1-2Käre Theofilos! Många har redan skrivit om Jesus liv och allt det som har hänt ibland oss. Deras berättelser bygger på det vi har hört från de ögonvittnen som var med från början och som sedan spred budskapet om Jesus.3Men nu vill också jag skriva ner allt i ordning för dig. Jag har noga gått igenom alla fakta ända från början,4för att du ska förstå att du kan lita på alla de upplysningar du har fått. Här är min berättelse:
En ängel meddelar att Johannes döparen ska födas
5När Herodes var kung i Judeen, fanns det en präst som hette Sakarias. Han tillhörde Avias avdelning bland prästerna. Också hans fru Elisabet var en ättling till Aron, han som var stamfar till alla präster bland Israels folk.6Sakarias och Elisabet var båda mycket noga med att lyda Herren Gud och följa alla hans bud och regler.7Tyvärr hade de inga barn, för Elisabet kunde inte få några, och båda hade nu hunnit bli ganska gamla.8-9Men en dag, när Sakarias avdelning tjänade som präster i templet, och man som vanligt kastat lott om vem som skulle få gå in i templet och tända rökelse inför Herren Gud, blev Sakarias utvald.10Och under tiden som rökoffret pågick stod folket utanför på tempelplatsen och bad.11-12Då plötsligt, medan Sakarias var därinne, fick han se en ängel från Herren stå till höger om altaret, och han blev fruktansvärt rädd.13Men ängeln sa: ”Var inte rädd, Sakarias! Jag har kommit för att meddela dig att Herren ska svara på din bön. Du och din fru Elisabet ska få en son, och du ska låta honom heta Johannes[1].14Hans födelse ska göra er mycket glada och lyckliga, och många ska glädja sig över hans födelse.15Han ska bli en av Herrens stora tjänare. Han ska aldrig smaka vin eller starka drycker, och han ska bli fylld av Guds heliga Ande, redan innan han är född.16Han ska få många bland Israels folk att vända tillbaka till Herren, deras Gud.17Han ska bli en man av samma kraftfulla natur och ande som Elia[2], och han ska bli en föregångare till Messias, den utlovade kungen, och förbereda människorna på hans ankomst. Han ska lära papporna att älska sina barn, och hjälpa de upproriska att göra som Herren vill.”18Sakarias sa till ängeln: ”Hur kan jag vara säker på att detta verkligen kommer att hända? Jag är ju en gammal man och Elisabet kan inte få barn längre.”19Då sa ängeln: ”Jag är Gabriel, och jag står vid Guds tron. Det är han som har sänt mig till dig med denna glada nyhet.20Men eftersom du inte trodde på mig, ska du bli stum och inte kunna tala förrän barnet är fött. För det jag har sagt ska bli verklighet vid den tid Gud har bestämt.”21Utanför stod folket och väntade på att Sakarias skulle komma ut, och man började undra varför han dröjde så länge.22Då han till slut kom ut, kunde han inte tala till dem, men de förstod av hans gester att han måste ha sett en syn.23När Sakarias hade avslutat sin tjänst i templet, vände han tillbaka hem.24Och strax efteråt blev hans fru Elisabet med barn och höll sig undan från folk i fem månader.25”Tänk vad Herren är god”, jublade hon. ”Han har låtit mig bli gravid, så att jag slipper att skämmas över att inte ha några barn.”
En ängel meddelar att Jesus ska födas
26När Elisabet var gravid i sjätte månaden, sände Gud ängeln Gabriel till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen.27Hon hette Maria och var förlovad med en man som hette Josef, och han tillhörde kung Davids släkt.28Ängeln Gabriel visade sig nu för henne och sa: ”Jag hälsar dig, Maria! Herren gläder sig över dig, och han är med dig!”29Maria blev alldeles förskräckt och undrade vad ängeln kunde mena.30Men ängeln sa: ”Var inte rädd, Maria! Gud har något gott i beredskap åt dig.31Du ska bli med barn och föda en son, och du ska låta honom heta Jesus.32Han ska bli stor och kallas Guds Son. Och Herren Gud ska göra honom till kung, för han ska ärva sin förfader Davids tron.33Han ska regera över Israels folk[3] för evigt, och hans kungamakt ska aldrig ta slut.”34Då frågade Maria ängeln: ”Men hur ska jag kunna bli med barn? Jag har ju inte varit tillsammans med någon man.”35Ängeln svarade: ”Guds heliga Ande ska komma över dig, och Guds kraft ska omsluta dig. Därför ska det barn du föder vara heligt och kallas Guds Son.36Din släkting Elisabet väntar också barn, trots sin höga ålder. Hon, som man sa var steril, är nu i sjätte månaden!37Ingenting är omöjligt för Gud!”38Maria sa: ”Jag vill lyda Herren Gud och tjäna honom. Låt det bli som du har sagt.” Och sedan försvann ängeln.
