1En man som hette Lasaros låg sjuk. Han bodde i Betania tillsammans med sina systrar Maria och Marta2(Det var hans syster Maria som smorde Herren Jesus med välluktande olja och torkade hans fötter med sitt hår).3De två systrarna skickade nu ett meddelande till Jesus och lät säga: ”Herre, din vän Lasaros är sjuk.”4Men när Jesus hörde det sa han: ”Hans sjukdom ska inte leda till döden utan ska visa Guds härlighet, så att jag, Guds Son, blir upphöjd och ärad genom detta.”5Så trots att Jesus tyckte mycket om Marta, Maria och Lasaros,6stannade han därför kvar där han var i ytterligare två dagar.7Sedan sa han till sina efterföljare: ”Låt oss gå tillbaka till Judeen.”8Men hans efterföljare protesterade: ”Mästare, för bara några dagar sedan försökte de judiska ledarna i Judeen att stena dig. Ska du verkligen gå dit igen?”9Då svarade Jesus: ”Det är ljust tolv timmar om dagen. Om man går under dagen snubblar man inte, för då ser man det ljus som lyser för människorna.10Men om man går i mörkret, då snubblar man, eftersom man inte har släppt in ljuset.”11Sedan sa han: ”Vår vän Lasaros sover, men nu ska jag gå och väcka honom.”12-13Hans efterföljare trodde då att Jesus talade om vanlig sömn, så de sa: ”Vad bra! Om han sover så blir han snart frisk.” Men Jesus menade att Lasaros hade dött.14Därför sa Jesus rent ut till dem: ”Lasaros är död.15Och för er skull är jag glad att jag inte var där, för hans död ska hjälpa er att tro på mig. Men nu måste vi gå till honom.”16Tomas, som kallades Tvillingen, sa då till de andra efterföljarna: ”Kom, låt oss gå med, så att vi kan dö tillsammans med honom.”17När Jesus kom fram till Betania berättade man för honom att Lasaros redan hade legat i graven i fyra dagar.18Betania låg bara några kilometer från Jerusalem,19och många människor hade kommit därifrån för att trösta Marta och Maria i deras sorg.20Men när Marta nu hörde att Jesus var på väg gick hon ut för att möta honom, medan Maria stannade hemma.21Marta sa till Jesus: ”Herre, om du hade varit här, så hade min bror inte dött.22Men jag vet ändå att Gud ska ge dig vad du än ber honom om.”23Jesus svarade: ”Din bror ska bli levande igen.”24Då sa Marta: ”Ja, jag vet att han ska bli levande igen den dag alla de döda väcks upp och Gud ska döma människorna.”25Men Jesus sa till henne: ”Jag är den som uppväcker de döda och ger dem liv igen. Den som tror på mig ska leva, även om han dör.26Han får evigt liv därför att han tror på mig och ska aldrig någonsin dö. Tror du det, Marta?”27”Ja, Herre”, svarade hon. ”Jag tror att du är Messias, den utlovade kungen och Guds Son, som skulle komma hit till världen.”28Sedan lämnade hon honom och gick hem igen. Där tog hon Maria åt sidan och viskade till henne: ”Jesus är här och vill träffa dig.”29Och när Maria hörde det, reste hon sig genast upp och gick ut för att möta honom.30Jesus hade stannat utanför byn på den plats där Marta hade mött honom.31Så när människorna, som var i huset för att trösta Maria, såg henne skynda sig ut trodde de att hon skulle gå till Lasaros grav för att gråta, och de följde efter henne.32Och då Maria kom fram till Jesus föll hon ner vid hans fötter och sa: ”Herre, om du hade varit här, så hade min bror inte dött.”33När Jesus såg hur hon grät och klagade och hur de andra som följt med henne också sörjde och grät, blev han starkt upprörd och skakad, och han frågade:34”Var har ni begravt honom?”De sa: ”Kom och se.”35Och Jesus började gråta.36Då sa de som stod runt omkring: ”Se hur mycket han älskade honom.”37Men några av dem sa: ”Om han kunde bota en blind, då kunde han väl ha sett till att Lasaros inte behövde dö?”38Och än en gång blev Jesus upprörd, och han gick till graven, som var en grotta med en sten framför öppningen.39Jesus sa nu: ”Rulla undan stenen.” Men Marta, den döda mannens syster, protesterade: ”Lukten kommer att vara fruktansvärd, för han har varit död i fyra dagar.”40Då sa Jesus till henne: ”Sa jag dig inte att om du tror på mig, så ska du få se Guds härlighet?”41Och då rullade de undan stenen. Sedan såg Jesus upp mot himlen och sa: ”Far i himlen, tack för att du har hört mig.42Själv vet jag att du alltid hör mig, men för alla de människors skull som står här säger jag det ändå, så att de ska tro att du har sänt mig.”43Sedan ropade han med hög röst: ”Lasaros, kom ut!”44Och Lasaros kom ut inlindad i liksvepningen och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sa då till dem: ”Ta av honom svepningen och låt honom gå.”
