1Så nu frågar jag: har Gud då helt stött bort sitt folk, israeliterna[1]? Nej, inte alls! Jag är ju själv israelit, en ättling till Abraham och medlem av Benjamins stam.2Nej, Gud har inte stött bort dem som han en gång utsåg till sitt eget folk. Kommer ni inte ihåg vad det står i Skriften[2] om profeten Elia? Han anklagade Israels folk inför Gud och sa:3”Herre, de har dödat de profeter som framförde dina budskap, och har rivit ner dina altaren. Jag är den enda profeten som är kvar, och nu vill de döda mig också.”[3]4Men vad svarade Gud honom? Jo, han sa: ”Det finns 7 000 personer som inte har tillbett Baals[4] bild, och dem har jag sparat åt mig.”5På samma sätt har Gud nu i sin godhet inbjudit Israels folk att få tillhöra honom, och en liten del har tackat ja.6Men om de tillhör Gud på grund av hans inbjudan, då har det ju inget med deras goda gärningar att göra. Om de hade förtjänat det, skulle det ju inte vara något som Gud i sin godhet hade gjort.7Alltså, det som Israels folk sökte så ivrigt efter, att bli skuldfria inför Gud, det uppnådde de aldrig. Denna skuldfrihet gavs istället åt den lilla grupp som har tackat ja till Guds inbjudan att få tillhöra honom. De andra blev döva och blinda för vad Gud ville.8Det står ju i Skriften: ”Gud gjorde deras sinnen avtrubbade. Ända till denna dag har han hindrat deras ögon från att se och deras öron från att höra.”[5]9Och kung David skriver om dem: ”Låt deras fester blir en fälla för dem, så att de faller för frestelserna och straffas.10Låt deras ögon bli förblindade, så att de inte kan se, och deras ryggar krökas under problem för all framtid.”[6]11Så nu frågar jag igen: att Guds utvalda folk syndade mot Gud, innebär det att de ska gå under för alltid? Nej, inte alls! Men eftersom israeliterna syndade mot Gud, har räddningen nått även andra folk, och nu är israeliterna avundsjuka på dessa människor.12Och om nu hela världen fick del av Guds rikedomar, därför att israeliterna syndade, ja, om deras misslyckande blev andra folks lycka, hur mycket större rikedom ska då inte världen få uppleva när hela Israels folk tar emot Guds räddning.
Räddning för icke-judiska folk
13Nu talar jag till er som inte är judar: Gud har utsett mig till att vara ett speciellt sändebud till icke-judiska folk, och jag är mycket stolt över min uppgift.14Kanske kan jag genom denna stolthet få mitt eget folk att längta efter det som ni redan har, så att åtminstone några av dem blir räddade.15När Gud stötte bort Israels folk, innebar det att resten av världen försonades med Gud och blev hans vänner. Hur underbart ska det då inte bli när Gud för andra gången accepterar Israels folk. Det ska bli som när döda får liv igen!16Judarna tillhör egentligen Gud, eftersom deras förfäder, Abraham, Isak och Jakob[7], gjorde det. Det står ju i Skriften, att om den första degbiten offras till Gud, så är det en symbol för att hela degen tillhör Gud. Och om rötterna till ett träd tillhör Gud, så tillhör också grenarna Gud.17Israels folk är som ett planterat olivträd, där några av grenarna har brutits av. Du som inte är jude är som en gren från ett vilt olivträd, och du har blivit inympad på den äkta stammen istället för de andra grenarna. Därför får du nu också del av saven som stiger upp ifrån trädets rot.18Men börja för den skull inte skryta över att du har placerats där istället för de grenar som bröts av. Kom ihåg att du bara är en inympad gren, och att det är roten som bär upp dig och inte tvärtom.19Nu kanske någon tänker: ”Men de där grenarna bröts ju av för att lämna plats åt mig.”20Det är sant. Men glöm inte bort att de bröts av därför att de inte trodde på det Gud sa, och att du är där därför att du tror på Guds budskap! Var inte högfärdig, utan passa dig noga!21Om Gud till och med straffade de äkta grenarna, så kommer han också att straffa dig.22Lägg märke till att Gud är både god och sträng samtidigt. Han var sträng mot dem som syndade mot honom, men han är god mot dig så länge du inser att det är hans godhet som räddar dig. I annat fall kommer han att skära bort dig också.23Men om en jude börjar tro på Guds budskap om räddning, så kommer Gud att ympa honom tillbaka in i trädet, för det har han makt att göra.24Om Gud var villig att ta emot er, som är grenar från ett vilt olivträd, och mot naturens ordning ympa in er på ett planterat olivträd, hur mycket lättare är det då inte för honom att ympa in de äkta grenarna igen.
