1En dag varnade Jesus sina efterföljare och sa: ”Det kommer alltid att finnas sådant som frestar människor att synda. Men olycka ska drabba den som frestar andra.2Ja, det skulle vara bättre för honom att bli kastad i havet med en stor sten runt halsen, än att han ska leva kvar och kunna vilseleda någon av dessa som med ett barns tillit tror på mig.3Jag varnar er! Om en människa har handlat fel, så tillrättavisa henne, och förlåt henne om hon ångrar sig.4Ja, även om hon handlar fel mot dig sju[1] gånger om dagen och sju gånger ångrar sig och ber om förlåtelse, så ska du förlåta henne.”5En dag sa de närmaste efterföljarna till Herren Jesus: ”Vi behöver mer tro. Tala om för oss hur vi ska få det.”6”Mer tro?”, svarade Herren. ”Om er tro bara var så stor som ett senapsfrö, skulle ni kunna säga till mullbärsträdet där borta: ’Ryck upp dig själv med rötterna och kasta dig i havet!’ Och det skulle lyda er.”
Tjänaren som gör sin plikt
7Jesus sa också: ”Tänk er att ni har en tjänare som kommer hem efter att ha plöjt på åkern eller vallat fåren. Inte säger ni då till honom: ’Slå dig genast ner vid bordet och ät.’8Nej, ni säger: ’Gör i ordning kvällsmaten åt mig och passa upp mig medan jag äter. Sedan kan du själv äta och dricka.’9Ni skulle heller inte tacka tjänaren, för han gjorde ju bara det han fick order om.10Detsamma gäller er. När ni gjort allt ni fått befallning om, ska ni säga: ’Vi är vanliga enkla tjänare, vi har bara gjort vår plikt.’ ”
Jesus botar tio spetälska
11På sin fortsatta vandring mot Jerusalem kom Jesus till gränsen mellan Galileen och Samarien.12Där gick han in i en by, och plötsligt kom tio spetälska emot honom. De stannade en bit bort13och ropade: ”Herre Jesus, ha medlidande med oss!”14Då såg han på dem och sa: ”Gå till prästerna och låt dem undersöka er!”[2] Och medan de var på väg dit blev de friska!15En av dem kom tillbaka till Jesus när han såg att han blivit frisk, och han ropade högt och hyllade Gud.16Sedan kastade han sig ner framför Jesus med ansiktet mot marken och tackade honom. Och den mannen var från Samarien[3].17Jesus frågade då: ”Var det inte tio personer som blev friska? Var är de andra nio?18Är det bara den här främlingen som har kommit tillbaka för att tacka Gud?”19Och till mannen sa han: ”Res dig upp och gå. Din tro har hjälpt dig.”
Guds nya värld
20En dag frågade fariseerna[4] Jesus när Gud skulle ge dem en kung som kunde regera över dem. Men Jesus svarade dem: ”Gud själv regerar redan bland människorna, men inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina fysiska ögon.21Man kan inte säga: ’Här är vår kung’, eller: ’Där är vår kung’. Nej! Gud regerar inom er.[5]”22Senare förklarade han detta närmare för sina efterföljare och sa: ”Det ska komma en tid då ni längtar efter att få uppleva en enda dag tillsammans med mig, Människosonen[6], i Guds nya värld, men ni ska inte få det.23Man ska säga till er: ’Han har kommit tillbaka. Där är han’, eller: ’Här är han’. Men tro det inte och gå inte dit.24För när jag, Människosonen, verkligen återvänder blir det lika tydligt som när blixten flammar till över himlen och lyser upp hela horisonten.25Men innan detta händer måste jag lida svårt och bli avvisad av detta släkte som inte vill tro.26När jag, Människosonen, kommer tillbaka ska världen vara lika sorglös som på Noas tid.27Då åt man och drack och gifte sig ‑ allt var precis som vanligt ‑ ända till den dag då Noa gick in i arken och den väldiga översvämningen kom och dränkte dem allihop.28Likadant var det på Lots tid.[7] Människorna höll på med sina dagliga sysslor. De åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde,29ända till den morgon då Lot lämnade Sodom. Då regnade eld och svavel från himlen och dödade dem allihop.30Precis så ska det vara när jag, Människosonen, kommer tillbaka.31Den dagen får den som är uppe på taket[8] och har vad han äger inne i huset inte gå in i huset för att packa, och den som är ute på åkern får inte först springa hem.32Kom ihåg vad som hände med Lots fru!33Den som klamrar sig fast vid livet ska förlora det, men den som förlorar sitt liv för Gud ska rädda det.34Ja, den natten ska två personer sova i samma säng; den ena tas med, den andra lämnas kvar.35-36Två kvinnor ska mala mjöl tillsammans; den ena tas med, den andra lämnas kvar.[9]”37Då frågade hans efterföljare: ”Herre, var någonstans kommer detta att hända?”Jesus svarade: ”Det ska vara lika tydligt som när gamarna samlas runt en död kropp.”
