Matteus 14

Nya Levande Bibeln

1 Efter ett tag fick kung Herodes[1] höra vad man berättade om Jesus,2 och han sa då till sina tjänare: ”Det måste vara Johannes döparen som har uppstått från de döda. Det är därför han kan göra sådana under.”3 Herodes hade nämligen arresterat Johannes och låtit binda honom och kasta honom i fängelse på grund av sin fru, Herodias. Hon hade först varit gift med kungens bror Filippos,4 och Johannes hade sagt rent ut till Herodes: ”Det är inte tillåtet för dig att leva ihop med henne.”5 Helst hade Herodes velat döda Johannes, men han var rädd för folket, som ansåg att Johannes var en profet som framförde Guds budskap.6 Men när Herodes hade sin födelsedag dansade Herodias dotter inför gästerna. Och Herodes blev så förtjust över hennes dans7 att han svor på att ge henne vad hon än begärde.8 Hennes mamma fick henne då att säga: ”Jag vill ha Johannes döparens huvud på ett fat.”9 Kungen blev mycket ledsen, men på grund av sitt löfte, och eftersom han inte ville ta tillbaka det han sagt inför gästerna, gav han order om att hon skulle få det.10 Därför halshöggs Johannes i fängelset,11 och man la hans huvud på ett fat och gav det till flickan, som i sin tur bar det till sin mamma.12 Efteråt kom Johannes efterföljare och hämtade kroppen och begravde den. Sedan gick de till Jesus och berättade vad som hade hänt.13 Då Jesus fick höra vad som hade hänt åkte han iväg med en båt till en öde plats för att vara för sig själv. Men folket i städerna fick reda på det, och följde efter honom till fots runt sjön.14 Och när Jesus steg ur båten och fick se allt folk som hade samlats, kände han medlidande med dem och botade dem som var sjuka.15 På kvällen kom sedan hans efterföljare fram till honom och sa: ”Det är redan sent, och det finns inget att äta här i ödemarken . Skicka iväg folket, så att de kan gå till byarna runt omkring och köpa mat.”16 Men Jesus svarade: ”Det behövs inte. Ni själva kan ge dem mat!”17 ”Ska vi?”, utropade de. ”Vi har ju bara fem bröd och två fiskar!”18 ”Ge dem till mig ”, sa han.19 Sedan bad han människorna att slå sig ner i gräset, och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och tackade Gud för dem. Efter det bröt han bröden i bitar och gav dem till sina efterföljare, som delade ut dem till folket.20 Alla åt och blev mätta, och när man samlade ihop det som var över, blev det tolv fulla korgar.21 Det var omkring 5 000 män som hade ätit, förutom kvinnor och barn.22 Genast efter detta bad Jesus sina efterföljare att sätta sig i båten och åka i förväg över till andra sidan sjön. Själv stannade han kvar för att se till att folket började vandra hemåt.23 Och sedan han gjort det, gick han upp på ett berg för att be. Där var han sedan ensam när det blev kväll.24 Under tiden hade hans efterföljare råkat i svårigheter långt ute på sjön. Det blåste upp, och de hade stora problem med att ta sig över till andra sidan eftersom det var motvind.25 Strax innan det började ljusna kom sedan Jesus till dem, gående på vattnet.26 Då hans efterföljare fick se honom gå på sjön blev de dödsförskräckta, för de trodde det var ett spöke, och de skrek av rädsla.27 Men Jesus talade genast till dem och sa: ”Lugna er, det är jag. Var inte rädda.”28 Då ropade Petrus till honom: ”Herre, om det verkligen är du, så säg till mig att komma till dig på vattnet.”29 ”Javisst”, sa Jesus. ”Kom!”Petrus klev då över båtkanten och började gå på vattnet mot Jesus.30 Men när han såg de höga vågorna blev han rädd och började sjunka. ”Rädda mig, Herre!” skrek han.31 Och genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom.”Är din tro så liten?” sa Jesus. ”Varför tvivlade du?”32 Sedan steg de i båten, och i samma stund la sig vinden.33 De som var i båten föll då ner för Jesus och sa: ”Du måste vara Guds Son!”34 När Jesus och hans efterföljare hade åkt över sjön, gick de i land vid Gennesaret,35 och där blev Jesus genast igenkänd av människorna på platsen. De skickade bud i hela området för att sprida nyheten om hans ankomst, och snart kom folk dit med alla sina sjuka.36 Man bad att de åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel. Och alla som gjorde det blev friska!

