Registrera dig gratis

Lukas 8

Nya Levande Bibeln



1 Efter detta gav sig Jesus ut på vandring till olika städer och byar i Galileen. Och överallt berättade han det glada budskapet om att Gud vill rädda människor och göra dem till sitt eget folk.[1] Med på vandringen hade han sina tolv närmaste efterföljare, 2 och några kvinnor som hade blivit befriade från onda andar och från sjukdomar. Kvinnorna var: Maria från Magdala, som Jesus hade befriat från sju onda andar, 3 Johanna, fru till kung Herodes förvaltare Kusas, Susanna, och många andra som hjälpte Jesus och hans efterföljare med sina egna pengar. 



4 En dag när mycket folk hade kommit ut till Jesus från de olika städerna, berättade han den här bilden för dem: 5 ”En lantbrukare gick ut på sin åker för att så. När han sådde föll en del av sädeskornen på stigen bredvid, och folk trampade på dem, och fåglarna kom och åt upp dem. 6 En del korn föll på den hårda stengrunden och började snart gro, men vissnade lika fort eftersom det inte fanns tillräckligt med fukt i jorden. 7 Andra korn föll bland tistlarna, och eftersom tistlarna växte upp samtidigt kvävde de plantorna. 8 Men en del korn föll i bördig jord och växte upp och gav 100 gånger så mycket säd som den som hade såtts.” Sedan ropade Jesus: ”Lyssna noga och försök att förstå!” 



9 Hans efterföljare frågade honom nu vad denna bild betydde. 10 Han svarade: ”Ni har fått gåvan att förstå min undervisning om hur Gud vill rädda människor och göra dem till sitt eget folk,[2] men de andra får bara höra de här bilderna, för att ’de ska se vad jag gör men ändå inte se, och höra vad jag säger men ändå inte förstå.’ 11 Detta är vad bilden betyder: Säden som lantbrukaren sår är Guds budskap. 12 Den hårda stigen, där en del av säden föll, liknar den människas hjärta som hör budskapet men inte tar det på allvar. Snart kommer djävulen och tar bort sådden ur hennes hjärta och hindrar henne från att tro och bli räddad. 13 Den hårda stengrunden är lik den människas hjärta som hör budskapet och tar emot det med äkta glädje, men som inte har så mycket djup i sig att rötterna kan utvecklas. Hon vet att det hon hört är sant, och tror en tid, men så fort hon blir utsatt för prövningar ger hon upp sin tro. 14 Marken som var täckt av tistlar kan jämföras med den människa som hör budskapet och tror på det, men som efter en tid låter det kvävas av livets bekymmer, eller av en hög inkomst och nöjen, så att budskapet till slut inte påverkar hennes liv alls. 15 Men den bördiga jorden liknar den människa som lyssnar till budskapet och gömmer det i ett gott och uppriktigt hjärta. Genom uthållighet låter hon sedan budskapet få påverka hela hennes liv. 



16 När man tänder en lampa gömmer man den inte under en låda eller sätter den under en bänk, utan tvärtom ställer man den så att alla som kommer in kan se ljuset. 17 På samma sätt ska allt som nu är gömt en dag föras fram i ljuset och bli synligt för alla. 18 Var därför noga med hur ni lyssnar och se till att det budskap ni får höra leder till handling. För den som förstår vad jag säger ska med tiden förstå alltmer. Men den som inget förstår ska till slut bli av med även den lilla insikt han trodde sig ha.” 



19 Jesus mamma och bröder kom en gång för att prata med honom, men kunde inte komma in i huset där han undervisade eftersom det var så fullt av folk. 20 Man sa då till honom: ”Din mamma och dina bröder står här utanför och vill träffa dig.” 21 Men han svarade: ”Min mamma och mina syskon, det är alla de som hör Guds budskap och lyder det.” 



