Lukas 9

Nya Levande Bibeln

1 En dag kallade Jesus samman sina tolv närmaste efterföljare och gav dem makt att driva ut alla slags onda andar och kraft att bota sjukdomar.2 Sedan sände han ut dem för att berätta att Gud vill rädda människor och göra dem till sitt eget folk, och för att bota sjuka.3 Han sa till dem: ”Ta inte med er något på vägen, ingen vandringsstav eller väska, inte mat eller pengar, och inga extra kläder.4 När ni har blivit erbjudna att övernatta hos någon, stanna då där tills ni fortsätter till nästa stad.5 Men om människorna i en stad inte vill ta emot er eller lyssna till er, så gå bara därifrån och bekymra er inte mer om dem. Skaka stadens damm av era fötter som ett tecken på att de själva får ta ansvar för vad de gjort.”6 Så började Jesus efterföljare att vandra från plats till plats och spred det glada budskapet och botade sjuka.7 När kung Herodes fick höra talas om alla de under Jesus gjorde, blev han orolig och visste inte vad han skulle tro, för somliga sa att det var Johannes döparen som hade uppstått från de döda.8 Några sa att det var Elia[1] som visade sig, och andra att någon annan av profeterna, som förr i tiden framförde Guds budskap, hade uppstått igen.9 Herodes sa: ”Jag lät halshugga Johannes. Men tänk om den här mannen som jag hör så mycket om ändå är Johannes?” Och han försökte få träffa Jesus.10 De tolv efterföljare som Jesus hade sänt ut kom nu tillbaka från sin vandring, och de rapporterade allt de hade gjort. Jesus drog sig undan med dem till staden Betsaida,11 men folket fick reda på vart han var på väg och följde efter. Och än en gång tog han emot folket och talade till dem om att Gud vill rädda människor och göra dem till sitt eget folk,[2] och han botade alla som behövde hjälp.12 När det började bli kväll kom de tolv efterföljarna och sa: ”Skicka iväg folket, så att de kan gå till byarna och gårdarna här i närheten och köpa mat och ordna någonstans att sova. På den här öde platsen finns det ju ingenting.”13 Men Jesus svarade: ”Ni själva kan ge dem mat!””Hur ska det gå till?” undrade de. ”Allt vi har är fem bröd och två fiskar. Menar du att vi ska gå och köpa mat så att det räcker till alla de här människorna?”14 Det var omkring 5 000 män där, förutom kvinnor och barn. ”Be dem bara att slå sig ner i grupper på 50 personer”, svarade Jesus.15 Och då gjorde hans efterföljare som han sa och lät alla slå sig ner.16 Sedan tog Jesus de fem bröden och de två fiskarna och såg upp mot himlen och tackade Gud för dem. Efter det bröt han bröden och fiskarna i bitar och gav åt sina efterföljare för att de skulle ge åt folket.17 Alla åt och blev mätta, och när man samlade ihop det som var över, blev det tolv fulla korgar.18 En gång när Jesus hade dragit sig undan för att be, och hans efterföljare var med honom, frågade han dem: ”Vem säger folket att jag är?”19 ”Somliga säger att du är Johannes döparen”, svarade de, ”och några att du är Elia[3]. Andra säger att någon annan av profeterna, som förr i tiden framförde Guds budskap, har uppstått från de döda.”20 Då frågade han dem: ”Vem tror ni att jag är?”Petrus svarade: ”Du är Messias, den kung som Gud har lovat sända.”21 Jesus gav dem då stränga order att inte tala om detta för någon,22 och förklarade: ”Jag, Människosonen[4], måste lida mycket. Folkets ledare och översteprästerna och laglärarna kommer att ta avstånd från mig och se till att jag dödas, men på den tredje dagen ska jag uppstå från de döda igen.”23 Sedan sa han till allt folket: ”Om någon vill bli min efterföljare, så kan han inte längre tänka på sig själv, utan måste följa mitt exempel och alltid vara beredd att dö.24 Ja, den som klamrar sig fast vid livet kommer till sist att förlora det, men den som förlorar sitt liv för min skull, han ska rädda det.25 Vad vinner en människa om hela världen blir hennes, om hon samtidigt förlorar det eviga livet?26 Den som skäms för mig och för de ord jag talar, honom ska jag, Människosonen[5], skämmas för, när jag återvänder i min och min Fars härlighet tillsammans med hans änglar.27 Men tro mig: några av er som står här just nu kommer inte att dö förrän ni har sett Gud i hans kungliga makt.