1Vid den tiden, innan Israel hade någon kung, fanns det en man i Levis stam som bodde längst bort i Efraims bergsbygd. Han tog en flicka från Betlehem i Juda med sig hem som bihustru.2Men hon var otrogen och flydde därifrån och återvände hem till sin far.3Efter fyra månader försökte hennes man få henne tillbaka, och han tog med sig en tjänare och en extra åsna och for för att hämta henne. När han kom fram till hennes hem bjöd hon honom stiga in, och hon presenterade honom för sin far, som var mycket glad att få träffa honom.4Fadern bad honom att stanna och han blev kvar som deras gäst i tre dagar.5På den fjärde dagen var han mycket tidigt uppe och gjorde sig färdig för att ge sig iväg, men flickans far tyckte att de först skulle äta frukost.6Sedan bad han honom att stanna ännu en dag, så att de kunde fortsätta att umgås.7Först ville inte mannen det, men eftersom hans svärfar var så angelägen gav han slutligen med sig.8Följande morgon var de uppe tidigt igen, men flickans far var också den här gången angelägen om att han skulle stanna lite längre och föreslog: "Du kan väl stanna i dag och ge dig i väg fram emot kvällen!" Och mannen stannade, och de umgicks ännu en dag tillsammans.9När hans hustru och tjänare gjorde sig färdiga för avfärd på eftermiddagen, sa hans svärfar: "Det börjar bli ganska sent. Stanna här i natt, så kan vi ha trevligt i kväll, och sedan kan du resa tidigt i morgon bitti."10Men nu gick mannen inte att övertala. De gav sig iväg, och innan det blev mörkt nådde de Jerusalem, som också kallas Jebus.11"Nu är det för sent att fortsätta", sa hans tjänare till honom. "Kan vi inte stanna här i natt?"12-13"Nej", svarade mannen. "Vi kan inte stanna i denna hednastad där det inte finns några israeliter. Vi måste fortsätta till Gibea eller möjligen Rama."14De fortsatte alltså, och solen gick ner just som de kom till Gibea, en stad som tillhörde Benjamins stam.15De drog in där för natten och stannade till på torget, men ingen erbjöd dem rum för natten.16Då kom en gammal man förbi, på väg hem från sitt arbete ute på fälten. Han var från Efraims bergsbygd men bodde nu i Gibea, där det för övrigt bara fanns benjaminiter.17När han fick syn på de resande frågade han dem varifrån de kom och vart de skulle.18"Vi är på väg hem från Betlehem i Juda", svarade mannen. "Jag bor längst bort i Efraims bergsbygd i närheten av Silo. Ingen har bjudit in oss över natten,19men det går ingen nöd på oss, för vi har tillräckligt med foder åt våra åsnor och mat och dryck åt oss själva."20"Ni är välkomna till mitt hem som mina gäster", sa den gamle mannen. "Här kan ni inte stanna. Det kan vara farligt."21Han tog dem med sig hem, gav deras åsnor att äta, och ställde sedan fram kvällsmat.22Just som de satt där och mådde gott, kom en grupp män till huset och började bulta på dörren. De var homosexuella och ville komma åt mannen som var på besök.23Värden gick ut för att samtala med dem."Nej, mina bröder, begå inte en sådan usel handling med min gäst.24Ta i stället min dotter, som är oskuld, och den här mannens bihustru. Vi ska föra ut dem till er, så kan ni göra vad ni vill med dem."25Men de ville inte höra på honom. Då tog den gästande mannen sin bihustru och förde ut henne till dem. De misshandlade henne och våldtog henne hela natten, och först i gryningen lät de henne gå.26Hon föll ihop utanför huset och låg där tills det blev ljust,27och när hennes man öppnade dörren, fann han henne liggande där med händerna på tröskeln.28"Kom nu, så ska vi ge oss i väg", sa han. Men han fick inte något svar, för hon var död. Då lade han henne över åsnan och tog henne med sig hem.29När han kom hem styckade han hennes kropp i tolv delar och sände en del till varje stam i Israel.30Hela nationen blev upprörd över det illdåd, som benjaminiterna hade begått."Någonting så fruktansvärt har inte hänt sedan Israel lämnade Egypten", sa alla. "Vi måste göra någonting åt det."