22-23 En dag sa Jesus till sina efterföljare: ”Kom, så åker vi över till andra sidan sjön.” Och de steg i en båt och gav sig iväg, och under resan la sig Jesus ner i båten och somnade. Men plötsligt svepte en våldsam storm ner över sjön, och båten började fyllas så att de var verkligt illa ute. 24 Då gick hans efterföljare fram och väckte honom och började ropa: ”Herre, Herre, vi sjunker!” Och när Jesus vaknat talade han strängt till vinden och vågorna, och de la sig genast, och allt blev lugnt! 25 Sedan frågade Jesus sina efterföljare: ”Hur är det egentligen med er tro?”Häpna och förskräckta sa de till varandra: ”Vem är han, eftersom till och med vinden och vågorna lyder honom?” 



26 Så kom de över till området kring Gerasa[3], tvärs över sjön från Galileen, och la till där. 27 Och när Jesus steg ur båten kom en man från staden emot honom. Han hade länge varit besatt av onda andar och levde hemlös och naken bland klippgravarna. 28 Så snart han fick se Jesus började han skrika och föll ner inför honom och ropade högt: ”Lämna mig ifred, Jesus, du den högsta Gudens son! Jag ber dig, plåga mig inte!” 29 För Jesus hade just befallt den onda anden att lämna mannen. Den onda anden hade haft mannen i sitt våld under en lång tid. Man hade bundit mannen med kedjor, satt fotbojor på honom och försökt att låsa in honom, men han hade slitit sig loss och drivits ut i ödemarken av den onda anden. 30 Jesus frågade nu: ”Vad heter du?” Mannen svarade då: ”Legion[4]”, för han var besatt av många onda andar. 31 Och andarna bad Jesus att inte skicka iväg dem till avgrunden[5]. 32 Men samtidigt som detta hände gick en stor svinhjord och betade på berget ovanför sjön. De onda andarna bad därför Jesus att få fara in i svinen, och Jesus tillät dem att göra det. 33 Då lämnade de onda andarna mannen och for in i svinen, och hela svinhjorden rusade utför bergssluttningen och ner i sjön och drunknade. 34 När herdarna som vaktat svinen såg vad som hände, sprang de till den närliggande staden och till byarna runt omkring och berättade alltihop. 35-36 Folket gick då ut för att ta reda på vad som hade hänt, och när de kom till Jesus fick de se mannen som hade varit besatt sitta helt lugn vid Jesus fötter, påklädd och fullständigt normal. Skräckslagna hörde de sedan ögonvittnena berätta hur den besatta mannen hade blivit befriad. 37 Men händelsen hade skrämt upp människorna i Gerasa‑området så mycket att de bad Jesus lämna dem. Han steg därför i en båt och åkte tillbaka till andra sidan sjön igen. 38 Mannen som hade varit besatt bad att få följa med Jesus, men Jesus skickade iväg honom och sa: 39 ”Gå tillbaka till din familj och berätta vilket under Gud har gjort med dig.”Då gick mannen iväg och berättade för alla i hela staden om det stora under som Jesus hade gjort med honom. 



