1.Könige 21 | nuBibeln :: ERF Bibleserver

nuBibeln

Achav tar Navots vingård

1 En tid därefter hände följande: Navot, en man från Jisreel, hade en vingård i utkanten av staden, inte långt från Samarias kung Achavs palats. 2 Achav talade till Navot: ”Låt mig få din vingård! Jag vill ha den till trädgård, eftersom den ligger så nära mitt palats.” Han erbjöd Navot en bättre vingård eller bra betalt, vilket han önskade. 3 Men Navot svarade Achav: ”HERREN förbjude att jag skulle ge dig mitt fädernearv.” 4 Achav gick tillbaka hem missmodig och arg, eftersom Navot från Jisreel talat om för honom att han inte ville ge bort sitt fädernearv. Han vägrade att äta och gick och lade sig med ansiktet mot väggen. 5 Hans hustru Isebel kom in och frågade: ”Vad är det som har fått dig på så dåligt humör? Varför äter du inte?” 6 Han svarade: ”Jag talade med Navot från Jisreel och bad honom sälja sin vingård till mig, eller byta den mot annan mark, men han vägrade att ge mig sin vingård.” 7 ”Är det så här du agerar som kung i Israel?” frågade Isebel. ”Ät nu, och bekymra dig inte för den här saken! Jag ska ordna så att du får jisreeliten Navots vingård!” 8 Hon skrev brev i Achavs namn, satte hans sigill på dem och skickade dem till de äldste och förnämsta i staden, där Navot bodde. 9 I breven stod det: ”Utlys fasta. Låt Navot sitta på en hedersam plats. 10 Skaffa fram två onda män, placera dem mittemot Navot och låt dem anklaga honom för att ha förbannat Gud och kungen. För sedan bort Navot och stena honom.” 11 De äldste och förnämsta i Navots stad följde Isebels instruktioner och gjorde som hon skrivit i sina brev till dem. 12 De utlyste en fasta och placerade Navot på en framskjuten plats. 13 Två onda män anklagade honom för att ha förbannat Gud och kungen, och man förde Navot ut ur staden och stenade honom till döds. 14 Sedan sände de ett meddelande till Isebel om att Navot var stenad till döds. 15 När Isebel fick höra nyheten, sa hon till Achav: ”Nu kan du ta den där vingården, som jisreeliten Navot vägrade att sälja till dig. Han är inte längre i livet. Han är död.” 16 Då Achav hörde att Navot var död gick han ner till vingården för att ta den i besittning. 17 Men då kom HERRENS ord till Elia från Tishbe: 18 ”Gå och sök upp Israels kung Achav i Samaria. Han är vid Navots vingård och håller på att lägga beslag på den. 19 Säg till honom: ’Så säger HERREN: ”Har du både mördat en man och tagit hans arv i besittning?” Så säger HERREN: ”Hundarna ska slicka i sig ditt blod, på samma plats där de alldeles nyss slickade i sig Navots blod!” ’ ” 20 ”Jaså, min fiende har hittat mig!” sa Achav till Elia. ”Ja”, svarade Elia. ”Jag har funnit dig, för att du har sålt dig till att göra det som är ont i HERRENS ögon. 21 ’Jag kommer att låta olycka drabba dig, utplåna dig, och jag ska inte låta någon manlig ättling till Achav, vare sig slav eller fri, få överleva. 22 Jag tänker låta det gå med din familj på samma sätt som kung Jerobeams, Nevats sons, och kung Bashas, Achias sons, familjer, för du har gjort mig vred genom att locka Israel till synd.’ 23 HERREN har också talat om för mig att hundarna i Jisreel ska äta upp Isebel. 24 De medlemmar av Achavs familj som dör inne i staden ska bli uppätna av hundar, och de som dör ute på landsbygden ska bli uppätna av fåglar.” 25 Det var ingen som hade sålt sig till ondskan så som Achav och som uppmuntrades av sin hustru till det. 26 Särskilt avskyvärt handlade han genom att tillbe avgudar, precis som amoréerna hade gjort, det folk som HERREN hade fördrivit ut ur landet för Israels folks skull. 27 När Achav hörde dessa ord rev han sönder sina kläder och klädde sig i säcktyg, fastade och sov i säcktyg och gick omkring utan att säga ett ord. 28 Då kom HERRENS ord till Elia från Tishbe: 29 ”Ser du hur Achav har ödmjukat sig inför mig? Därför att han ödmjukat sig så ska jag inte låta olyckan komma medan han lever, utan den kommer i stället att drabba hans ätt.”

