Revelaţia 12

Noua Traducere Românească

1 În cer s‑a văzut un semn mare: o femeie învăluită în soare, având luna sub picioare, iar pe cap o coroană de douăsprezece stele,2 era însărcinată și striga în durerile și suferința nașterii.3 În cer s‑a văzut un alt semn: iată că un dragon[1] mare, roșu, cu șapte capete și zece coarne, având pe capete șapte diademe, (Ps 74:14; Is 27:1; Ez 29:3)4 a târât cu coada lui a treia parte din stelele cerului și le‑a aruncat pe pământ. Dragonul a stat înaintea femeii care urma să nască, pentru ca, atunci când copilul se va naște, să‑l mănânce.5 Ea a născut un fiu, un băiat, care are să conducă toate neamurile cu un sceptru de fier. Copilul ei a fost răpit la Dumnezeu și la tronul Său.6 Iar femeia a fugit în pustie, unde avea un loc pregătit de Dumnezeu, pentru ca acolo să poată fi hrănită timp de o mie două sute șaizeci de zile[2].7 În cer a avut loc un război. Mihail și îngerii lui s‑au războit cu dragonul, iar dragonul și îngerii lui s‑au războit și ei.8 Dar n‑au putut învinge și locul lor nu li s‑a mai găsit în cer.9 Marele dragon a fost aruncat, și anume șarpele cel vechi, numit diavolul și Satan, cel care duce în rătăcire întreaga omenire, a fost aruncat pe pământ, iar împreună cu el au fost aruncați și îngerii lui.10 Apoi am auzit în cer un glas puternic, zicând: „Acum au venit mântuirea, puterea, Împărăția Dumnezeului nostru și autoritatea Cristosului[3] Său, căci acuzatorul[4] fraților noștri a fost aruncat, a fost aruncat cel care îi acuza înaintea Dumnezeului nostru zi și noapte. (Apo 2:9; Apo 11:15)11 Ei l‑au învins prin sângele Mielului și prin cuvântul mărturiei lor și nu și‑au iubit viața, chiar până la moarte.12 De aceea, bucurați‑vă, ceruri, și voi, cei ce locuiți în ele! Vai de voi, pământ și mare, pentru că diavolul a coborât la voi cuprins de o mare furie, fiindcă știe că are puțină vreme!“13 Când dragonul a văzut că a fost aruncat pe pământ, a urmărit‑o pe femeia care născuse băiatul.14 Femeii i s‑au dat cele două aripi ale vulturului celui mare, ca să zboare în pustie, spre locul ei, unde să fie hrănită o vreme, vremi și jumătatea unei vremi[5], departe de fața șarpelui.15 Șarpele a aruncat din gura lui apă ca un râu după femeie, pentru ca s‑o facă să fie luată de râu,16 dar pământul a venit în ajutorul femeii, și‑a deschis gura și a înghițit râul pe care‑l aruncase dragonul din gură.17 Atunci dragonul s‑a mâniat pe femeie și s‑a dus să poarte război cu rămășița seminței[6] ei, cu cei care păzesc poruncile lui Dumnezeu și țin mărturia lui Isus.18 Apoi a stat[7] pe țărmul mării.[8]

Revelaţia 12

nuBibeln

1 Sedan syntes ett tecken i himlen: en kvinna som var insvept i solen och hade månen under sina fötter och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud.2 Hon var gravid och ropade i sin vånda när födslovärkarna kom.3 Ett annat tecken syntes i himlen: en stor röd drake som hade sju huvuden och tio horn och sju kronor på sina huvuden.4 Hans svans drog med sig en tredjedel av stjärnorna och slängde ner dem på jorden, och han stod framför kvinnan som skulle föda, så att han kunde äta upp barnet när det föddes.5 Kvinnan födde nu en son, som ska valla alla folk med en spira av järn[1], och barnet rycktes bort och fördes upp till Gud och hans tron.6 Kvinnan flydde sedan ut i öknen, där Gud hade gjort i ordning en plats åt henne, för att hon skulle tas om hand under 1 260 dagar[2].7 Sedan bröt ett krig ut i himlen. Mikael och hans änglar stred mot draken, och draken och hans änglar stred.8 Men draken förlorade slaget, och han och hans änglar tvingades ut ur himlen.9 Han, den stora draken, den gamla ormen, som kallas djävulen eller Satan,[3] och som bedrar hela världen, kastades ner till jorden tillsammans med sina änglar.10 Sedan hörde jag en stark röst i himlen säga: ”Nu tillhör frälsningen, kraften och riket vår Gud, och makten hans Smorde. Anklagaren, han som dag och natt anklagade våra trossyskon inför vår Gud, har nu kastats ner.11 Men de besegrade honom genom Lammets blod och genom sina vittnesbörds ord och de älskade inte sina liv utan kunde gå i döden.12 Jubla därför, ni himlar och alla ni himlarnas invånare. Men ve över jorden och havet, för djävulen har kommit ner till er och hans vrede är stor, eftersom han vet att han bara har en kort tid kvar.”13 När draken märkte att han hade kastats ner till jorden, förföljde han kvinnan som hade fött pojken.14 Men hon fick vingarna av en stor örn, så att hon kunde fly ut i öknen, till den plats där hon skulle tas om hand och skyddas från draken under en tid och två tider och en halv tid[4].15 Ormen sprutade nu ut en flod av vatten ur sin mun efter kvinnan, för att strömmen skulle föra bort henne,16 men jorden hjälpte kvinnan och öppnade sin mun och svalde floden som draken sprutat ut.17 Då blev draken rasande på kvinnan och gav sig ut för att kriga mot resten av hennes barn, mot alla dem som håller Guds bud och har Jesus vittnesbörd.18 Och draken ställde sig på sanden vid havet.