Romarbrevet 8

Nya Levande Bibeln

1 De människor som lever i gemenskap med Jesus Kristus blir alltså inte dömda av Gud till att dö.2 Kraften hos Guds Ande, som ger oss liv i gemenskap med Jesus Kristus, har ju gjort oss[1] fria ifrån syndens lag som leder till döden.3 Den lag Gud gav oss genom Mose[2] kunde inte rädda oss från synden på grund av vår mänskliga natur, och därför fick Gud själv gripa in. Han sände sin egen Son och lät honom bli lik en syndig människa, för att han skulle offra sitt liv och ta straffet för våra synder. Och genom detta miste synden sin makt över vår mänskliga natur.4 Därför kan vi nu, precis som Guds lag kräver, vara skuldfria inför Gud, om vi istället för att styras av vår mänskliga natur låter Guds Ande styra oss.5 De som styrs av sin mänskliga natur tänker på sådant som tillfredsställer den mänskliga naturen, men de som styrs av Guds Ande tänker på sådant som tillfredsställer Gud.6 Om den mänskliga naturen får styra våra tankar, leder det till döden. Men om Guds Ande får styra våra tankar leder det till liv och frid.7 Vår mänskliga natur får oss att bli fiender till Gud, för det är omöjligt för den mänskliga naturen att underordna sig Guds lag.8 Därför kan de som fortfarande styrs av sin mänskliga natur aldrig tillfredsställa Gud.9 Men om Guds Ande bor i er, styrs ni inte av er mänskliga natur, utan av Anden. Och den som inte har Anden, som Kristus har gett oss, han tillhör överhuvudtaget inte Kristus.10 Om Kristus bor i er genom sin Ande, kommer Anden att ge er evigt liv, eftersom ni har blivit skuldfria inför Gud, men kroppen måste fortfarande dö på grund av synden.[3]11 Ja, om Guds Ande, som uppväckte Jesus Kristus från de döda, bor i er, ska Gud en dag också göra era dödliga kroppar levande igen, eftersom hans Ande bor i er.12 Vi har alltså, kära syskon, inga som helst skyldigheter mot vår mänskliga natur, så att vi måste leva som den vill.13 Nej, den som lever på det viset kommer att dö. Men om ni med Guds Andes kraft kväver kroppens syndiga impulser får ni leva,14 för alla som leds av Guds Ande är Guds barn.15 Guds Ande låter er ju inte leva i slaveri under Gud, så att ni än en gång måste vara rädda för honom. Nej, Anden gör er till Guds egna barn, som kan ropa till Gud: ”Pappa, min Far.”[4]16 Guds Ande viskar till oss i djupet av vårt hjärta att vi verkligen är hans barn.17 Men om vi är Guds barn, ska vi också få ärva allt det goda som finns hos honom. Allt han har gett sin Son, Jesus Kristus, är nu också vårt. Men om vi en dag vill dela härligheten med Kristus, måste vi också dela hans lidanden.18 Jag anser att de lidanden vi får gå igenom här på jorden inte betyder någonting jämfört med den härlighet som Gud en dag ska ge oss.19 Ja, hela skapelsen väntar med spänning på att få se vilken härlighet Guds barn ska få.20-21 Allt skapat har ju kommit vid sidan av Guds plan, inte för att de själva ville det, utan därför att Gud dömde skapelsen till att dö. Men han gav oss ett hopp om att skapelsen en dag ska befrias från sitt kretslopp av ständigt nedbrytande. Ja, en dag ska allt skapat få del av den härliga frihet som Guds barn får njuta av.22 Vi vet att hela skapelsen ropar som en kvinna när hon ska föda barn.23 Och till och med vi, som har fått Guds Ande som en försmak av härligheten, ropar i vårt inre. Vi väntar på att Gud för alltid ska göra oss till sina barn och befria våra kroppar helt och hållet.24 Vi är räddade redan nu, men har samtidigt ett hopp om fullständig frihet. Om vi redan var fullständigt fria behövde vi ju inte se fram emot det, för vem hoppas på något som redan har hänt?25 Men genom att vänta på att detta hopp en dag ska uppfyllas, lär vi oss att vara uthålliga.26 Dessutom hjälper Guds Ande oss i vår svaghet. Vi vet ju inte ens vad vi ska be om, men hans Ande ropar en ordlös bön till Gud från vårt inre.27 Och Gud, som känner allas hjärtan, vet vad Anden menar, för när Guds Ande ber för dem som tillhör Gud, ber han alltid så som Gud vill.28 Vi vet att Gud kan använda varje händelse till något gott för dem som älskar honom och enligt hans plan får tillhöra honom.29 Och det goda Gud vill, är att vi ska bli lika Jesus, hans Son. Gud bestämde nämligen redan från början att de som tackade ja till att få tillhöra honom, skulle bli lika Jesus, så att Sonen skulle bli den förstfödde i en lång rad med syskon.30 Och dem som han i förväg hade bestämt skulle bli lika Sonen, dem inbjöd också Gud att få tillhöra honom och lät dem bli skuldfria inför honom. Och de som har blivit skuldfria inför Gud, ska också få dela hans härlighet.31 Vad drar vi då för slutsats av detta? Jo, att om Gud är på vår sida, spelar det ingen roll vem som är emot oss!32 Gud skonade ju inte ens sin egen Son, utan utlämnade honom för att hjälpa oss alla. Skulle han då inte vara beredd att skänka oss allt annat också tillsammans med honom?33 Om någon anklagar oss som har tackat ja till Guds inbjudan att få tillhöra honom, vad spelar det för roll? Gud själv har ju förklarat oss skuldfria inför honom.34 Och om någon dömer oss, vad spelar det för roll? Kristus själv är ju vår försvarare, han som dog och till och med uppstod och nu sitter på Guds högra sida och regerar tillsammans med honom.35 Skulle något kunna hindra oss från att ta emot Kristus kärlek? Nej, inget! Det spelar ingen roll om vi upplever nöd eller ångest, om vi blir förföljda, får svälta, saknar kläder eller råkar ut för faror och dödshot.36 Att detta ska hända vet vi ju redan, för det står i Skriften: ”Det är för att vi tjänar dig som man hela tiden försöker döda oss. Vi är som får som väntar på att bli slaktade.”[5]37 Men mitt i allt detta vinner vi en total seger genom det som Kristus i sin kärlek gjorde för oss.38 Det spelar ingen roll om vi lever eller dör. Jag är helt övertygad om att inget kan skilja oss från den kärlek Gud visade oss genom Jesus Kristus, vår Herre. Inga änglar eller demoner, inget som finns nu eller kommer att finnas i framtiden, inga krafter i himlen eller i djupet eller något annat i skapelsen kan hindra hans kärlek från att nå oss.

