Apostelgeschichte 11 | nuBibeln

nuBibeln

Petrus rapport till församlingen i Jerusalem

1 Snart fick apostlarna och de andra troende i Judeen höra att också andra folk hade tagit emot Guds ord. 2 När Petrus kom till Jerusalem, började de omskurna kritisera honom: 3 ”Du har besökt oomskurna och ätit med dem!” 4 Då berättade Petrus för dem vad som hade hänt. Han sa: 5 ”När jag var i Joppe och bad, fick jag se en syn. Jag såg något som liknade en stor duk sänkas ner från himlen. Duken var upphängd i sina fyra hörn och kom ända ner till mig. 6 När jag undersökte den närmare, fick jag se att där var markens fyrfotadjur, såväl vilda som tama, kräldjur och himlens fåglar. 7 Och jag hörde en röst säga: ’Petrus, res dig upp, slakta och ät!’ 8 Men jag svarade: ’Nej aldrig, Herre! Jag har aldrig ätit något som är oheligt eller orent.’ 9 Men rösten från himlen hördes en andra gång: ’Om Gud har gjort något rent, ska du inte behandla det som orent.’ 10 Detta hände tre gånger och sedan drogs alltihop upp till himlen igen. 11 I samma stund kom tre män till huset där vi var. De hade skickats från Caesarea för att hämta mig 12 och Anden sa till mig att följa med dem utan att tveka. De här sex männen följde också med mig och vi kom hem till den där mannen. 13 Mannen talade om för oss att en ängel hade visat sig för honom i hans hus och sagt till honom: ’Skicka bud till Joppe och låt hämta Simon som kallas Petrus, 14 för han har något att berätta som kan rädda både dig och alla i ditt hus.’ 15 När jag började tala, kom den heliga Anden över dem precis som över oss den första tiden. 16 Då mindes jag att Herren hade sagt: ’Johannes döpte er i vatten, men ni ska bli döpta i den heliga Anden.’ 17 Så om nu Gud gav dessa samma gåva som han gav till oss, hur skulle jag då kunna sätta mig upp mot Gud?” 18 När de andra hörde detta blev de lugna och hyllade Gud och sa: ”Tänk att Gud också har gett andra folk möjligheten att vända om och få liv!”

Församlingen i Antiochia

19 De som hade skingrats under den förföljelse som startade med Stefanos hade nu kommit ända till Fenikien, Cypern och Antiochia. De predikade ordet bara för judarna. 20 Men några av dem som var från Cypern och Kyrene reste till Antiochia och där talade de också till icke-judar och berättade evangeliet om Herren Jesus. 21 Och Herren var med dem och gav dem kraft, så att ett stort antal människor kom till tro och vände om till Herren. 22 Ryktet om detta nådde församlingen i Jerusalem som genast skickade dit Barnabas. 23 När han kom fram och fick se vad Gud i sin nåd hade gjort, blev han glad och uppmanade dem alla att av hela hjärtat hålla sig till Herren. 24 Barnabas var en god man, fylld av den heliga Anden och tro. En mängd folk fördes till Herren. 25 Efter detta reste Barnabas vidare till Tarsos för att söka upp Saul 26 och när han hittat honom, tog han honom med sig till Antiochia. Där stannade de sedan tillsammans i församlingen under ett helt år och undervisade ett stort antal människor. Det var i Antiochia som lärjungarna första gången kallades kristna. 27 Under den här tiden kom några profeter från Jerusalem till Antiochia. 28 En av dem som hette Agabos reste sig och förutsade genom Anden att en svår hungersnöd skulle drabba hela världen – den inträffade sedan under kejsar Claudius. 29 Lärjungarna beslöt att skicka understöd till de troende i Judeen, var och en så mycket han hade råd med. 30 De gjorde så och skickade sin gåva med Barnabas och Saul till församlingsledarna.

