1Tacka Herren för att han är god mot oss, och för att hans kärlek aldrig upphör.2Har Herren befriat dig? Tala då om det! Berätta för andra att han har räddat dig ur dina fienders våld!3Han har fört de fångna tillbaka från jordens alla hörn,4alla dem som vandrade i öknen utan att finna vägen hem.5De var hungriga, törstiga och svaga.6"Herre, hjälp oss", ropade de, när de inte såg någon utväg mer, och han förbarmade sig över dem!7Han förde dem till en plats där de kunde bo.8Tänk om dessa människor bara ville prisa Herren för hans kärlek och för allt underbart han gjort!9Han gav vatten till den törstige och den hungriges själ mättade han med sitt goda.10Vilka är det som sitter i mörker och dödsskugga, förkrossade av sorg och slaveri?11Det är de som gjort uppror mot Gud och inte lytt hans ord och föraktat honom som är en Gud över alla gudar.12Därför fick de slita ont och arbeta hårt. De föll till marken och ingen kunde hjälpa dem att resa sig.13Då ropade de till Herren i sina svårigheter, och han befriade dem!14Han ledde dem ut från mörkret och dödsskuggan, och bröt sönder deras bojor.15Tänk om dessa människor bara ville prisa Herren för hans godhet och för allt underbart han gjort.16Han slog in portarna av koppar och järnbommarna bröt han sönder.17Andra fick lida av följderna för sina synder och felsteg.18Deras aptit försvann och de höll på att svälta ihjäl.19Då ropade de till Herren i sin nöd, och han hjälpte dem och befriade dem.20Han sa bara ett ord och de blev botade, ja, de rycktes bort från dödens portar.21O, om dessa människor bara ville prisa Herren för hans kärlek och för allt underbart han gjort.22Må deras tack tjäna som offer! Må de sjunga om allt han gjort!23Åter andra seglade på haven med gods och varor.24Där upplevde de Guds makt och blev vittnen till det han gjorde.25Han kallade på stormvindarna, och vågorna började gå höga.26Fartygen reste sig mot skyn och störtade sedan mot djupen bland de virvlande vågorna. Sjömännen vred sig av skräck,27och de raglade som berusade för de såg inte längre någon utväg.28Då ropade de till Herren i sin nöd, och han räddade dem.29Han lugnade stormen och stillade vågorna.30De gladde sig över att det äntligen hade blivit lugnt, och Gud förde dem till den hamn dit de ville.31O, tänk om dessa människor bara ville prisa Herren för hans kärlek och för allt underbart han gjort!32Låt dem prisa honom och upphöja honom när folket samlas, och låt dem lova honom inför folkets ledare.33Herren låter floderna torka upp,34och det bördiga landet gör han till en saltöken, när innevånarnas ondska tar överhand.35Men han kan också göra en oas mitt i ett ökenland och låta vattenkällor bryta fram.36Han låter nybyggare komma dit hungriga, och de bygger där sina städer och37odlar sina fält. De planterar sina vingårdar och får sedan stora och rika skördar!38Han välsignar dem rikligen, och de får många barn. Också deras boskapshjordar förökas mer och mer.39Men när Guds folk på nytt blir besegrat och förödmjukat och utsatt,40så visar Gud avsky för dessa förtryckare och låter dem irra omkring i öknen.41Men han befriar de hjälplösa ur deras elände och låter dem få många barn och ha stor framgång.42Överallt kommer goda människor att se det och fyllas av glädje, medan de ogudaktiga står häpna.43Om du är förståndig bör du lyssna till vad jag säger. Tänk på hur Herren på allt sätt visar sin godhet!