Matteus 14

English Standard Version

1 At that time Herod the tetrarch heard about the fame of Jesus, (Mark 6:14; Luk 3:1; Luk 9:7; Apg 13:1)2 and he said to his servants, “This is John the Baptist. He has been raised from the dead; that is why these miraculous powers are at work in him.” (Matt 16:14)3 For Herod had seized John and bound him and put him in prison for the sake of Herodias, his brother Philip’s wife,[1] (Matt 11:2; Luk 3:19; Joh 3:24)4 because John had been saying to him, “It is not lawful for you to have her.” (3 Mos 18:16; 3 Mos 20:21)5 And though he wanted to put him to death, he feared the people, because they held him to be a prophet. (Matt 11:9; Matt 21:26; Matt 21:46)6 But when Herod’s birthday came, the daughter of Herodias danced before the company and pleased Herod, (1 Mos 40:20)7 so that he promised with an oath to give her whatever she might ask.8 Prompted by her mother, she said, “Give me the head of John the Baptist here on a platter.”9 And the king was sorry, but because of his oaths and his guests he commanded it to be given.10 He sent and had John beheaded in the prison,11 and his head was brought on a platter and given to the girl, and she brought it to her mother.12 And his disciples came and took the body and buried it, and they went and told Jesus. (Matt 9:14)13 Now when Jesus heard this, he withdrew from there in a boat to a desolate place by himself. But when the crowds heard it, they followed him on foot from the towns. (Matt 15:32; Matt 16:9; Mark 6:32; Mark 8:2; Luk 9:10; Joh 6:1)14 When he went ashore he saw a great crowd, and he had compassion on them and healed their sick. (Matt 9:36)15 Now when it was evening, the disciples came to him and said, “This is a desolate place, and the day is now over; send the crowds away to go into the villages and buy food for themselves.” (Matt 14:22; Matt 15:23)16 But Jesus said, “They need not go away; you give them something to eat.” (2 Kung 4:42)17 They said to him, “We have only five loaves here and two fish.”18 And he said, “Bring them here to me.”19 Then he ordered the crowds to sit down on the grass, and taking the five loaves and the two fish, he looked up to heaven and said a blessing. Then he broke the loaves and gave them to the disciples, and the disciples gave them to the crowds. (1 Sam 9:13; Matt 26:26; Mark 7:34; Mark 8:7; Mark 14:22; Luk 24:30; Joh 11:41; Joh 17:1; 1 Kor 14:16)20 And they all ate and were satisfied. And they took up twelve baskets full of the broken pieces left over.21 And those who ate were about five thousand men, besides women and children.22 Immediately he made the disciples get into the boat and go before him to the other side, while he dismissed the crowds. (Matt 8:18; Mark 6:45; Joh 6:15)23 And after he had dismissed the crowds, he went up on the mountain by himself to pray. When evening came, he was there alone, (Mark 1:35; Mark 13:35; Luk 5:16; Luk 6:12; Luk 9:28)24 but the boat by this time was a long way[2] from the land,[3] beaten by the waves, for the wind was against them.25 And in the fourth watch of the night[4] he came to them, walking on the sea. (Matt 14:22)26 But when the disciples saw him walking on the sea, they were terrified, and said, “It is a ghost!” and they cried out in fear. (Luk 24:37)27 But immediately Jesus spoke to them, saying, “Take heart; it is I. Do not be afraid.” (5 Mos 31:6; Jes 41:13; Jes 43:1; Matt 17:7; Joh 16:33)28 And Peter answered him, “Lord, if it is you, command me to come to you on the water.”29 He said, “Come.” So Peter got out of the boat and walked on the water and came to Jesus. (Joh 21:7)30 But when he saw the wind,[5] he was afraid, and beginning to sink he cried out, “Lord, save me.” (Matt 8:25)31 Jesus immediately reached out his hand and took hold of him, saying to him, “O you of little faith, why did you doubt?” (Matt 6:30; Jak 1:6)32 And when they got into the boat, the wind ceased. (Matt 14:30)33 And those in the boat worshiped him, saying, “Truly you are the Son of God.” (Ps 2:7; Matt 3:17; Matt 8:2; Matt 14:22; Matt 16:16; Matt 26:63; Mark 1:1; Luk 1:35; Luk 4:41; Joh 1:49; Joh 6:14; Joh 10:36; Joh 11:27; Joh 20:31)34 And when they had crossed over, they came to land at Gennesaret. (Mark 6:53; Luk 5:1; Joh 6:24)35 And when the men of that place recognized him, they sent around to all that region and brought to him all who were sick (Matt 4:24)36 and implored him that they might only touch the fringe of his garment. And as many as touched it were made well. (Matt 9:20; Mark 3:10; Luk 6:19; Apg 5:15)