus hade samlat sig, sa han till sig själv: ”Nu vet jag att det är sant att Herren sände sin ängel och räddade mig från Herodes, från allt som judarna hade väntat skulle hända mig.”12 Och när han fattat det helt och fullt, gick han hem till Maria, mor till den Johannes som kallades Markus. Där var många samlade och bad.13 Petrus bultade på porten och en flicka som hette Rhode kom för att låsa upp.14 Men när hon kände igen Petrus röst, blev hon så glad att hon inte öppnade utan sprang istället tillbaka in och berättade att Petrus stod utanför.15 ”Du är galen”, sa de. Men hon gav sig inte och då sa de: ”Det kanske är hans ängel?[2]16 Under tiden fortsatte Petrus att bulta och när de öppnade och såg att det var han, blev de utom sig av häpnad.17 Men han gav tecken åt dem att vara tysta och berättade sedan för dem hur Herren hade fört honom ut ur fängelset. Till sist sa han: ”Låt Jakob[3] och de andra i församlingen få veta detta”, och så gick han vidare till en annan plats.18 När morgonen kom, blev det stor uppståndelse bland soldaterna i fängelset. Ingen kunde fatta vad som hade hänt med Petrus.19 Och när Herodes skickade efter Petrus och inte fick tag i honom, ställde han till med förhör bland vakterna och beordrade att de skulle föras bort. Efter detta lämnade Herodes Judeen och for till Caesarea och stannade där.20 Invånarna i Tyros och Sidon[4] som var beroende av Herodes land för sin matförsörjning hade gjort Herodes vred. De skickade därför en gemensam delegation till Herodes för att be om fred då de lyckats få över kungens kammarherre Blastos på sin sida.21 På den bestämda dagen tog sedan Herodes på sig den kungliga manteln, satte sig på tribunen och talade till dem.22 Folket ropade: ”Det är en gud som talar och inte en människa!”23 Men i samma ögonblick slog en ängel från Herren honom, eftersom han inte gav Gud äran och han blev uppäten av maskar och dog.24 Men Guds ord spreds allt mer och gav tillväxt.25 Och sedan Barnabas och Saul hade fullgjort sitt uppdrag i Jerusalem, återvände de till Antiochia och tog med sig Johannes som kallades Markus.

Apostelgeschichte 12

Nya Levande Bibeln

1 Ungefär samtidigt började kung Herodes gripa och misshandla flera av församlingens medlemmar.2 Han lät halshugga Jakob, Johannes bror,3 och när han såg att de judiska ledarna gillade det, arresterade han också Petrus. Detta hände under påskhögtiden[1].4 Efter arresteringen satte han Petrus i fängelse och lät fyra vaktstyrkor med vardera fyra man bevaka honom. Herodes hade efter påsken tänkt ställa Petrus inför folket och döma honom.5 Men medan Petrus satt där fängslad, bad församlingen ivrigt att Gud skulle bevara honom.6 Natten innan han skulle ställas inför rätta låg Petrus och sov, fastkedjad mellan två soldater, och utanför celldörren fanns andra soldater som vaktade fängelset.7 Då fylldes cellen plötsligt av ljus, och en ängel från Herren stod där. Ängeln stötte Petrus i sidan och väckte honom och sa: ”Res dig upp, snabbt!” Och i samma stund föll kedjorna från Petrus händer.8 Ängeln fortsatte: ”Ta på dig bältet och sandalerna”, och när Petrus gjort det, sa ängeln: ”Bra, svep nu om dig manteln och följ mig.”9 Petrus följde med ängeln ut ur cellen, men han trodde hela tiden att det var en syn och inte något som hände i verkligheten.10 De passerade först en vaktpost och sedan en till och var till slut framme vid järnporten som ledde ut mot staden. Där öppnade sig porten för dem alldeles av sig själv, det var bara att gå ut! Och sedan de gått nerför gatan en bit, var ängeln plötsligt borta!11 När Petrus hade lugnat ner sig, sa han till sig själv: ”Det är sant! Herren sände verkligen sin ängel och räddade mig från Herodes, från allt som judarna hade väntat skulle hända mig.”12 Och när han fattat helt och fullt gick han hem till Maria, mamma till Johannes Markus. Där var hela huset fullt av troende som bad till Gud.13 Petrus bultade på porten, och en flicka som hette Rhode kom för att låsa upp.14 Men när hon kände igen Petrus röst, blev hon så glad att hon glömde att öppna. Istället sprang hon tillbaka in i huset och berättade för alla att Petrus stod utanför på gatan.15 ”Du är galen”, ropade de. Men hon gav sig inte, och då sa de: ”Det kanske är hans ängel.[2]16 Under tiden fortsatte Petrus att bulta, och när de äntligen öppnade och såg att det var han, blev de utom sig av häpnad.17 Men han gav tecken åt dem att vara tysta och berättade sedan för dem hur Herren hade fört honom ut ur fängelset. Till sist sa han: ”Låt Jakob[3] och de andra i församlingen få veta vad som har hänt”, och så gick han vidare till en annan plats.18 När morgonen kom blev det stor uppståndelse bland soldaterna i fängelset. Ingen kunde fatta vad som hade hänt med Petrus.19 Och när Herodes skickade efter Petrus och inte fick tag i honom, ställde han till med förhör bland vakterna och dömde dem samtliga till döden. Efter detta lämnade Herodes Judeen och for till Caesarea och stannade där.20 Invånarna i Tyros och Sidon[4], som var beroende av Herodes land för sin matförsörjning, hade gjort Herodes arg och läget var spänt. De skickade därför en gemensam delegation till Herodes för att be om fred. Och sedan de lyckats få över kungens kammarherre Blastos på sin sida,21 fick de löfte om att träffa Herodes. På den bestämda dagen tog sedan Herodes på sig den kungliga manteln, satte sig på sin tron och talade till dem.22 Folket hyllade honom då och ropade: ”Det är en gud som talar och inte en människa!”23 Men i samma ögonblick lät Herren en ängel göra Herodes sjuk, eftersom Herodes tog emot människors tillbedjan istället för att ge Gud äran, och han blev uppäten av maskar och dog.24 Men budskapet om Jesus spreds till allt fler, och många människor kom till tro.25 Och sedan Barnabas och Saul hade fullgjort sitt uppdrag i Jerusalem, återvände de till Antiochia och tog Johannes Markus med sig.