Romarbrevet 8

English Standard Version

1 There is therefore now no condemnation for those who are in Christ Jesus.[1]2 For the law of the Spirit of life has set you[2] free in Christ Jesus from the law of sin and death. (Rom 6:14; Rom 6:18; Rom 7:4; Rom 8:12; 1 Kor 15:45; 2 Kor 3:6)3 For God has done what the law, weakened by the flesh, could not do. By sending his own Son in the likeness of sinful flesh and for sin,[3] he condemned sin in the flesh, (3 Mos 16:5; Joh 1:14; Apg 13:39; 2 Kor 5:21; Gal 4:9; Fil 2:7; Heb 7:18; Heb 10:1; Heb 10:6; Heb 10:8; Heb 10:10; Heb 10:14; Heb 13:11)4 in order that the righteous requirement of the law might be fulfilled in us, who walk not according to the flesh but according to the Spirit. (Rom 1:32; Rom 2:26; Gal 5:16; Gal 5:25)5 For those who live according to the flesh set their minds on the things of the flesh, but those who live according to the Spirit set their minds on the things of the Spirit. (Gal 5:19; Gal 5:22; Gal 5:25; Gal 6:8)6 For to set the mind on the flesh is death, but to set the mind on the Spirit is life and peace. (Rom 6:21; Rom 8:13; Kol 2:18)7 For the mind that is set on the flesh is hostile to God, for it does not submit to God’s law; indeed, it cannot. (1 Kor 2:14; Jak 4:4)8 Those who are in the flesh cannot please God.9 You, however, are not in the flesh but in the Spirit, if in fact the Spirit of God dwells in you. Anyone who does not have the Spirit of Christ does not belong to him. (Joh 14:17; Apg 16:7; Rom 8:11; 1 Kor 3:16; 1 Kor 6:19; 2 Kor 6:16; 2 Tim 1:14; Jud 1:19)10 But if Christ is in you, although the body is dead because of sin, the Spirit is life because of righteousness.11 If the Spirit of him who raised Jesus from the dead dwells in you, he who raised Christ Jesus[4] from the dead will also give life to your mortal bodies through his Spirit who dwells in you. (Apg 2:24; 2 Kor 3:6)12 So then, brothers,[5] we are debtors, not to the flesh, to live according to the flesh. (Rom 8:2)13 For if you live according to the flesh you will die, but if by the Spirit you put to death the deeds of the body, you will live. (Kol 3:5)14 For all who are led by the Spirit of God are sons[6] of God. (5 Mos 14:1; Hos 1:10; Joh 1:12; Rom 8:16; Rom 8:19; Rom 9:8; Rom 9:26; Gal 5:18)15 For you did not receive the spirit of slavery to fall back into fear, but you have received the Spirit of adoption as sons, by whom we cry, “Abba! Father!” (Jes 56:5; Jer 31:9; Mark 14:36; Rom 8:23; Rom 9:4; 1 Kor 2:12; Gal 2:4; Gal 4:5; Gal 4:6; 2 Tim 1:7; Heb 2:15; 1 Joh 4:18)16 The Spirit himself bears witness with our spirit that we are children of God, (2 Kor 1:22; 2 Kor 5:5; Ef 1:13; 1 Joh 3:24)17 and if children, then heirs—heirs of God and fellow heirs with Christ, provided we suffer with him in order that we may also be glorified with him. (Apg 14:22; 2 Kor 1:7; Gal 3:29; Gal 4:7; 2 Tim 2:12; Tit 3:7)18 For I consider that the sufferings of this present time are not worth comparing with the glory that is to be revealed to us. (2 Kor 4:17; 1 Pet 1:5)19 For the creation waits with eager longing for the revealing of the sons of God. (Rom 2:7; 1 Pet 4:13; 1 Pet 5:1; 1 Joh 3:2)20 For the creation was subjected to futility, not willingly, but because of him who subjected it, in hope (1 Mos 3:17; 1 Mos 3:18; Pred 