1Ni vet säkert, kära syskon, att ett samhälles lagar bara styr över en människa så länge hon lever. Ni känner ju själva till våra mänskliga lagar.2Låt mig ta en bild: När en kvinna gifter sig är hon genom lagen bunden till sin man så länge han lever. Men om mannen dör är hon inte längre bunden till honom, utan är fri från lagen som reglerar äktenskap.3Om hon går till en annan medan hennes man lever, är hon otrogen i sitt äktenskap. Men om hennes man dör är hon fri från lagen och kan leva med en annan utan att vara otrogen mot sin första man.4På samma sätt är ni, kära syskon, inte längre bundna till Moses lag[1]. Ni dog bort från lagens makt när ni dog tillsammans med Kristus. Och nu tillhör ni en annan, honom som Gud uppväckte från de döda, och resultatet blir att ni lever för Gud och gör det som är gott.5Så länge vi levde på vanligt mänskligt sätt, frestade lagen oss att bryta mot den, eftersom vi var fyllda av syndiga begär. Och resultatet blev att vi lockades att göra det som är ont och leder till döden.6Men nu är vi fria från lagen, eftersom Gud befriade oss från synden då vi dog med Kristus. Vi är inte längre bundna av lagens makt, utan kan tjäna Gud på ett nytt sätt, inte genom att i egen kraft försöka lyda allt som står i lagen, utan genom att Guds Ande hjälper oss.
Moses lag avslöjar synden
7Vad betyder då detta? Att Moses lag[2] är ond? Nej, naturligtvis inte! Lagen uppmanar ingen att synda, men det var lagen som visade mig vad synd är. Jag skulle inte ha vetat vad det innebär att ha begär till något, om inte lagen hade sagt: ”Du ska inte ha begär.”8Synden utnyttjade lagen till att locka mig att göra sådant som var förbjudet. Om lagen inte hade funnits, hade synden aldrig vaknat inom mig.9Det fanns en tid i mitt liv då jag inte visste vad som stod i Moses lag, men när jag fick höra de olika buden i lagen, vaknade synden genast till liv i mig.10Synden fick mig att göra sådant som ledde till att jag blev dömd att dö. Guds bud som skulle leda till liv för alla, visade sig alltså istället leda till min död.11Synden utnyttjade buden i Moses lag till att lura mig och få mig att förtjäna döden.12Själva lagen kommer alltså från Gud, och buden är heliga, rättvisa och goda.13Var det då dessa goda bud som ledde till att jag måste dö? Nej, naturligtvis inte! Det var synden som utnyttjade det goda för att få mig att dö. Genom detta förstår vi hur fruktansvärd synden egentligen är, eftersom den till och med kan utnyttja Guds bud för sina onda syften.
Kampen mot synden
14Vi vet alltså att Moses lag[3] kommer från Gud. Därför är det inte lagen som är problemet, utan jag själv, eftersom jag som människa är slav under synden.15Mitt eget sätt att handla är en stor gåta för mig: Jag vill göra det som är rätt, men gör det ändå inte. Och jag avskyr att göra det som är fel, men gör det ändå ständigt.16Jag erkänner alltså att lagen är god och att jag egentligen vill följa den, men ändå gör jag fel.17Därför är det med andra ord inte min vilja som styr mig, utan synden som bor i mig!18Jag vet att det i mig själv, det vill säga i min syndiga natur, inte finns något gott. Jag vill göra det som är rätt, men jag klarar det inte.19Allt det goda jag bestämt mig för att göra förblir ogjort, och allt det onda jag vill undvika, det gör jag i alla fall.20Så om jag nu ständigt handlar fel, är det alltså inte min egen vilja som styr mig, utan synden som bor i mig.21Det tycks finnas en slags ofrånkomlig regel som säger att jag ständigt måste handla fel, trots att jag vill göra det som är rätt.22Av hela mitt hjärta instämmer jag i allt som står i Guds lag,23men en annan lag styr min kropp och mina handlingar. Denna syndens lag som finns inom mig krigar mot mitt eget förnuft och gör mig till sin fånge.24Jag stackars människa! Vem kan rädda mig, så att min kropp och mina handlingar inte leder mig till döden[4]?25Jag tackar Gud för att det finns ett svar: Jesus Kristus, vår Herre, kan rädda mig. Annars skulle jag ha fortsatt att med mitt förnuft hålla fast vid Guds lag, medan jag i min mänskliga natur var slav under syndens lag.