[6]28 Ungefär en vecka senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes och gick upp på ett berg för att be.29 Och medan han bad förvandlades hans ansikte, och hans kläder blev bländande vita.30 Sedan visade sig två män som stod och talade med honom. Det var Mose och Elia,[7]31 och även de strålade av ett himmelskt ljus, och de talade om hur Jesus enligt Guds plan skulle dö i Jerusalem.32 Petrus och de båda andra hade varit så trötta att de somnat medan Jesus bad. Men nu vaknade de alltså och fick se Jesus stå där omstrålad av ljus tillsammans med de två männen.33 När Mose och Elia gjorde sig beredda att lämna Jesus, sa Petrus till Jesus: ”Mästare, det här är ett fantastiskt ställe att vara på! Låt oss bygga tre hyddor, en åt dig och en åt Mose och en åt Elia!” Han var så förvirrad att han inte visste vad han sa.34 Men under tiden han talade blev de insvepta i ett moln som sänkte sig ner över dem, och de blev alldeles förskräckta.35 Sedan hördes en röst från molnet som sa: ”Detta är min Son, min utvalde[8]. Lyssna på honom.”36 Och när rösten hade tystnat stod Jesus ensam kvar. Men hans efterföljare höll tyst om vad de hade sett, och berättade det inte för någon förrän långt senare.37 Nästa dag, när de kom ner från berget, möttes de av en stor mängd människor.38 Och en man i folkhopen ropade till Jesus: ”Mästare, hjälp min son, han är mitt enda barn.39 En ond ande brukar attackera honom, så att han skriker och vrider sig i kramper tills han får fradga runt munnen. När attacken äntligen är över, har anden nästan tagit död på honom.40 Jag bad dina efterföljare att driva ut den onda anden, men de klarade det inte!”41 ”Ni hopplösa människor som inte vill tro!” utbrast Jesus. ”Hur länge måste jag vara hos er och stå ut med er? Ta hit din son.”42 Och medan pojken var på väg mot Jesus, knuffade den onda anden omkull honom och slet och ryckte våldsamt i honom. Men Jesus befallde den onda anden att lämna pojken, och han botade honom och överlämnade honom till hans pappa.43 Alla som var med blev helt förundrade över Guds oerhörda makt och kraft. Medan folket fortfarande stod där helt häpna över allt han gjorde, sa Jesus till sina efterföljare:44 ”Lyssna noga, och kom ihåg vad jag nu säger: Jag, Människosonen[9], ska bli förrådd och överlämnad till människorna.”45 Men hans efterföljare förstod inte vad han talade om. Den verkliga betydelsen av det som Jesus förutsa var gömd för dem, och de vågade inte fråga vad han menade.46 Jesus efterföljare började nu diskutera med varandra om vem av dem som var mest betydelsefull.47 Men Jesus förstod vad som rörde sig i deras tankar. Därför tog han ett barn och ställde det bredvid sig48 och sa till dem: ”Den som tar emot det här barnet därför att det tillhör mig, han tar emot mig! Och den som tar emot mig, han tar emot Gud, eftersom Gud har sänt mig. Den som anser sig själv vara liten och obetydlig, han är mest betydelsefull.”49 Johannes, en av Jesus efterföljare, sa: ”Mästare, vi såg en man som drev ut onda andar i ditt namn, men eftersom han inte var en av oss försökte vi stoppa honom.”50 Då sa Jesus till Johannes: ”Låt honom hålla på, för den som inte är mot er, han är för er.”51 Den tid hade nu kommit då Gud bestämt att Jesus skulle återvända till honom i himlen, och Jesus beslöt därför att börja gå mot Jerusalem.52 En dag skickade han några efterföljare i förväg för att ordna med övernattning i en samarisk[10] by.53 Men eftersom Jesus var på väg mot Jerusalem ville man inte ha med honom att göra.54 När Jesus båda efterföljare Jakob och Johannes fick reda på vad som hade hänt, blev de upprörda och sa: ”Herre, ska vi befalla att eld kommer ner från himlen och bränner upp dem?”