Gud visar nåd mot alla
25Kära syskon, jag vill att ni ska känna till denna sanning som Gud först nu har avslöjat, så att ni inte inbillar er att ni själva vet allt. Några av judarna vägrar att tro, och så kommer det att vara tills alla icke-judar har fått möjlighet att komma till Kristus.26Men sedan ska hela Israels folk bli räddat. Det står ju i Skriften[8]: ”Befriaren ska komma från Jerusalem, och han ska ta bort all ondska från Israels folk.27Och jag ingår ett förbund med dem, där jag lovar att ta bort deras synder.”[9]28Man kan se på judarna på två olika sätt: De är Guds fiender, eftersom de vägrar att ta emot Guds budskap om räddning. Men tack vare detta blev ni räddade. Samtidigt är de Guds utvalda folk och hans älskade, tack vare de löften deras förfäder fick av Gud.29Om Gud ger oss något gott, eller inbjuder oss att tillhöra honom, så ångrar han sig inte och tar det tillbaka.30Förut var det ni som var upproriska mot Gud, men när judarna vägrade att ta emot den nåd Gud ville visa dem, gav han den till er istället.31Nu är det judarna som är upproriska mot Gud, men Gud kan visa nåd också mot dem, eftersom han redan har visat er nåd.32Gud lät alla människor bli fångade i sin egen upproriskhet, för att han skulle kunna visa nåd mot alla.33Vilken fantastisk Gud vi har! Han vet allt, kan allt och äger allt! Vem kan någonsin förstå hans beslut och hans planer?34Som det står i Skriften: ”Vem känner till hur Herren tänker? Vem vet tillräckligt för att ge honom råd?35Vem kan ge något till Gud, så att han blir tvungen att betala tillbaka?[10]”36Allt kommer ju från Gud. Allt är skapat av honom och finns till för att ära honom. Hans är äran för evigt. Ja, det är sant![11]
Romarbrevet 11
English Standard Version
The Remnant of Israel
1I ask, then, has God rejected his people? By no means! For I myself am an Israelite, a descendant of Abraham,[1] a member of the tribe of Benjamin. (1 Sam 12:22; Jer 31:37; Jer 33:24; 2 Kor 11:22; Fil 3:5)2God has not rejected his people whom he foreknew. Do you not know what the Scripture says of Elijah, how he appeals to God against Israel? (Ps 94:14; Rom 8:29)3“Lord, they have killed your prophets, they have demolished your altars, and I alone am left, and they seek my life.” (1 Kung 19:10; 1 Kung 19:14)4But what is God’s reply to him? “I have kept for myself seven thousand men who have not bowed the knee to Baal.” (1 Kung 19:18)5So too at the present time there is a remnant, chosen by grace. (Jer 3:14; Sak 13:8; Rom 9:27)6But if it is by grace, it is no longer on the basis of works; otherwise grace would no longer be grace. (5 Mos 9:4; Rom 4:4)7What then? Israel failed to obtain what it was seeking. The elect obtained it, but the rest were hardened, (Rom 9:31; Rom 11:25)8as it is written, “God gave them a spirit of stupor, eyes that would not see and ears that would not hear, down to this very day.” (5 Mos 29:4; Jes 29:10; Jes 43:8; Jer 5:21; Hes 12:2; Matt 13:14; Ef 4:18)9And David says, “Let their table become a snare and a trap, a stumbling block and a retribution for them; (Ps 69:22)10let their eyes be darkened so that they cannot see, and bend their backs forever.”