40 När Jesus kom tillbaka, tog folket emot honom på stranden, för alla hade väntat på honom. 41 Då kom det fram en man som hette Jairos och kastade sig ner framför Jesus. Han var föreståndare för synagogan[6] på platsen, och han bad Jesus följa med honom hem, 42 eftersom hans enda barn, en flicka på tolv år, höll på att dö. Jesus följde genast med Jairos, och på vägen dit trängde folket på från alla håll. 43 I folkhopen fanns då också en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år och inte blivit frisk, trots att hon lagt ut allt hon ägde på läkare. 44 Kvinnan närmade sig nu Jesus bakifrån och rörde vid tofsen på hans mantel. Och genast stannade blödningen! 45 ”Vem rörde vid mig?” frågade Jesus. Och då alla teg, sa Petrus: ”Mästare, det är ju så många som knuffas och tränger sig på överallt.” 46 Men Jesus sa till honom: ”Nej, det var någon som medvetet rörde vid mig, för jag kände att det gick ut kraft från mig.” 47 När kvinnan förstod att Jesus hade upptäckt vad hon gjort, kom hon darrande fram och föll ner för honom.[7] Sedan berättade hon varför hon hade rört vid honom och att hon genast blivit frisk. 48 ”Min dotter”, sa han till henne, ”din tro har hjälpt dig. Gå i frid.” 49 Medan Jesus fortfarande talade med kvinnan, kom det en budbärare från Jairos hus och meddelade pappan: ”Din lilla flicka har dött. Det är ingen idé att du stör Mästaren längre.” 50 Men då Jesus hörde vad som hade hänt, sa han till Jairos: ”Var inte rädd! Tro bara, så ska hon bli bra igen!” 51 När de sedan kom fram till huset lät inte Jesus någon följa med in utom Petrus, Jakob och Johannes och den lilla flickans pappa och mamma. 52 Därinne var det fullt av människor som grät och höll dödsklagan över flickan, men Jesus sa: ”Gråt inte! Hon är inte död, hon sover bara!” 53 Då hånskrattade folket åt Jesus, för de visste ju att hon hade dött. 54 Men Jesus tog hennes hand och sa högt: ”Flicka, ställ dig upp!” 55 Och genast återvände hennes ande och hon reste sig upp! Sedan sa Jesus till dem att ge henne något att äta. 56 Hennes föräldrar blev alldeles häpna, men Jesus förbjöd dem att berätta för någon vad som hade hänt. 

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®
Used by permission. All rights reserved worldwide.

Lukas 8

English Standard Version



1 Soon afterward he went on through cities and villages, proclaiming and bringing the good news of the kingdom of God. And the twelve were with him, (Mark 6:6; Luk 4:43) 2 and also some women who had been healed of evil spirits and infirmities: Mary, called Magdalene, from whom seven demons had gone out, (Matt 27:55; Matt 27:56; Matt 27:61; Matt 28:1; Mark 15:40; Mark 16:9; Luk 23:49; Luk 23:55; Luk 24:10; Joh 19:25; Joh 20:1; Joh 20:18; Apg 1:14) 3 and Joanna, the wife of Chuza, Herod’s household manager, and Susanna, and many others, who provided for them[1] out of their means. (Luk 24:10) 



4 And when a great crowd was gathering and people from town after town came to him, he said in a parable, (Matt 13:1; Mark 4:1) 5 “A sower went out to sow his seed. And as he sowed, some fell along the path and was trampled underfoot, and the birds of the air devoured it. (Jes 55:10; Am 9:13) 6 And some fell on the rock, and as it grew up, it withered away, because it had no moisture. (Joh 15:6) 7 And some fell among thorns, and the thorns grew up with it and choked it. (Jer 4:3) 8 And some fell into good soil and grew and yielded a hundredfold.” As he said these things, he called out, “He who has ears to hear, let him hear.” (1 Mos 26:12; Matt 11:15) 



9 And when his disciples asked him what this parable meant, 10 he said, “To you it has been given to know the secrets of the kingdom of God, but for others they are in parables, so that ‘seeing they may not see, and hearing they may not understand.’ (Jes 6:9; Matt 11:25; Matt 13:13; Matt 19:11; Rom 16:25; 1 Kor 2:6; Kol 1:27; 1 Joh 2:20; 1 Joh 2:27) 11 Now the parable is this: The seed is the word of God. (Matt 13:18; Mark 2:2; Mark 4:13; Mark 4:33; Luk 1:2; Apg 8:4; Jak 1:21) 12 The ones along the path are those who have heard; then the devil comes and takes away the word from their hearts, so that they may not believe and be saved. (Mark 16:16) 13 And the ones on the rock are those who, when they hear the word, receive it with joy. But these have no root; they believe for a while, and in time of testing fall away. (Jes 58:2; Hes 33:31; Hos 6:4; Mark 6:20; Joh 5:35; Gal 1:6; Gal 5:7; 1 Tim 4:1; Heb 3:12) 14 And as for what fell among the thorns, they are those who hear, but as they go on their way they are choked by the cares and riches and pleasures of life, and their fruit does not mature. (Matt 6:25; Jak 1:11) 15 As for that in the good soil, they are those who, hearing the word, hold it fast in an honest and good heart, and bear fruit with patience. (Hos 14:8; Joh 15:5; Fil 1:11; Kol 1:6; Heb 10:36; Jak 5:7) 