1:2)21 that the creation itself will be set free from its bondage to corruption and obtain the freedom of the glory of the children of God. (Apg 3:21)22 For we know that the whole creation has been groaning together in the pains of childbirth until now. (Jer 12:4; Jer 12:11; Mark 16:15)23 And not only the creation, but we ourselves, who have the firstfruits of the Spirit, groan inwardly as we wait eagerly for adoption as sons, the redemption of our bodies. (Jes 25:9; Luk 21:28; Rom 7:24; Rom 8:19; Rom 8:25; 2 Kor 5:2; 2 Kor 5:4; 2 Kor 5:5; Gal 5:5; Jak 1:18)24 For in this hope we were saved. Now hope that is seen is not hope. For who hopes for what he sees? (2 Kor 4:18; 1 Thess 1:3; 1 Thess 5:8; Heb 11:1)25 But if we hope for what we do not see, we wait for it with patience. (1 Thess 1:3; 1 Thess 5:8)26 Likewise the Spirit helps us in our weakness. For we do not know what to pray for as we ought, but the Spirit himself intercedes for us with groanings too deep for words. (Sak 12:10; Matt 20:22; Joh 14:16; Ef 6:18; Jak 4:3)27 And he who searches hearts knows what is the mind of the Spirit, because[7] the Spirit intercedes for the saints according to the will of God. (1 Sam 16:7; 1 Krön 28:9; Ords 15:11; Ords 17:3; Jer 11:20; Jer 17:10; Luk 16:15; Rom 8:6; Rom 8:34; 1 Thess 2:4; 1 Joh 5:14)28 And we know that for those who love God all things work together for good,[8] for those who are called according to his purpose. (Esr 8:22; Pred 8:12; Rom 9:24; 1 Kor 1:9; 1 Kor 7:15; 1 Kor 7:17; Gal 1:15; Gal 5:8; Ef 4:1; Ef 4:4; 2 Tim 1:9)29 For those whom he foreknew he also predestined to be conformed to the image of his Son, in order that he might be the firstborn among many brothers. (Rom 9:23; Rom 11:2; 1 Kor 2:7; 1 Kor 15:49; Ef 1:5; Ef 1:11; Fil 3:21; Kol 1:15; Kol 1:18; Kol 3:10; Heb 1:6; 1 Pet 1:2; 1 Joh 3:2; Upp 1:5)30 And those whom he predestined he also called, and those whom he called he also justified, and those whom he justified he also glorified. (Joh 17:22; 1 Kor 6:11; Heb 2:10)31 What then shall we say to these things? If God is for us, who can be[9] against us? (4 Mos 14:9; 2 Kung 6:16; Ps 118:6; 1 Joh 4:4)32 He who did not spare his own Son but gave him up for us all, how will he not also with him graciously give us all things? (Joh 3:16; Rom 4:25)33 Who shall bring any charge against God’s elect? It is God who justifies. (Jes 50:8; Upp 12:10)34 Who is to condemn? Christ Jesus is the one who died—more than that, who was raised—who is at the right hand of God, who indeed is interceding for us.[10] (Mark 16:19; Rom 8:1; Rom 8:27; Heb 7:25; 1 Joh 2:1)35 Who shall separate us from the love of Christ? Shall tribulation, or distress, or persecution, or famine, or nakedness, or danger, or sword?36 As it is written, “For your sake we are being killed all the day long; we are regarded as sheep to be slaughtered.” (Ps 44:22; Apg 20:24; 1 Kor 4:9; 1 Kor 15:30; 2 Kor 4:10)37 No, in all these things we are more than conquerors through him who loved us. (Joh 16:33; 1 Kor 15:57; Gal 2:20; Ef 5:2; Upp 1:5; Upp 3:9)38 For I am sure that neither death nor life, nor angels nor rulers, nor things present nor things to come, nor powers,39 nor height nor depth, nor anything else in all creation, will be able to separate us from the love of God in Christ Jesus our Lord.