Maria besöker Elisabet
39-40Några dagar senare skyndade sig Maria iväg till Elisabet. Hon gick upp till den stad bland Judeens berg där Sakarias bodde, och gick in i hans hus och hälsade.41När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon blev fylld av Guds heliga Ande42och ropade högt till Maria: ”Gud har gett dig mer gott än någon annan kvinna, och allt gott har han gett till ditt barn.43Vilken ära för mig att mamman till min Herre kommer på besök.44I samma stund som du hälsade på mig och jag hörde din röst, sparkade barnet till av glädje i min mage.45Du kan vara lycklig som litade på Herren Gud, för han ska infria sitt löfte till dig.”46Maria svarade:”Jag vill hylla Herren av hela mitt hjärta!47Jag jublar över Gud, han som räddar mig!48Han har vänt sin uppmärksamhet mot mig, och låter en enkel kvinna få tjäna honom. Från den här stunden ska människor i alla tider berätta om min lycka.49Han, den helige och mäktige, har gjort fantastiska saker med mig.50Han visar ständigt medlidande med alla dem som tillber honom.51Hans makt är stor, han är full av kraft! De stolta och självsäkra slår han ner.52Härskare störtar han från deras troner, men de ödmjuka upphöjer han.53Han mättar de hungriga med sina gåvor, men de rika driver han bort med tomma händer.54Han hjälper sitt folk Israel! Han glömmer inte det löfte han gav till våra förfäder,55för han lovade vår stamfar Abraham och hans ättlingar att alltid vara god mot dem.”56Maria stannade hos Elisabet i ungefär tre månader och återvände sedan hem.
Johannes döparens födelse
57Elisabets väntan var nu slut, och det var dags för henne att föda. Och hon fick en pojke.58Nyheten om hur god Herren Gud hade varit mot henne spred sig snabbt bland grannar och släktingar, och alla var glada för hennes skull.59När pojken var åtta dagar gammal samlades alla släktingar och vänner för att vara med då man omskar pojken. Alla trodde då att han skulle få heta Sakarias efter sin pappa.60Men Elisabet sa: ”Nej, han ska heta Johannes.”61”Varför det?” frågade de. ”Det finns ju ingen annan i din släkt som heter så.”62Sedan vände de sig till pojkens pappa och försökte att med hjälp av tecken fråga honom vad han ansåg.63Han bad då om något att skriva på och till allas förvåning skrev han: ”Han ska heta Johannes.”64Och i samma stund kunde Sakarias tala igen, och han började hylla Gud.65Alla som bodde däromkring blev helt förskräckta, och nyheten om vad som hade hänt spreds i hela Judeens bergsbygd.66De som hörde om händelsen mindes det sedan och frågade sig: ”Vad ska det bli av detta barn när han växer upp? Herren Gud är ju med honom på ett särskilt sätt.”67Och hans pappa Sakarias blev fylld av Guds heliga Ande och framförde ett budskap från Gud och sa:68”Hylla Herren, Israels Gud, för han kommer till sitt folk och befriar det.69Han sänder oss en mäktig räddare från sin tjänare kung Davids släkt,70precis som han för länge sedan lovade genom sina egna profeter,71en som kan rädda oss från våra fiender, ja, från alla som hatar oss.72-73Gud har varit god mot våra förfäder, och han håller sitt heliga löfte till Abraham:74att vi ska bli befriade från våra fiender och få tjäna Gud utan rädsla,75och att vi ska få tillhöra Gud och vara skuldfria inför honom för evigt.76Och du, min lilla son, ska kallas en Guds profet, för du ska framföra Guds budskap om Herren innan han kommer och bana väg för honom.77Du ska visa hans folk att räddningen är här och att de kan få förlåtelse för sina synder.78-79För på grund av Guds kärlek och omsorg om oss, ska ett ljus komma ner till oss från höjden och lysa över alla som lever i mörker och dödsfruktan. Och detta ljus ska leda oss på fridens väg.”80Johannes växte sedan upp och blev andligt stark. Och han höll till ute i ödemarken till den dag då han skulle börja tala till Israels folk.
