1David kom till staden Nov för att träffa prästen Achimelek och prästen blev förskräckt när han fick se honom. ”Varför är du ensam?” frågade han. ”Har du ingen med dig?”2”Kungen har sänt ut mig på ett uppdrag”, svarade David. ”Ingen får veta varför jag är här. Jag har stämt möte med mina män på en annan plats.3Kan du ge mig något att äta? Jag behöver fem bröd eller vad du kan avvara.”4”Jag har inget vanligt bröd”, svarade prästen. ”Här finns bara det heliga brödet[1]. Men du kan ta det, om dina män har hållit sig borta från kvinnor.”5”Ja, kvinnor har hållits borta från oss, som alltid när jag drar ut i strid[2]”, svarade David. ”Manskapets utrustning är helgad även i vanliga uppdrag och ännu mer nu.”6Då gav prästen honom av det heliga brödet, eftersom det inte fanns annat än skådebrödet som hade legat inför HERREN och som hade bytts ut mot färskt bröd.7Men en av Sauls tjänare, ledaren för hans herdar, edomiten Doeg, befann sig där då, för han var kvar hos HERREN.8David frågade sedan Achimelek om han inte hade ett spjut eller ett svärd att ge honom. ”Jag fick inget vapen med mig, när jag i all hast blev tvungen att ge mig i väg på kungens uppdrag”, sa David.9”Jo”, svarade prästen. ”Jag har det svärd som tillhörde filistén Goljat, honom som du dödade i Terebintdalen. Det är inlindat i tyg och ligger bakom efoden. Ta det om du vill! Jag har inget annat svärd.” ”Utmärkt!” svarade David. ”Hämta det åt mig! Bättre svärd finns inte.”
David spelar vansinnig
10Sedan skyndade sig David därifrån. Han flydde bort från Saul till kung Akish i Gat.[3]11Men Akish män sa till honom: ”Är inte han Israels kung? Det var väl honom som folket hyllade genom att dansa och sjunga: ’Saul har slagit sina tusen och David sina tiotusen?’ ”12David lade märke till deras ord och blev rädd för Akish, kungen i Gat.13Han började spela vansinnig. Han gjorde märken i dörrarna i stadsporten och lät spottet rinna ner i skägget.14Då sa kung Akish till sina män: ”Måste ni föra hit en galning?15Har vi inte nog med sådana redan? Måste ni släpa hit den där för att han ska visa sina galenskaper för mig? Varför skulle jag släppa in en sådan i mitt hus?”
1.Samuel 21
Nya Levande Bibeln
David ber om bröd
1David kom till staden Nob för att träffa prästen Ahimelek, som blev förskräckt när han fick se honom."Varför är du ensam?" frågade han. "Varför har du ingen med dig?"2"Kungen har sänt ut mig på ett privat uppdrag", ljög David. "Ingen får veta varför jag är här. Jag har stämt möte med mina män på en annan plats.3Kan du ge mig något att äta? Jag behöver fem bröd, eller vad du kan avvara."4"Vi har inget vanligt bröd", svarade prästen. "Men här finns det heliga brödet, som du kan ta, om dina män har hållit sig borta från kvinnor en tid."5"Det kan du vara säker på att de har, i alla fall under de senaste dagarna", svarade David. "Jag låter inte mina män göra vad som helst när de är ute på ett uppdrag, och eftersom de brukar hålla sig rena till och med under vanliga uppdrag, så gör de det desto mer vid det här tillfället."6Det fanns inte något annat än det heliga brödet, skådebrödet, som brukade ställas fram inför Herren i tabernaklet, och den dagen hade det just bytts ut mot färskt bröd.7Av en händelse var ledaren för Sauls herdar, edomiten Doeg, där just då för att bli renad.8David frågade Ahimelek om han hade ett spjut eller ett svärd att ge honom. "Jag fick inget vapen med mig, när jag i all hast blev tvungen att ge mig iväg på kungens uppdrag!" förklarade David.9"Jo", svarade prästen. "Jag har ju filisteen Goljats svärd här, honom som du dödade i Elas dal. Det är inlindat i tyg och ligger under prästkläderna. Ta det om du vill. Jag har inget annat svärd.""Det passar utmärkt!" svarade David. "Hämta det åt mig!"
David spelar vansinnig
10Sedan skyndade sig David därifrån. Han flydde bort från Saul till kung Akis i Gat.11Men Akis män blev inte glada, när de fick höra att han var där. "Är inte han Israels högste ledare?" frågade de. "Är inte han den som folket hedrar med att dansa och sjunga: 'Saul har slagit sina tusen och David sina tiotusen?' "12David förstod deras tveksamhet. Han blev rädd för vad kung Akis skulle göra med honom,13så han spelade vansinnig. Han gjorde märken i dörrarna i stadsporten och lät spottet rinna ner i skägget.14Till slut sa kung Akis till sina män: "Måste ni föra hit en galning? Har vi inte nog med sådana redan! Måste jag verkligen ha honom i mitt hus?"