Psalm 107
English Standard Version
Let the Redeemed of the Lord Say So
1Oh give thanks to the Lord, for he is good, for his steadfast love endures forever! (Ps 100:5; Ps 105:1)2Let the redeemed of the Lord say so, whom he has redeemed from trouble[1] (Ps 106:10; Jes 62:12; Jes 63:4)3and gathered in from the lands, from the east and from the west, from the north and from the south. (5 Mos 30:3; Ps 106:47; Jes 11:12; Jes 43:5; Jes 56:8; Jer 29:14; Jer 31:8; Jer 31:10; Hes 20:34; Hes 20:41; Hes 39:27)4Some wandered in desert wastes, finding no way to a city to dwell in; (5 Mos 32:10; Ps 107:36; Ps 107:40)5hungry and thirsty, their soul fainted within them. (Ps 77:3)6Then they cried to the Lord in their trouble, and he delivered them from their distress. (Ps 106:44; Ps 107:13; Ps 107:19; Ps 107:28)7He led them by a straight way till they reached a city to dwell in. (Esr 8:21; Ps 107:4)8Let them thank the Lord for his steadfast love, for his wondrous works to the children of man! (Ps 107:15; Ps 107:21; Ps 107:31)9For he satisfies the longing soul, and the hungry soul he fills with good things. (Ps 34:10; Ps 146:7; Luk 1:53)10Some sat in darkness and in the shadow of death, prisoners in affliction and in irons, (Job 10:21; Job 36:8; Ps 107:14; Jes 42:7; Jes 49:9; Mik 7:8; Luk 1:79)11for they had rebelled against the words of God, and spurned the counsel of the Most High. (5 Mos 31:20; Ps 78:40; Ps 106:7; Ps 106:33; Ps 106:43; Ords 1:30; Ords 5:12; Ords 15:5; Luk 7:30)12So he bowed their hearts down with hard labor; they fell down, with none to help. (Ps 22:11)13Then they cried to the Lord in their trouble, and he delivered them from their distress. (Ps 107:6; Ps 107:19; Ps 107:28)14He brought them out of darkness and the shadow of death, and burst their bonds apart. (Ps 2:3; Ps 107:10)15Let them thank the Lord for his steadfast love, for his wondrous works to the children of man! (Ps 107:8; Ps 107:21; Ps 107:31)16For he shatters the doors of bronze and cuts in two the bars of iron. (Jes 45:2)17Some were fools through their sinful ways, and because of their iniquities suffered affliction; (Ords 1:7; Ords 14:9)18they loathed any kind of food, and they drew near to the gates of death. (Job 33:20; Job 33:22; Job 38:17; Ps 88:3)19Then they cried to the Lord in their trouble, and he delivered them from their distress. (Ps 107:6; Ps 107:13; Ps 107:28)20He sent out his word and healed them, and delivered them from their destruction. (2 Kung 20:5; Job 33:29; Ps 30:2; Ps 103:4; Ps 147:15; Ps 147:18; Matt 8:8)21Let them thank the Lord for his steadfast love, for his wondrous works to the children of man! (Ps 107:8; Ps 107:15; Ps 107:31)22And let them offer sacrifices of thanksgiving, and tell of his deeds in songs of joy! (Ps 9:11; Ps 50:14; Ps 105:43; Ps 118:17)23Some went down to the sea in ships, doing business on the great waters; (Jes 42:10)24they saw the deeds of the Lord, his wondrous works in the deep.25For he commanded and raised the stormy wind, which lifted up the waves of the sea. (Ps 105:31; Ps 105:34; Ps 148:8; Jon 1:4)26They mounted up to heaven; they went down to the depths; their courage melted away in their evil plight; (Ps 22:14; Ps 119:28)27they reeled and staggered like drunken men and were at their wits’ end.[2] (Job 12:25; Jes 19:3; Jes 24:20; Jes 29:9)28Then they cried to the Lord in their trouble, and he delivered them from their distress. (Ps 107:6; Ps 107:13; Ps 107:19)29He made the storm be still, and the waves of the sea were hushed. (Ps 65:7)30Then they were glad that the waters[3] were quiet, and he brought them to their desired haven.31Let them thank the Lord for his steadfast love, for his wondrous works to the children of man! (Ps 107:8; Ps 107:15; Ps 107:21)32Let them extol him in the congregation of the people, and praise him in the assembly of the elders. (Ps 22:22; Ps 22:25; Ps 99:5)33He turns rivers into a desert, springs of water into thirsty ground, (Jes 42:15; Jes 50:2)34a fruitful land into a salty waste, because of the evil of its inhabitants. (1 Mos 13:10; 1 Mos 14:3; 1 Mos 19:24; 5 Mos 29:23)35He turns a desert into pools of water, a parched land into springs of water. (Job 38:26; Ps 114:8; Jes 35:6; Jes 41:18; Jes 43:19)36And there he lets the hungry dwell, and they establish a city to live in; (Ps 107:4; Ps 107:7)37they sow fields and plant vineyards and get a fruitful yield.38By his blessing they multiply greatly, and he does not let their livestock diminish. (1 Mos 12:2; 1 Mos 17:20; 2 Mos 1:7)39When they are diminished and brought low through oppression, evil, and sorrow,40he pours contempt on princes and makes them wander in trackless wastes; (5 Mos 32:10; Job 12:21; Job 12:24)41but he raises up the needy out of affliction and makes their families like flocks. (1 Sam 2:8; Job 21:11; Ps 113:7)42The upright see it and are glad, and all wickedness shuts its mouth. (Job 22:19; Ps 63:11)43Whoever is wise, let him attend to these things; let them consider the steadfast love of the Lord. (Ps 64:9; Jer 9:12; Hos 14:9)