1Abraham, som var stamfar för Israels folk, vilken erfarenhet hade han av att bli räddad genom tro?2Var det på grund av goda gärningar som Gud accepterade honom? Ja, i så fall hade han kunnat vara verkligt stolt över sig själv. Men det var inte därför han räknades som skuldfri inför Gud.3Vad står det i Skriften? Jo, att ’Abraham trodde på Gud, och därför räknades han som skuldfri inför honom’.[1]4Den som arbetar får inte sin lön som en gåva, utan som en ersättning för något han har uträttat.5Men den som förklaras skuldfri inför Gud på grund av sin tro, får det inte som en ersättning för något han har uträttat.6Därför beskriver också kung David hur lycklig den människa är som utan att förtjäna det räknas som skuldfri inför Gud. Han skriver:7”Lycklig är den som har fått förlåtelse för sin olydnad och har fått sin synd utplånad!8Ja, lycklig är den som Herren inte längre anklagar för synd.”[2]9Men nu är frågan: Gäller denna lycka bara judarna, som håller Guds förbund genom att omskära sina pojkar, eller gäller den också andra folk? Låt oss återvända till Abraham. Jag sa förut att det var för sin tros skull som Abraham räknades som skuldfri inför Gud.10Men när blev han då skuldfri? Var det efter att han hade blivit omskuren, eller var det innan? Svaret är att Gud accepterade honom innan han blev omskuren.11Ceremonin med att omskära alla män, var ett tecken på att Abraham genom sin tro hade blivit skuldfri inför Gud redan innan han blev omskuren. Och genom detta blev han en andlig far för alla människor som tror, även om de inte omskär sina pojkar.12Abraham blev också en andlig far för sitt eget folk, som omskär alla pojkar, men han är bara deras andlige far om de har samma slags tro som han hade innan han blev omskuren.
Löftet till Abraham gäller alla som tror
13Det var alltså inte för att Abraham lydde någon lag[3] från Gud som han fick löftet att hans efterkommande skulle få ärva hela jorden. Nej, han fick löftet därför att hans tro hade gjort honom skuldfri inför Gud. Och hans efterkommande skulle få löftet uppfyllt genom att tro på Gud, precis som Abraham.14Abrahams efterkommande kan alltså inte vara de som försöker bli skuldfria genom att lyda hela Moses lag, för då skulle tron vara meningslös, och löftet skulle inte gälla.15Kom ihåg att lagens krav är så höga, att alla blir dömda av den. Att ha en lag innebär ju också att man kan överträda den.16Därför är tron viktigast! Guds löfte var en fri gåva till alla Abrahams efterkommande, både till dem som har fått Moses lag och till dem som bara har samma slags tro som Abraham. Han är ju en andlig far för alla som tror.17Gud säger ju i Skriften[4]: ”Jag har gjort dig till far till många folk.” I Guds ögon är han vår far, för han trodde på den Gud som gör de döda levande och får sådant att existera som förut inte fanns till.18När Gud lovade Abraham att han skulle bli far till många folk, trodde Abraham på Gud, trots att det mänskligt sett inte fanns något hopp om att han skulle kunna bli det. Men Gud hade sagt: ”Dina efterkommande ska bli omöjliga att räkna.”[5]19Därför fortsatte Abraham att tro, trots att han var omkring 100 år gammal och svag i sin kropp, och trots att hans fru Sara aldrig hade kunnat få barn och nu var alldeles för gammal.20Nej, Abraham tvivlade aldrig på Guds löfte, för hans tro gav honom styrka, och han ärade Gud.21Han var helt övertygad om att Gud kan göra vad som helst som han lovat,22och därför räknades han som skuldfri inför Gud.23Men denna sanning att han ”räknades som skuldfri inför Gud” skrevs inte ner bara med tanke på Abraham.24Den gäller även oss. Vi ska också räknas som skuldfria, eftersom vi tror på Gud, han som uppväckte vår Herre Jesus från de döda.25Herren Jesus utlämnades ju till att dö för att ta straffet för våra synder och uppväcktes igen för att vi skulle bli skuldfria inför Gud.