16 “No one after lighting a lamp covers it with a jar or puts it under a bed, but puts it on a stand, so that those who enter may see the light. (Matt 5:15; Mark 4:21; Luk 11:33) 17 For nothing is hidden that will not be made manifest, nor is anything secret that will not be known and come to light. (Matt 10:26; Luk 12:2; 1 Tim 5:25) 18 Take care then how you hear, for to the one who has, more will be given, and from the one who has not, even what he thinks that he has will be taken away.” (Matt 13:12; Luk 8:11) 



19 Then his mother and his brothers[2] came to him, but they could not reach him because of the crowd. (Matt 12:46; Matt 13:55; Mark 3:31; Mark 6:3; Joh 2:12; Joh 7:3; Joh 7:5; Joh 7:10; Apg 1:14; 1 Kor 9:5; Gal 1:19) 20 And he was told, “Your mother and your brothers are standing outside, desiring to see you.” 21 But he answered them, “My mother and my brothers are those who hear the word of God and do it.” (Luk 11:28; Jak 1:22) 



22 One day he got into a boat with his disciples, and he said to them, “Let us go across to the other side of the lake.” So they set out, (Matt 8:23; Mark 4:36; Luk 5:1; Luk 8:33; Joh 6:16) 23 and as they sailed he fell asleep. And a windstorm came down on the lake, and they were filling with water and were in danger. (Luk 8:22) 24 And they went and woke him, saying, “Master, Master, we are perishing!” And he awoke and rebuked the wind and the raging waves, and they ceased, and there was a calm. (Ps 65:7; Ps 104:7; Matt 14:32; Mark 6:51; Luk 4:39) 25 He said to them, “Where is your faith?” And they were afraid, and they marveled, saying to one another, “Who then is this, that he commands even winds and water, and they obey him?” (Mark 1:27; Luk 5:9; Joh 14:27) 



26 Then they sailed to the country of the Gerasenes,[3] which is opposite Galilee. (Matt 8:28; Mark 5:1) 27 When Jesus[4] had stepped out on land, there met him a man from the city who had demons. For a long time he had worn no clothes, and he had not lived in a house but among the tombs. (Upp 18:2) 28 When he saw Jesus, he cried out and fell down before him and said with a loud voice, “What have you to do with me, Jesus, Son of the Most High God? I beg you, do not torment me.” (1 Mos 14:18; 4 Mos 24:16; Ps 57:2; Jes 14:14; Dan 3:26; Matt 14:33; Mark 1:23; Mark 1:26; Luk 1:32; Luk 4:3; Luk 4:9; Luk 4:33; Luk 6:35; Apg 8:7; Apg 16:17) 29 For he had commanded the unclean spirit to come out of the man. (For many a time it had seized him. He was kept under guard and bound with chains and shackles, but he would break the bonds and be driven by the demon into the desert.) (Matt 12:43; Luk 11:24) 30 Jesus then asked him, “What is your name?” And he said, “Legion,” for many demons had entered him. (Matt 26:53) 31 And they begged him not to command them to depart into the abyss. (Upp 9:1) 32 Now a large herd of pigs was feeding there on the hillside, and they begged him to let them enter these. So he gave them permission. 33 Then the demons came out of the man and entered the pigs, and the herd rushed down the steep bank into the lake and drowned. (Luk 8:22) 34 When the herdsmen saw what had happened, they fled and told it in the city and in the country. 35 Then people went out to see what had happened, and they came to Jesus and found the man from whom the demons had gone, sitting at the feet of Jesus, clothed and in his right mind, and they were afraid. (Luk 8:27; Luk 10:39) 36 And those who had seen it told them how the demon-possessed[5] man had been healed. 37 Then all the people of the surrounding country of the Gerasenes asked him to depart from them, for they were seized with great fear. So he got into the boat and returned. (Luk 5:8; Apg 16:39) 38 The man from whom the demons had gone begged that he might be with him, but Jesus sent him away, saying, 39 “Return to your home, and declare how much God has done for you.” And he went away, proclaiming throughout the whole city how much Jesus had done for him. (Ps 66:16; Luk 5:14) 



