2.Korinther 7,1 | nuBibeln :: ERF Bibleserver

nuBibeln

1 Kära vänner, det är dessa löften vi har. Låt oss därför rena oss från allt som förorenar kropp eller ande och i gudsfruktan fullfölja vår helgelse.

Paulus gläder sig över församlingens ånger

2 Ge oss plats i era hjärtan. Vi har inte handlat orätt mot någon. Vi har inte lurat någon eller utnyttjat någon. 3 Men detta säger jag inte för att döma er. Nej, jag har ju redan sagt att ni är i våra hjärtan, för att vi ska både dö och leva tillsammans. 4 Jag har stort förtroende för er och är mycket stolt över er. Jag har fått mycket uppmuntran och överflödande glädje mitt i alla våra svårigheter. 5 När vi kom fram till Makedonien, fick vi ingen som helst ro. Runt omkring oss var det stridigheter; konflikter utanför och fruktan innanför. 6 Men Gud, som tröstar de nedtryckta, tröstade oss genom att Titus kom, 7 och inte bara genom att han kom, utan också genom den tröst han själv hade fått hos er, och att han kunde berätta om er längtan, er förtvivlan och er omsorg om mig. Det gladde mig ännu mer. 8 Nu ångrar jag inte längre mitt förra brev till er som gjorde er bedrövade. Först ångrade jag det ett tag, eftersom jag inser att jag gjorde er bedrövade, även om det var övergående. 9 Nu är jag i stället glad, inte för att ni blev bedrövade, utan därför att det fick er att vända om. Er bedrövelse var ju vad Gud önskade, och därför skadade vi ingen. 10 Den bedrövelse Gud låter någon känna leder till omvändelse, och den behöver ingen ångra. Men världslig bedrövelse driver mot döden. 11 Tänk på allt vad denna bedrövelse som Gud lät er känna, ledde till bland er: innerlig hängivenhet, ursäkter, upprördhet, oro, längtan, iver, bestraffning! Ni gjorde allt för att visa att ni är oskyldiga i det här fallet. 12 Men jag skrev inte brevet bara med tanke på den som hade felat, eller på den som fick lida för det, utan också för att ni själva med Guds hjälp skulle inse hur helhjärtat ni egentligen stöder oss. 13 Detta har verkligen tröstat oss. Förutom denna tröst blev vi väldigt glada för Titus skull. Han var så lycklig och lättad efter att ha träffat er. 14 Jag hade redan innan talat om för Titus hur stolt jag är över er, och jag behövde verkligen inte skämmas över er. Allt jag hade sagt till Titus om er visade sig vara sant, precis som allt annat är sant som jag har sagt till er. 15 Han gillar er nu mer än någonsin, eftersom han minns med vilken respekt och vördnad ni alla lyssnade till honom och var villiga att följa alla hans råd. 16 Ja, jag är verkligen glad att jag så fullständigt kan lita på er.

Nya Levande Bibeln

1 Kära vänner, Gud har alltså lovat att vi ska få vara hans eget folk. Låt oss därför hålla oss borta från all synd, vare sig det gäller handlingar eller tankar. Låt oss visa respekt för det Gud har sagt och leva helt för honom.

Paulus gläder sig över församlingens ånger

2 Jag ber er än en gång att ge mig plats i era hjärtan, för jag har inte handlat orätt mot någon. Jag har inte lurat någon eller utnyttjat någon. 3 Men detta säger jag inte för att ni ska känna er skyldiga. Nej, jag har ju redan sagt att jag ska älska er vad som än händer. 4 Jag litar fullständigt på er och är mycket stolt över er. Och nu har ni verkligen uppmuntrat mig och gjort mig jublande glad mitt i alla mina svårigheter. 5 När jag kom fram till Makedonien, fick jag ingen som helst ro. Runt omkring mig var det stridigheter, och inom mig var jag fylld av rädsla och oro. 6 Men Gud, som uppmuntrar den som är nedtryckt, uppmuntrade mig genom att Titus kom. 7 Och det var inte bara det att han kom som gjorde mig glad. Nej, det som verkligen gladde mig var att han själv hade blivit uppmuntrad hos er, och att han kunde berätta att ni längtade efter mitt besök, var ledsna över det som hade hänt och fortfarande ville mig väl. 8 Nu ångrar jag inte längre att jag skickade mitt förra brev till er, även om jag ett tag var bekymrad över hur ledsna ni skulle bli över det jag skrev. Men jag insåg ju att er förtvivlan snart skulle gå över. 9 Nu är jag istället glad, inte för att ni blev ledsna, utan därför att er förtvivlan fick er att vända om till Gud. Er förtvivlan kom ju av att ni insåg att ni hade handlat fel mot honom, och därför skadade jag ingen genom mitt brev. 10 Den förtvivlan Gud låter oss känna, den gör så att vi vänder om till honom och får evigt liv. En sådan förtvivlan behöver ingen ångra. Men vanlig mänsklig förtvivlan, den driver oss mot döden. 11 Tänk så mycket gott det har kommit av den förtvivlan Gud lät er känna. Ni ställde er genast på min sida. Ni blev upprörda över den synd mannen hade begått och blev oroliga över konsekvenserna. Ni längtade efter mig och ville lyda mina råd och straffa den skyldige. Ja, ni gjorde allt för att handla rätt. 12 Men jag skrev inte brevet bara med tanke på den man som hade syndat, eller på er som fick lida för det han gjort. Jag ville också att ni med Guds hjälp skulle inse hur helhjärtat ni egentligen stöder mig. 13 Och den iver ni nu visar har verkligen uppmuntrat mig. Dessutom blev jag väldigt glad för Titus skull. Han var så lycklig och lättad efter att ha träffat er. 14 Jag hade redan innan talat om för Titus hur stolt jag är över er, och jag behövde verkligen inte skämmas över er. Allt jag hade sagt till Titus om er visade sig vara sant, precis som allt annat är sant som jag har sagt till er. 15 Han älskar er nu mer än någonsin, eftersom han minns med vilken respekt ni lyssnade till honom och var villiga att följa alla hans råd. 16 Ja, jag är verkligen glad att jag så fullständigt kan lita på er.