Det judiska rådet planerar att döda Jesus
45Många av de människor som kommit ut tillsammans med Maria och sett vad Jesus gjorde, började nu tro på honom.46Men några av dem gick bort till fariseerna[1] och rapporterade vad Jesus hade gjort.47Då kallade översteprästerna och fariseerna samman hela det judiska rådet[2] för att diskutera situationen. De sa: ”Vad ska vi göra? Den här mannen gör ju många under.48Om vi låter honom fortsätta börjar snart hela folket att tro på honom, och då kommer den romerska armén att förstöra vårt tempel och utplåna vårt folk.”49En av dem, Kajafas, som var överstepräst det året, sa då till dem: ”Nu är ni allt bra dumma!50Självklart kan vi inte låta hela folket gå under. Det är bättre för er om en enda människa dör, så att folket kan räddas.”51Detta sa inte Kajafas av sig själv. Nej, eftersom han var överstepräst det året lät Gud honom förutsäga att Jesus skulle dö för hela det judiska folket,52och inte bara för dem, utan också för att samla och förena alla Guds barn som finns spridda över världen.53Från den stunden var de judiska ledarna fast beslutna att döda Jesus.54Jesus vandrade därför inte längre öppet omkring i Judeen utan drog sig bort till utkanten av öknen, till staden Efraim, där han stannade med sina efterföljare.55Den judiska påskhögtiden[3] närmade sig nu, och många människor från hela landet kom till Jerusalem flera dagar i förväg för att gå igenom reningsceremonierna innan påsken började.56De ville gärna träffa Jesus, och medan de stod i templet frågade de varandra: ”Vad tror ni? Har han inte tänkt komma till påskhögtiden?”57Men översteprästerna och fariseerna hade befallt att den som visste var Jesus höll hus genast måste rapportera om detta, så att de kunde arrestera honom.
Johannes 11
English Standard Version
The Death of Lazarus
1Now a certain man was ill, Lazarus of Bethany, the village of Mary and her sister Martha. (Luk 10:38)2It was Mary who anointed the Lord with ointment and wiped his feet with her hair, whose brother Lazarus was ill. (Joh 12:3)3So the sisters sent to him, saying, “Lord, he whom you love is ill.” (Joh 11:5; Joh 11:11; Joh 11:36)4But when Jesus heard it he said, “This illness does not lead to death. It is for the glory of God, so that the Son of God may be glorified through it.” (Matt 9:24; Joh 9:3; Joh 11:11; Joh 11:40; Joh 13:31)5Now Jesus loved Martha and her sister and Lazarus. (Joh 11:3)6So, when he heard that Lazarus[1] was ill, he stayed two days longer in the place where he was. (Joh 2:4; Joh 7:6; Joh 7:8)7Then after this he said to the disciples, “Let us go to Judea again.” (Joh 10:40)8The disciples said to him, “Rabbi, the Jews were just now seeking to stone you, and are you going there again?” (Joh 1:38; Joh 8:59; Joh 10:31)9Jesus answered, “Are there not twelve hours in the day? If anyone walks in the day, he does not stumble, because he sees the light of this world. (Luk 13:33; Joh 9:4; 1 Joh 2:10)10But if anyone walks in the night, he stumbles, because the light is not in him.” (Jer 13:16)11After saying these things, he said to them, “Our friend Lazarus has fallen asleep, but I go to awaken him.” (Matt 27:52)12The disciples said to him, “Lord, if he has fallen asleep, he will recover.”13Now Jesus had spoken of his death, but they thought that he meant taking rest in sleep.14Then Jesus told them plainly, “Lazarus has died,15and for your sake I am glad that I was not there, so that you may believe. But let us go to him.”16So Thomas, called the Twin,[2] said to his fellow disciples, “Let us also go, that we may die with him.” (Matt 10:3; Mark 3:18; Luk 6:15; Joh 13:37; Joh 14:5; Joh 20:24; Joh 20:26; Joh 21:2; Apg 1:13)
I Am the Resurrection and the Life
17Now when Jesus came, he found that Lazarus had already been in the tomb four days. (Joh 11:39)18Bethany was near Jerusalem, about two miles[3] off,19and many of the Jews had come to Martha and Mary to console them concerning their brother. (Job 2:11; Joh 11:31)20So when Martha heard that Jesus was coming, she went and met him, but Mary remained seated in the house. (Luk 10:38)21Martha said to Jesus, “Lord, if you had been here, my brother would not have died. (Joh 11:32; Joh 11:37)22But even now I know that whatever you ask from God, God will give you.” (Joh 9:31; Joh 11:42)23Jesus said to her, “Your brother will rise again.”24Martha said to him, “I know that he will rise again in the resurrection on the last day.” (Luk 14:14; Joh 5:29; Joh 6:39; Joh 11:39)25Jesus said to her, “I am the resurrection and the life.[4] Whoever believes in me, though he die, yet shall he live, (Joh 1:4; Joh 3:36; Joh 5:21; Joh 6:40; Joh 6:44; Joh 6:57; Joh 12:25; Joh 14:6; 1 Kor 15:21; Kol 3:4)26and everyone who lives and believes in me shall never die. Do you believe this?” (Joh 6:50; Joh 8:51)27She said to him, “Yes, Lord; I believe that you are the Christ, the Son of God, who is coming into the world.” (Matt 11:3; Matt 16:16; Joh 6:14; Joh 6:69; Joh 8:24; Joh 13:19; Joh 20:31; 1 Joh 4:16; 1 Joh 5:1; 1 Joh 5:5)
