1.Könige 22,5 | nuBibeln :: ERF Bibleserver

nuBibeln

Joshafat lierar sig med Achav

1 Under tre år var det inte några krig mellan Aram och Israel. 2 Men under det tredje året, när kung Joshafat av Juda besökte kungen av Israel, 3 sa Israels kung till sina ämbetsmän: ”Har ni tänkt på att Ramot i Gilead tillhör oss? Och här sitter vi utan att göra någonting åt för att ta det från Arams kung!” 4 Sedan vände han sig till Joshafat och frågade: ”Vill du dra ut med mig mot Ramot i Gilead?” ”Ja”, svarade Joshafat. ”Det ska jag, jag likväl som du, och mitt folk likväl som ditt folk, mina hästar tillsammans med dina. 5 Men”, tillade Joshafat till den israelitiske kungen, ”låt oss först fråga HERREN till råds.” 6 Då kallade Israels kung samman profeterna, fyrahundra man, och frågade dem: ”Ska jag dra ut i strid mot Ramot i Gilead, eller ska jag låta bli?” De svarade: ”Gå, för Herren ska överlämna den i kungens hand.” 7 Men Joshafat frågade: ”Finns det inte någon mer HERRENS profet här, som vi också kan fråga?” 8 ”Jo”, svarade Israels kung Joshafat, ”det finns en till som kan rådfråga HERREN åt oss, men honom hatar jag, för han profeterar aldrig något gott för mig, utan bara ont. Det är Mika, Jimlas son.” ”Kungen bör inte tala så”, svarade Joshafat. 9 Israels kung kallade då till sig en av sina tjänstemän. ”Skynda dig och hämta hit Mika, Jimlas son”, befallde han. 10 Israels kung och Joshafat, Juda kung, satt på var sin tron i sina kungliga kläder på tröskplatsen vid Samarias stadsport, och alla profeterna profeterade inför dem. 11 Sidkia, Kenaanas son, gjorde sig horn av järn och förklarade: ”Så säger HERREN: Du ska stånga Aram med dessa horn tills de förgörs.” 12 Alla de andra profeterade detsamma: ”Ja, anfall Ramot i Gilead och du ska lyckas, för HERREN kommer att överlämna staden i kungens hand.” 13 Budbäraren, som hade gått för att kalla på Mika, berättade för honom: ”Profeterna förkunnade med en mun framgång för kungen. Låt nu också dina ord stämma med deras och lova framgång!” 14 Men Mika svarade: ”Så sant HERREN lever, jag ska bara säga honom det HERREN säger till mig!” 15 När han kom fram inför kungen, frågade denne honom: ”Mika, ska vi dra ut i strid mot Ramot i Gilead, eller ska jag låta bli?” Och Mika svarade: ”Gå, och du ska lyckas, för HERREN ska överlämna staden i kungens hand!” 16 Kungen sa till honom: ”Hur många gånger måste jag besvärja dig att inte tala något annat än sanning i HERRENS namn?” 17 Då svarade Mika: ”Jag såg hela Israel förskingrat på bergen, som får utan herde. Och HERREN sa: ’De har ingen herre. Låt dem återvända hem i fred, var och en till sitt.’ ” 18 Israels kung sa till Joshafat: ”Var det inte det jag sa? Han profeterar inte något gott för mig, utan bara ont.” 19 Mika fortsatte: ”Hör här vad HERREN säger! Jag såg HERREN sitta på sin tron, och himlens hela härskara stod på bägge sidorna om honom. 20 HERREN sa: ’Vem kan locka Achav att gå ut i strid mot Ramot i Gilead och stupa där?’ Då sa den ene si och den andre så. 21 Då kom en ande fram och ställde sig inför HERREN och sa: ’Jag kan locka honom.’ ’Hur?’ frågade HERREN honom. 22 Han svarade: ’Jag ska gå och bli en lögnens ande i munnen på alla kungens profeter.’ HERREN svarade: ’Locka honom, du! Du kommer att lyckas. Gå och gör så!’ 23 HERREN har alltså lagt en lögnens ande i munnen på alla dessa dina profeter, för HERREN har bestämt att olycka ska drabba dig.” 24 Då gick Sidkia, Kenaanas son, fram och slog Mika i ansiktet. ”Skulle HERRENS Ande ha lämnat mig för att tala till dig?” frågade han. 25 ”Det ska du komma underfund med den dag du går för att gömma dig i det innersta rummet”, svarade Mika. 26 Israels kung befallde: ”Arrestera Mika och för honom tillbaka till styresmannen Amon och till kungens son Joash, 27 och säg till dem: ’Så säger kungen: Sätt den här mannen i fängelse på vatten och bröd tills jag kommer välbehållen tillbaka.’ ” 28 Mika svarade: ”Om du kommer välbehållen tillbaka, så har HERREN inte talat genom mig.” Sedan tillade han: ”Hör detta, alla folk!”