Romarbrevet 7
English Standard Version
Released from the Law
1Or do you not know, brothers[1]—for I am speaking to those who know the law—that the law is binding on a person only as long as he lives?2For a married woman is bound by law to her husband while he lives, but if her husband dies she is released from the law of marriage.[2] (1 Kor 7:39)3Accordingly, she will be called an adulteress if she lives with another man while her husband is alive. But if her husband dies, she is free from that law, and if she marries another man she is not an adulteress. (Matt 5:32)4Likewise, my brothers, you also have died to the law through the body of Christ, so that you may belong to another, to him who has been raised from the dead, in order that we may bear fruit for God. (Rom 6:2; Rom 6:22; Rom 7:6; Rom 8:2; Gal 2:19; Gal 5:18; Gal 5:22; Ef 2:15; Ef 2:16; Ef 5:9; Kol 1:22; Kol 2:14)5For while we were living in the flesh, our sinful passions, aroused by the law, were at work in our members to bear fruit for death. (Rom 6:13; Rom 6:21; Rom 6:23)6But now we are released from the law, having died to that which held us captive, so that we serve in the new way of the Spirit and not in the old way of the written code.[3] (Rom 2:27; Rom 2:29; Rom 6:4; 2 Kor 3:6)
The Law and Sin
7What then shall we say? That the law is sin? By no means! Yet if it had not been for the law, I would not have known sin. For I would not have known what it is to covet if the law had not said, “You shall not covet.” (2 Mos 20:17; 5 Mos 5:21; Rom 3:20; Rom 13:9)8But sin, seizing an opportunity through the commandment, produced in me all kinds of covetousness. For apart from the law, sin lies dead. (Rom 7:11; 1 Kor 15:56; Gal 5:13)9I was once alive apart from the law, but when the commandment came, sin came alive and I died.10The very commandment that promised life proved to be death to me. (Rom 10:5)11For sin, seizing an opportunity through the commandment, deceived me and through it killed me. (1 Mos 3:13; Rom 7:8; Heb 3:13)12So the law is holy, and the commandment is holy and righteous and good. (Ps 19:8; Ps 119:137; Rom 7:16; 2 Pet 2:21)13Did that which is good, then, bring death to me? By no means! It was sin, producing death in me through what is good, in order that sin might be shown to be sin, and through the commandment might become sinful beyond measure.14For we know that the law is spiritual, but I am of the flesh, sold under sin. (1 Kung 21:20; 1 Kung 21:25; 2 Kung 17:17; Jes 50:1; Jes 52:3)15For I do not understand my own actions. For I do not do what I want, but I do the very thing I hate. (Rom 7:18; Gal 5:17)16Now if I do what I do not want, I agree with the law, that it is good. (Rom 7:12; 1 Tim 1:8)17So now it is no longer I who do it, but sin that dwells within me. (Rom 7:20)18For I know that nothing good dwells in me, that is, in my flesh. For I have the desire to do what is right, but not the ability to carry it out. (1 Mos 6:5; 1 Mos 8:21; Job 14:4; Job 15:14; Ps 51:5)19For I do not do the good I want, but the evil I do not want is what I keep on doing. (Rom 7:15)20Now if I do what I do not want, it is no longer I who do it, but sin that dwells within me. (Rom 7:17)21So I find it to be a law that when I want to do right, evil lies close at hand.22For I delight in the law of God, in my inner being, (Ps 1:2; Ps 112:1; Ps 119:35; 2 Kor 4:16; Ef 3:16; 1 Pet 3:4)23but I see in my members another law waging war against the law of my mind and making me captive to the law of sin that dwells in my members. (Gal 5:17; Jak 4:1)24Wretched man that I am! Who will deliver me from this body of death? (Rom 6:6; Rom 8:23)25Thanks be to God through Jesus Christ our Lord! So then, I myself serve the law of God with my mind, but with my flesh I serve the law of sin.