Lukas 2

Nya Levande Bibeln

1 Vid den här tiden hade den romerska kejsaren Augustus gett order om att alla invånare i romarriket skulle registreras, så att de kunde betala skatt.2 Det var den första skatteregistreringen, och den gjordes när Quirinius var landshövding i Syrien.3 Var och en var då tvungen att resa till sin hemstad för att registrera sig.4 Och eftersom Josef tillhörde kung Davids släkt, måste han resa från staden Nasaret i Galileen till Betlehem i Judeen, kung Davids stad.5 Han tog med sig Maria, den flicka han var förlovad[1] med, och som nu väntade barn.6 Men medan de var i Betlehem blev det dags för henne att föda,7 och hon födde sitt första barn, en pojke. Hon lindade honom sedan med tygstycken[2] och la honom i djurens krubba, för det fanns inte plats för dem inne i värdshuset.8 Samma natt var några herdar ute och vaktade sina får på fälten utanför staden.9 Då stod plötsligt en ängel från Herren Gud framför dem, och Herrens härlighet lyste omkring dem. De blev fruktansvärt rädda,10 men ängeln lugnade dem och sa: ”Var inte rädda! Jag kommer till er med ett budskap som gäller hela ert folk, och som ska göra alla mycket glada!11 Inatt har den som ska rädda er fötts i Betlehem. Han är Messias, den utlovade kungen, Herren.12 Ni kommer att känna igen honom på att han är lindad med tygstycken och ligger i en krubba.”13 Och plötsligt var ängeln omgiven av en stor kör av änglar från himlen som hyllade Herren Gud och sjöng:14 ”Ära till Gud i himlen, och frid på jorden, till dem som gör Gud glad.”15 När änglarna hade farit tillbaka upp till himlen, sa herdarna till varandra: ”Kom! Vi måste gå till Betlehem och se det fantastiska som har hänt, och som Herren har låtit oss få veta!”16 Så sprang de in till staden, och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban.17 Och när de hade sett barnet, berättade de för alla vad ängeln hade sagt om honom.18 Och alla förvånades över herdarnas berättelse,19 men Maria la varje ord på minnet och tänkte ofta på det.20 Herdarna vände sedan tillbaka och hyllade och ärade Gud för allt de hade fått se och höra. För allt var precis så som ängeln hade berättat för dem.21 Åtta dagar senare, när pojken skulle omskäras, fick han heta Jesus, det namn som ängeln gav honom innan hans mamma blev gravid.22 När det sedan var dags för föräldrarnas reningsoffer[3] enligt Moses lag, tog de med Jesus till templet i Jerusalem för att bära fram honom inför Herren Gud.23 Herren har ju sagt i sin lag att om en kvinnas första barn är en pojke, ska han tillhöra Herren.[4]24 Samtidigt bar föräldrarna fram offret, som enligt lagen skulle vara ett par turturduvor eller två unga duvor.25 Vid den här tiden bodde en man som hette Symeon i Jerusalem, en mycket god man som levde efter Guds vilja och var fylld av Guds heliga Ande. Han väntade ivrigt på att Israels räddare skulle komma.26 Guds heliga Ande hade gjort klart för honom att han inte skulle dö förrän han hade sett Messias, den kung som Herren Gud hade lovat sända.27 Just den här dagen hade Guds Ande uppmanat Symeon att gå till templet, så när Maria och Josef kom för att bära fram Jesus inför Herren Gud precis som lagen krävde,28 var Symeon där. Och han tog barnet i sin famn och tackade Gud och sa:29 ”Herre, nu kan jag dö i frid, precis som du har lovat!30-31 För nu har jag med egna ögon sett honom som du har bestämt ska rädda världen.32 Han är det ljus som ska göra dig synlig för alla folk och ge ära åt ditt folk Israel.”33 Josef och Maria var mycket förvånade över vad han sa om Jesus.34 Och Symeon bad Gud att ge dem allt gott och sa till Maria: ”Många i Israel kommer att stöta bort det här barnet, och det ska bli deras olycka. Men för många ska han bli till stor glädje. Han ska vara ett tecken man strider om.35 Ja, också du ska få lida, du ska känna det som om någon huggit dig i hjärtat. Men allt detta ska avslöja vad som verkligen gömmer sig i människors inre.”36-37 En gammal kvinna, som hette Hanna och som Gud hade gett förmågan att framföra budskap från honom, var också i templet. Hon var dotter till Fanuel från Ashers stam. Hon hade varit gift i sju år när hon var ung, men hennes man hade dött, och hon var nu 84 år. Hon lämnade aldrig templet utan var där dag och natt och tjänade Gud genom bön och fasta.38 Just när Symeon talade med Maria och Josef kom Hanna dit och började tacka och hylla Gud. Och hon berättade om Jesus för alla som väntade på att Jerusalem skulle befrias.39 När föräldrarna sedan hade gjort allt det som Herren Gud kräver i sin lag, återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen.40 Där växte den lilla pojken upp och blev stark, och han var ovanligt vis för sin ålder. Och Gud tog hand om honom.41 Jesus föräldrar brukade varje år gå till Jerusalem för att vara med vid påskhögtiden[5].42 Och när Jesus var tolv år gick de dit som vanligt.43 Men då festen var över och de skulle vända tillbaka hem igen stannade Jesus kvar i Jerusalem utan att föräldrarna visste om det.44 Föräldrarna gick en hel dag utan att sakna honom, för de trodde att han var tillsammans med sina vänner i ressällskapet. Men framåt kvällen började de fråga efter honom bland släktingar och vänner.45 Och när de inte kunde hitta honom någonstans, vände de tillbaka till Jerusalem för att leta efter honom där.46-47 Efter tre dagars letande hittade de honom till sist i templet, där han satt mitt bland de religiösa lärarna och diskuterade svåra frågor. Och alla som hörde honom förvånades över hans intelligens och kloka svar.48 Hans föräldrar visste inte vad de skulle tro, och Maria sa: ”Men Jesus, hur kunde du göra så mot oss? Din pappa och jag har varit så oroliga och letat överallt efter dig!”49 ”Varför har ni letat efter mig?” frågade han. ”Visste ni inte att jag måste vara i min Pappas hus, i templet?”50 Men de förstod inte vad han menade.51 Sedan följde han med dem hem till Nasaret och lydde dem i allt. Men hans mamma tänkte ofta på det som hade hänt.52 Och Jesus blev äldre och visare för varje dag och var älskad av både Gud och människor.