Achav dör på slagfältet

29 Israels kung och Joshafat, Juda kung, tågade nu mot Ramot i Gilead. 30 Israels kung sa till Joshafat: ”Jag ska förklä mig och dra ut i striden, men du kan bära dina egna kläder.” Israels kung drog alltså ut i striden förklädd. 31 Nu hade Arams kung gett order till sina trettiotvå vagnsofficerare att inte ge sig i strid mot någon annan än Israels kung. 32 När vagnsofficerare fick syn på Joshafat, tänkte de: ”Det här är Israels kung.” De omringade honom för att anfalla honom, men när Joshafat ropade till, 33 märkte de att det inte var Israels kung och slutade att förfölja honom. 34 Men någon spände sin båge och sköt på måfå och träffade Israels kung i en springa i rustningen. Kungen sa till kusken: ”Vänd vagnen och ta mig ut ur striden! Jag är sårad.” 35 Striden blev allt intensivare ju längre dagen led. Kungen stod kvar i sin vagn, vänd mot araméerna. Blodet från hans sår rann ner på vagnsgolvet, och när kvällen kom dog han. 36 Just som solen höll på att gå ner, ljöd ett rop bland trupperna: ”Låt var och en gå hem till sin stad och sitt land!” 37 Kungen var alltså död, och hans kropp fördes till Samaria, där han begravdes. 38 De sköljde hans vagn vid dammen i Samaria, där de prostituerade brukade bada, och hundar kom och slickade i sig kungens blod, precis som HERREN hade förutsagt. 39 Achavs historia i övrigt, vad han gjorde och elfenbenspalatset och städerna som han byggde, finns nedtecknat i Israels kungars krönika. 40 Så dog alltså Achav och gick till vila hos sina förfäder. Hans son Achasja efterträdde honom som kung.

Joshafat regerar i Juda

41 Under Achavs fjärde regeringsår i Israel blev Joshafat, son till Asa, kung i Juda. 42 Joshafat var trettiofem år gammal när han blev kung, och han regerade i tjugofem år i Jerusalem. Hans mor var Asuva, dotter till Shilchi. 43 Joshafat följde sin far Asa utan att vika av från den vägen och gjorde det som var rätt inför HERREN. 44 Ändå blev offerhöjderna kvar, och folket fortsatte att offra och bränna rökelse där. 45 Han slöt också fred med Achav, kungen i Israel. 46 Joshafats historia i övrigt, vad han gjorde och alla hans hjältemodiga krig, finns nedtecknat i Juda kungars krönika. 47 Han avskaffade också det som fanns kvar av manlig prostitution sedan hans far Asas tid. 48 Det fanns inte någon kung i Edom vid den här tiden, bara en ställföreträdande regent^[1]. 49 Joshafat byggde Tarshish-fartyg som skulle segla till Ofir för att hämta guld, men de kom aldrig dit, eftersom de led skeppsbrott vid Esjon-Gever. 50 Achasja, Achavs son, föreslog Joshafat att deras män skulle segla tillsammans, men Joshafat accepterade inte det. 51 Joshafat dog och begravdes bland sina förfäder i sin förfader Davids stad. Hans son Joram blev kung efter honom.

Achasja regerar i Israel

52 Det var under Joshafats sjuttonde regeringsår i Juda som Achasja, Achavs son, blev kung över Israel i Samaria, och han regerade över Israel i två år. 53 Men han gjorde det som var ont i HERRENS ögon, för han följde i sina föräldrars och i Jerobeams, Nevats sons, fotspår och förledde Israel till synd. 54 Han tjänade och tillbad Baal och väckte HERRENS, Israels Guds, vrede, precis som hans far hade gjort.

