1För sina efterföljare berättade Jesus också en annan bild. Han sa: ”En rik man hade en förvaltare som skötte hans affärer, men ett rykte började spridas om att mannen förskingrade hans pengar.2Arbetsgivaren kallade därför till sig mannen och sa: ’Vad är det jag hör om dig! Gör i ordning din redovisning, för jag tänker avskeda dig.’3Förvaltaren tänkte då för sig själv: ’Vad ska jag göra om jag måste sluta som förvaltare? Gräva diken orkar jag inte, och tigga skäms jag för.4Men nu har jag en idé, som ska ge mig gott om vänner den dag jag måste lämna mitt arbete.’5-6Sedan bjöd han in alla dem som var skyldiga hans arbetsgivare pengar, och började diskutera med dem en efter en. Han frågade den förste: ’Hur mycket är du skyldig?’’100 krus olivolja’, svarade mannen. Då sa förvaltaren: ’Här är skuldebrevet du skrev under. Riv sönder det och skriv ett nytt på 50 krus istället.’7Sedan frågade han nästa person: ’Och hur mycket är du skyldig honom?’’100 tunnor vete’, svarade han.’Här’, sa förvaltaren, ’ta ditt skuldebrev och skriv 80 tunnor istället!’8Den rika mannen var tvungen att beundra den oärliga förvaltaren för hans smarthet.[1] Och det är sant att den här världens människor är smartare mot varandra, än vad de människor är som tillhör Gud.9Ja, det rådet ger jag er, att använda era pengar till att hjälpa andra, så att ni blir välkomnade hos Gud för evigt den dag pengarna förlorar sitt värde.10Bara den som är ärlig i småsaker kommer att vara ärlig när det gäller stora saker. Fuskar man i småsaker, kommer man också att fuska när det gäller stora saker.11Men om ni är opålitliga i fråga om pengar, vem vill då låta er ta hand om det som verkligen är något värt?12Och om ni inte är att lita på när det gäller andra människors pengar, vem vill då ge er egna pengar att förvalta?13Ingen tjänare kan tjäna två herrar samtidigt, för antingen kommer han att hata den förste och älska den andre, eller att älska den förste och hata den andre. Ni måste alltså välja. Ni kan inte tjäna Gud och samtidigt älska pengar.[2]”14När fariseerna[3] hörde detta hånade de Jesus, för de var mycket glada i pengar.15Men Jesus sa till dem: ”Ni gör allt för att människorna ska tro att ni följer Guds vilja, men Gud vet hur onda ni är. Det som gör intryck på människor är sådant som Gud hatar.”
En ny tid, men Moses lag gäller fortfarande
16Jesus sa också: ”Fram till den dag då Johannes döparen började tala till folket, var det de nedskrivna orden i Moses lag och profeterna[4] som var folkets vägvisare. Men sedan dess sprids det glada budskapet om att Gud vill rädda människor och göra dem till sitt eget folk, och alla tränger på för att få vara med.17Fast det betyder inte att lagen har slutat att gälla. Nej, så länge himlen och jorden finns kvar kommer varje ord i lagen att vara giltigt.18Fortfarande gäller att den man som skiljer sig från sin fru och gifter om sig med en annan, han är otrogen.[5] Och den som gifter sig med en frånskild kvinna gör så att hon är otrogen.”
Den rika mannen och Lasaros
19Jesus berättade: ”Det var en gång en rik man, som var mycket välklädd och varje dag levde i lyx och överflöd.20Samtidigt låg en tiggare som hette Lasaros vid hans port, full av sår.21Lasaros längtade efter att få några rester från den rika mannens bord. Ja, hundarna kom till och med och slickade hans sår.22Till slut dog tiggaren och fördes av änglarna till Abraham, till den plats där inget lidande finns. Den rika mannen dog också och blev begravd,23men när han slog upp sina ögon var han i helvetet, där han plågades svårt. Långt borta fick han då se Abraham, och Lasaros som satt bredvid honom.24’Fader Abraham’, ropade han. ’Ha medlidande med mig! Skicka Lasaros hit för att doppa fingertoppen i vatten och svalka min tunga. Jag plågas svårt i dessa lågor.’25Men Abraham sa till honom: ’Min son, kom ihåg att du under din livstid hade allt du önskade dig, medan Lasaros inte hade något. Nu är han här för att tröstas, medan du får plågas.26Dessutom finns det en stor klyfta som skiljer oss åt. Ingen härifrån kan ta sig över till dig, och ingen kan heller komma över hit.’27Då sa den rika mannen: ’Fader Abraham, skicka honom då åtminstone28till mina fem bröder för att varna dem för detta plågornas ställe, så att de slipper komma hit när de dör.’29Men Abraham sa: ’De kan lyssna till vad Gud har sagt genom Moses lag och profeterna.’[6]30Den rika mannen svarade: ’Nej, fader Abraham, det bryr de sig inte om. Men om någon kommer till dem från de döda, då vänder de om till Gud!’31Men Abraham sa: ’Om de inte vill lyssna till det som Gud har sagt genom Moses lag och profeterna, så kommer de inte att bli övertygade ens om någon uppstår från de döda.’ ”
Lukas 16
English Standard Version
The Parable of the Dishonest Manager
