2.Korinther 6

nuBibeln

1 Som Guds medarbetare uppmanar vi er också att inte ta emot Guds nåd förgäves.2 Gud säger ju: ”Jag bönhör dig i nådens tid och hjälper dig på räddningens dag.”[1] Se, nu är nådens tid, nu är räddningens dag.3 Vi vill inte vara till anstöt för någon. Ingen ska kunna klaga på vår tjänst.4 Vi vill i allting visa att vi är Guds tjänare, med stor uthållighet i lidanden, svårigheter och nöd,5 under misshandel, i fängelse och upplopp, i arbete och slit, vaka och svält,6 i renhet, kunskap, tålamod och godhet, med den heliga Anden och uppriktig kärlek,7 det sanna budskapet och Guds kraft, med rättfärdighetens vapen, både i anfall och i försvar,8 i ära och vanära, med både dåligt och gott rykte. Vi kallas för villolärare men talar sanning.9 Vi är misskända men ändå erkända, nära döden men lever fortfarande, slagna men inte ihjälslagna,10 sorgsna men ändå alltid glada, fattiga men gör många rika, äger inget men har ändå allt.11 Vi har talat helt öppet till er, korinthier, för ni har en stor plats i vårt hjärta.12 Ni har det inte trångt hos oss, men hos er är det trångt.13 Kan ni inte försöka vara som vi? Nu talar jag till er som mina barn, ge plats i era hjärtan ni också.14 Gör er inte till ett med dem som inte tror. Vad har rättfärdighet med laglöshet att göra? Vad har ljus och mörker gemensamt?15 Kan Kristus och Beliar[2] dra åt samma håll? Kan en troende och en som inte tror dela något med varandra?16 Vad har Guds tempel med avgudar att göra? Vi är tempel åt den levande Guden, för Gud har sagt: ”Jag ska bo och vandra ibland dem. Jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk.”[3]17 Därför säger Herren: ”Lämna dem och skilj er från dem. Rör inte det som är orent! Då ska jag ta emot er[4]18 och vara er far, och ni ska vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige.”[5]

2.Korinther 6

Nya Levande Bibeln

1 Som Guds medarbetare uppmanar jag också er att inte slösa bort den förlåtelse som Gud i sin godhet har gett er, utan låta den få konsekvenser i era liv.2 Gud säger ju i Skriften[1]: ”Jag svarade på din bön i rätt tid, och jag hjälpte dig när du behövde räddas.” Lyssna därför till Gud. Han vill hjälpa er idag. Nu är räddningens tid.3 Jag gör allt för att inte reta någon. Ingen ska kunna klaga på mig som Jesus sändebud.4 Jag vill att alla mina handlingar ska visa att det är Gud jag tjänar, därför har jag utan att klaga stått ut med många lidanden och svårigheter.5 Jag har blivit misshandlad, kastad i fängelse och har mött uppretade folkmassor. Jag har arbetat och slitit, vakat hela nätter och ofta gått utan mat.6 Och under allt detta har jag levt helt för Gud, uppträtt på ett förståndigt sätt och haft tålamod. Jag har varit vänlig, fylld med Guds heliga Ande och har visat uppriktig kärlek.7 Jag har spridit det sanna budskapet om Jesus och gjort under genom Guds kraft. Jag följer Guds vilja i allt, och det är mitt enda vapen, både i anfall och i försvar.8 Ibland blir jag ärad och ibland hånad. Goda rykten sprids men också onda. Jag anklagas för att sprida falska läror men sprider det sanna budskapet.9 Människor struntar i mig, men Gud känner mig. Jag är nära döden men lever fortfarande. Jag har blivit slagen men är inte ihjälslagen.10 Jag har många sorger men är ändå glad. Jag är fattig men ger andliga rikedomar till andra. Jag äger inget men har ändå allt jag behöver.11 Kära vänner i Korinth! Jag har talat helt ärligt till er, för ni har en stor plats i mitt hjärta.12 Jag älskar er, men ni håller tillbaka er kärlek till mig.13 Kan ni inte försöka ge tillbaka lite av den kärlek jag ger till er? Ni har ju ändå blivit mina barn genom att jag förde er till tro, så ge mig plats i era hjärtan.14 Gör er inte till ett med dem som inte tror på Kristus. Kan man både lyda Gud och trotsa honom samtidigt? Kan man vara i ljuset och mörkret samtidigt?15 Kan Kristus och djävulen[2] dra åt samma håll? Kan man tillhöra Kristus och förneka honom samtidigt?16 Vad har Guds tempel med avgudar att göra? Vet ni inte att vi är tempel åt den Gud som lever, att Gud själv bor i oss? Han har ju sagt i Skriften[3]: ”Jag ska bo och vandra ibland dem. Jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk.”17 Därför har han också sagt: ”Lämna dem och skilj er från dem. Rör inte det som är ovärdigt att komma inför Gud. Då ska jag ta emot er[4]18 och vara en Far för er, och ni ska vara mina söner och döttrar, säger Herren, han som har all makt.”[5]