[11]55 Men Jesus vände sig om och tillrättavisade dem.[12]56 Sedan gick de vidare till en annan by.57 Medan de vandrade på vägen sa en man till Jesus: ”Jag vill följa dig vart du än går.”58 Jesus svarade: ”Du måste förstå, att rävarna har lyor och fåglarna har bon, men jag, Människosonen[13], har ingen plats där jag kan vila ut.”59 Till en annan sa han: ”Kom och bli min efterföljare!” Men mannen svarade: ”Låt mig först gå hem och begrava min pappa.”[14]60 Då sa Jesus: ”Låt dem som är andligt döda[15] begrava sina döda. Din uppgift är att sprida budskapet om att Gud vill rädda människor och göra dem till sitt eget folk.61 En annan man sa: ”Ja, Herre, jag ska komma, men låt mig först ta farväl av dem därhemma.”62 Då sa Jesus till honom: ”Den som gör sig klar att arbeta, men sedan låter sig lockas av annat, han kan inte tjäna Gud.[16]

Lukas 9

English Standard Version

1 And he called the twelve together and gave them power and authority over all demons and to cure diseases, (Matt 10:1; Mark 3:13; Mark 6:7)2 and he sent them out to proclaim the kingdom of God and to heal. (Matt 10:5; Matt 10:7; Luk 4:43; Luk 9:11; Luk 9:60; Luk 10:1; Luk 10:9)3 And he said to them, “Take nothing for your journey, no staff, nor bag, nor bread, nor money; and do not have two tunics.[1] (Matt 10:9; Mark 6:8; Luk 10:4; Luk 22:35)4 And whatever house you enter, stay there, and from there depart.5 And wherever they do not receive you, when you leave that town shake off the dust from your feet as a testimony against them.” (Neh 5:13; Mark 1:44; Apg 13:51; Apg 18:6; Jak 5:3)6 And they departed and went through the villages, preaching the gospel and healing everywhere. (Mark 6:12)7 Now Herod the tetrarch heard about all that was happening, and he was perplexed, because it was said by some that John had been raised from the dead, (Matt 14:1; Mark 6:14; Luk 3:1; Luk 3:19; Luk 9:19; Apg 13:1)8 by some that Elijah had appeared, and by others that one of the prophets of old had risen. (Luk 9:7)9 Herod said, “John I beheaded, but who is this about whom I hear such things?” And he sought to see him. (Luk 23:8)10 On their return the apostles told him all that they had done. And he took them and withdrew apart to a town called Bethsaida. (Matt 14:13; Matt 15:32; Mark 6:30; Mark 6:32; Mark 8:2; Joh 6:1)11 When the crowds learned it, they followed him, and he welcomed them and spoke to them of the kingdom of God and cured those who had need of healing. (Luk 8:40; Luk 9:2)12 Now the day began to wear away, and the twelve came and said to him, “Send the crowd away to go into the surrounding villages and countryside to find lodging and get provisions, for we are here in a desolate place.” (Jer 6:4; Matt 15:23; Luk 24:29)13 But he said to them, “You give them something to eat.” They said, “We have no more than five loaves and two fish—unless we are to go and buy food for all these people.” (2 Kung 4:42; Matt 16:9; Mark 8:19)14 For there were about five thousand men. And he said to his disciples, “Have them sit down in groups of about fifty each.”15 And they did so, and had them all sit down.16 And taking the