5In the days of Herod, king of Judea, there was a priest named Zechariah,[1] of the division of Abijah. And he had a wife from the daughters of Aaron, and her name was Elizabeth. (1 Krön 24:10; Matt 2:1; Luk 1:8)6And they were both righteous before God, walking blamelessly in all the commandments and statutes of the Lord. (Luk 2:25; Apg 23:1; Apg 24:16; Fil 2:15; Fil 3:6; 1 Thess 2:10; 1 Thess 3:13; 1 Thess 5:23)7But they had no child, because Elizabeth was barren, and both were advanced in years. (1 Mos 18:11; Dom 13:2; 1 Sam 1:2; Luk 1:36; Heb 11:11)8Now while he was serving as priest before God when his division was on duty, (1 Krön 24:19; 2 Krön 8:14; 2 Krön 31:2; Luk 1:5; Luk 1:23)9according to the custom of the priesthood, he was chosen by lot to enter the temple of the Lord and burn incense. (2 Mos 30:7; 1 Sam 2:28; 1 Krön 23:13; 2 Krön 29:11; Luk 1:21; Heb 9:2; Upp 11:2; Upp 11:19)10And the whole multitude of the people were praying outside at the hour of incense. (3 Mos 16:17; Ps 141:2; Upp 5:8; Upp 8:3)11And there appeared to him an angel of the Lord standing on the right side of the altar of incense. (2 Mos 30:1; 2 Mos 40:26)12And Zechariah was troubled when he saw him, and fear fell upon him. (Apg 19:17)13But the angel said to him, “Do not be afraid, Zechariah, for your prayer has been heard, and your wife Elizabeth will bear you a son, and you shall call his name John. (Luk 1:60; Luk 1:63; Apg 10:4; Apg 10:31)14And you will have joy and gladness, and many will rejoice at his birth, (Luk 1:58)15for he will be great before the Lord. And he must not drink wine or strong drink, and he will be filled with the Holy Spirit, even from his mother’s womb. (4 Mos 6:3; Dom 13:4; Dom 13:7; Dom 13:14; Jes 49:1; Jes 49:5; Jer 1:5; Matt 11:11; Matt 11:18; Luk 1:41; Luk 1:67; Luk 7:28; Luk 7:33; Apg 2:4; Apg 2:15; Apg 2:17; Gal 1:15; Ef 5:18)16And he will turn many of the children of Israel to the Lord their God,17and he will go before him in the spirit and power of Elijah, to turn the hearts of the fathers to the children, and the disobedient to the wisdom of the just, to make ready for the Lord a people prepared.” (Mal 3:1; Mal 4:6; Matt 11:10; Matt 11:14; Mark 1:2; Luk 1:76; Luk 7:27; Joh 3:28; Rom 10:21)18And Zechariah said to the angel, “How shall I know this? For I am an old man, and my wife is advanced in years.” (1 Mos 15:8; 1 Mos 17:17)19And the angel answered him, “I am Gabriel. I stand in the presence of God, and I was sent to speak to you and to bring you this good news. (1 Kung 17:1; Job 1:6; Jes 63:9; Dan 8:16; Dan 9:21; Matt 18:10; Luk 1:26; Upp 8:2)20And behold, you will be silent and unable to speak until the day that these things take place, because you did not believe my words, which will be fulfilled in their time.” (Hes 3:26; Hes 24:27)21And the people were waiting for Zechariah, and they were wondering at his delay in the temple. (Luk 1:9)22And when he came out, he was unable to speak to them, and they realized that he had seen a vision in the temple. And he kept making signs to them and remained mute. (Luk 1:21; Luk 1:62)23And when his time of service was ended, he went to his home. (2 Kung 11:5; 1 Krön 9:25; 2 Krön 23:8; Luk 1:8; Heb 10:11)24After these days his wife Elizabeth conceived, and for five months she kept herself hidden, saying,25“Thus the Lord has done for me in the days when he looked on me, to take away my reproach among people.” (1 Mos 30:23; 1 Sam 1:6; Ps 113:9; Jes 4:1)
Birth of Jesus Foretold