Nya Levande Bibeln

Petrus rapport till församlingen i Jerusalem

1 Snart fick Jesus sändebud och de andra troende i Judeen höra att också andra folk hade tagit emot budskapet om Jesus. 2 Men när Petrus kom tillbaka till Jerusalem, började de troende judarna anklaga honom och säga: 3 ”Varför har du besökt sådana som inte är judar och till och med ätit med dem?” 4 Då berättade Petrus för dem vad som hade hänt. Han sa: 5 ”En dag, när jag var i staden Joppe, kom Guds Ande över mig medan jag bad och jag fick se en syn. Jag såg något som liknade en stor duk sänkas ner från himlen. Duken var upphängd i sina fyra hörn och kom ända ner till mig. 6 När jag undersökte den närmare, fick jag se att den innehöll alla slags vilda och tama djur, både sådana som flyger och sådana som lever på land. 7 Och jag hörde en röst säga: ’Petrus, res dig upp, slakta och ät.’ 8 Men jag svarade: ’Nej, aldrig, Herre. Jag har aldrig ätit något som Gud har förbjudit i Moses lag.’^[1] 9 Men rösten från himlen hördes igen och sa: ’Om Gud har gjort något tillåtet, ska du inte behandla det som förbjudet.’ 10 Detta hände tre gånger, och sedan drogs alltihop upp till himlen igen. 11 I samma stund kom tre män till huset där vi var. De hade skickats från Caesarea för att hämta mig, 12 och Guds Ande sa till mig att följa med dem utan att oroa mig för att de inte var judar. De här sex männen från församlingen i Joppe följde också med mig, och vi kom så småningom hem till den man som skickat budbärarna. 13 Mannen talade om för oss att en ängel hade visat sig för honom i hans hus och sagt till honom: ’Skicka bud till Joppe och låt hämta Simon Petrus, 14 för han har något att berätta, som kan rädda både dig och de andra i ditt hus.’ 15 Men jag hann inte mer än börja tala, förrän Guds heliga Ande kom och fyllde dem, precis som han fyllde oss den första tiden. 16 Då mindes jag att Herren Jesus hade sagt: ’Johannes döpte er med vatten, men ni ska bli döpta med Guds heliga Ande.’ 17 Så om nu Gud gav dessa människor samma gåva som han gav till oss judar som tror på Herren Jesus Kristus, vad kunde jag göra åt det?” 18 När de andra hörde detta var det slut på deras invändningar, och de började hylla Gud och sa: ”Tänk att Gud också har gett andra folk chansen att vända sig bort från synden och få evigt liv.”

Församlingen i Antiochia

19 De troende från Jerusalem, som hade skingrats under den förföljelse som startade efter Stefanos död, hade nu kommit ända till Fenikien, Cypern och Antiochia. De hade under vägen spridit budskapet om Jesus, fast bara till judarna. 20 Men några av de troende, som var från Cypern och Kyrene, reste till Antiochia, och där talade de också till icke-judar och berättade de glada nyheterna om Herren Jesus. 21 Och Gud gav dem kraft, så att ett stort antal människor kom till tro och började följa Herren. 22 Ryktet om detta nådde efter ett tag församlingen i Jerusalem som genast skickade dit Barnabas. 23 När han kom fram till Antiochia och fick se vad Gud i sin godhet hade gjort i den staden, blev han glad och uppmanade de troende att av hela hjärtat hålla sig till Herren Jesus. 24 Barnabas var en kärleksfull man, fylld av Guds heliga Ande och stark i tron, och han fick därför vara med och vinna ännu fler för Herren. 25 Efter detta reste Barnabas vidare till Tarsos för att söka upp Saul, 26 och när han hittat honom tog han honom med tillbaka till Antiochia. Där stannade de sedan tillsammans i församlingen under ett helt år och undervisade ett stort antal människor. Det var i Antiochia som Jesus efterföljare första gången kallades kristna^[2]. 27 Under den här tiden kom några personer från Jerusalem dit som Gud hade gett förmågan att framföra budskap från honom. 28 En av dem, som hette Agabos, drevs av Guds Ande att resa sig upp på en samling och förutsäga att en svår hungersnöd skulle drabba hela romarriket ‑ den inträffade sedan under kejsar Claudius regering. 29 Jesus efterföljare i Antiochia beslöt därför att skicka understöd till de troende i Judeen, och att var och en skulle ge så mycket han hade råd med. 30 De samlade sedan ihop gåvorna och överlämnade dem till Barnabas och Saul, som fick i uppdrag att överlämna dem till församlingsledarna i Jerusalem.