five loaves and the two fish, he looked up to heaven and said a blessing over them. Then he broke the loaves and gave them to the disciples to set before the crowd. (1 Sam 9:13; Matt 26:26; Mark 7:34; Mark 8:7; Mark 14:22; Luk 24:30; Joh 11:41; Joh 17:1; 1 Kor 14:16)17 And they all ate and were satisfied. And what was left over was picked up, twelve baskets of broken pieces.18 Now it happened that as he was praying alone, the disciples were with him. And he asked them, “Who do the crowds say that I am?” (Matt 16:13; Mark 8:27)19 And they answered, “John the Baptist. But others say, Elijah, and others, that one of the prophets of old has risen.” (Matt 14:2; Matt 17:10; Mark 6:14; Mark 6:15; Mark 9:11; Luk 9:7; Luk 9:8; Joh 1:21)20 Then he said to them, “But who do you say that I am?” And Peter answered, “The Christ of God.” (Matt 1:17; Luk 23:35; Apg 3:18; Upp 12:10)21 And he strictly charged and commanded them to tell this to no one, (Matt 12:16; Matt 16:20; Mark 8:30)22 saying, “The Son of Man must suffer many things and be rejected by the elders and chief priests and scribes, and be killed, and on the third day be raised.” (Matt 16:21; Matt 17:12; Matt 17:22; Matt 27:63; Mark 8:31; Mark 9:30; Luk 13:33; Luk 17:25; Luk 18:31; Luk 18:33; Luk 20:17; Luk 24:7; Luk 24:46; Joh 2:19; 1 Pet 2:4)23 And he said to all, “If anyone would come after me, let him deny himself and take up his cross daily and follow me. (Matt 10:38; 1 Kor 15:31; 2 Tim 2:12)24 For whoever would save his life will lose it, but whoever loses his life for my sake will save it. (Luk 9:23)25 For what does it profit a man if he gains the whole world and loses or forfeits himself? (Luk 12:20)26 For whoever is ashamed of me and of my words, of him will the Son of Man be ashamed when he comes in his glory and the glory of the Father and of the holy angels. (5 Mos 33:2; Dan 7:10; Dan 7:13; Sak 14:5; Matt 10:33; Matt 13:41; Matt 16:27; Matt 19:28; Matt 24:30; Matt 25:31; Matt 26:64; Mark 10:37; Joh 1:51; Joh 17:24; Apg 1:11; Apg 10:22; Rom 1:16; 1 Thess 1:10; 1 Thess 4:16; 2 Tim 1:8; 2 Tim 1:12; 2 Tim 1:16; Heb 11:16; 1 Joh 2:28; Jud 1:14; Upp 1:7; Upp 14:10)27 But I tell you truly, there are some standing here who will not taste death until they see the kingdom of God.” (Matt 10:23; Matt 23:36; Matt 24:34; Mark 13:30; Luk 21:31; Joh 8:52; Heb 2:9)28 Now about eight days after these sayings he took with him Peter and John and James and went up on the mountain to pray. (Matt 14:23; Matt 17:1; Mark 9:2; Mark 14:33; Luk 8:51)29 And as he was praying, the appearance of his face was altered, and his clothing became dazzling white. (Ps 104:2; Dan 7:9; Matt 28:3; Mark 16:12)30 And behold, two men were talking with him, Moses and Elijah,31 who appeared in glory and spoke of his departure,[2] which he was about to accomplish at Jerusalem.32 Now Peter and those who were with him were heavy with sleep, but when they became fully awake they saw his glory and the two men who stood with him. (Dan 8:18; Matt 26:43; Joh 1:14)33 And as the men were parting from him, Peter said to Jesus, “Master, it is good that we are here. Let us make three tents, one for you and one for Moses and one for Elijah”—not knowing what he said. (Neh 8:15; Mark 9:6; Mark 14:40)34 As he was saying these things, a cloud came and overshadowed them, and they were afraid as they entered the cloud. (2 Mos 24:15; 2 Pet 1:17)35 And a voice came out of the cloud, saying, “This is my Son, my Chosen One;[3] listen to him!” (Ps 89:3; Jes 42:1; Jes 49:7; Luk 9:34; Luk 23:35; Apg 3:22)36 And when the voice had spoken, Jesus was found alone. And they kept silent and told no one in