Romarbrevet 4
English Standard Version
Abraham Justified by Faith
1What then shall we say was gained by Abraham, our forefather according to the flesh? (Rom 4:16)2For if Abraham was justified by works, he has something to boast about, but not before God. (1 Kor 1:31)3For what does the Scripture say? “Abraham believed God, and it was counted to him as righteousness.” (1 Mos 15:6; Rom 4:9; Rom 4:22; Gal 3:6; Tit 3:8; Jak 2:23)4Now to the one who works, his wages are not counted as a gift but as his due. (5 Mos 9:4; Rom 11:6)5And to the one who does not work but believes in[1] him who justifies the ungodly, his faith is counted as righteousness, (Joh 6:29; Rom 3:22)6just as David also speaks of the blessing of the one to whom God counts righteousness apart from works:7“Blessed are those whose lawless deeds are forgiven, and whose sins are covered; (Ps 32:1)8blessed is the man against whom the Lord will not count his sin.” (2 Kor 5:19)9Is this blessing then only for the circumcised, or also for the uncircumcised? For we say that faith was counted to Abraham as righteousness. (Rom 3:30; Rom 4:3)10How then was it counted to him? Was it before or after he had been circumcised? It was not after, but before he was circumcised.11He received the sign of circumcision as a seal of the righteousness that he had by faith while he was still uncircumcised. The purpose was to make him the father of all who believe without being circumcised, so that righteousness would be counted to them as well, (1 Mos 17:10; Luk 19:9; Rom 3:22; Rom 4:12; Rom 4:16)12and to make him the father of the circumcised who are not merely circumcised but who also walk in the footsteps of the faith that our father Abraham had before he was circumcised.
The Promise Realized Through Faith
13For the promise to Abraham and his offspring that he would be heir of the world did not come through the law but through the righteousness of faith. (1 Mos 17:4; Apg 13:32; Rom 9:8; Gal 3:16; Heb 6:15; Heb 6:17; Heb 7:6; Heb 11:9; Heb 11:17)14For if it is the adherents of the law who are to be the heirs, faith is null and the promise is void. (Gal 3:17)15For the law brings wrath, but where there is no law there is no transgression. (Rom 3:20; Rom 7:7; Rom 7:10; 2 Kor 3:7; 2 Kor 3:9; Gal 3:10; Gal 3:19)16That is why it depends on faith, in order that the promise may rest on grace and be guaranteed to all his offspring—not only to the adherent of the law but also to the one who shares the faith of Abraham, who is the father of us all, (Rom 3:24; Rom 9:8; Rom 15:8; Gal 3:22)17as it is written, “I have made you the father of many nations”—in the presence of the God in whom he believed, who gives life to the dead and calls into existence the things that do not exist. (1 Mos 17:5; Joh 5:21; Rom 4:18; 1 Kor 1:28; Heb 11:3; Heb 11:19)18In hope he believed against hope, that he should become the father of many nations, as he had been told, “So shall your offspring be.” (1 Mos 15:5)19He did not weaken in faith when he considered his own body, which was as good as dead (since he was about a hundred years old), or when he considered the barrenness[2] of Sarah’s womb. (1 Mos 17:17; 1 Mos 18:11; Heb 11:12)20No unbelief made him waver concerning the promise of God, but he grew strong in his faith as he gave glory to God,21fully convinced that God was able to do what he had promised. (1 Mos 18:14; Heb 11:19)22That is why his faith was “counted to him as righteousness.”23But the words “it was counted to him” were not written for his sake alone, (Ps 102:18; Rom 15:4; 1 Kor 9:9; 1 Kor 10:6; 1 Kor 10:11; 2 Tim 3:16)24but for ours also. It will be counted to us who believe in him who raised from the dead Jesus our Lord, (Apg 2:24; Rom 10:9; 1 Pet 1:21)25who was delivered up for our trespasses and raised for our justification. (Jes 53:5; Matt 20:28; Rom 5:6; Rom 5:8; Rom 5:18; Rom 8:32; 1 Kor 15:17; Gal 1:4)