40 Now when Jesus returned, the crowd welcomed him, for they were all waiting for him. (Luk 9:11) 41 And there came a man named Jairus, who was a ruler of the synagogue. And falling at Jesus’ feet, he implored him to come to his house, (Matt 9:18; Mark 5:22; Luk 13:14; Apg 13:15; Apg 18:8; Apg 18:17) 42 for he had an only daughter, about twelve years of age, and she was dying. As Jesus went, the people pressed around him. (Mark 3:9; Luk 7:12; Luk 8:45) 43 And there was a woman who had had a discharge of blood for twelve years, and though she had spent all her living on physicians,[6] she could not be healed by anyone. (3 Mos 15:25; Mark 12:44; Luk 21:4) 44 She came up behind him and touched the fringe of his garment, and immediately her discharge of blood ceased. (4 Mos 15:38; 5 Mos 22:12; Matt 14:36; Matt 15:28; Matt 17:18; Matt 23:5) 45 And Jesus said, “Who was it that touched me?” When all denied it, Peter[7] said, “Master, the crowds surround you and are pressing in on you!” 46 But Jesus said, “Someone touched me, for I perceive that power has gone out from me.” (Luk 5:17; Luk 6:19; Apg 10:38) 47 And when the woman saw that she was not hidden, she came trembling, and falling down before him declared in the presence of all the people why she had touched him, and how she had been immediately healed. 48 And he said to her, “Daughter, your faith has made you well; go in peace.” (Luk 7:50) 49 While he was still speaking, someone from the ruler’s house came and said, “Your daughter is dead; do not trouble the Teacher any more.” (Luk 7:6; Luk 8:41; Joh 11:28) 50 But Jesus on hearing this answered him, “Do not fear; only believe, and she will be well.” 51 And when he came to the house, he allowed no one to enter with him, except Peter and John and James, and the father and mother of the child. (Mark 3:17; Mark 14:33; Luk 9:28) 52 And all were weeping and mourning for her, but he said, “Do not weep, for she is not dead but sleeping.” (Matt 11:17; Luk 7:13; Luk 23:27; Joh 11:4; Joh 11:11; Apg 20:10) 53 And they laughed at him, knowing that she was dead. 54 But taking her by the hand he called, saying, “Child, arise.” (Matt 11:5; Mark 1:31; Luk 7:14; Luk 7:22; Joh 11:43) 55 And her spirit returned, and she got up at once. And he directed that something should be given her to eat. (Dom 15:19; 1 Sam 30:12) 56 And her parents were amazed, but he charged them to tell no one what had happened. (Matt 8:4) 

The ESV® Bible (The Holy Bible, English Standard Version®) copyright ©2001 by Crossway Bibles, a publishing ministry of Good News Publishers. ESV® Text Edition: 2016. The ESV® text has been reproduced in cooperation with and by permission of Good News Publishers. Unauthorized reproduction of this publication is prohibited. All rights reserved.

The ESV® Bible (The Holy Bible, English Standard Version®) is adapted from the Revised Standard Version of the Bible, copyright Division of Christian Education of the National Council of the Churches of Christ in the U.S.A. All rights reserved.