those days anything of what they had seen. (Matt 17:9; Mark 9:9)37 On the next day, when they had come down from the mountain, a great crowd met him. (Matt 17:14; Mark 9:14)38 And behold, a man from the crowd cried out, “Teacher, I beg you to look at my son, for he is my only child. (Luk 7:12)39 And behold, a spirit seizes him, and he suddenly cries out. It convulses him so that he foams at the mouth, and shatters him, and will hardly leave him.40 And I begged your disciples to cast it out, but they could not.” (Matt 10:1; Mark 6:7; Luk 9:1; Luk 10:17)41 Jesus answered, “O faithless and twisted generation, how long am I to be with you and bear with you? Bring your son here.” (Joh 14:9; Joh 20:27; Fil 2:15)42 While he was coming, the demon threw him to the ground and convulsed him. But Jesus rebuked the unclean spirit and healed the boy, and gave him back to his father. (Sak 3:2; Matt 8:26; Mark 1:25; Luk 4:35; Luk 4:39; Luk 7:15; Jud 1:9)43 And all were astonished at the majesty of God. But while they were all marveling at everything he was doing, Jesus[4] said to his disciples, (Matt 17:22; Mark 9:30; Luk 9:22; 2 Pet 1:16)44 “Let these words sink into your ears: The Son of Man is about to be delivered into the hands of men.” (Luk 9:43)45 But they did not understand this saying, and it was concealed from them, so that they might not perceive it. And they were afraid to ask him about this saying. (Matt 17:13; Mark 6:52; Mark 9:10; Luk 2:50; Luk 18:34; Luk 24:16; Joh 10:6; Joh 12:16; Joh 16:17)46 An argument arose among them as to which of them was the greatest. (Matt 18:1; Matt 20:20; Mark 9:33; Mark 10:35)47 But Jesus, knowing the reasoning of their hearts, took a child and put him by his side48 and said to them, “Whoever receives this child in my name receives me, and whoever receives me receives him who sent me. For he who is least among you all is the one who is great.” (Matt 10:40; Matt 10:42; Luk 22:26)49 John answered, “Master, we saw someone casting out demons in your name, and we tried to stop him, because he does not follow with us.” (4 Mos 11:28; Matt 7:22; Matt 12:27; Mark 9:38; Mark 16:17; Luk 10:17; Apg 19:13)50 But Jesus said to him, “Do not stop him, for the one who is not against you is for you.” (Matt 12:30; Luk 11:23)51 When the days drew near for him to be taken up, he set his face to go to Jerusalem. (2 Kung 12:17; Jes 50:7; Jer 42:15; Mark 16:19; Luk 13:22; Luk 17:11; Luk 18:31; Luk 19:11; Luk 19:28)52 And he sent messengers ahead of him, who went and entered a village of the Samaritans, to make preparations for him. (Matt 10:5; Luk 10:1)53 But the people did not receive him, because his face was set toward Jerusalem. (Luk 10:33; Joh 4:9; Joh 4:20)54 And when his disciples James and John saw it, they said, “Lord, do you want us to tell fire to come down from heaven and consume them?”[5] (Upp 13:13)55 But he turned and rebuked them.[6]56 And they went on to another village.57 As they were going along the road, someone said to him, “I will follow you wherever you go.” (Matt 8:19; Luk 9:51)58 And Jesus said to him, “Foxes have holes, and birds of the air have nests, but the Son of Man has nowhere to lay his head.”59 To another he said, “Follow me.” But he said, “Lord, let me first go and bury my father.”60 And Jesus[7] said to him, “Leave the dead to bury their own dead. But as for you, go and proclaim the kingdom of God.” (Luk 9:2; Joh 5:25)61 Yet another said, “I will follow you, Lord, but let me first say farewell to those at my home.” (1 Kung 19:20)62 Jesus said to him, “No one who puts his hand to the plow and looks back is fit for the kingdom of God.” (Fil 3:13)