Lukas 17
English Standard Version
Temptations to Sin
1And he said to his disciples, “Temptations to sin[1] are sure to come, but woe to the one through whom they come! (Matt 13:41; Matt 18:7; Luk 22:22)2It would be better for him if a millstone were hung around his neck and he were cast into the sea than that he should cause one of these little ones to sin.[2] (Matt 18:6; Mark 9:42)3Pay attention to yourselves! If your brother sins, rebuke him, and if he repents, forgive him, (3 Mos 19:17; Matt 6:14; Matt 18:15; Matt 18:21)4and if he sins against you seven times in the day, and turns to you seven times, saying, ‘I repent,’ you must forgive him.” (Matt 18:21)
Increase Our Faith
5The apostles said to the Lord, “Increase our faith!” (Mark 6:30; Mark 9:24)6And the Lord said, “If you had faith like a grain of mustard seed, you could say to this mulberry tree, ‘Be uprooted and planted in the sea,’ and it would obey you. (Matt 13:31; Matt 17:20; Luk 19:4)
Unworthy Servants
7“Will any one of you who has a servant[3] plowing or keeping sheep say to him when he has come in from the field, ‘Come at once and recline at table’?8Will he not rather say to him, ‘Prepare supper for me, and dress properly,[4] and serve me while I eat and drink, and afterward you will eat and drink’? (Luk 12:35; Luk 12:37; Joh 13:4)9Does he thank the servant because he did what was commanded?10So you also, when you have done all that you were commanded, say, ‘We are unworthy servants;[5] we have only done what was our duty.’” (Job 22:2; Job 35:7; Matt 25:30; Rom 11:35)
Jesus Cleanses Ten Lepers
11On the way to Jerusalem he was passing along between Samaria and Galilee. (Matt 19:1; Luk 9:51; Joh 4:3)12And as he entered a village, he was met by ten lepers,[6] who stood at a distance (3 Mos 13:45)13and lifted up their voices, saying, “Jesus, Master, have mercy on us.”14When he saw them he said to them, “Go and show yourselves to the priests.” And as they went they were cleansed. (3 Mos 13:2; Matt 8:4; Luk 5:14)15Then one of them, when he saw that he was healed, turned back, praising God with a loud voice; (Luk 13:13)16and he fell on his face at Jesus’ feet, giving him thanks. Now he was a Samaritan. (4 Mos 16:22; Matt 10:5; Matt 26:39; Luk 5:12)17Then Jesus answered, “Were not ten cleansed? Where are the nine? (Luk 17:12)18Was no one found to return and give praise to God except this foreigner?” (Jes 66:5; Joh 9:24)19And he said to him, “Rise and go your way; your faith has made you well.”[7] (Mark 10:52)
The Coming of the Kingdom
20Being asked by the Pharisees when the kingdom of God would come, he answered them, “The kingdom of God is not coming in ways that can be observed, (Luk 12:39; Luk 19:11; Apg 1:6)21nor will they say, ‘Look, here it is!’ or ‘There!’ for behold, the kingdom of God is in the midst of you.”[8] (Luk 17:23)22And he said to the disciples, “The days are coming when you will desire to see one of the days of the Son of Man, and you will not see it. (Am 5:18; Matt 9:15; Mark 2:20; Luk 5:35; Luk 19:43; Luk 21:6; Luk 23:29; Joh 4:21; Joh 8:56)23And they will say to you, ‘Look, there!’ or ‘Look, here!’ Do not go out or follow them. (Matt 24:23; Mark 13:21; Luk 17:21; Luk 21:8)24For as the lightning flashes and lights up the sky from one side to the other, so will the Son of Man be in his day.[9] (Matt 24:27; 1 Kor 1:8)25But first he must suffer many things and be rejected by this generation. (Matt 16:21; Matt 17:22; Mark 8:31; Luk 13:33)26Just as it was in the days of Noah, so will it be in the days of the Son of Man. (1 Mos 6:5; 1 Mos 7:7; Matt 24:37; 1 Thess 5:3; Heb 11:7; 1 Pet 3:20; 2 Pet 2:5)27They were eating and drinking and marrying and being given in marriage, until the day when Noah entered the ark, and the flood came and destroyed them all. (Matt 24:38)28Likewise, just as it was in the days of Lot—they were eating and drinking, buying and selling, planting and building, (2 Pet 2:7)29but on the day when Lot went out from Sodom, fire and sulfur rained from heaven and destroyed them all— (1 Mos 19:16; 1 Mos 19:24; 2 Pet 2:6)30so will it be on the day when the Son of Man is revealed. (Matt 16:27; Matt 24:44; 1 Kor 1:7; 2 Thess 1:7; 1 Pet 1:7; 1 Pet 1:13; 1 Pet 4:13)31On that day, let the one who is on the housetop, with his goods in the house, not come down to take them away, and likewise let the one who is in the field not turn back. (Matt 24:17; Mark 13:15; Luk 5:19; Luk 21:21)32Remember Lot’s wife. (1 Mos 19:26)33Whoever seeks to preserve his life will lose it, but whoever loses his life will keep it. (Matt 10:39; Apg 7:19)34I tell you, in that night there will be two in one bed. One will be taken and the other left.35There will be two women grinding together. One will be taken and the other left.”[10] (2 Mos 11:5; Jes 47:2; Matt 24:41)37And they said to him, “Where, Lord?” He said to them, “Where the corpse[11] is, there the vultures[12] will gather.” (Job 39:30; Matt 24:28)