Lukas 2

English Standard Version

1 In those days a decree went out from Caesar Augustus that all the world should be registered. (Luk 3:1; Apg 5:37; Apg 17:7)2 This was the first registration when[1] Quirinius was governor of Syria. (Luk 2:1; Luk 3:1)3 And all went to be registered, each to his own town.4 And Joseph also went up from Galilee, from the town of Nazareth, to Judea, to the city of David, which is called Bethlehem, because he was of the house and lineage of David, (1 Sam 16:1; Matt 2:1; Matt 2:23; Luk 1:26; Luk 1:27; Luk 2:11; Joh 7:42)5 to be registered with Mary, his betrothed,[2] who was with child.6 And while they were there, the time came for her to give birth. (Luk 2:4)7 And she gave birth to her firstborn son and wrapped him in swaddling cloths and laid him in a manger, because there was no place for them in the inn.[3] (Luk 2:12; Luk 2:16; Luk 22:11)8 And in the same region there were shepherds out in the field, keeping watch over their flock by night.9 And an angel of the Lord appeared to them, and the glory of the Lord shone around them, and they were filled with great fear. (Luk 9:31; Luk 24:4; Apg 7:55; Apg 12:7; 2 Kor 3:18)10 And the angel said to them, “Fear not, for behold, I bring you good news of great joy that will be for all the people. (Sak 9:9; Luk 2:32; Joh 11:50)11 For unto you is born this day in the city of David a Savior, who is Christ the Lord. (Jes 9:6; Matt 1:17; Matt 1:21; Luk 1:43; Luk 2:4; Luk 23:2; Joh 4:42; Apg 2:36; Apg 10:36)12 And this will be a sign for you: you will find a baby wrapped in swaddling cloths and lying in a manger.” (1 Sam 2:34; 2 Kung 19:29; 2 Kung 20:8; Jes 7:11; Jes 7:14; Luk 2:7)13 And suddenly there was with the angel a multitude of the heavenly host praising God and saying, (1 Mos 28:12; 1 Mos 32:1; 1 Kung 22:19; 2 Krön 18:18; Ps 103:21; Ps 148:2; Dan 7:10; Upp 5:11)14 “Glory to God in the highest, and on earth peace among those with whom he is pleased!”[4] (Ps 85:10; Ps 148:1; Jes 9:6; Hagg 2:9; Matt 6:10; Matt 21:9; Matt 28:18; Luk 1:79; Luk 3:22; Luk 10:21; Luk 12:32; Luk 19:38; Joh 17:4; Apg 7:49; Apg 10:36; Rom 5:1; Ef 1:5; Ef 1:9; Ef 2:14; Ef 2:17; Ef 3:15; Fil 2:13; Kol 1:16; Kol 1:20; Upp 5:13)15 When the angels went away from them into heaven, the shepherds said to one another, “Let us go over to Bethlehem and see this thing that has happened, which the Lord has made known to us.”16 And they went with haste and found Mary and Joseph, and the baby lying in a manger. (Luk 2:7; Luk 2:12)17 And when they saw it, they made known the saying that had been told them concerning this child.18 And all who heard it wondered at what the shepherds told them.19 But Mary treasured up all these things, pondering them in her heart. (1 Mos 37:11; Luk 1:66; Luk 2:51)20 And the shepherds returned, glorifying and praising God for all they had heard and seen, as it had been told them. (Luk 7:16)21 And at the end of eight days, when he was circumcised, he was called Jesus, the name given by the angel before he was conceived in the womb. (Matt 1:21; Matt 1:25; Luk 1:31; Luk 1:59)22 And when the time came for their purification according to the Law of Moses, they brought him up to Jerusalem to present him to the Lord (1 Sam 1:22; 1 Sam 1:24; Luk 2:21; Luk 2:27; Gal 4:4)23 (as it is written in the Law of the Lord, “Every male who first opens the womb shall be called holy to the Lord”) (2 Mos 13:2; 2 Mos 13:9; 2 Mos 13:12; 2 Krön 31:3; Luk 2:39)24 and to offer a sacrifice according to what is said in the Law of the Lord, “a pair of turtledoves, or two young pigeons.” (3 Mos 12:8; Luk 2:23)25 Now there was a man in Jerusalem, whose name was Simeon, and this man was righteous and devout, waiting for the consolation of Israel, and the Holy Spirit was upon him. (1 