Nya Levande Bibeln

Ahab tar Nabots vingård

1 Nabot, en man från Jisreel, hade en vingård i utkanten av staden, inte långt från kung Ahabs palats. 2 En dag talade kungen med honom om att köpa vingården."Jag vill ha den till trädgård, eftersom den ligger så nära palatset", förklarade kungen. Han erbjöd Nabot en bättre vingård eller bra betalt, vilket han önskade. 3 Men Nabot var inte intresserad. "Den här jorden har tillhört min familj i generationer", sa han. 4 Ahab gick tillbaka hem till palatset ganska missmodig. Han vägrade att äta och gick och lade sig med ansiktet mot väggen. 5 "Vad i allsin dar är det med dig?" frågade hans hustru Isebel. "Varför äter du inte? Vad är det som har fått dig på så dåligt humör?" 6 "Jag bad Nabot sälja sin vingård till mig, eller byta den mot annan mark, men han vägrade." 7 "Är du kung i Israel, eller är du det inte?" frågade Isebel. "Ät nu, och bekymra dig inte för den här saken! Jag ska ordna så att du får Nabots vingård!" 8 Hon skrev brev i Ahabs namn, satte hans sigill på dem och adresserade dem till de styrande i Jisreel, där Nabot bodde. 9 I breven stod det: "Kalla samman alla medborgarna till fasta och bön. Se till att Nabot är med, och ge honom en hedersam plats. 10 Skaffa fram två mindre nogräknade män, placera dem mittemot Nabot och låt dem anklaga honom för att ha förbannat Gud och kungen. För sedan bort Nabot och stena honom." 11 Ledarna i staden följde drottningens instruktioner. 12 De utlyste en fasta och placerade Nabot på en framskjuten plats. 13 Två män, som var helt samvetslösa, anklagade honom för att ha förbannat Gud och kungen, och man förde Nabot ut ur staden och stenade honom. 14 Sedan sände stadens ämbetsmän ett meddelande till Isebel om att Nabot var död. 15 När Isebel fick höra nyheten, sa hon till Ahab: "Du minns den där vingården, som Nabot inte ville sälja till dig? Du kan få den nu. Han är död!" 16 Då gick Ahab ner till vingården för att ta den i besittning. 17 Men då befallde Herren Elia 18 att gå till Samaria och söka upp kung Ahab. "Han är vid Nabots vingård och håller på att lägga beslag på den. 19 Ge honom den här hälsningen från mig: 'Är det inte illa nog att Nabot har blivit dödad? Ska du nu plundra honom också? Hundarna ska slicka i sig ditt blod, på samma plats där de alldeles nyss slickade i sig Nabots blod!' " 20 "Jaså, min fiende har hittat mig!" utbrast kungen, när han fick se Elia."Ja", svarade Elia. "Jag har kommit för att uttala Guds förbannelse över dig, för att du har sålt dig till djävulen. 21 Herren kommer att låta olycka drabba dig, han kommer att utplåna dig, och han ska inte låta någon manlig ättling till dig få överleva. 22 Han tänker utrota din familj, som han gjorde med kung Jerobeams och kung Baesas familjer, för du har verkligen gjort honom vred genom att locka hela Israel till synd. 23 Herren har också talat om för mig att hundarna i Jisreel ska slita sönder din hustru Isebels kropp. 24 De medlemmar av din familj som dör inne i staden ska bli uppätna av hundar, och de som dör ute på landsbygden ska bli uppätna av fåglar." 25 Det var ingen som så hade sålt sig till ondskan som Ahab och som dessutom ständigt uppmuntrades av sin hustru till att göra det som var ont. 26 Hans synd var särskilt stor därför att han tillbad avgudar, precis som amoreerna, det folk som Herren hade fördrivit ut ur landet för Israels folks skull. 27 När Ahab hörde dessa profetior rev han sönder sina kläder och klädde sig i trasor, fastade och sov i säcktyg och gick omkring utan att säga ett ord. 28 Då kom ett nytt budskap till Elia från Herren: 29 "Ser du hur Ahab har ödmjukat sig inför mig? Därför ska jag inte göra vad jag har lovat medan han lever, utan det kommer i stället att drabba hans söner."