1He also said to the disciples, “There was a rich man who had a manager, and charges were brought to him that this man was wasting his possessions. (Luk 12:42)2And he called him and said to him, ‘What is this that I hear about you? Turn in the account of your management, for you can no longer be manager.’ (1 Kor 9:17)3And the manager said to himself, ‘What shall I do, since my master is taking the management away from me? I am not strong enough to dig, and I am ashamed to beg.4I have decided what to do, so that when I am removed from management, people may receive me into their houses.’5So, summoning his master’s debtors one by one, he said to the first, ‘How much do you owe my master?’6He said, ‘A hundred measures[1] of oil.’ He said to him, ‘Take your bill, and sit down quickly and write fifty.’7Then he said to another, ‘And how much do you owe?’ He said, ‘A hundred measures[2] of wheat.’ He said to him, ‘Take your bill, and write eighty.’8The master commended the dishonest manager for his shrewdness. For the sons of this world[3] are more shrewd in dealing with their own generation than the sons of light. (Matt 25:2; Luk 10:6; Luk 20:34; Joh 12:36; Ef 5:8; 1 Thess 5:5)9And I tell you, make friends for yourselves by means of unrighteous wealth,[4] so that when it fails they may receive you into the eternal dwellings. (Matt 6:20; Matt 6:24; Matt 19:21; Luk 12:33; Luk 16:11; Luk 16:13; 1 Tim 6:10; 1 Tim 6:17)10“One who is faithful in a very little is also faithful in much, and one who is dishonest in a very little is also dishonest in much. (Matt 25:21; Matt 25:23; Luk 19:17)11If then you have not been faithful in the unrighteous wealth, who will entrust to you the true riches?12And if you have not been faithful in that which is another’s, who will give you that which is your own? (1 Krön 29:14; 1 Krön 29:16)13No servant can serve two masters, for either he will hate the one and love the other, or he will be devoted to the one and despise the other. You cannot serve God and money.” (Luk 16:9)
The Law and the Kingdom of God
14The Pharisees, who were lovers of money, heard all these things, and they ridiculed him. (Luk 11:39; Luk 20:47; Luk 23:35; 1 Tim 6:10; 2 Tim 3:2)15And he said to them, “You are those who justify yourselves before men, but God knows your hearts. For what is exalted among men is an abomination in the sight of God. (1 Sam 16:7; 1 Krön 28:9; Ords 16:5; Ords 21:2; Luk 10:29)16“The Law and the Prophets were until John; since then the good news of the kingdom of God is preached, and everyone forces his way into it.[5] (Matt 11:12; Luk 4:43; Luk 15:1)17But it is easier for heaven and earth to pass away than for one dot of the Law to become void. (Matt 5:18)
Divorce and Remarriage
18“Everyone who divorces his wife and marries another commits adultery, and he who marries a woman divorced from her husband commits adultery. (Matt 5:32)
The Rich Man and Lazarus
19“There was a rich man who was clothed in purple and fine linen and who feasted sumptuously every day. (Est 8:15; Jak 5:5; Upp 18:16)20And at his gate was laid a poor man named Lazarus, covered with sores, (Apg 3:2)21who desired to be fed with what fell from the rich man’s table. Moreover, even the dogs came and licked his sores. (Matt 15:27)22The poor man died and was carried by the angels to Abraham’s side.[6] The rich man also died and was buried, (Matt 18:10; Luk 12:8; Luk 15:10; Joh 13:23; Apg 12:15; Heb 1:13)23and in Hades, being in torment, he lifted up his eyes and saw Abraham far off and Lazarus at his side. (Matt 8:11; Matt 11:23; Luk 16:22)24And he called out, ‘Father Abraham, have mercy on me, and send Lazarus to dip the end of his finger in water and cool my tongue, for I am in anguish in this flame.’ (Jes 66:24; Sak 14:12; Matt 25:41; Luk 16:30; Joh 8:33; Joh 8:39; Joh 8:53)25But Abraham said, ‘Child, remember that you in your lifetime received your good things, and Lazarus in like manner bad things; but now he is comforted here, and you are in anguish. (Job 21:13; Ps 17:14; Luk 6:24)26And besides all this, between us and you a great chasm has been fixed, in order that those who would pass from here to you may not be able, and none may cross from there to us.’27And he said, ‘Then I beg you, father, to send him to my father’s house—28for I have five brothers—so that he may warn them, lest they also come into this place of torment.’29But Abraham said, ‘They have Moses and the Prophets; let them hear them.’ (Luk 16:31; Luk 24:27; Joh 5:45; Apg 26:22; Apg 28:23)30And he said, ‘No, father Abraham, but if someone goes to them from the dead, they will repent.’ (Luk 16:24)31He said to him, ‘If they do not hear Moses and the Prophets, neither will they be convinced if someone should rise from the dead.’” (Matt 28:11; Luk 16:29; Joh 12:10)