Jesus Weeps
28When she had said this, she went and called her sister Mary, saying in private, “The Teacher is here and is calling for you.” (Matt 26:18; Mark 14:14; Luk 22:11; Joh 13:13)29And when she heard it, she rose quickly and went to him.30Now Jesus had not yet come into the village, but was still in the place where Martha had met him.31When the Jews who were with her in the house, consoling her, saw Mary rise quickly and go out, they followed her, supposing that she was going to the tomb to weep there. (Joh 11:19)32Now when Mary came to where Jesus was and saw him, she fell at his feet, saying to him, “Lord, if you had been here, my brother would not have died.” (Joh 11:21)33When Jesus saw her weeping, and the Jews who had come with her also weeping, he was deeply moved[5] in his spirit and greatly troubled. (Mark 14:5; Joh 11:38; Joh 12:27; Joh 13:21)34And he said, “Where have you laid him?” They said to him, “Lord, come and see.”35Jesus wept. (Luk 19:41)36So the Jews said, “See how he loved him!” (Joh 11:3)37But some of them said, “Could not he who opened the eyes of the blind man also have kept this man from dying?” (Joh 9:6; Joh 11:21; Joh 11:32)
Jesus Raises Lazarus
38Then Jesus, deeply moved again, came to the tomb. It was a cave, and a stone lay against it. (Jes 22:16; Matt 27:60; Mark 15:46; Luk 24:2; Joh 11:33; Joh 20:1)39Jesus said, “Take away the stone.” Martha, the sister of the dead man, said to him, “Lord, by this time there will be an odor, for he has been dead four days.” (Joh 11:17)40Jesus said to her, “Did I not tell you that if you believed you would see the glory of God?” (Joh 11:4; Joh 11:25; Rom 6:4)41So they took away the stone. And Jesus lifted up his eyes and said, “Father, I thank you that you have heard me. (Joh 17:1)42I knew that you always hear me, but I said this on account of the people standing around, that they may believe that you sent me.” (Matt 26:53; Joh 3:17; Joh 11:22; Joh 12:29; Joh 17:8; Joh 17:21)43When he had said these things, he cried out with a loud voice, “Lazarus, come out.”44The man who had died came out, his hands and feet bound with linen strips, and his face wrapped with a cloth. Jesus said to them, “Unbind him, and let him go.” (Joh 5:28; Joh 19:40; Joh 20:7)
The Plot to Kill Jesus
45Many of the Jews therefore, who had come with Mary and had seen what he did, believed in him, (Joh 2:23; Joh 11:19; Joh 12:11; Apg 9:42)46but some of them went to the Pharisees and told them what Jesus had done.47So the chief priests and the Pharisees gathered the council and said, “What are we to do? For this man performs many signs. (Matt 5:22; Matt 26:3; Joh 12:19; Apg 4:16)48If we let him go on like this, everyone will believe in him, and the Romans will come and take away both our place and our nation.” (Joh 6:15; Joh 18:36; Apg 21:28)49But one of them, Caiaphas, who was high priest that year, said to them, “You know nothing at all. (Matt 26:3; Joh 11:51; Joh 18:13)50Nor do you understand that it is better for you that one man should die for the people, not that the whole nation should perish.” (Joh 18:14)51He did not say this of his own accord, but being high priest that year he prophesied that Jesus would die for the nation, (2 Mos 28:30; 4 Mos 27:21; 1 Sam 23:9; 1 Sam 30:7; Esr 2:63; Neh 7:65; Joh 11:49)52and not for the nation only, but also to gather into one the children of God who are scattered abroad. (Jes 49:6; Joh 10:16; 1 Joh 2:2)53So from that day on they made plans to put him to death. (Joh 7:1)54Jesus therefore no longer walked openly among the Jews, but went from there to the region near the wilderness, to a town called Ephraim, and there he stayed with the disciples. (Joh 7:1; Joh 7:4)55Now the Passover of the Jews was at hand, and many went up from the country to Jerusalem before the Passover to purify themselves. (2 Krön 30:17; Luk 2:42; Joh 6:4; Joh 18:28; Apg 21:24)56They were looking for[6] Jesus and saying to one another as they stood in the temple, “What do you think? That he will not come to the feast at all?” (Joh 7:11)57Now the chief priests and the Pharisees had given orders that if anyone knew where he was, he should let them know, so that they might arrest him.