Nya Levande Bibeln

Josafat lierar sig med Ahab

1 Under tre år var det inte några krig mellan Aram och Israel. 2 Men under det tredje året, när kung Josafat av Juda besökte kung Ahab av Israel, 3 sa Ahab till sina ämbetsmän: "Har ni tänkt på att Aram fortfarande har kontroll över Ramot i Gilead? Och här sitter vi utan att göra någonting åt det!" 4 Sedan vände han sig till Josafat och frågade om han ville ställa upp med sin armé för att hjälpa till med att återta Ramot."Naturligtvis vill jag det", svarade Josafat. "Du och jag är bröder. Mitt folk ska följa dina befallningar, och mina hästar står till ditt förfogande. 5 "Men", tillade han, "kanske vi först skulle fråga Herren för att vara säkra på vad han vill att vi ska göra." 6 Ahab sammankallade då sina 400 egna profeter och frågade dem om han skulle anfalla Ramot eller inte. "Du ska gå till anfall, för Gud ska hjälpa dig att segra", svarade de alla. 7 "Finns det inte någon Herrens profet här som vi också kan fråga?" undrade Josafat. 8 "Jo, det finns en, men jag tycker inte om honom, för han profeterar bara olycka", svarade Ahab. "Han har alltid bara dåliga nyheter att komma med. Han heter Mika och är son till Jimla.""Tala inte på det sättet", svarade Josafat. 9 Då gav Ahab order till en av sina medhjälpare att hämta Mika."Skynda dig, för det är bråttom!" ropade han efter honom. 10 Under tiden fortsatte alla profeterna att profetera inför de båda kungarna, som satt iklädda sina kungliga mantlar på troner som placerats på logen nära stadsporten. 11 En av profeterna, Sidkia, som var son till Kenaana, gjorde horn av järn och förklarade: "Herren säger att du ska stånga syrierna med de här hornen tills de är besegrade." 12 Och alla de andra stämde in i vad han sa. "Gå och anfall Ramot i Gilead", sa de. "Herren ska låta dig segra!" 13 Mannen, som gått för att hämta Mika, talade om för denne vad de andra profeterna hade sagt och uppmanade honom att profetera likadant. 14 "Jag lovar att jag bara ska säga vad Herren säger till mig", svarade Mika. 15 När han kom fram frågade kungen honom om de skulle gå till anfall mot Ramot eller inte."Naturligtvis ska du göra det!" svarade Mika. "Du kommer att segra, för Herren ska vara med dig och hjälpa dig!" 16 "Hur många gånger ska jag behöva säga till dig att bara tala sådant som Herren säger?" frågade kungen. 17 Då berättade Mika: "Jag såg Israels barn utspridda på höjderna som får utan herde. Och Herren sa: 'Deras kung är död. Se till att de går hem.' " 18 "Var det inte det jag sa, att det här skulle hända?" sa Ahab och vände sig till Josafat. "Aldrig säger han något som är fördelaktigt. Alltid rör det sig om olyckor." 19 "Hör här, vad Herren säger mer", fortsatte Mika. "Jag såg Herren sitta på sin tron, och himlens alla änglar stod runt omkring honom. 20 Då sa Herren: 'Vem vill åta sig att förleda Ahab, så att han anfaller Ramot och blir dödad där?'Man kom med en mängd olika förslag, 21 men slutligen kom en ängel fram till Herren och förklarade sig villig att göra det. 22 'Vad tänker du göra?' frågade Herren.'Jag ska komma som en lögnens ande till alla hans profeter', svarade ängeln.'Gå och gör det', sa Herren. 'Det kommer att lyckas.' 23 Inser du inte att Herren har lagt en lögnens ande i dessa profeters mun? Faktum är att Herren har bestämt att olycka ska komma över dig." 24 Då gick Sidkia fram och slog Mika i ansiktet."När lämnade Herrens Ande mig för att tala till dig?" frågade han. 25 "Svaret på den frågan ska du få när du tvingas gömma dig i det innersta rummet", svarade Mika. 26 Då gav Ahab order om att Mika skulle arresteras."För honom till Amon, stadens borgmästare, och till min son Joas. 27 Säg till dem att jag vill att den här mannen ska sitta i fängelse på vatten och bröd tills jag kommer välbehållen tillbaka." 28 "Om du kommer välbehållen tillbaka, så visar det att Herren inte har talat genom mig", svarade Mika. Sedan vände han sig till folket som stod runt omkring och sa: "Kom ihåg vad jag nu har sagt!"

