1En vilodag[1] var Jesus hembjuden på mat till en farisé som var medlem i det judiska rådet. Och man kollade honom noga,2eftersom det fanns en man där som led av svår svullnad i kroppen. Plötsligt ställde sig mannen framför Jesus.3Och Jesus vände sig då till fariseerna och de laglärda[2] och frågade dem: ”Tillåter Moses lag att man botar någon på vilodagen?”4Men de vägrade att svara. Då rörde Jesus vid den sjuka mannen och botade honom och lät honom gå.5Sedan sa han till dem: ”Hur gör ni själva på vilodagen? Om någon av er har ett barn eller kanske en oxe som ramlar i en brunn, drar ni då inte genast upp dem, även om det skulle råka vara vilodag?”6Men det kunde de inte svara på.
Sträva inte efter främsta platsen
7När Jesus såg att alla gästerna försökte hamna så nära värden som möjligt när man skulle slå sig ner vid bordet, gav han dem det här rådet:8”Om du blir bjuden på bröllop så sträva inte efter att få den främsta platsen. Det kan ju komma någon som är mer respekterad än du,9och då kommer värden och säger: ’Kan du vara snäll och lämna din plats åt den här personen.’ Då måste du generad söka upp en plats längst ner vid bordet.10Gör istället så här. Välj en plats längst ner. När värden då ser dig kanske han säger: ’Min vän, det finns en bättre plats här framme för dig!’ Då kommer du att bli hedrad inför alla de andra gästerna.11För den som upphöjer sig själv ska bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig själv ska bli upphöjd.”12Sedan vände Jesus sig till farisén som hade bjudit in honom, och sa: ”När du bjuder till fest, så bjud inte dina vänner eller syskon eller släktingar eller rika grannar, för då blir din enda belöning att de bjuder tillbaka.13Nej, bjud istället de som är fattiga och handikappade, förlamade och blinda.14Eftersom de inte kan bjuda tillbaka, ska Gud då belöna dig den dag han uppväcker de döda och belönar dem som har följt hans vilja.”
Berättelsen om den stora festen
15En man som var med vid bordet och hörde detta, utropade då: ”Lycklig är den som får komma till festen i Guds nya värld[3].”16Då svarade Jesus med en berättelse. Han sa: ”En man ordnade en stor fest och bjöd in många gäster.17När det sedan var dags för festen sände han iväg sin tjänare till de inbjudna för att säga: ’Allt är klart, välkomna till festen.’18Men alla kom med ursäkter. En sa: ’Jag har just köpt en åker och måste gå och inspektera den. Förlåt att jag inte kan komma!’19En annan sa: ’Det går tyvärr inte. Jag har just köpt fem par oxar och vill se vad de duger till.’20En tredje bad om ursäkt och sa: ’Jag har just gift mig. Du förstår säkert att jag inte kan komma.’21När tjänaren efter ett tag kom tillbaka och berättade vad de hade sagt, blev hans herre arg och befallde honom att genast gå ut på alla gator och gränder i hela staden och hämta fattiga och handikappade, blinda och förlamade.22Men tjänaren kom tillbaka och sa: ’Herre, jag har gjort som du befallde, men det finns fortfarande platser kvar.’23Då sa mannen till sin tjänare: ’Gå ut överallt på vägar och stigar och uppmana alla att komma, så att mitt hus blir fullt.24Men jag säger er, att ingen av dem som jag bjöd första gången ska få vara med på festen.’ ”
Priset för att vara en efterföljare till Jesus
25Jesus var omgiven av stora mängder människor, och han vände sig till dem och sa:26”Den som kommer till mig måste älska mig mer än något annat, mer än föräldrar och fru eller man och barn och syskon, ja, till och med mer än livet självt, annars kan han inte vara min efterföljare.[4]27Den som inte följer mitt exempel och är beredd att dö kan inte vara min efterföljare.28Ni måste beräkna kostnaden. Låt mig förklara med en bild: Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig då inte ner först och räknar ut om han har tillräckligt med pengar för att avsluta bygget?29Jo, självklart, annars kanske han inte kommer längre än till grunden, och då blir han utskrattad.30’Titta på den där mannen’, kommer folk hånfullt att säga. ’Han började bygga, men pengarna tog slut innan han var färdig!’31Tänk er också bilden av en kung som tänker dra ut i krig mot en annan kung. Sätter han sig inte först ner och funderar på om hans armé med 10 000 man är stark nog att besegra den fiende som kommer emot honom med 20 000 man?32Visar det sig vara omöjligt, sänder han istället ut medlare för att be om fred, medan fiendetrupperna fortfarande är långt borta.33Man kan alltså inte bli min efterföljare, om man inte är beredd att ge upp allt man äger för min skull.34Den som är beredd att följa mig vad det än kostar, blir ett salt som bevarar världen från förruttnelse. Men till vilken nytta är salt om det förlorat sin kraft?[5] Kan man få det salt igen?35Nej, det duger inte ens till jordförbättring eller till att slängas på gödselhögen. Det måste kastas bort. Lyssna noga och försök att förstå!”