26In the sixth month the angel Gabriel was sent from God to a city of Galilee named Nazareth, (Matt 2:23; Luk 1:19)27to a virgin betrothed[2] to a man whose name was Joseph, of the house of David. And the virgin’s name was Mary. (Matt 1:16; Matt 1:18; Matt 1:20; Luk 2:4)28And he came to her and said, “Greetings, O favored one, the Lord is with you!”[3] (Dom 6:12; Ps 45:2; Dan 9:23)29But she was greatly troubled at the saying, and tried to discern what sort of greeting this might be. (Luk 1:12)30And the angel said to her, “Do not be afraid, Mary, for you have found favor with God. (Apg 7:46)31And behold, you will conceive in your womb and bear a son, and you shall call his name Jesus. (Jes 7:14; Matt 1:21; Matt 1:25; Luk 2:21)32He will be great and will be called the Son of the Most High. And the Lord God will give to him the throne of his father David, (2 Sam 7:11; 2 Sam 7:16; Ps 89:4; Ps 132:11; Jes 9:6; Jes 16:5; Matt 1:1; Mark 5:7; Luk 1:69; Luk 1:76; Luk 6:35; Apg 2:30; Apg 7:48; Upp 3:7)33and he will reign over the house of Jacob forever, and of his kingdom there will be no end.” (Dan 2:44; Dan 7:14; Dan 7:18; Dan 7:27; Joh 12:34; Heb 1:8; Upp 11:15)34And Mary said to the angel, “How will this be, since I am a virgin?”[4]35And the angel answered her, “The Holy Spirit will come upon you, and the power of the Most High will overshadow you; therefore the child to be born[5] will be called holy—the Son of God. (Matt 1:18; Matt 1:20; Matt 14:33; Luk 1:32; Joh 6:69)36And behold, your relative Elizabeth in her old age has also conceived a son, and this is the sixth month with her who was called barren. (Luk 1:7)37For nothing will be impossible with God.” (1 Mos 18:14; Matt 19:26)38And Mary said, “Behold, I am the servant[6] of the Lord; let it be to me according to your word.” And the angel departed from her. (Dom 6:21; Apg 12:10)
Mary Visits Elizabeth
39In those days Mary arose and went with haste into the hill country, to a town in Judah, (Jos 20:7; Jos 21:11; Luk 1:65)40and she entered the house of Zechariah and greeted Elizabeth.41And when Elizabeth heard the greeting of Mary, the baby leaped in her womb. And Elizabeth was filled with the Holy Spirit, (Luk 1:15; Luk 1:67)42and she exclaimed with a loud cry, “Blessed are you among women, and blessed is the fruit of your womb! (5 Mos 28:4; Dom 5:24; Ps 127:3)43And why is this granted to me that the mother of my Lord should come to me? (Luk 2:11; Luk 20:42; Joh 20:28)44For behold, when the sound of your greeting came to my ears, the baby in my womb leaped for joy.45And blessed is she who believed that there would be[7] a fulfillment of what was spoken to her from the Lord.” (Luk 1:20; Joh 20:29)
57Now the time came for Elizabeth to give birth, and she bore a son.58And her neighbors and relatives heard that the Lord had shown great mercy to her, and they rejoiced with her. (1 Mos 19:19)59And on the eighth day they came to circumcise the child. And they would have called him Zechariah after his father, (1 Mos 17:12; 3 Mos 12:3; Luk 2:21; Fil 3:5)60but his mother answered, “No; he shall be called John.” (Luk 1:13)61And they said to her, “None of your relatives is called by this name.”62And they made signs to his father, inquiring what he wanted him to be called. (Luk 1:22)63And he asked for a writing tablet and wrote, “His name is John.” And they all wondered. (Jes 8:1; Jes 30:8; Luk 1:60)64And immediately his mouth was opened and his tongue loosed, and he spoke, blessing God. (Mark 7:35; Luk 1:20; Luk 2:28; Luk 24:53)65And fear came on all their neighbors. And all these things were talked about through all the hill country of Judea, (Luk 1:39; Luk 7:16)66and all who heard them laid them up in their hearts, saying, “What then will this child be?” For the hand of the Lord was with him. (Luk 2:19; Luk 2:51; Apg 11:21; Apg 13:11)