Gentiles Grafted In
11So I ask, did they stumble in order that they might fall? By no means! Rather, through their trespass salvation has come to the Gentiles, so as to make Israel jealous. (Apg 28:28)12Now if their trespass means riches for the world, and if their failure means riches for the Gentiles, how much more will their full inclusion[2] mean!13Now I am speaking to you Gentiles. Inasmuch then as I am an apostle to the Gentiles, I magnify my ministry (Apg 9:15; Apg 26:17; Rom 15:16)14in order somehow to make my fellow Jews jealous, and thus save some of them. (1 Kor 7:16; 1 Kor 9:22; 1 Tim 4:16; Jak 5:20)15For if their rejection means the reconciliation of the world, what will their acceptance mean but life from the dead? (Rom 5:11)16If the dough offered as firstfruits is holy, so is the whole lump, and if the root is holy, so are the branches. (4 Mos 15:18; Neh 10:37; Hes 44:30)17But if some of the branches were broken off, and you, although a wild olive shoot, were grafted in among the others and now share in the nourishing root[3] of the olive tree, (Ps 52:8; Jer 11:16; Joh 15:2; Ef 2:12)18do not be arrogant toward the branches. If you are, remember it is not you who support the root, but the root that supports you.19Then you will say, “Branches were broken off so that I might be grafted in.”20That is true. They were broken off because of their unbelief, but you stand fast through faith. So do not become proud, but fear. (Ords 28:14; Jes 66:2; Jes 66:5; Jer 44:10; Rom 12:3; Rom 12:16; 1 Kor 10:12; 2 Kor 1:24; Fil 2:12; 1 Tim 6:17)21For if God did not spare the natural branches, neither will he spare you.22Note then the kindness and the severity of God: severity toward those who have fallen, but God’s kindness to you, provided you continue in his kindness. Otherwise you too will be cut off. (Joh 15:2; 1 Kor 15:2; Heb 3:6; Heb 3:14)23And even they, if they do not continue in their unbelief, will be grafted in, for God has the power to graft them in again. (2 Kor 3:16)24For if you were cut from what is by nature a wild olive tree, and grafted, contrary to nature, into a cultivated olive tree, how much more will these, the natural branches, be grafted back into their own olive tree.
The Mystery of Israel’s Salvation
25Lest you be wise in your own sight, I do not want you to be unaware of this mystery, brothers:[4] a partial hardening has come upon Israel, until the fullness of the Gentiles has come in. (Luk 21:24; Rom 11:7; Rom 12:16; 2 Kor 3:14; Upp 7:9)26And in this way all Israel will be saved, as it is written, “The Deliverer will come from Zion, he will banish ungodliness from Jacob”; (Ps 14:7; Ps 53:6; Jes 59:20; Joh 4:22; Heb 8:8)27“and this will be my covenant with them when I take away their sins.” (Jes 27:9; Rom 9:4; Heb 8:12)28As regards the gospel, they are enemies for your sake. But as regards election, they are beloved for the sake of their forefathers. (5 Mos 7:8; 5 Mos 10:15; Rom 9:5)29For the gifts and the calling of God are irrevocable. (Rom 8:28)30For just as you were at one time disobedient to God but now have received mercy because of their disobedience, (Ef 2:2; Ef 2:11; Ef 2:13; Kol 1:21; Kol 3:7; Tit 3:3)31so they too have now been disobedient in order that by the mercy shown to you they also may now[5] receive mercy.32For God has consigned all to disobedience, that he may have mercy on all. (Rom 3:9)33Oh, the depth of the riches and wisdom and knowledge of God! How unsearchable are his judgments and how inscrutable his ways! (5 Mos 29:29; Ps 139:6; Ef 3:10; Kol 2:3)34“For who has known the mind of the Lord, or who has been his counselor?” (Job 15:8; Job 36:22; Jes 40:13; 1 Kor 2:16)35“Or who has given a gift to him that he might be repaid?” (Job 35:7; Job 41:11)36For from him and through him and to him are all things. To him be glory forever. Amen. (Rom 16:27; 1 Kor 8:6; 1 Kor 11:12; Ef 3:21; Fil 4:20; Kol 1:16; 1 Tim 1:17; Heb 2:10; 1 Pet 4:11; 2 Pet 3:18; Jud 1:25; Upp 1:6; Upp 5:13)