Lukas 14
English Standard Version
Healing of a Man on the Sabbath
1One Sabbath, when he went to dine at the house of a ruler of the Pharisees, they were watching him carefully. (Mark 3:2; Luk 7:36; Luk 11:37; Luk 20:20)2And behold, there was a man before him who had dropsy.3And Jesus responded to the lawyers and Pharisees, saying, “Is it lawful to heal on the Sabbath, or not?” (Matt 12:10; Luk 7:30; Luk 13:14)4But they remained silent. Then he took him and healed him and sent him away.5And he said to them, “Which of you, having a son[1] or an ox that has fallen into a well on a Sabbath day, will not immediately pull him out?” (5 Mos 22:4; Matt 12:11; Luk 13:15)6And they could not reply to these things. (Matt 22:46)
The Parable of the Wedding Feast
7Now he told a parable to those who were invited, when he noticed how they chose the places of honor, saying to them, (Luk 11:43)8“When you are invited by someone to a wedding feast, do not sit down in a place of honor, lest someone more distinguished than you be invited by him,9and he who invited you both will come and say to you, ‘Give your place to this person,’ and then you will begin with shame to take the lowest place.10But when you are invited, go and sit in the lowest place, so that when your host comes he may say to you, ‘Friend, move up higher.’ Then you will be honored in the presence of all who sit at table with you. (Ords 25:6)11For everyone who exalts himself will be humbled, and he who humbles himself will be exalted.” (Ords 29:23; Hes 21:26; Matt 18:4; Luk 18:14; Jak 4:6; Jak 4:10; 1 Pet 5:5)
The Parable of the Great Banquet
12He said also to the man who had invited him, “When you give a dinner or a banquet, do not invite your friends or your brothers[2] or your relatives or rich neighbors, lest they also invite you in return and you be repaid. (Luk 6:34; Joh 21:12)13But when you give a feast, invite the poor, the crippled, the lame, the blind, (Neh 8:10; Neh 8:12; Est 9:22; Luk 14:21)14and you will be blessed, because they cannot repay you. For you will be repaid at the resurrection of the just.” (Joh 11:24; Apg 24:15; 1 Kor 15:23; 1 Thess 4:16; Upp 20:4)15When one of those who reclined at table with him heard these things, he said to him, “Blessed is everyone who will eat bread in the kingdom of God!” (Luk 13:29; Luk 22:16; Luk 22:30; Upp 19:9)16But he said to him, “A man once gave a great banquet and invited many. (Jes 25:6; Matt 22:2)17And at the time for the banquet he sent his servant[3] to say to those who had been invited, ‘Come, for everything is now ready.’ (Est 6:14; Ords 9:3; Ords 9:5)18But they all alike began to make excuses. The first said to him, ‘I have bought a field, and I must go out and see it. Please have me excused.’19And another said, ‘I have bought five yoke of oxen, and I go to examine them. Please have me excused.’20And another said, ‘I have married a wife, and therefore I cannot come.’ (5 Mos 24:5)21So the servant came and reported these things to his master. Then the master of the house became angry and said to his servant, ‘Go out quickly to the streets and lanes of the city, and bring in the poor and crippled and blind and lame.’ (Luk 14:13)22And the servant said, ‘Sir, what you commanded has been done, and still there is room.’23And the master said to the servant, ‘Go out to the highways and hedges and compel people to come in, that my house may be filled.24For I tell you,[4] none of those men who were invited shall taste my banquet.’” (Matt 21:43; Apg 13:46)
The Cost of Discipleship
25Now great crowds accompanied him, and he turned and said to them,26“If anyone comes to me and does not hate his own father and mother and wife and children and brothers and sisters, yes, and even his own life, he cannot be my disciple. (5 Mos 33:9; Matt 10:37; Luk 14:33; Luk 16:13; Joh 12:25; Apg 20:24; Upp 12:11)27Whoever does not bear his own cross and come after me cannot be my disciple. (Matt 10:38; Matt 16:24; Mark 8:34; Luk 9:23; Joh 19:17)28For which of you, desiring to build a tower, does not first sit down and count the cost, whether he has enough to complete it? (Ords 24:27)29Otherwise, when he has laid a foundation and is not able to finish, all who see it begin to mock him,30saying, ‘This man began to build and was not able to finish.’31Or what king, going out to encounter another king in war, will not sit down first and deliberate whether he is able with ten thousand to meet him who comes against him with twenty thousand? (Luk 14:28)32And if not, while the other is yet a great way off, he sends a delegation and asks for terms of peace.33So therefore, any one of you who does not renounce all that he has cannot be my disciple. (Luk 14:26; Luk 18:28; Fil 3:7)
Salt Without Taste Is Worthless
34“Salt is good, but if salt has lost its taste, how shall its saltiness be restored? (Matt 5:13; Mark 9:50)35It is of no use either for the soil or for the manure pile. It is thrown away. He who has ears to hear, let him hear.” (Matt 11:15)