Ahab dör på slagfältet

29 Kung Ahab i Israel och kung Josafat i Juda ledde alltså sina härar mot Ramot i Gilead. 30 "Du kan ha på dig din kungliga mantel, men jag avstår", sa Ahab till Josafat. Ahab drog alltså ut i striden klädd i en vanlig soldats rustning. 31 Nu hade kungen i Aram gett sina trettiotvå vagnsofficerare order att inte strida mot någon annan än kung Ahab personligen. 32-33 När de såg Josafat i hans kungliga mantel, trodde de att han var den man de sökte. De stormade alltså fram för att anfalla honom, men när Josafat ropade märkte de att det inte var Israels kung och slutade att förfölja honom. 34 Men någon som på måfå sköt en pil träffade kung Ahab i en fog i hans rustning."Vänd om och se till att jag kommer bort från striden, för jag är svårt sårad", stönade han till sin kusk. 35 Striden blev allt intensivare ju längre dagen led. Kung Ahab satt hjälplös i sin vagn vänd mot slagfältet. Blodet från hans sår rann ner på vagnsgolvet, och när kvällen kom dog han. 36-37 Just som solen höll på att gå ner, ljöd ett rop bland Ahabs trupper: "Det är över nu! Vänd om hem! Kungen är död!"Man förde Ahabs kropp till Samaria, där han begravdes. 38 När hans vagn och vapen skulle sköljas vid dammen i Samaria, där de prostituerade brukade bada, kom hundar och slickade i sig kungens blod, precis som Herren hade förutsagt. 39 Allt övrigt som hände under Ahabs regeringstid, om elfenbenspalatset och städerna som han byggde, finns beskrivet i Israels kungars krönika. 40 Ahab begravdes hos sina förfäder, och hans son Ahasja efterträdde honom som Israels kung.

Josafat regerar i Juda

41 Under tiden hade Josafat, son till Asa, blivit kung i Juda. Det hände under Ahabs fjärde regeringsår. 42 Josafat var trettiofem år gammal när han besteg tronen, och han regerade i tjugofem år i Jerusalem. Hans mor hette Asuba, dotter till Silhi. 43-44 Han var lydig mot Herren, precis som sin far, förutom att även han försummade att riva ner offerhusen på höjderna. Folket kunde alltså fortsätta att offra och bränna rökelse där. 45 Han slöt också fred med Ahab, kungen i Israel. 46 Allt övrigt som Josafat utförde, alla hans hjältemodiga krig och bedrifter, finns omtalat i Juda kungars krönika. 47 Han avskaffade också det som fanns kvar av manlig prostitution sedan hans far Asas tid. 48 Det fanns inte någon kung i Edom vid den här tiden, bara en ställföreträdande regent. 49 Kung Josafat byggde stora fraktfartyg som skulle segla till Ofir för att hämta guld, men de kom aldrig dit, eftersom de led skeppsbrott vid Esjon-Geber. 50 Ahasja, Ahabs son och tronföljare, hade föreslagit Josafat att hans män skulle följa med, men Josafat hade inte accepterat erbjudandet. 51 När kung Josafat hade dött blev han begravd bland sina förfäder i Jerusalem, hans förfader Davids stad, och hans son Joram blev kung efter honom.

Ahasja regerar i Israel

52 Det var under kung Josafats sjuttonde regeringsår i Juda som Ahasja, Ahabs son, blev kung över Israel i Samaria, och han regerade i två år. 53 Men han var inte någon god kung, för han följde i sina föräldrars och i Jerobeams fotspår och förledde Israel att tillbe Baal, och Herren, Israels Gud, blev därför vred på Ahasja.