Mos 49:18; Jes 25:9; Jes 40:1; Jes 57:18; Mark 15:43; Luk 1:6; Luk 2:38; Luk 23:51; Apg 2:5; Apg 8:2; Apg 22:12)26 And it had been revealed to him by the Holy Spirit that he would not see death before he had seen the Lord’s Christ. (1 Sam 24:6; Ps 89:48; Luk 9:20; Luk 23:35; Joh 8:51; Apg 2:27; Heb 11:5)27 And he came in the Spirit into the temple, and when the parents brought in the child Jesus, to do for him according to the custom of the Law, (Luk 2:33; Luk 2:41; Luk 2:43; Luk 2:48)28 he took him up in his arms and blessed God and said, (Luk 1:64)29 “Lord, now you are letting your servant[5] depart in peace, according to your word; (1 Mos 15:15; Luk 2:26)30 for my eyes have seen your salvation (Jes 52:10; Luk 3:6)31 that you have prepared in the presence of all peoples, (Ps 98:2; Luk 24:47)32 a light for revelation to the Gentiles, and for glory to your people Israel.” (Jes 42:6; Jes 45:25; Jes 46:13; Jes 49:6; Jes 52:10; Jes 60:3; Luk 2:10; Joh 8:12; Apg 13:47; Apg 26:23)33 And his father and his mother marveled at what was said about him. (Luk 2:27)34 And Simeon blessed them and said to Mary his mother, “Behold, this child is appointed for the fall and rising of many in Israel, and for a sign that is opposed (Jes 8:14; Matt 21:44; Joh 9:39; Apg 28:22; 1 Kor 1:23; 2 Kor 2:16; 1 Pet 2:8)35 (and a sword will pierce through your own soul also), so that thoughts from many hearts may be revealed.”36 And there was a prophetess, Anna, the daughter of Phanuel, of the tribe of Asher. She was advanced in years, having lived with her husband seven years from when she was a virgin, (2 Mos 15:20)37 and then as a widow until she was eighty-four.[6] She did not depart from the temple, worshiping with fasting and prayer night and day. (Matt 6:16; Luk 5:33; Apg 13:2; Apg 14:23; 2 Kor 6:5; 2 Kor 11:27; 1 Tim 5:5)38 And coming up at that very hour she began to give thanks to God and to speak of him to all who were waiting for the redemption of Jerusalem. (Luk 1:68; Luk 2:25)39 And when they had performed everything according to the Law of the Lord, they returned into Galilee, to their own town of Nazareth. (Luk 2:4; Luk 2:23)40 And the child grew and became strong, filled with wisdom. And the favor of God was upon him. (Luk 1:80)41 Now his parents went to Jerusalem every year at the Feast of the Passover. (2 Mos 23:15; 5 Mos 16:1; 1 Sam 1:3; Luk 2:27; Joh 2:13)42 And when he was twelve years old, they went up according to custom. (Joh 11:55)43 And when the feast was ended, as they were returning, the boy Jesus stayed behind in Jerusalem. His parents did not know it, (2 Mos 12:15; 3 Mos 23:8; 5 Mos 16:3; Luk 2:41)44 but supposing him to be in the group they went a day’s journey, but then they began to search for him among their relatives and acquaintances,45 and when they did not find him, they returned to Jerusalem, searching for him.46 After three days they found him in the temple, sitting among the teachers, listening to them and asking them questions. (Matt 26:55; Luk 5:17)47 And all who heard him were amazed at his understanding and his answers.48 And when his parents[7] saw him, they were astonished. And his mother said to him, “Son, why have you treated us so? Behold, your father and I have been searching for you in great distress.” (Luk 2:27; Luk 2:49)49 And he said to them, “Why were you looking for me? Did you not know that I must be in my Father’s house?”[8] (Luk 13:33; Joh 2:16; Joh 14:2)50 And they did not understand the saying that he spoke to them. (Mark 9:32; Luk 18:34)51 And he went down with them and came to Nazareth and was submissive to them. And his mother treasured up all these things in her heart. (Luk 2:19)52 And Jesus increased in wisdom and in stature[9] and in favor with God and man. (1 Sam 2:26)